18:38:50
En middag med min önskegäst (bloggstafett med
Hur motiverar jag detta nudå? kanske mitt historieintresse... kanske att hon måste har varit en ganska speciell kvinna.. eller framförallt för att jag inte ville välja någon självklar person, utan någon mer udda, någon som jag är tillräckligt nyfiken på.
Och det blev Fredrika Bremer. Jag skulle vilja äta en middag tillsammans med henne på Årsta slott sommaren 1852. Då har hon kommit tillbaka från sin långa resa till Amerika och hon har säkert massor att berätta om alla de intryck hon har fått. Av vad jag visste och av vad jag har läst mig till nu (sista-minuten-efterforskning) var hon en person som låg långt före sin tid i sina åsikter och tankar. En hel del känner jag igen hos Ellen Key som säkert tog stort intryck av Fredrika Bremer.
Hennes roman Hertha kom ut 1856, så den händelsen missar jag genom att förlägga middagen till 1852, å andra sidan är materialet i den romanen stoff som hon samlat på sig under lång tid. Vi kommer att ha mycket att prata om, det är jag övertygad om. Samhälle, språk, feministiska och andra ideer.
Miljön och hennes klass fascinerar mig också. Slottsmiljö med kock, serveringspersonal och andra betjänter. Antagligen fina möbler, souvenirer från tidigare resor, tavlor, vackra handarbeten och naturligtvis vore det intressant att få en titt i biblioteket mellan efterrätten och kaffet på maten. Hennes uppväxt och hennes utbildning.
Maten... vad åt man 1852? Eftersom hon inte var fattig antar jag att det blir kött. Fritt fantiserat här; en klassisk middag med en apperitif och något litet tilltugg, sedan en förrätt med någon god soppa, huvudrätten innehåller säkert kött, kanske kalvmedaljonger med dillsås tillsammans små fina potatisar serverat tillsammans med ett franskt rött vin (jag tycker inte om vin men jag håller stilen och dricker ett glas i alla fall), till efterrätt (eftersom det är sommar) blir det skivade jordgubbar med vispad grädde.
Hmm hoppas det sistnämnda är fint nog även i ett slott... de smakar bäst utan tillkrångling.
Annars har jag letat men inte hittat några middagsförslag anno 1852... *grin*
så nu får jag väl ta mig i kragen och läsa hennes böcker också innan tidsmaskinen anländer och jag måste byta om till korsetten.
CS!
Josephine
och stafettpinnen går tillbaka: "Dagen när jag gav upp drömmen om att bli konståkerska."