giraffen197

Liver verkar så skenbart enkelt när man åker tåg. (sorry, couldn't resist ;)
Utan att röra en fena, trycka på pedaler, titta efter signaler och skyltar eller hålla utkik efter mötande trafik kan jag slappna av och tänka egna filosofiska tankar. (Filosofiska? jag har ju bara läst pyttelite filosofi, det blev lite om Sokrates - rättat, ej Aristoteles,- och Platon på gymnasiet, ni vet han med giftbägaren och den andre med grottorna och jag fick en femma bara för att jag ställde frågor och lämnade in en dikt. (Fjäsk, fjäsk) Men jag skulle vilja läsa Sartre någon gång och Beauvoir bara för att jag en gång läste Åsa Mobergs bok om henne och hur de hade ihop det. Asch, redan nu börjar denna bloggen att spåra ur... den skulle ju inte handla om filoslofi utan om mina typiska tågresor mellan Haag och Bryssel.

Det låter långt bort, men det är det inte. Jag brukar berätta för den ovetande Holländaren att sätter han sig i bilen i Malmö så får han puttra fram under åtta timmar innan han når Stockholm. De blir alltid lika bestörta. Åtta timmar är en evighet i Benelux för då hamnar du långt utanför. På fem timmar med vanligt intercitytåg kommer du till Paris. Med Thalys (franska X2000) tar det drygt tre timmar. Det är det sköna med att bo här. På en halv dag kan du åka lite vartsomhelst och ändå ha pengar kvar på bankkontot. Nederlandse Spoorwegen (NS=SJ) har något som heter "veckoslutsretur". Du åker på en fredag (eller lördag) och tillbaka senast på söndagen och betalar 30 euro för det. Vi brukar ses ungefär varannan helg.

Tåget till Bryssel är intressant för risken är stor att du möter någon som inte är från varken Holland eller Belgien. Det avgår från Amsterdam och stannar till vid flygplatsen Schiphol (uttalas sripphåll med något som närmast kan liknas vid ett sluddrigt tungrotsärr). Där plockar det upp diplomater och ambassadörer som dumpas av i Haag, staden som är huvudstad i allt utom till namnet. I Haag kliver studenterna på för att 20 min. senare antingen krypa hem och sova i Rotterdam eller gå ut och roa sig. En och annan sjöman letar sig tillbaka till sitt skepp.

Efter Rotterdam är tågets innehåll mer internationellt än nationellt, men där finns en bunt med shoppingglada holländska medelklassdamer som tycker det är roligare att köpa samma märkeskläder i Antwerpen än i Amsterdam. Antwerpen hör till den "holländska" delen av Belgien kallad "Flandern". Dialekten av holländskan där heter flamländska och är som skånska gentemot rikssvenska. Den låter roligt barnslig. I södra och sydöstra delen av Belgien talar man franska, såvida man inte är en riktigt gammal Vallonare för då kanske man kan slänga sig med vallonska. Ja du läste rätt - det var härifrån de Geer hämtade smedsfamiljerna till Sverige på 1600-talet!

En av de roliga detaljerna med det internationella tåget mellan Bryssel och Amsterdam är att i Holland är personalen på tågstationen mycket noggrann med att läsa upp all information på holländska, franska, tyska och engelska, men i Bryssel verkar belgarna inte bry sig. Vilket är ett litet kännetecknande drag överhuvudtaget mellan holländare och belgare. En del tvekar inte: "Belgien Är trevligare, mer avslappnat." Stockholm och Göteborg. Bror duktig och bror slarver. (Roliga generaliseringar, men helt inadekvata förstås ;)

På resa mellan dessa två stora f.d. kolonialmakter träffar man en ganska stor grupp med människor från Surinam, Indonesien (f.d. Nederländska Ostindien) och Kongo. Sedan tillkommer all importerad arbetskraft från 60- och 70-talet huvudsakligen från Marocko och Turkiet. I Liege finns en grupp från Italien och någonstans kring Antwerpen en grupp ortodoxa judar, de senare lägger man märke till, de ser man annars bara på TV-bilderna från Jerusalem. Och så förstås de senaste 25 årens strömmar från alla krig runt om i världen. Och en och annan skandinav som längtar efter något annat. Surinams tolv olika folkslag är värt ett kapitel för sig, men vid senare tillfälle. Jag ska ju åka tåg tillbaka oxå!