giraffen197

De stod och åt frukost när en våldsam knall hördes. Ingen tog den på allvar. "Åh! det är nog mest synd om dem som vi råkade köra på!" sa en av officerarna. Alla skrattade. Utanför lyste solen och luften var varm. Medelhavet var så mycket behagligare i November än det kalla och fuktiga England.

Egentligen var det inte alls meningen att Britannic skulle till Dardanellerna nu. Hon hade haft sin militärtjänstgöring och hade delvis byggts om igen för vanliga passagerartrafik, men så blev Aquanita liggande för reparation efter en svår storm och Britannic fick på nytt ge sig iväg till Murdos. Den vita målningen med grönt band och röda kors hade man inte hunnit måla över.

Första världskriget hade pågått i två år och de allierade hade inte lyckats ta Gallipoli där överste Mustafa Kemal med tur och skicklighet lyckades bevaka infarten till Istanbul. Delvis hade de hjälp av tyskarna och deras ubåtar...

Knallen, troligen från en tysk mina, hade fläkt upp ett stort hål på styrbords sida av båten och vattnet forsade in. Trots att Britannic, som var ett systerfartyg till Titanic, hade ännu fler vattentäta skott hjälpte detta föga. Det var just då på morgonen vaktombyte och alla dörrarna stod öppna! Även många fönster stod öppna för att vädra hytterna eftersom man dagen efter skulle ta emot flera hundra skadade soldater. Vattnet strömmade in.

Sjuksköterskan Violet Jossep gick lungt och stilla till sin hytt för att hämta sin tandborste. Den hade hon saknat mycket fyra och ett halvt år tidigare då hon räddades från Titanic.

Kapten Charles Bartlett var en mycket erfaren man, även kallad "Iceberg Charlie" för att det sas att han kunde lukta sig till isberg, men längs Turkiets kust hade han inte så mycket nytta av just det. Uppe på kommandobryggan beslutar han sig för att styra skeppet med full fart och sätta det på grund på den närbelägna ön Kea. Det visade sig fatalt. Farten bidrog bara till att ännu mer vatten forsade in i fören och fartyget tippade frammåt.

Han gav signal att skeppet skulle överges och bara en liten stund senare kunde han själv som siste man kliva rakt ut i vattnet. Fartygets eldare räddade sig ut ur den sista skorstenen vilken precis som på Titanic var en "falsk skorsten".

Passagerarna hade tillräckligt med livbåtar och hissanordningarna fungerade bättre än på Titanic, men när Britannic plötsligt körde med full fart sögs flera av dem mot de jättelika propellrarna och smulades sönder. Trettio människor hackades till döds. Violet sögs också ner av en propeller men kom upp till ytan helskinnad. Hon överlevde - igen.
----------------------------------------------

Josephine - som använt fakta från denna sidan om Britannics (1914-1916) slutliga öde.