Jacques Brel

Efter en tid i Belgien går det inte att missa denne sångare. Han är för Belgarna vad Evert Taube, Nils Ferlin och Cornelis Vreeswijk är för oss. Jag har svårt att sätta fingret på någon svensk sångare som är på pricken lik honom... Brel är ändå unik. För mig har Jacques Brel alltid varit förbunden med Galenskaparnas "Under en filt i Madrid", den som skrevs av Jacques Brel-s bror "Kjellbrel" ... *ler*...   först nu har han fått ett eget liv .


Men ett kort sådant. Han blev faktiskt bara 49 år och dog i lungcancer. 1929 - 1978. Han började komponera och sjunga sina sånger kring 1952 till familjens (läs föräldrarnas) förskräckelse, de stöttande honom inte alls, tvärtom. När han 1953 lämnar Belgien och flyttar till Paris vägrar de att stötta honom ekonomiskt, trots att han faktiskt var gift och hade två barn vid det laget. En tredje flicka kom 1958.

Det tog ett par år och ett flertal krogspelningar innan han hittade sin publik och blev riktigt känd. 1967 slutade han att framträda med sånger för att istället ägna sig år film, vilket inte blev lika framgångsrikt. 1974-75(?) seglade han till Marquesas-öarna, tillbaka i Paris ger han ut sin sista skiva med sånger inspirerade därifrån. Han ligger idag begravd på ön Hiva Oa.

Brel skapade en hel del rubriker bl.a. med sin sång "Les Flamandes" som är en komisk karikatyr av de Flamländska katolska kvinnorna han kände när han var liten. Den kom ut på 60-talet och de flamländska extremisterna (les flamingants) var lagom roade...  Det hjälpte föga att han faktiskt var Flamländare själv - född i Schaarbeek - Bryssel i själen och Belgien i sitt hjärta. 

Innan kriget var franska det enda språket som gällde i Belgien, men under Tyskarnas  ockupation fick flamländskan ett starkare fotfäste och efter kriget blev allting mer och mer uppdelat. Det kanske mest kända exemplet (?) var uppdelningen av universitetet i Leuven som fram till 1968 var relativt tvåspråkigt, men som då splittrades och flyttade över "språkgränsen" till vad som blev ett nytt samhälle med namnet "nya Leuven"  Louvain-la-Neuve. Även det stora biblioteket delades upp. (!)

I Frankrike fick han höra kommentarer om sin Belgiska accent. I Belgien fattade de inte vad han menade när han sa att han var en fransktalande flamländare (vilket han ju var!). Hans borgerliga familj (pappan ägde en kartongfabrk) som inte trodde på hans musikaliska strävanden...   En kämpe och en rebell och en fantastisk sångskrivare.

På You tube  kan man hitta massor av hans framträdande, även med engelsk textning, jag har valt den kanske mest kända av hans sånger som har sjungits av många många artister runt om i världen genom åren.

Ne me quitte pas


*kram*
Josephine


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0