21:04:29
Regnskog och annat liv
I dessa heta tider kommer tanken att man får vad man förtjänar. Här får man för att man har flugit istället för tagit tåget, bilen istället för bussen, köpt ett billigt ozon-förstörande andrahands-kylskåp samt inte släckt lyset när man lämnat rummet så att en massa el har gått åt i onödan, kolkraftsverksproducerad el i Tyskland. Buhaha! Rätt åt dig!
Moder jord lyfter oss i öronen och slänger in oss i saunan som vi själva har skapat. Allt i penningens namn... Helvetet efter döden kanske inte existerar, men vi är på god väg att skapa ett hett alternativ i levande nuet! Och trots allt finns det hopp. Så länge det finns liv finns det hopp. Som små gyttjegrodor som borrat ner sig i de sista resterna av en uttorkad platt savannsjö poppar de upp när regnen kommer... regn, vatten, alla ideers födsloögonblick. Hjärnan består av en himla massa vatten faktiskt.
Och nej, jag har fortfarande inte sett What the bleep do we know" men jag har läst lite av Edward de Bono. Vad jag vet har han emellertid aldrig använt sig av trädsymbolik, bara vatten-logik, fast vatten cirkulerar även genom träd... Jag är nämligen en trädälskare. En dendrolog är en utbildad(?) expert på träd, kommer från Grekiskan (förstås) "dendron" = träd. (Varför är alla "logier" grekiska när resten är på latin?)
Träd är nämligen lösningen. Här sitter jag nu i det milda blåset från en liten bordsfläkt i ett kvalmigt rum, men hade jag haft en laptop hade jag istället suttit här. (Jag orkar inte skriva rent pappersanteckningar ikväll.) Varför låta solen bränna maligna melanom på våra armar och lår när man kan ligga i den svalkande skuggan under en trädkrona?
Allt fler orkaner, skyfall och översvämningar, torka - när balansen rubbas är följderna logiska. Vi behöver skogarna och då alldeles särskilt regnskogarna som står som ett grönt livbälte runt jordklotets mitt. Aldrig kommer jag att glömma de där satellitfotografierna... Brasilien, Rondonia 1975, en väg som slingrar sig genom den täta skogen. 1985 vägen ser plötsligt ut som en tvåsidig kam - breda gator ut i skogen där träden har fällts. 1995 på de där gatorna ligger nu ytterliggare en massa gränder och området som 1975 var alldeles mörkt av skog är 1995 ljust och trädlöst. Och nu har elva år gått, men återplantering? och även om man återplanterar träd är ju ekosystemet helt förstört och det är tveksamt vilka arter som överlever på ett område där sol, vind, vatten och fuktförhållanden är totalt förändrade. Jordlagret i en regnskog är dessutom väldigt tunt och näringsfattigt - den mesta näringen sitter i träden och grönskan. En av Svenska Naturskyddsföreningens bra sidor om regnskog.
Finns det liv och bara så lite vatten, så finns det hopp. Eden foundation läste jag om för inte så länge sedan, mycket inspirerande. Klassikern är annars VI-skogen. Där läste jag just idag att grundaren Sten Lundgren har dött, 88 år gammal.
Jag tror jag var ca 17 när jag träffade honom på VI-skogens/tidningens redaktion som då låg inte långt från Maria-torget. Jag försökte spänna hans Kenyanska pilbåge vilket visade sig ganska omöjligt... kanske bara gjord för turister och inte för att verkligen skjuta med? Han var entusiastisk, full av liv. DN artikel från 2002. Konstigt att jag inte tänkt på att han eg. redan då var gammal och därefter bara blivit äldre. Gamla människor i min närheten har en tendens att klamra sig fast vid livet (morfar blev 95, farmor blev 98 och mormor är 93) och dem jag städar hos - 87 bor hemma, 84 pigg som en lärka (men dammsugning är för tungt) och en gubbe på 89 som cyklar varje helg och har en "flickvän" på 70+ som sover över ibland. I min sinnesvärld dör inte de gamla, de liksom lever på i evighet (mer eller mindre) och ändå *poff* plötsligt, borta, är inte mer, slut.
Kvar finns minnet av kärlek, av liv och kanske av en livsgärning som nya personer engagerat sig i och som aldrig kommer att dö. Tänk att få vara med om att plantera en skog... *suckar längtande* I brist på annat kan man ju alltid klicka med datormusen.
Josephine - som tackar Excessa för denna inspiration!
Moder jord lyfter oss i öronen och slänger in oss i saunan som vi själva har skapat. Allt i penningens namn... Helvetet efter döden kanske inte existerar, men vi är på god väg att skapa ett hett alternativ i levande nuet! Och trots allt finns det hopp. Så länge det finns liv finns det hopp. Som små gyttjegrodor som borrat ner sig i de sista resterna av en uttorkad platt savannsjö poppar de upp när regnen kommer... regn, vatten, alla ideers födsloögonblick. Hjärnan består av en himla massa vatten faktiskt.
Och nej, jag har fortfarande inte sett What the bleep do we know" men jag har läst lite av Edward de Bono. Vad jag vet har han emellertid aldrig använt sig av trädsymbolik, bara vatten-logik, fast vatten cirkulerar även genom träd... Jag är nämligen en trädälskare. En dendrolog är en utbildad(?) expert på träd, kommer från Grekiskan (förstås) "dendron" = träd. (Varför är alla "logier" grekiska när resten är på latin?)
Träd är nämligen lösningen. Här sitter jag nu i det milda blåset från en liten bordsfläkt i ett kvalmigt rum, men hade jag haft en laptop hade jag istället suttit här. (Jag orkar inte skriva rent pappersanteckningar ikväll.) Varför låta solen bränna maligna melanom på våra armar och lår när man kan ligga i den svalkande skuggan under en trädkrona?
Allt fler orkaner, skyfall och översvämningar, torka - när balansen rubbas är följderna logiska. Vi behöver skogarna och då alldeles särskilt regnskogarna som står som ett grönt livbälte runt jordklotets mitt. Aldrig kommer jag att glömma de där satellitfotografierna... Brasilien, Rondonia 1975, en väg som slingrar sig genom den täta skogen. 1985 vägen ser plötsligt ut som en tvåsidig kam - breda gator ut i skogen där träden har fällts. 1995 på de där gatorna ligger nu ytterliggare en massa gränder och området som 1975 var alldeles mörkt av skog är 1995 ljust och trädlöst. Och nu har elva år gått, men återplantering? och även om man återplanterar träd är ju ekosystemet helt förstört och det är tveksamt vilka arter som överlever på ett område där sol, vind, vatten och fuktförhållanden är totalt förändrade. Jordlagret i en regnskog är dessutom väldigt tunt och näringsfattigt - den mesta näringen sitter i träden och grönskan. En av Svenska Naturskyddsföreningens bra sidor om regnskog.
Finns det liv och bara så lite vatten, så finns det hopp. Eden foundation läste jag om för inte så länge sedan, mycket inspirerande. Klassikern är annars VI-skogen. Där läste jag just idag att grundaren Sten Lundgren har dött, 88 år gammal.
Jag tror jag var ca 17 när jag träffade honom på VI-skogens/tidningens redaktion som då låg inte långt från Maria-torget. Jag försökte spänna hans Kenyanska pilbåge vilket visade sig ganska omöjligt... kanske bara gjord för turister och inte för att verkligen skjuta med? Han var entusiastisk, full av liv. DN artikel från 2002. Konstigt att jag inte tänkt på att han eg. redan då var gammal och därefter bara blivit äldre. Gamla människor i min närheten har en tendens att klamra sig fast vid livet (morfar blev 95, farmor blev 98 och mormor är 93) och dem jag städar hos - 87 bor hemma, 84 pigg som en lärka (men dammsugning är för tungt) och en gubbe på 89 som cyklar varje helg och har en "flickvän" på 70+ som sover över ibland. I min sinnesvärld dör inte de gamla, de liksom lever på i evighet (mer eller mindre) och ändå *poff* plötsligt, borta, är inte mer, slut.
Kvar finns minnet av kärlek, av liv och kanske av en livsgärning som nya personer engagerat sig i och som aldrig kommer att dö. Tänk att få vara med om att plantera en skog... *suckar längtande* I brist på annat kan man ju alltid klicka med datormusen.
Josephine - som tackar Excessa för denna inspiration!
Goda inspirationer är Bra inspirationer *ler*
Jag gissar att du även såg den gula, rosa, blåa, röda och lila knappen längst upp på den sidan.. Jag fattar inte hur klicket blir till vad det blir.. men jag hoppas att det gör nytta!