15:51:16
Den blinde klarinettisten
Det pågår denna helgen ett jazzmarathon i Bryssel. Sommarhalvåret kryddas av alla dessa jazz och blues-festivaler inte bara i Sverige utan också på kontinenten.
Igårkväll besökte vi således ett uppträdande av ett jazzband i en hotellbar. Stället var inte stort och intresset var trots en hög genomsnittålder något större så en stor del av publiken fick stå, men värkande fötter spelade plötsligt ingen roll eftersom bandet spelade dixieland! En av mina favoriter :-)
Bandet bestod av en trummis, en kontrabassist, en pianist, en man som spelade en gammaldags ackustisk gitarr + banjo (ingen dixieland klarar sig utan banjo!), en trombonist, en trumpetare och en man som spelade tenorsaxofon men vars huvudinstrument var klarinett.
Jag lämnade in några önskemål varav "Ma!" (Ma he's making eyes at me, Ma he's awful nice to me...) och efter pausen spelade de detta stycket och han sjöng den hur bra som helst! Den bästa versionen jag har hört hittills :-)
Efter framträdandet gick jag fram och tackade honom och gav honom en puss på kinden. (hi hi - jag håller på att bli riktigt holländsk ;-) Eftersom han var blind riktade han uppmärksamheten mot min röst, han kände på min axel och utbrast förvånat: "men, men - är du lånG!?"
*stort skratt* Ja, sa jag. Patrick sa något och han vände sig mot honom och frågade "Och är hon snygg?" En fråga som bara en blind man kan komma undan med och verka ändå charmigare *grin*
Han fortsatte: Men jag gillar det, det känns jättemysigt!
Om det var min längd, eller om det var min sprudlande entusiasm för musiken, eller en kombination därav, de varma vibrationerna, ögonblicket glittrade och fastnade i mitt hjärta, fyllt av värme.
Första gången jag har fått en sådan reaktion av en blind man.
*ler*
Josephine
Igårkväll besökte vi således ett uppträdande av ett jazzband i en hotellbar. Stället var inte stort och intresset var trots en hög genomsnittålder något större så en stor del av publiken fick stå, men värkande fötter spelade plötsligt ingen roll eftersom bandet spelade dixieland! En av mina favoriter :-)
Bandet bestod av en trummis, en kontrabassist, en pianist, en man som spelade en gammaldags ackustisk gitarr + banjo (ingen dixieland klarar sig utan banjo!), en trombonist, en trumpetare och en man som spelade tenorsaxofon men vars huvudinstrument var klarinett.
Jag lämnade in några önskemål varav "Ma!" (Ma he's making eyes at me, Ma he's awful nice to me...) och efter pausen spelade de detta stycket och han sjöng den hur bra som helst! Den bästa versionen jag har hört hittills :-)
Efter framträdandet gick jag fram och tackade honom och gav honom en puss på kinden. (hi hi - jag håller på att bli riktigt holländsk ;-) Eftersom han var blind riktade han uppmärksamheten mot min röst, han kände på min axel och utbrast förvånat: "men, men - är du lånG!?"
*stort skratt* Ja, sa jag. Patrick sa något och han vände sig mot honom och frågade "Och är hon snygg?" En fråga som bara en blind man kan komma undan med och verka ändå charmigare *grin*
Han fortsatte: Men jag gillar det, det känns jättemysigt!
Om det var min längd, eller om det var min sprudlande entusiasm för musiken, eller en kombination därav, de varma vibrationerna, ögonblicket glittrade och fastnade i mitt hjärta, fyllt av värme.
Första gången jag har fått en sådan reaktion av en blind man.
*ler*
Josephine
Vilket fint möte!