23:48:42
Lucia i Hong Kong
Denna historia återberättar jag nu fritt. Har jag fått den helt om bakfoten kan ni mejla mig (se till höger för adress) och berätta den "sanna" historien! *grin*
Det tilldrog sig i Asien förrförrförrförra julen (ungefär) att ledningen för ett svenskt företag befann sig på ett hotell och dagen därpå skulle det vara Luciadagen. Men på ett hotell i Hong Kong lär det ju inte bli så mycket Lucia så de glada svenskarna tog saken i egna händer och bestämde sig för att lussa själva.
De lyckades fixa fram kaffe och te och motsvarande tilltugg som fick räknas som pepparkakor och lussekatter och insvepta i lakan och annat vitt och med stearinljus i händerna harklade de sig ordentligt och spottade i vasken och gick ut i hotellkorridoren för att lussa.
Tidigt tidigt på morgonen med nervösa stämmor som försiktigt tog mod till sig knackade de på dörr efter dörr och väckte den ene kinesen och japanen efter den andre, mer snedögda än vanligt så tidigt på morgonen. Den förste tittade ut och trodde knappt sina ögon, tittade utan att förstå vad dessa vitklädda, ljusbärande varelser med så allvarliga ögon och med spruckna röster, vad de egentligen var ute efter. Så gick det upp för honom och skräcken slog klorna i honom och med fasan ristad i ansiktet slog han igen dörren! Den ene efter den andre. Det lilla luciatåget bemöttes med rädsla och fasa...
Molokna och förbryllade gick svenskarna tillbaka till sina rum. De kunde inte förstå vad som var så fel med deras vackra tradition, nog för att den brukade göra människor berörda, men inte rädda?...
Senare samma dag fick de veta, då en av de rädda männen hade tagit mod till sig att fråga, vilken katastrof det var som de gick sorgetåg för.
Vitt är en symbolisk klädsel för dödsfall i Asien.
//Josephine
Det tilldrog sig i Asien förrförrförrförra julen (ungefär) att ledningen för ett svenskt företag befann sig på ett hotell och dagen därpå skulle det vara Luciadagen. Men på ett hotell i Hong Kong lär det ju inte bli så mycket Lucia så de glada svenskarna tog saken i egna händer och bestämde sig för att lussa själva.
De lyckades fixa fram kaffe och te och motsvarande tilltugg som fick räknas som pepparkakor och lussekatter och insvepta i lakan och annat vitt och med stearinljus i händerna harklade de sig ordentligt och spottade i vasken och gick ut i hotellkorridoren för att lussa.
Tidigt tidigt på morgonen med nervösa stämmor som försiktigt tog mod till sig knackade de på dörr efter dörr och väckte den ene kinesen och japanen efter den andre, mer snedögda än vanligt så tidigt på morgonen. Den förste tittade ut och trodde knappt sina ögon, tittade utan att förstå vad dessa vitklädda, ljusbärande varelser med så allvarliga ögon och med spruckna röster, vad de egentligen var ute efter. Så gick det upp för honom och skräcken slog klorna i honom och med fasan ristad i ansiktet slog han igen dörren! Den ene efter den andre. Det lilla luciatåget bemöttes med rädsla och fasa...
Molokna och förbryllade gick svenskarna tillbaka till sina rum. De kunde inte förstå vad som var så fel med deras vackra tradition, nog för att den brukade göra människor berörda, men inte rädda?...
Senare samma dag fick de veta, då en av de rädda männen hade tagit mod till sig att fråga, vilken katastrof det var som de gick sorgetåg för.
Vitt är en symbolisk klädsel för dödsfall i Asien.
//Josephine
ja, traditioner är inte att leka med, men som vanligt vill man inget annat än visa upp den , genomföra den och hoppas att folk tycker om den. Ingen (tror jag) vill reta upp andra folk med flit.