Att vara full av liv - eller inte?

Detta boktipset stötte jag på hos Qi via Annela och Bloggblad och jag tycker det verkar vara en viktig bok så jag vidarebefordrar det här.

Att leva som utbränd av Mia-Marie Hammarlin

En formulering i recensionen som verkligen fångade mig var denna i slutet:

"En hypotes som är avhandlingens kärna. "Är utbrändhet i så fall ett exempel på ett negativt frihetsprojekt, ett sätt att avstå världen, istället för att ljudligt opponera sig mot den och sedan erövra den?" En pockande följdfråga är ändå vad som får människor att avstå från denna erövring. Det är ju inget mindre än en existentiell och en samhällskulturell katastrof."

Och jag ser direkt framför mina ögon unga tjejer och killar som tappat gnistan, som undrar vad f-n någonting egentligen är bra för och att världen och livet är piss.
Så i det perspektivet behöver inte "utbrändhet" handla om en medelålders ihopklappad ensamstående undersköterska med omöjliga barn därhemma, det handlar ju faktiskt om samhället i stort.

Vad är det vi sätter värde på?
Och hur kan vi visa det på ett bättre sätt?


*lite allvarliga lördagstankar*
Josephine

Läs även andra bloggares åsikter om utbrändhet, emo

Kommentarer
Postat av: Mamselamsen

Min erfarenhet av utbrändhet, handlar om att sänka kraven på sig själv. Lära sig att stå emot tryck utifrån... och lära sig att säga nej.



Och det... det kan appliceras på alla.

2008-11-29 @ 18:19:57
URL: http://mamselamsen.blogspot.com
Postat av: Road-Kill

tack för dina kommentarer i bloggen.

2008-11-30 @ 15:49:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0