16:17:31
Skärgårdssommar 2.
ok. dags att skriva litegrand om dagarna i Stockholms skärgård! Vi hade några dagar med solsken och några dagar med regn och moln. Tyvärr tog jag inga kort från den fantastiska segelturen på tisdagen, men jag lovar att lägga upp det som jag vet kusin F. tog när hon väl kommer tillbaka till datorernas värld och kan skicka det. :-)
Pappa och lillebror hämtade oss i stan och på vägen ut fick vi se detta fina fartyget mellan Rindö och Värmdö. Vi var så nervösa att det skulle vara tjockt med bilar på väg ut över midsommar att vi tillbringade cirka tre timmar vid Boda brygga... men pga vädret hade de flesta stuckit till sydligare farvatten.
Det säljs inte längre någon bensin här och sommarhuset gör sig bäst på avstånd. Det är i ett sorgligt behov av renovering/målning.
Detta känns så "svenskt" på något vis, sättet som man blir informerad på. *ler*
Såhär ödslig låg fjärden dagen innan midsommaraftonen.
och så är vi till sist "strandsatta". Ö-taxin backar ut. Med riktigt dåligt väder och utan de större båtarna i sjön, är detta enda transportmedlet för att ta sig till och från de större bryggorna och allmänna kommunikationer. Närmsta ö att hämta post och handla är Ingmarsö ca 20-30min med motorbåt.
Trots det lite halvtaskiga vädret hör det till att bada. Vi tunnisar och "infödda" doppar oss kvickt som sjutton i det femtongradiga vattnet, men vissa andra välspäckade personer glatt simmar omkring i både fem och tio minuter!...
Morgondoppet är en rituel så inbankad att bara i spöregn låter jag bli... Morfar gick med sina stavar ända fram till sista sommaren, med pauser på två pallar längs vägen för att ta sitt morgonbad. När det är varmare i vattnet kring tjugo grader får jag inte samma värmekick efteråt som när det är sexton. Jag klarar inte av att duscha i kallt vatten, men att doppa sig går bra.
Det är en lyckokänsla att gå ut på morgonen, fåglarna sjunger, vattnet ligger helt spegelblankt, tallarna som doftar. Att gå barfota på stigen, undvika tallkottar och stenar, det daggvåta gräset och ögonen fortfarande grumliga av sömn. Det försvinner raskt med det kalla vattnet! Raskt upp på land igen, handduken mot kroppen och en pulserande känsla av liv och energi.
Vederkvickt.
Flora och fauna är alltid ett givet tema. Men faunan är lättare att beskriva än att fånga på bild. Vi såg både grävling och räv, även en humlebagge, diverse fåglar, mest trut och mås men även svart/vit flugsnappare, ladusvala, rödstjärt och svanfamilj med ungar. Jag har sett på avstånd örn och fiskgjuse och även en grå tornuggla en sommar. Samt råddjur. Ibland finns det älg på ön, men det är ganska sällan. Morfar såg en gång en älgko simma mellan två öar. Här ovan svärdsliljor. Jag tror vi tar kort på dem nästan vartenda år! men de är så vackra att det är svårt att låta bli. :-)
Aklejorna lyste blått i solskenet.
och rosa "sedum" ngt Denna tror jag är inplanterad, men jag är inte säker.
Den sista kvällen kom en rejäl dimbank rullande.
Det är i sådana här som man IntE vill hamna ute på sjön, särskilt inte om GPSen kapsejsar!
Bättre väder var det på tisdagen den 26:e juni då jag seglade med Patrick, F. och hennes väninna L. Sydosten blåste stadigt, frampå kvällen skulle det bli kuling från norr så vi höll utkik efter det, men behövde inte oroa oss. P. videofilmade och det ser helt fantastiskt ut på filmen att se och höra vågorna som slår mot båten, det verkar gå så mycket fortare än vad de egentligen gjorde. Vi seglade i ca fyra-fem knop, inte mer. Solen, kraften i vinden som känns i fartmotståndet i rorkulten, välbefinnandet att kunna manövrera båten som jag vill, vart jag vill, veta vilka klippor jag kan segla nära och var grunden ligger. Titta på sjökortet, titta på andra båtar, kryssa så fort det går brant lutande, titta efter byarna som kommer som mörka plymer och hugger tag i seglen. Navigare necesse est. Jag blir ett med naturen.
och FortfarandE har jag inte seglat här?....
snacka om att man är ett vanedjur, det finns ju en marina och det finns säkert möjligheter om jag frågar mig för.
Josephine
http://www.skargardsstiftelsen.se/
Bullerö av Mikael Sundmark
Andra bloggar om: Stockholm, skärgård, kallbad, segla, segling, skärgårdsstiftelsen
Pappa och lillebror hämtade oss i stan och på vägen ut fick vi se detta fina fartyget mellan Rindö och Värmdö. Vi var så nervösa att det skulle vara tjockt med bilar på väg ut över midsommar att vi tillbringade cirka tre timmar vid Boda brygga... men pga vädret hade de flesta stuckit till sydligare farvatten.
Det säljs inte längre någon bensin här och sommarhuset gör sig bäst på avstånd. Det är i ett sorgligt behov av renovering/målning.
Detta känns så "svenskt" på något vis, sättet som man blir informerad på. *ler*
Såhär ödslig låg fjärden dagen innan midsommaraftonen.
och så är vi till sist "strandsatta". Ö-taxin backar ut. Med riktigt dåligt väder och utan de större båtarna i sjön, är detta enda transportmedlet för att ta sig till och från de större bryggorna och allmänna kommunikationer. Närmsta ö att hämta post och handla är Ingmarsö ca 20-30min med motorbåt.
Trots det lite halvtaskiga vädret hör det till att bada. Vi tunnisar och "infödda" doppar oss kvickt som sjutton i det femtongradiga vattnet, men vissa andra välspäckade personer glatt simmar omkring i både fem och tio minuter!...
Morgondoppet är en rituel så inbankad att bara i spöregn låter jag bli... Morfar gick med sina stavar ända fram till sista sommaren, med pauser på två pallar längs vägen för att ta sitt morgonbad. När det är varmare i vattnet kring tjugo grader får jag inte samma värmekick efteråt som när det är sexton. Jag klarar inte av att duscha i kallt vatten, men att doppa sig går bra.
Det är en lyckokänsla att gå ut på morgonen, fåglarna sjunger, vattnet ligger helt spegelblankt, tallarna som doftar. Att gå barfota på stigen, undvika tallkottar och stenar, det daggvåta gräset och ögonen fortfarande grumliga av sömn. Det försvinner raskt med det kalla vattnet! Raskt upp på land igen, handduken mot kroppen och en pulserande känsla av liv och energi.
Vederkvickt.
Flora och fauna är alltid ett givet tema. Men faunan är lättare att beskriva än att fånga på bild. Vi såg både grävling och räv, även en humlebagge, diverse fåglar, mest trut och mås men även svart/vit flugsnappare, ladusvala, rödstjärt och svanfamilj med ungar. Jag har sett på avstånd örn och fiskgjuse och även en grå tornuggla en sommar. Samt råddjur. Ibland finns det älg på ön, men det är ganska sällan. Morfar såg en gång en älgko simma mellan två öar. Här ovan svärdsliljor. Jag tror vi tar kort på dem nästan vartenda år! men de är så vackra att det är svårt att låta bli. :-)
Aklejorna lyste blått i solskenet.
och rosa "sedum" ngt Denna tror jag är inplanterad, men jag är inte säker.
Den sista kvällen kom en rejäl dimbank rullande.
Det är i sådana här som man IntE vill hamna ute på sjön, särskilt inte om GPSen kapsejsar!
Bättre väder var det på tisdagen den 26:e juni då jag seglade med Patrick, F. och hennes väninna L. Sydosten blåste stadigt, frampå kvällen skulle det bli kuling från norr så vi höll utkik efter det, men behövde inte oroa oss. P. videofilmade och det ser helt fantastiskt ut på filmen att se och höra vågorna som slår mot båten, det verkar gå så mycket fortare än vad de egentligen gjorde. Vi seglade i ca fyra-fem knop, inte mer. Solen, kraften i vinden som känns i fartmotståndet i rorkulten, välbefinnandet att kunna manövrera båten som jag vill, vart jag vill, veta vilka klippor jag kan segla nära och var grunden ligger. Titta på sjökortet, titta på andra båtar, kryssa så fort det går brant lutande, titta efter byarna som kommer som mörka plymer och hugger tag i seglen. Navigare necesse est. Jag blir ett med naturen.
och FortfarandE har jag inte seglat här?....
snacka om att man är ett vanedjur, det finns ju en marina och det finns säkert möjligheter om jag frågar mig för.
Josephine
http://www.skargardsstiftelsen.se/
Bullerö av Mikael Sundmark
Andra bloggar om: Stockholm, skärgård, kallbad, segla, segling, skärgårdsstiftelsen
Man tackar och niger för både prosan och bilderna. Härligt svenskt tycker jag som lever mina dagar i det mångkulturella södra Stockholm. Men på lördag blir det en längre skärgårdstur i trevligt sällskap med mina närmaste med en större båt, mellan Stockholm och Nyköping.
Visst är Sverige fantastiskt!
Lena Jo.