giraffen197

(painting by Emily Carr)       (English scroll down)

Den mest grundläggande förutsättningen för vänskap är inte kärlek utan respekt. Om du inte känner respekt för den personen som du kallar en vän, är det då verkligen vänskap?

Med respekt menar jag inte beundran, men däremot en total avsaknad av förakt och fördömande. Någon som kallar sig din vän och i all "välmening" säger till dig att du lever felaktigt, det är sårande.

Om du har en vän som plötsligt får problem och går ner sig i droger och alkohol då kan det kanske vara berättigat att prata med honom eller henne, men inte om valet av livsstil. Tror du verkligen att du skulle kunna förändra någon annans betéende genom att fördöma det? Tvärtom tvingar du in en sådan person i en försvarsposition genom att fördöma och ge dina ovälkomna synpunkter, maskerat under ett "jag bryr mig om dig". I helvete att du gör.

Den som bryr sig om lyssnar, tiger om sina egna åsikter (ifall de inte uttryckligen önskas) och sparkar in sitt ego i garderoben under den halvtimme eller mer som det tar att aktivt sätta sig in i sin medmänniskas universum. Nej det är inte din värld! Nej det är inte dina åsikter och dina livsval, men vilken rätt har du att döma ut dem och förakta dem bara för att de inte är dina? Respekt det är att lyssna och att försöka förstå.

Jag tror att många har missförstått detta med respekt genom att sätta likamedstecken mellan förså och acceptera, men det är inte samma sak. Däremot fungerar det så att vi känner hat och rädsla för det som vi inte förstår. Förståelse öppnar dörren till tryggheten. När vi inte längre kämpar genom den mörka skogen av ovisshet, utan vet hur de vilda djuren beter sig, då faller vi inte heller offer för en hotfull skugga.

Hos oraklet i Delfi stod det: "Känn dig själv". Sant, sant och åter sant. Hur mycket är det inte, av det som du fördömer och ogillar, som du själv trycker undan och gömmer längst ner i källaren?

Förutsättningen för en sund vänskap är ömsesidig respekt, inte att man delar precis alla åsikter eller tycker likadant men väl att man accepterar sin vän såsom han eller hon är. Ett berömt citat lyder: Mina vänner är de som tycker om mig trots den jag är." dvs. med alla mina fel och brister. The whole package - take it or leave it!

Det underlättar också att känna förtroende för varandra..  om jag berättar något väldigt personligt för dig, något som du frågade om, medan du i din tur sluter dig och berättar inte för mig, trots att jag frågade, då känner jag mig sviken. Det känns som om du inte litar på mig. Och om du inte kan lita på mig - hur kan vi då vara vänner?

Det är inte respekt, att å ena sidan begära att jag ska delge dig mina hemligheter men du sluter dig och berättar inte ett knyst om ditt eget liv. Jag vet inte vad det kan kallas, kanske manipulaion, kanske rädsla, kanske bara ren okunskap men resultatet blir att den ena parten upplever en brist i förtroende och någon som du inte känner förtroende för - kan du kalla den personen en vän?

Kärleken, omtanken, lyckan i att skratta tillsammans så at tårarna rinner, allt det är bara grädde på moset.

Utan respekt är du inte min vän.

------------------------------------------

The fundamental condition for friendship is not love but respect. If you do not feel respect for the person you call a friend, is it really a friendship?

With respect, I don't mean admiration, but a complete lack of contempt and condemnation. Anyone who calls himself your friend, and with "good intention" is telling you that you're living incorrectly, that's insulting.

If you have a friend who suddenly get problems and lose himself in drugs and/or alcohol then it may be legitimate to talk to him or her, but not on his choice of lifestyle. Do you really think you could change someone else's behavior by condemning it? On the contrary, you force a person into a defensive position by condemning and by giving your unwelcome comments, disguised in a "I care about you." The hell you do.

Anyone who cares listens, keeps silent about their own opinions (unless they are explicitly requested) and kicks her ego into the closet during the half hour or more it takes to actively get to know and understand the universe of their fellow human. No it is not your world! No it is not your opinions and your life choices, but by which right do you judge them and despise them just because they aren't your own? Respect is listening and trying to understand.

I think many have misunderstood respect by thinking it is the same thing as accepting, but it is not the same. However, what we don't understand we easily feel fear and hatred for. Understanding opens the door to safety. When we no longer struggle through the dark forest of doubt, but know how the wild animals behave, then we don't fall victims of a menacing shadow.

By the Delphic Oracle it was written: "Know thyself." True, true and true again. How much isn't there, of that which you condemn and dislike, which you press down and hide at the bottom of the basement?

The prerequisite for a healthy friendship is mutual respect, not sharing the exact same opinions and views but well accepting his friend as he or she is. A famous quote says: My friends are the ones who love me despite who I am. " In other words with all my defects. The whole package - take it or leave it!

It also helps to have confidence in each other .. if I tell you something very personal, something you asked about, but you in turn you close yourself and you don't tell me anything, even though I asked, well - then I feel betrayed. It feels like you don't trust me. And if you can not trust me - how can we be friends?

It's not respectful, on the one hand to ask me to share with you my secrets but you close yourself and you don't tell me a word about your own life. I do not know what this could be called, perhaps manipulaion, maybe fear, maybe just pure ignorance but the result is that one part is experiencing a lack of trust and someone you do not have confidence in - can you really call that person a friend?

Love, kindness, happy laughs together until the tears are flowing, all of that is just the icing on the cake.

Without respect, you're not my friend.


//Josephine