19:32:49
Knivhotad
Idioten "R" kommer från den karibiska övärlden, har bott arton år i Holland, jobbar inom byggnadsbranchen, är i fyrtioårsåldern, spansktalande och är så macho en sådan person kan tänkas vara. Så länge studenten "A" bodde i huset fungerade relationerna någorlunda. Hon har nämligen något som jag saknar, social talang, och dessutom tyckte hon att han var ganska kul. Hon är 165cm lång, söt brunett och tjejig. (vilket jag inte är)
Sen flyttade hon och hans uppträdande blev bara mer och mer irriterande.
Vändpunkten kom när jag sa till honom att inte skråla så himla högt i duschen eftersom grannarna klagade. Han öppnade dörren, vrålandes spanska svordommar. Med alla muskler spända och ögon som sprutade eld såg han ut som en uppretad tjur (fast något mindre). När han såg att jag menade allvar slängde han igen dörren med en sådan kraft att den blev helt skev.
Något uppskakad av ett sådant bemötande försökte jag mig på att prata med honom två dagar senare varpå han igen blev urförbannad. Det slutade med att JaG bad om ursäkt för vad jag sagt. Någon timme senare ursäktade han sig lite lamt med att han varit för "brutal". Men skadan var skedd. Efter detta tålde jag honom mycket litet.
Till saken hör att han så gott som varenda kväll rökte marijuana för att kunna slappna av. Jag hatade lukten och inte verkade det göra honom något gott heller under de timmar han inte rökte.
Varje morgon gick han med tunga steg i korridoren till köket eller badrummet. Jag försökte göra honom medveten om att detta inte fungerade. Jag måste ha min sömn och att vakna så varje morgon två timmar för tidigt innan mitt jobb skulle leda till att jag till sist förlorade mitt jobb pga sömnbristen. "Jaha, men då kan du ju sova ut!" Var hans kommentar.
Jag ringde ägaren som lyssnade på mig och försökte prata med honom, men jag hörde på avstånd (han pratade alltid mycket högt i sin mobil) att han bara slätade över och lovade allt och ingenting.
Jag hade sagt till ägaren att om det inte blev någon ändring skulle jag ringa polisen. Efter det undvek jag "R" i två veckor, men en kväll i köket råkade vi samman.
Han brukade laga sin mat, direkt diska av allting, ta in sin mat på en tallrik och låta resten stå kvar i grytorna på spisen tills han hade ätit klart. Jag trodde han var klar och tog bort grytorna från spisen. Men så märkte jag att gasen var på och jag kollade, jo, maten var klar. Jag fortsatte.
Han kommer ut i köket och blir arg när han ser att jag flyttat hans grytor. Du borde ha frågat mig först säger han. Jag trodde du var klar sa jag. "Är maten klar då?" frågar jag. Han vänder sig om och går mot sitt rum. Jag frågar igen något irriterad nu "Är maten klar eller inte? om den inte är det sätter jag på grytorna igen."
Nu blir han förbannad och kommer mot mig och vräker ur sig en massa saker. Jag står och skär grönsaker och muttrar till svar. Varpå han plötsligt tänder till och blir riktigt jävla fly förbannad, tar ut sin stora kökskniv ur skåpet, springer till sitt rum grabbar tag i något som han slänger i full kraft mot mig (en vaselinburk) vilken studsar mot mitt ben och går i kras mot diskbänken.
Där står han framför mig ångande av ilska med en stor kökskniv i handen och jag står med en annan kökskniv i min hand och jag tänker "Ska vi slåss med knivarna nu?".
På ren instinkt lägger jag ifrån mig min kniv (jag är ingen fäkterska) och tar fram tändstickorna för att tända gasspisen igen och sätta på hans eländiga grytor. Jag skakar så mycket att fyra tändstickor slocknar innan jag får fyr på gasen.
Under tiden står han framför mig fortfarande med kökskniven i handen (spetsen rakt upp) och vräker ur sig förolämpningar "du är en lortig kvinna", (jag bara säger - vem var det som städade korridoren och badrummet regelbundet?) "du är ingen riktig kvinna" (bara för att jag går klädd i jeans tröja, inte tycker hans flörtar var roliga samt är sisådär 23cm längre än honom?)
Så säger han "du känner inte mig, du vet inte vem jag är" m.a.o. vad han är kapabel att göra... jotack, jag började lägga märke till det då...
hota folk med kniv är tydligen helt OK?
Jag fortsätter med mitt, han tar av sina grytor (maten VaR naturligtvis klar) och jag fortsatte att försöka laga mat, men kom på att jag inte hade någon aptit. Därefter insåg jag att situationen var ohållbar, tog telefonnumret till ägaren och min mobil och gick direkt till polisstationen och anmälde honom.
De plockade upp honom direkt men kunde efter förhör dagen därpå inte hålla honom längre. Så fungerar det i en rättstat och det är ju på sätt och vis bra, men synd om offren förstås. Hade jag inte lagt ifrån mig min kniv då, så hade jag kanske haft ett snyggt knivsår att visa upp och han hade suttit inne för en tid. Jag hade också kanske inte suttit här och skrivit idag.
Därefter tillbringade jag helgen i Bryssel hos min pojkvän och på måndagen hade jag tur att hitta ett temporärt rum tills ägaren hade slängt ut honom. (Tog tio dagar) Men mitt nödrum var uthyrt svart och jag var tvungen att betala för en månad så jag fick be min mor att skicka ner av mina sparpengar för att kunna fixa det. (Dubbla hyror i oktober).
Nu är jag tillbaka i mitt gamla rum och jag kan ärligt från mina hjärterötter säga: "Hem ljuva hem!"
Uuuu så gräsligt. Vill du veta vad som hände mig, kan du gå till början av juni och kolla. Nu är han dömd och inlåst på obestämd tid... psykiskt sjuk!