Till min "gamla klasskamrat" / To my old "classmate"

Translation to English scroll down!
------------------------------------------------
 
Ibland dyker det upp besökare på bloggen som aldrig har varit här innan så det är tydligen dags att förklara igen varför jag har valt att använda en pseudonym på internet.
 
Redan från början med internet 1994-1995 använde jag ofta ett smeknamn på chat-cafeer och i forum. Någon som minns Lunarstorm? Solrosen eller något liknande var mitt namn där. 2003 blev jag Tall model på webbsidan Kaikura och det var från  början tydligt för mig att de här fotografierna skulle komma att spridas långt och att jag inte ville att helt främmande människor skulle kunna leta upp mig i telefonkatalogen. Bortsett från den rent egoistiska biten i det har det också fördelen att även min familj  förblir ouppsökt.
 
De som känner mig, min familj, mina vänner, en del kollegor osv vet ju vem jag är ändå, så vari ligger problemet? Den som vill kontakta mig kan göra det via mejl eller via kommentarer här på bloggen. Den som vet mitt riktiga namn och letar efter mig kan kontakta mig via mina föräldrar eller via svenska ambassaden.
 
Enligt min åsikt är det inte samma sak att använda en pseudonym och att vara anonym. Jag är långtifrån anonym på internet där jag delar med mig av ganska mycket av mina tankar och mitt nuvarande liv. Just genom att använda en pseudonym känner jag mig fri att vara mycket mer personlig. 
 
Du som skrev kommentaren däremot undertecknade med "en gammal klasskamrat" vilket gör dig  anonym. Jag hade mer än 25 klasskamrater och av dem var det några som verkligen inte var några kamrater alls. Att du väljer att underteckna anonymt och inte ens med ditt förnamn säger mig att du vet vad som hände då i grundskolan.  Kanske var du en av dem som mobbade, kanske var du en av dem som teg och tänkte "hon får skylla sig själv", kanske är du en av dem som senare sa "men så farligt var det väl inte?" Men den personen stod aldrig i mina skor och blev aldrig utsatt för det som jag blev utsatt för.
 
Dessutom - om du tänker efter - skulle du acceptera att bli behandlad på ett förödmjukande och respektlöst sätt som vuxen av dina kollegor? Om du inte accepterar det låt då inte ett sånt betéende passera som "oskyldiga barnlekar" av dina egna barn! Skolan är DeraS arbetsplats och du önskar väl som förälder att de ska lyckas i skolan, eller hur?
 
Jag ska inte hyckla, jag har haft en lång period när jag tänkte "Jag hoppas att den och dens barn blir mobbat så att den och den kanske kommer ihåg och inser"...  men jag tänker inte längre så. Det är meningslöst. Jag försöker istället att förstå vad som hände även hos den som mobbade, försöker se människan, osäkerheten, rädslan, avundsjukan (som förgiftar allt) - försöker...
 
Tyvärr kommer avundsjuka och småaktighet alltid att finnas kvar. Det är verkligen synd när det finns så mycket vi kan vara glada och lyckliga över och glädjas åt hos varandra, men människor är som dom är.
 
 //Josephine
----------------------------------
In English:
 
Sometimes new visitors arrive to the blog who have never been here before so it's clear it is now time to explain again why I have chosen to use a pseudonym on the internet.
 
Right from the beginning with internet in 1994-1995 I often used a nickname on chat cafes and in forums. Does anyone remember Lunarstorm? Sunflower or something like that was my name there. 2003 I became Tall model on  the web page "Kaikura" and it was clear to me from the beginning that these photographs would be spread far and that I did not want complete strangers to find me in the phone book. Apart from the purely selfish bit in it, it also has the advantage that also my family is left in peace.
 
Those who know me, my family, my friends, some colleagues, know who I am anyway, so where is the problem? Anyone wishing to contact me can do so via e-mail or leave a comment here on the blog. Anyone who knows my real name and want to find me can contact me through my parents or through the Swedish Embassy.
 
In my opinion it's not the same thing to use a pseudonym and to remain anonymous. I am far from being anonymous on the internet where I share with you quite a lot of my thoughts and my present life. By using a pseudonym, I feel free to be much more personal.
 
You who wrote the comment, however, signed by "an old classmate" making you  anonymous.  I had more than 25 classmates and of them there were those who were no friends at all. That you choose to sign anonymously and not even with your first name tells me that you know what happened then in elementary school. Perhaps you were one of those who bullied, maybe you were one of those who remained silent and thought "she has herself to blame," maybe you're one of those who later said, "but that it wasn't that bad, you have to take some!" But that person never stood in my shoes and was never exposed to what I was exposed to.  
 
Besides - if you think about it - would you accept to be treated in a humiliating and disrespectfull way as a grown-up of your collegues!?!  If you don't accept it, don't let it pass as "innocent" childrens games from your own kids!! The school is TheiR workenvironment and you want them to succeed in school, don't you?
 
I will not be hypocritical, I've had a long period when I thought "I hope that this persons child gets bullied so that this person might remember and recognize" ... but I no longer think so. It is useless. I try instead to understand what happened even with the bullier, trying to see the person, the uncertainty, the fear, the jealousy (which poisons everything) - trying ...
 
Unfortunately, jealousy and pettiness will always remain. It's really a shame when there is so much we can be joyfull and happy about and rejoice in each other, but people are who they are.
 
adition: The comment was immediately removed because the anonymous person wanted to reveal my real name. It is not a big big secret, but I have chosen not to reveal it to the hundreds of people from the whole world who visit this blog every month. It's my pseudonyme, my "artist"-name and I'm quite fond of it after ten years. :-)
 
//Josephine
 

Kommentarer
Postat av: Inga Magnusson

Jag har letat på din blogg efter kommentar från den s.k. gamla klasskamraten men finner ingen. Antar att du inte publicerat någon. Så jag vet inte vad personen i fråga skrivit på din blogg.
Eller varför han / hon valt att höra av sig. Det är i alla fall en obehaglig pseudonym, eftersom det då borde var någon du känner men samtidigt vill han / hon inte låta dig veta vem det är.

Jag begriper att du en period verkligen hatade dem som mobbade dig. Mobbning är så otroligt grymt och kan verkligen göra människor ledsna och hatiska oavsett ålder. Jag vill tro att skolan är bättre på att förebygga o upptäcka mobbning numera, även om allt inte kommer fram förstås.

Minns att vi i min klass mobbade en tjej som hade stark svettlukt och en massa variga finnar. Minnet finns kvar än, jag har sökt på nätet för att försöka finna henne, skulle vilja säga henne hur mycket jag ångrar att jag var en av dem som deltog. Kan inte fatta hur vi kunde.

Anonym på nätet har man som bloggare självklart rätt att vara och också rätt att välja graden av anonymitet. Man kan ju vilja vara igenkännbar för en mindre krets men inte sökbar på nätet för vem som helst med fullständigt namn o bild.

Jag är ju helt öppen med vem jag är o mitt namn, men undviker att finnas med på bild. Det är mitt val. Det begränsar mitt skrivande förstås, särskilt när det gäller jobbet. Har ibland funderat på om jag ska ha ytterligare en blogg där jag är helt anonym, men antar att tiden inte skulle räcka till. Jag drog mig ju ur Facebook för det passar inte mig med många ytliga kontakter, vill hellre ha en begränsad krets o mer utbyte med var o en än bara gillningar.

2013-07-26 @ 06:03:32
URL: http://inga.blogg.se
Postat av: Inga Magnusson

Oj, kommentaren slet sig lite för snabbt. Jag tycker att den här klasskamraten borde ge sig till känna inför dig åtminstone istället för att kommentera med en sån beteckning. Det hade varit justare. Det måste vara obehagligt för dig att inte veta vem det är av alla som är möjliga. Om hon / han har lämnat en mailadress så kan du ju alltid maila o fråga.

2013-07-26 @ 06:08:46
URL: http://inga.blogg.se
Postat av: Josephine

Hej Inga, fegisen ifråga skrev aldrig ut sitt namn, men skev istället ut mitt namn vilket gjorde att jag tog bort kommentaren direkt. Som en av mina kollegor på jobbet sa: En person som tycker det är roligt att attackera andra på internet har seriösa problem!! Jag kan inte annat än hålla med, jag ser en looser framför ögonen - ngn med skilsmässa, alkoholproblem eller liknande. Det finns ingen anledning att göra som den personen gjorde om man har ett liv som man är nöjd med. Men avundsjuka och skitsnack har alltid florerat i min fd. hemby - tyvärr.

2013-07-26 @ 08:21:03
URL: http://giraffen197.webblogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0