19:15:54
Skrivarcirkeln: Jag - en livsnjutare
Han kallar mig för en självisk egoist.
Och det stämmer. Det ligger i min natur och jag har inte en tanke på att förneka mig själv... vad skulle det vara bra för? Han tycker ju om mig som jag är (fast han inte riktigt vill erkänna det)... Han tjusas av mina stora ögon och ibland min "mystiska" stämning... fast sanningen är att jag egentligen inte tänker på något alls utan bara njuter av nuet.
Min Peter. Min store ståtlige Peter-gubbe med sina långa ben och sina stora varma händer. När han kommer hem ger han mig alltid en lång kram och jag njuter av hans djupa röst och hans hjärtas slag. Han kallar mig för "lilla Maja".
Jag njuter så mycket av vår vänskap att i min själviskhet har jag har svårt att tåla hans andra väninnor. Och om sanningen ska fram, det är få av dem, som har haft förståelse för vårt speciella band. Oh, låt mig inte missleda er - vår kärlek är enbart platonsk, men det har inte förhindrat att svartsjukedraman har spelats upp! Vi delar nämligen lägenhet och de kvällarna i begynnelsen, då han hade tagit hem en tjej och stängt dörren till sitt rum, då började jag att öva mina skalor.
Han blev ganska irriterad då... men vadå? jag har ju rätt att öva på mitt instrument jag med? Han spelar dragspel ibland och DeT måste jag stå ut med! Stackars mig... Efter ett tag slutade han ta med dambekanta hem, istället förblev han borta och jag oroade mig för att något hade hänt honom. Men så kom han hem och jag kände doften av parfym och tappade lusten att krama honom tills efter att han hade duschat.
Och visst, efter det funderade jag ett tag på att flytta, hitta någon annan att dela hus eller lägenhet med, men det vore synd trots allt. Jag trivs bra här. Så vi fortsatte att vara vänner.
Jag njuter av många saker. Jag njuter av solsken och att ligga under en varm filt. Jag fascineras av fåglarnas flykt och jag kan meditera djupt över en fluga på fönstret om jag inte bestämmer mig för att smälla till den. Jag är mycket nyfiken och tycker om att öppna paket eller snoka bland hans privata tillhörigheter. Och jag tycker om uppmärksamhet.
Ibland när han har haft besök och gästen börjat prata med mig istället har jag sett att han blir smått irriterad. Jag är ju bara en inneboende. Då njuter jag lite extra, ett litet triumfatoriskt leende spritter i mungiporna...
Mat är en annan njutning och den passionen delar vi på, som tur är. Jag skulle inte stå ut med någon som lagade till haffsiga måltider bara för "att fylla magen". När han lagar pasta med räksås kan jag inte låta bli att smyga in i köket. Han tycker inte om det. Han vill helst laga mat ifred. Men räkor är Så gott! och ibland ger han mig en räka som en aptitretare tills maten är klar.
En annan gång hade han med sig semlor hem. Ah, vispad grädde! Han ställde upp dem snyggt på ett fat och sedan ringde telefonen... när han kom tillbaka stod varje semletopp på en smal pelare av grädde. Jag hade svårt att komma åt längst in... och jag hade ett sjå att tvätta av mig efteråt, grädde ÖverallT under hakan och mellan alla morrhåren!
Efter det fick jag heta Maja Gräddnos, det var givet.
//Josephine
Och det stämmer. Det ligger i min natur och jag har inte en tanke på att förneka mig själv... vad skulle det vara bra för? Han tycker ju om mig som jag är (fast han inte riktigt vill erkänna det)... Han tjusas av mina stora ögon och ibland min "mystiska" stämning... fast sanningen är att jag egentligen inte tänker på något alls utan bara njuter av nuet.
Min Peter. Min store ståtlige Peter-gubbe med sina långa ben och sina stora varma händer. När han kommer hem ger han mig alltid en lång kram och jag njuter av hans djupa röst och hans hjärtas slag. Han kallar mig för "lilla Maja".
Jag njuter så mycket av vår vänskap att i min själviskhet har jag har svårt att tåla hans andra väninnor. Och om sanningen ska fram, det är få av dem, som har haft förståelse för vårt speciella band. Oh, låt mig inte missleda er - vår kärlek är enbart platonsk, men det har inte förhindrat att svartsjukedraman har spelats upp! Vi delar nämligen lägenhet och de kvällarna i begynnelsen, då han hade tagit hem en tjej och stängt dörren till sitt rum, då började jag att öva mina skalor.
Han blev ganska irriterad då... men vadå? jag har ju rätt att öva på mitt instrument jag med? Han spelar dragspel ibland och DeT måste jag stå ut med! Stackars mig... Efter ett tag slutade han ta med dambekanta hem, istället förblev han borta och jag oroade mig för att något hade hänt honom. Men så kom han hem och jag kände doften av parfym och tappade lusten att krama honom tills efter att han hade duschat.
Och visst, efter det funderade jag ett tag på att flytta, hitta någon annan att dela hus eller lägenhet med, men det vore synd trots allt. Jag trivs bra här. Så vi fortsatte att vara vänner.
Jag njuter av många saker. Jag njuter av solsken och att ligga under en varm filt. Jag fascineras av fåglarnas flykt och jag kan meditera djupt över en fluga på fönstret om jag inte bestämmer mig för att smälla till den. Jag är mycket nyfiken och tycker om att öppna paket eller snoka bland hans privata tillhörigheter. Och jag tycker om uppmärksamhet.
Ibland när han har haft besök och gästen börjat prata med mig istället har jag sett att han blir smått irriterad. Jag är ju bara en inneboende. Då njuter jag lite extra, ett litet triumfatoriskt leende spritter i mungiporna...
Mat är en annan njutning och den passionen delar vi på, som tur är. Jag skulle inte stå ut med någon som lagade till haffsiga måltider bara för "att fylla magen". När han lagar pasta med räksås kan jag inte låta bli att smyga in i köket. Han tycker inte om det. Han vill helst laga mat ifred. Men räkor är Så gott! och ibland ger han mig en räka som en aptitretare tills maten är klar.
En annan gång hade han med sig semlor hem. Ah, vispad grädde! Han ställde upp dem snyggt på ett fat och sedan ringde telefonen... när han kom tillbaka stod varje semletopp på en smal pelare av grädde. Jag hade svårt att komma åt längst in... och jag hade ett sjå att tvätta av mig efteråt, grädde ÖverallT under hakan och mellan alla morrhåren!
Efter det fick jag heta Maja Gräddnos, det var givet.
//Josephine
ok. NäR - i texten - förstod du att det inte var en människa utan en katt? *nyfiken*