Liten kvällsnotis

ah, vi har gjort en jättefin utflykt till blomfälten och tittat på alla tulpaner och hyacinter som blommar (och påskliljor, miljoners miljoner påskliljor och narcisser :-/ Tulpaner är mycket roligare :-) Bilder kommer kanske imorgon, mycket att göra nu... Säljs FHM - den Brittiska utgåvan i Sverige oxå? Jag är med på sid 27 i nr.198 (Juni). Det är väl ganska bra gjort att komma med i DeN tidningen UtaN att behöva klä av sig en massa!? *grin*

//Josephine - som måste sova

Skrivarcirkeln: Sammanfattning och turordning

Manon var först ut den åttonde april med mitt ämne "Kejsaren av Kina". Det klarade hon med den äran och en hel del historiska kunskaper!

Därefter kom vår nya medlem Excessa in med ämnet: "Fjäderpennan och den franska revolutionen". Ett intressant potpurri skrivet den tionde april om pennor och revolutioner!

En liten tant fick ämnet Signalhorn och trafikljus vilket hon klarade av samma dag! Snabba ryck, men så hade hon också en härlig historia på lager från sin körskoletid :-)

Annaa Mattson följde upp den 12:e april med ett ämne som hade valts åt henne med tanke på hennes specialitet, Irland! Shane MacGowan, det man inte visste om honom innan fick man veta nu. På ett alldeles lysande stilistiskt sätt :-)

och efter att ha väntat (ok lite för länge) så plockade jag upp pinnen efter Annela som för tillfället inte har kunnat skriva eller uppdatera - ibland blir det trubbel med sånt också. Ta då och mejla någon av oss andra så kanske vi kan publicera texten i en annan blogg tills de tekniska problemen har åtgärdats?

Mitt ämne "Det kom ett mejl/brev" (den 28:e april) syns här under.


Följande turordning blir det nu:

Manon - ämne: "Uppe på berget"

Flasknosen

Liza

Excessa

En liten tant

Annaa

Annela

Mette (Ny blog!)

Josephine



Lycka till! och glöm inte att säga till om du inte kan plocka upp pinnen i tid - som vanligt har du tre dagar på dig :-)

Skrivarcirkeln: Det kom ett mejl

Killen bodde på Kinnekulle och det jag fastnade för var en akvarellmålning av honom gjord av en av hans väninnor. Han såg ut som en pan. Färgerna var vackra, han var fin - hela bilden andades vitalitet och spänning. Den bilden, hans hemsida med hans ovanliga livsstil - jag drogs som flugan till glödlampan - originalitet har alltid varit ett oemotståndligt lockbete för mig.

Så jag skrev ett mejl, han svarade och vi skrev flera. Vi hade en del åtskiljande meningar om ett eller annat men jag lade inte så stor vikt vid det, trots allt hade han ju valt en väldigt ovanlig livsstil. Han var(är) frukterian.

Men plötsligt fick jag ett mejl där han skrev att han ville sluta brevväxla med mig. Han tyckte inte att han fick ut något av vår kontakt. Jag kände mig sårad och ville veta varför, men han ville inte gå närmare inpå anledningarna. Mejlet var rakt på sak och ganska brutalt. Å ena sidan var det ju bättre att skriva så än att bara sluta att svara på mina mejl, å andra sidan blev det oärligt eftersom han inte ville tala om varför. Kanske försökte han på det viset göra det mindre sårande, men effekten blev den motsatta.

Det "modet" har jag aldrig haft. Att bara rakt upp och ner säga upp en brev-kontakt, trots att det borde vara det lättaste. Det är så mycket enklare att låta bli att svara, att "ta bort" oönskade mejl eller att svara med lång tid emellan med små snälla mesiga svar som inte avspeglar vad jag verkligen tänker och tycker.

För jag vet hur det känns att bli avspisad, att inte "duga" så jag fortsätter att ibland (för det blir ju ganska sällan) skriva "snäll-mejl" som någon slags välgörenhet. Fast så poänglöst - egentligen.

Vad är meningen med att hålla liv i en kontakt som man inte finner intressant? Alla är inte intresserade av mig, jag är inte intresserad av alla. Att ta tillvara på de människor i ens omgivning som verkligen bryr sig om en och som man har givande kontakt med borde ju vara mycket viktigare?

I slutändan har jag bara ett visst mått av energi... men ändå en flödande energi som lika lätt fylls på som den tar slut. Underbar musik, kärleksfulla ord, ett leende från en granne som passerar, en tröstande dröm... eller tacksamheten när jag på morgonen blir serverad en kopp te hos den jag städar hos. Smått lycklig sa jag till henne "åh, detta är lyx :-)" Och hon njöt av mina spontana ord för en så enkel handling, men med en så stor betydelse för mig.

För så är det ju också... ett eller annat litet "snäll-mejl" betyder kanske inte så mycket för mig, men orden som kommer fram kan betyda mycket för den som läser. Fast i ärlighetens namn?... Jag skriver aldrig något som inte är sant, det är bara min egen brist på nyfikenhet som är plågsam - för mig själv. Ändå tänker jag inte säga upp dessa mejl-kontakter.

Varför skulle jag?


//Josephine

20 år sedan

Fokus har varit på Tjernobyl-olyckan (förstås).
Jag snubblade över denna hemska händelse då jag
upptäckte att Paulo Coelho påbörjat en blogg!

Där han nu firar att det är tjugo år sedan han
gick pilgrimsvägen till Santiago de la Compostela.

Han besöker Ukraina nu för andra gången,
förra gången skrev han denna artikeln:
The silence of the guilty

Och allt upptäcktes när arbetarna skulle
gå in och göra sitt jobb i Forsmark och
apparaterna började pipa.
Det var ju tänkt att fungera tvärtom, att
varna för radioaktivt stänk när de gick uT...


Josephine

Andra bloggar om: Tjernobyl, Paulo Coelho

Vändpunkter i mitt liv

Det blev ju ett trevligt outsiders-program. Jag var så nervös... jag sa till A i filmteamet innan intervjun "Det känns som om den där kameran har huggtänder!" allt det andra var mycket lättare och mycket roligare även om det kändes ganska fånigt att vara romantisk på kommando! *lol* Jag kan tänka mig att Marita och hennes man kände på samma sätt, de såg också ganska nervösa ut ibland...

Speakern sa i programmet att den stora vändpunkten i mitt liv kom när jag flyttade ner till Holland, men det sa jag aldrig till dem. Flytten till Holland var viktig och visst innebar den en del förändring, men holländarna är ganska lika svenskarna och holländska som språk är inte särskilt svårt att lära sig, särskilt inte om man kan en del tyska sen tidigare. Nej, den stora vändpunkten i mitt liv kom när jag flyttade från landsorten till Växjö.

Jag var knappt 20 år och gick på stan, kanske i kort kjol?, jag skulle kanske på disco - jag kommer inte längre ihåg exakt, men plötsligt var det en kille som visslade efter mig. En sån där riktig "du-är-sexig-vissling". Jag vände mig om störtförvånad. Menade ha mig?

Det där första året hemmifrån hände precis allting efter vartannat. Jag träffade människor som var vänliga och trevliga, fick riktiga klasskamrater som hälsade på mig när jag mötte dem, fick erfara att en del killar tyckte det var skitsexigt med långa tjejer (speciellt de långa benen ;) och efter knappt ett halvår träffade jag en ung man med azurblå ögon... (sant! hans ögon var riktigt djupblå!) Han blev min förste pojkvän, jag var hans tredje eller fjärde flickvän. Ett ganska kort och stormigt förhållande som blev avstampet till mitt vuxna liv.
(han var 1.98)

1993 gjorde jag min första långa resa på egen hand till Grekland; Athen och Kreta, tillsammans med en jättetrevlig resekamrat. (Som synd är har jag tappat kontakten med henne). 1994 fick jag följa med mina föräldrar till Prag och "Europaträffen". I nästan varje land i Europa samt i USA och Canada finns "Tall Clubs". I Sverige heter den "King Size Club". Mina föräldrar träffades där ca 1970, pappa var en av de första medlemmarna när föreningen bildades 1966.

Prag i maj -94 blev min andra stora vändpunkt efter flytten hemmifrån. Jag fick en jättefin kompis i C. från Stockholm, lika lång som mig, nästan *ler* och vi bestämde oss för att även besöka den engelska föreningen när de hade sitt årsmöte i augusti samma år. Ännu mer partaj, ännu fler möten med andra riktigt långa kvinnor och män. Det gav mig något värdefullt. Det gav mig känslan av att inte vara ensam, att jag hade "med-systrar" över hela världen. Det gav mig något starkt i ryggraden som jag sedan dess alltid bär med mig i det ständiga mötet med min omvärld.

Efter Europaträffen i Köpenhamn 2002 var det en ung svensk tjej som skrev entusiastiskt om sin första träff i vårt medlemsblad. Hon använde exakt samma ord som jag hade gjort efter träffen 1994! Våra erfarenheter och våra känslor är så lika... Det kan vara svårt för en normal-lång person att förstå, men vi som är riktigt långa behöver bara titta på varandra för att le igenkännande. Vi vet.

Och eftersom alla goda ting är tre så kan jag ju lägga till att mitt förhållande med Patrick blivit den tredje stora vändpunkten. Han fick mig att se och förstå sambandet lång-kort på ett nytt sätt. Hans kunskaper i psykologi gav mig ett bättre grepp kring mina egna reaktionsmönster och tidigare händelser i mitt liv. Tillsammans forsätter vi på upptäcktsfärd in i framtiden...

Randiga sockor

doekehus



Ville bara visa mina favoritsockor...

och säga hej till alla nykomlingar! Jag har inte skrivit så mycket de senaste dagarna (många mejl), men det finns en del att läsa i arkivet. Jag rekommenderar kategorierna "filosofiskt" och "Haag" samt "invandraren".

och om du jobbar på en reklambyrå och ni behöver en lång tjej så kan du väl skicka ett mejl?

annars tänkte jag ta och städa mitt rum nu.
Min ekorre kommer ikväll :-)

*kram*
Josephine

Repris på lördag!

ok.
enligt femmans programtablå visas en repris på lördag

15:55
Outsiders
Svensk dokumentärserie från 2006. Vi får följa unika svenskar som inte lever som andra, eller inte ser ut som andra, och som är föremål för spekulationer, misstro och fördomar. Gemensamt för Outsiders är att alla teman passar in på ämnet utanförskap. Del 7/10. Text-tv-text s 199.


tack alla för alla snälla kommentarer!

Tusen tack till Lyckliga Grodan som spelat in och skickar ett VHS-band! wow - vilka bloggvänner :D

och så till de sakfel jag har förstått smugit(?) sig in - genom egen förskyllan eller pga en smaskig klippning fick de till att mina föräldrar båda är 2m vilket inte alls är sant. När de var yngre och resligare var pappa 206cm och mamma 180cm. Så genomsnittet blir klart under 2m... *grin*

Fille > Patrick och jag är inte sambo (än), han bor i Bryssel och jag i Haag. De tyckte det säkert var mer romantiskt med ett sambo än ett särbo-par...

Mamma tyckte om programmet *pustar ut* och mormor med (vilket fick mamma att pusta ut *lol*!) och en hel drös människor som har ringt både före och efter till henne (en bekant i Värnamo såg trailern och ville förvarna mamma som fått reda på av mig dagen innan ;) samt uttryckt sin glädje på jobbet. Hon sa att hon var så stolt!... *vrider sig lite förläget*

oj, oj... vart ska man nu ta vägen?

jo, just det - jag sa ju att jag ville göra reklam - tog de med det??

*undrar*
Josephine (som alltså ännu inte sett programmet!)

ps. jag har möblerat med en soffa på hemsidan ;)

TV5 på Måndag 20:00 !!

Outsiders



"Lång och kort och jättekär"

Josephine, 32, är 197 centimeter lång och hennes pojkvän Patric är 165 centimeter. De träffades på en fest och Patric blev omedelbart förälskad i Josephine. Han tyckte att hon var vacker, men också att det syntes att hon gillade sin längd, att hon hade självkänsla och mycket attityd. När Josephine går ut är hon stolt över hur hon ser ut. Hon bär gärna höga klackar och korta kjolar, och sedan några år tillbaka jobbar hon extra som fotomodell.


ok. det stämmer till ca 95%...(som vanligt, varför får de aldrig till det 100%?) Jag går inte jämt ut i kortkort och högklackat, bara när jag går ut för att roa mig egentligen... och Patrick och jag träffades första gången via en gemensam vän som arrangerade en improviserad photo-session med honom och en dansk kompis. Vi var ett kul gäng som hängde ihop ett bra tag tills det skar sig med den där "gemensamme" vännen... men den historien var säkert för lång och för komplicerad för TV. Vi får se vad de har lyckats tota ihop...

*NervöS*

Har du en video? vill du spela in det åt mig på VHS? De ska skicka mig en DVD (jag sa inte nejtack, jag kan spela DVD på nya datorn), men Patrick har ju ingen DVD-spelare!! ha ha

well, well....

Josephine

Skrivarcirkeln: summering och turordning 6/4

Manon var först ut med "Utsikt från min balkong" den 20:e mars

därefter följde Flasknosen med det mer seriösa "Att ta sig samman" den 23:e mars

Liza fick stå över denna vändan pga tenta. Vi kör med tre-dagars-regel för att få lite snurr på skrivandet!

utan istället kom En liten tant direkt efter med "En ulv i fårakläder" Mina ord räcker inte till. Läs!

Annaa Mattson fick ämnet "Kungen och jag" Vilket hon hanterade med den äran!

Annela kom in efter ett tag och skrev då: "Ett rum med utsikt" en filminspirerande titel och ganska filmisk även i sin beskrivning! Undras vilken kändis som skulle kunna spela huvudrollen?...

och så mitt ämne här inunder >>


Nu skickar jag vidare till Manon med ämnet: "Kejsaren av Kina".

turordning:

Manon

Flasknosen

Liza på Språkmakargatan

En liten tant

Annaa Mattson

Annela

Josephine

Skrivarcirkeln: Jag - en livsnjutare

Han kallar mig för en självisk egoist.
Och det stämmer. Det ligger i min natur och jag har inte en tanke på att förneka mig själv... vad skulle det vara bra för? Han tycker ju om mig som jag är (fast han inte riktigt vill erkänna det)... Han tjusas av mina stora ögon och ibland min "mystiska" stämning... fast sanningen är att jag egentligen inte tänker på något alls utan bara njuter av nuet.

Min Peter. Min store ståtlige Peter-gubbe med sina långa ben och sina stora varma händer. När han kommer hem ger han mig alltid en lång kram och jag njuter av hans djupa röst och hans hjärtas slag. Han kallar mig för "lilla Maja".

Jag njuter så mycket av vår vänskap att i min själviskhet har jag har svårt att tåla hans andra väninnor. Och om sanningen ska fram, det är få av dem, som har haft förståelse för vårt speciella band. Oh, låt mig inte missleda er - vår kärlek är enbart platonsk, men det har inte förhindrat att svartsjukedraman har spelats upp! Vi delar nämligen lägenhet och de kvällarna i begynnelsen, då han hade tagit hem en tjej och stängt dörren till sitt rum, då började jag att öva mina skalor.

Han blev ganska irriterad då... men vadå? jag har ju rätt att öva på mitt instrument jag med? Han spelar dragspel ibland och DeT måste jag stå ut med! Stackars mig... Efter ett tag slutade han ta med dambekanta hem, istället förblev han borta och jag oroade mig för att något hade hänt honom. Men så kom han hem och jag kände doften av parfym och tappade lusten att krama honom tills efter att han hade duschat.

Och visst, efter det funderade jag ett tag på att flytta, hitta någon annan att dela hus eller lägenhet med, men det vore synd trots allt. Jag trivs bra här. Så vi fortsatte att vara vänner.

Jag njuter av många saker. Jag njuter av solsken och att ligga under en varm filt. Jag fascineras av fåglarnas flykt och jag kan meditera djupt över en fluga på fönstret om jag inte bestämmer mig för att smälla till den. Jag är mycket nyfiken och tycker om att öppna paket eller snoka bland hans privata tillhörigheter. Och jag tycker om uppmärksamhet.

Ibland när han har haft besök och gästen börjat prata med mig istället har jag sett att han blir smått irriterad. Jag är ju bara en inneboende. Då njuter jag lite extra, ett litet triumfatoriskt leende spritter i mungiporna...

Mat är en annan njutning och den passionen delar vi på, som tur är. Jag skulle inte stå ut med någon som lagade till haffsiga måltider bara för "att fylla magen". När han lagar pasta med räksås kan jag inte låta bli att smyga in i köket. Han tycker inte om det. Han vill helst laga mat ifred. Men räkor är Så gott! och ibland ger han mig en räka som en aptitretare tills maten är klar.

En annan gång hade han med sig semlor hem. Ah, vispad grädde! Han ställde upp dem snyggt på ett fat och sedan ringde telefonen... när han kom tillbaka stod varje semletopp på en smal pelare av grädde. Jag hade svårt att komma åt längst in... och jag hade ett sjå att tvätta av mig efteråt, grädde ÖverallT under hakan och mellan alla morrhåren!
Efter det fick jag heta Maja Gräddnos, det var givet.


//Josephine

Om bloggläsande

www.nyligen.se är en bra adress att pinga sin blogg på, men för att verkligen ha koll på vilka bloggar man nyss har läst och vilka som kan vänta ytterliggare två eller tre dagar, så är www.bloglines.com ett användbart komplement.

Där ser man nämligen hur många inlägg som har skrivits sedan man kollade bloggen sist. En del som bloggar uppdaterar sin blogg flera gånger varje dag... andra räcker det kanske att besöka en gång i veckan.

Det finns så otroligt många som skriver läsvärda bloggar och det är hopplöst att få tid över att läsa mer än en fåtal. Därför rekommenderar jag bloglines när du inte hinner titta på en del bloggar varje dag. På nyligen syns ju bara att den har uppdaterats - inte när du läste den senast!

Själv har jag bestämt mig för att tvinga mig själv att sluta uppdatera varje dag. Jag har nu en fem maskiner stor ren tvätthög under mitt bord att sortera och stryka... och jag har inte ens barn! (men väl tre mailboxar, en yahoo-grupp och en webbsida som jag ska börja jobba med igen!)(och en orkester och 75% jobb + 20% cykeltid och en ekorre i Bryssel och - ja - ett liv?)

Fast det är betydligt bättre förslösad tid att läsa en blogg till kvällsmaten än Aftonbladet. *blurk* Bästa alternativet är och förblir en bok, uppkrupen i sängen med ryggen mot stora kuddar, en bricka i knäet med en tallrik pasta och ngn god sås och en bra bok.

hi hi - nu tjuvstartade jag nästan på mitt ämne... livsnjuteri! *grin*

CS!
Josephine ;-)

Flaggor i Haag

Flaggor i Haag (1)



Utanför Madurodam (Nederländernas största "mini"-land) vajar flaggor från alla provincerna. Efter fyra år har jag nästan lärt mig alla utantill, dvs namnen, själva flaggorna har jag inte studerat in ännu. Den med hjärtan på är i alla fall Frieslands flagga. De sägs vara lite extra galna där eftersom de talar Frisiska vilket är en variant av plattyska samt högg huvudet av Nederländernas förste kung.

Friesland
Nej förresten, jag glömmer mig hela tiden, det är inte alls hjärtan utan näckrosblad!

Haags flagga är förstås inte med (den är gul och grön) men Zuid-Hollands flagga syns till vänster, gul med ett rött rytande lejon.



A-flagga


I Haag finns alla ambassaderna. I ett av kvarteren som jag cyklade igenom fanns denna flaggan upphissad.
Fråga: Till vilket land hör denna flagga?

Först rätt svar får välja mellan en erotisk bok och ett bokmärke med frivolitet på!

Josephine <-> internationell idag

Andra bloggar om: flaggor, Nederländerna, Friesland, Haag

Krokus

Krokus



Såhär vackert var det i tisdags (28:e mars), igår den 1:a april var alltsammans redan överblommat. Vill jag se mera krokus nu måste jag åka till Sverige... men det är ett sådant intensivt blommande här i Haag att man trots allt blir ganska nöjd de två, tre veckor prakten varar :-)

Josephine


Andra bloggar om: vår, krokus, Nederländerna

Shakespeare!?


   

      
      
   

   

      Which literature classic are you?
   

   



Shakespeare: Sonnets. Everyone has heard of you, and almost everybody can find something touching in you. You are calm and control yourself, even though your wisdom and your messages are no lesser than those of others.
Take this quiz!








Quizilla |
Join

| Make A Quiz | More Quizzes | Grab Code


      
Lugn och kontrollerad?
Vad sjutton kan jag ha svarat "fel" på nu?

*förbryllad*
Josephine

En klassiker i Haag

citroen1

Under mina cykelturer i stan landar ibland blicken på något speciellt. Denna bilen är speciell. Citroen DS, kallad för "världens vackraste bil" och "Gudinnan" (Déesse på franska) På holländska kallas den för "de snoek" = gäddan! :-)

citroen2



Det finns ett otal hemsidor förärade denna bil. På en altavista-sökning med "Citroen DS" fick jag mer än 243 000 träffar... Wikipedia förtäljer allt om denna skapelse som är en av bilinudstrins största succeer.


Men för min del är detta "Spirou-bilen".

spiroubil



"Z som i Zafir" var ett av de första Spirou-albumen som jag läste när jag var liten och det är helt enkelt oförglömligt! Denna otäcka herrelösa bil, styrd av radiovågor med ett par handsbeklädda händer på ratten och Nicke som förvandlats till en zombie och satt sig i baksätet.

Favoritscenen i det albumet är förstås när Nicke på ett löpande band automatiskt tvättas, rakas, kläs i Zafir-uniform och lär sig Zafir-språket på 15min, obetalbart!

Härnere heter inte Nicke Nicke, utan "Fantasio". Spirou är för övrigt Vallonska (Vallonien är den fransktalande delen som ligger i Belgien) för "Ekorre", men den riktiga ekorren i Spirou-albumen har fått det förkortade namnet "Spip". Festligt :-)

Josephine - som gillar Marsipulami

Andra bloggar om: bilar, Citroen DS, serier, Spirou

April

påskstilleben



Det kom inte med på scannen (?) men under bilden står det "April". Påskstilleben av Monika Kaminska (munmålare).

Min fina moster har klippt ut bilden från en liten almancka och gjort
ett litet vykort av det och postade det till mig för två år sedan. Jag satte upp det på väggen vid min dator redan i början av mars, men idag är det faktiskt - första April!

Har du blivit lurad än? jag är alldeles för ärlig för att lyckas lura någon... :-/

*lördags-leende*
Josephine

Andra bloggar om: konst, April, aprilskämt

RSS 2.0