giraffen197

 

Efter dryft fem år är mitt flöjtspel minst sagt ringrostigt. Ingen stabil ton, ingen styrka, inga snabba grepp - det känns som någon har droppat en massa klister överallt i min kropp. Därför var det med den största förvåning som jag hörde mina kollegor ge mig den ena komplimangen efter den andra när de lyssnade på mixen som Andreas hade gjort efter vårt första jam tillsammans i förra veckan. Ikväll har vi avverkat ett jam till tillsammans med ytterliggare en kollega som spelar gitarr och bas. Nej, jag kan inte jamma.. jo jag försöker ändå eftersom det är så himla roligt! då och då sitter de - alla tonerna som hör till ett visst ackord... och om så bara en enda vill trilla dit, bara den kommer med rätt rytm så fungerar det hyffsat. Framför allt bara njuter jag. Njuter av att kunna spela musik igen tillsammans med likasinnade. Njuter av att frambringa de där tonerna som finns i bröstet. När jag spelar glömmer jag mina sorger, glömmer mig själv litegrand. Alla tankar far sin kos och bara tonerna och rytmerna finns där. Jag sjunker ner i ett långt Dmoll som i en gigantisk mjuk soffa och bara vilar där i vibrationen. Skit samma om det inte låter perfekt, det är en lisa för själen att få spela ett instrument.

 

 

After more than five years my fluteplaying is very rusty. No stable tune, no power, no quick fingering - it feels like someone have been dripping glue everywhere in my body. So imagine my surprise when one collegue after the other gave their compliments after they had heard a mix which Andreas had made from our first jam together last week. This evening we made another jam and this time together with a third collegue who plays guitar and base. No, I can not jam... yes I try anyway  because it's so immensely fun! now and then it works - all the tunes belonging to one chord are there - and if so only one single tune want to get out, if it only arrives at the right rythm it works ok. Mostly I just enjoy myself. I enjoy to play music again with friends. EnjoyinG to play those tunes I feel in my chest. When I play I forget my sorrows, forget myself a bit. All thoughts disappear and only the tunes and the rythms are there. I sink down in a long Dminor like into a gigantic soft sofa and I just relax there in the vibration. I don't care it doesn't sound perfect, it's a solace for the soul to play an instrument.

 

 

//Josephine  :-)