giraffen197

Häromdagen fick jag ett ämne av El Pedro och nu ska jag se vad det kan bli av det. (Vi två har en liten tvåmans-skriv-bollning, den som vill haka på är välkommen, samma regler som för den andra gruppen ;)

Ämnet är "stöld". Det skulle kunna bres ut både till höger och vänster och upp och ner på alla möjliga abstrakta och filosofiska vis, men för en gångs skull tänker jag hålla mig till två specifika omskakande händelser varav den ena utspelade sig våren 2003.
Den andra inträffade i onsdags.

Jag har fått en ny rumsgranne. En trevlig tysk-holländsk kvinna som med glatt humör flyttade in och direkt stortrivdes i rummet med de vackra fönstren (hon har rummet mot gatan med färgat blyglas i de övre ramarna). Dagen därpå på kvällen meddelade hon tre saker. Hennes element hade börjat läcka då hon ville ändra värmen. (gamla grejer ska man inte skruva på...), hennes stads-cykel med små hjul (en sån som går att montera ihop och bära med sig på tåget) hade blivit stulen (hennes vajerlås var av denna tunna lättknipsade typen) och som pricken över i-et hade någon varit i hennes rum och (hon misstänkte Mr K i lilla rummet, som jag måste erkänna, är ganska mycket av en hemlighetsmakande kuf :-/ ) stulit 400 euro.

yippie. Bra början va?

Den stölden som sved värst för mig var när ngn tog min väska med en svensk lånad mobiltelefon, frivolitetsredskap, plånbok och min dyrbara tvärflöjt. Jag hade missat sista direkttåget från Bryssel till Haag och fått ta ett senare vilket innebar byte till ett natt-tåg som stannade i varenda mindre stad från och med Roosendaal (gränsen). Klockan var drygt ett på natten. Jag satt i en nästan tom vagn från Rotterdam, men där fanns en till som satt faktiskt i de två sätena intill mina. Trött som jag är lutar jag huvudet mot fönstret och somnar. Tåg är det enda transportmedlet där jag faktiskt lyckas att slumra till och från.

Men det borde jag inte ha gjort i en nästan folktom vagn. Med en väska intill mina fötter, men som jag inte hade förankrat på något sätt vid min kropp. Vid Rijswijk eller Moerwijk, näst sista och sista stationen innan Hollands Spoor, gick den där personen av. Med min väska. Och jag slumrade sött vidare. När jag skulle gå av fanns den ingenstans. Jag kunde inte tro mina ögon utan sökte igenom hela vagnen och blev kvar till slutstationen, Den Haag Centraal.

Den natten sov jag nästan ingenting alls. Dagen efter ringde jag och sjukskrev mig. När jag berättade för min väninna, som jag då bodde hos, vad som hade hänt fick jag ingen förståelse alls. Hon tyckte bara att jag hade varit klantig. Det var som om någon hade stansat ut ett hål i min kropp. Min tvärflöjt. Vad som helst men inte min tvärflöjt! Den som hade kostat nästan 10 000kr.[rättat ej 14] Jag skulle inte ha råd att köpa någon ny.
Att inte få spela på flera månader...

Någon gång under eftermiddagen lugnade mina nerver ner sig. Flöjten var borta, men inte mina kunskaper om hur man spelar på den. Även om det skulle komma att ta tid skulle jag spela igen. Tanken gav mig en viss tröst.

Ännu senare samma dag(?) efter polisanmälan osv pratade jag med sekreteraren i min orkester. Då visar det sig att min medlemsavgift även går till en instrumentförsäkring för alla instrumenten i orkestern - kollektivt som privat ägda. Den täckte min stulna flöjt. Hon ordnade dessutom fort som bara den så att jag under mellantiden fick en hyrflöjt från ett regionalt kulturinstitut. Hyran bekostad av orkestern. (Vår medlemsavgift är oxå rätt hög, men AldriG mer efter detta har jag klagat på den!)

Jag var med på en repetition innan min hyrflöjt var helt fixad (en mindre reparation). Sittandes bakom trumpetarna och lyssnande, följde jag med i trumpetnoterna och det skar och gnisslade i min själ! Aldrig förut hade jag upplevt en sådan besynnerlig smärtsam abstinens! Att vara där, att lyssna på alla de välbekanta styckena men att inte kunna spela med...

Tidigt den hösten köpte jag en ny flöjt (genom försäkringen) av samma sort som den gamla (nu kostade de 18 000 kr) och sedan dess somnar jag inte längre på tåg. En del har oförtjänt mycket tur... men jag är djupt tacksam över att ngn (troligen min skyddsängel?) verkar vilja mig väl.
Flöjten kan jag bara hoppas på att den kommit till någon (förmodligen såld) som tycker om att spela på den.

Hur gick det då för min granne? Jo hon upptäckte ca tre dagar senare att hon i flyttvillervallan glömt bort var hon hade gömt sitt kuvert med pengarna. Som vanligt reagerade hon (liksom även jag ofta gör och säkert ännu fler...) med att placera missdådet hos någon annan än hos sig själv.

Något är borta - vem har tagit det?

Ta fast tjuven!


//Josephine

Andra bloggar om: stöld, musik, tvärflöjt, orkester