Morgonrodnad / Aurora

 
 
 
Wednesday morning 21st of November.
 
//Josephine
 
 

Sverige i Belgien / Sweden in Belgium

 
Här går vi med raska steg från det sakrala till det profana. Reklam på en biograf-toa-dörr i Mechelen.
Sverige = en blanding av IKEA och sex?
 
Here we jump with big steps from the sacred to the profane. Advertising on a toiletdoor inside a cinema in Mechlen. Sweden = a mix of IKEA and sex?
 
//Josephine
 

Kyrkor i Mechelen / Churches in Mechelen

 
Innan biokvällen skulle börja i onsdags gick jag genom Mechelen bort till biblioteket. Mechelen var under medeltiden en stad med makt och rikedom, men när den världsliga makten började avta övergick man istället till att befästa den religiösa makten. 1559 blev Mechelen huvudstad för ett nytt biskopsdöme som då täckte inte bara Belgien utan också nuvarande Nederländerna och Luxemburg. Och det märks för kyrkorna ligger nästan vägg i vägg med varandra inne i stan!
 
The church of Sint Katelijne (Saint Catherine  http://en.wikipedia.org/wiki/Catherine_of_Alexandria  )
 
Before the cinema evening was going to start I walked through Mechelen to the library. Mechelen was during the middle ages a town with power and wealth, but when the worldly power started to decrease they switched to consolidate the religious power. In 1559 Mechelen became the capital of a new archdiocese which in that time covered not only Belgium but also todays Netherlands and Luxembourg. And you clearly notice it beacuse the churches are almost situated wall to wall inside the town!
 
 
 
Noterar att Jesusbarnet har tappat huvudet. / Jesus lost his head.
 
 
 
Skylt utanför frimärksaffären. (ni vet en sådan där specialaffär för människor som har som hobby att samla frimärken - såkallade "filatelister")  /  A poster outside the stampshop - one of those special shops for people who collect stamps socalled "philatelists" )
 
 
 
Den riktiga katedralen.  / The real cathedral.
 
 
Sint-Rombouts kathedraal    http://en.wikipedia.org/wiki/Sint-Rombouts
 
 
 
The church of  "Onze-Lieve-Vrouw-over-de-Dijle"  (to distinguish it from the other church  "Onze-lieve-vrouw-van-Hanswijk"). onze-lieve-vrouw  is in English  "Our Lady" which refers to Maria, Jesus mother. During the middle ages Maria was very much venerated.
 
 Vad skulle man kunna översätta "onze-lieve-vrouw" med till svenska?
 
 
 
Och till sist kom jag fram till biblioteket där de också hade internet. Trevlig och ljus byggnad.
 
and finally I arrived to the library where they also had internet. A nice and light building.
 
//Josephine
 
#Mechelen
 

monster cupcake!

 
Visst har jag fantastiska kollegor!? Hon berättade att det tog monstruöst lång tid att fixa den här glasyren men resultatet blev ju kanon, inte sant? Den förgyllde onsdag morgon!  och smakade jättegott. :-)
 
Don't I have fantastic collegues? She told me it took a monstrous long time to make the decoration, but didn't the result get really good? It made my Wednesday morning! and it tasted very good.  :-)
 
 
 
Diggar färgen - nästan giftgrön. /  I like the colour - almost poisonous green.  :-)
 
Thankyou Maria! ♥
 
//Josephine
 
#cupcake

Monday 11/11 2012

 
Några bilder från måndagen. Körsbärsträd i höstbrand. / A couple of pictures from the Monday. Cherrytree in autumnfire.
 
 
 
Två små måsar kurade i blåsten, Dijle-ån. / Two small seagulls faced the cold wind, river Dijle.
 
 
 
Och Paulo Coelhos "Manuskript från Accra" har kommit ut på holländska! Belgiska Metro-tidningen den holländskspråkiga versionen.  /  And Paulo Coelho's "Manuscript from Accra" has been released in Dutch!
The Belgian Metro-paper, Dutch language version.
 
*kramar/hugs/knuffels*
Josephine

Ronquières

 
Söndagens utflykt gick till Ronquières söder om Bryssel med den berömda lutande båtliften. Den blev klar 1968 och ersatte fjorton stycken slussar för kanalen mellan Bryssel och Charleroi. Nederländerna, Belgien och norra Frankrike har ett fantastiskt utbrett system med kanaler, slussar och som  här; båtliftar. Mig veterligen finns det inte en enda båtlift i Sverige?
 
Sundays excursion went to Ronquières south of Brussels with the famous inclinded plane boatlift. It was finnished in 1968 and repaced fourteen locks for the canal between Brussels and Charleroi. The Netherlands, Belgium and northern France have a fantastic widespread system of canals, locks and like here; boatlifts. What I know of there isn't on single boatlift in Sweden? (or is it called "aqualift" perhaps? )
 
 
 
Towards Brussels.
 
 
Den stora lådan fylld med vatten och rälsen upp, 1432m lång./ The big "box" filled with water and the railways upwards, 1432m long.
 
 
hjul  / wheels
 
 
 
gyllene höstfärger lyste upp i det mulna vädret / golden autumncolours enlightened this cloudy day
 
 
 
skarv / cormorant
 
 
 
den nedre slussen från den gamla smala kanalen / lower lock from the old canal
 
 
 
körsbärsträd i höstbrand / cherrytrees in autumnfire
 
 
 
Vi tog en liten promenad längs den gamla kanalen där många fd lastpråmar låg förtöjda omgjorda till hustbåtar.
 
We took a small walk along the old canal where a lot of old packboats were placed and remade to house-boats.
 
 
 
Gammal Toyota / old Toyota
 
 
 
 
 
minibil / miniature car
 
 
lastmoped
 
 
översta slussen igensatt / the upperlock of the old canal - closed
 
 
 
brokbladig- poppel?? / multicoloured poplar?
 
 
 
"loutre" franska för "utter" / "otter"
 
 
En del båtar hade en fyrbent dörrvaktare! / Some boats had a fourlegged houseguardian!
 
 
Efteråt fortsatte vi ner till Världens största båtlift! i Strepy-Thieu http://en.wikipedia.org/wiki/Str%C3%A9py-Thieu_boat_lift   men då hade skymningen börjat falla och det blev för mörkt för att fotografera.
 
Afterwards we continued to the worlds biggest boatlift! in Strepy-Thieu http://en.wikipedia.org/wiki/Str%C3%A9py-Thieu_boat_lift  but then the dawn had started to fall and it was too dark to make any photos.
 
A very nice Sunday afternoon! :-)
 
//Josephine
 
 

Höstfärger i Antwerpen / Autumn colours in Antwerp

 
Groenplaats.
 
 
Klockan blänker i kvällssolens sista sken. "Onze Lieve Vrouwekathedraal" / The last rays of sunshine reflects in the watch on the churchtower.
 
 
Den är inte europeisk den här färggranna lönnen, men just nu kan jag inte komma ihåg om den är amerikansk eller asiatisk. / It's not European this spiece of maple, but I can't remember right now if it is American or Asian.
 
 
 
En mås tar en paus på Rubens. / A seagull makes a paus on Rubens.
 
 
 
En svensk Björn och ett belgiskt lejon! / A Swedish Björn (bear) and a Belgian lion!
 
 
 
På terrassen bakom krigargudinnan öppnade sig kvällshimlen i all sin prakt. / On the terrace behind the warrior goddess the evening sky opened up in all it's glory.
 
 
 
Och lugnet infann sig. Tidvattnet var på väg in i Schelde. / The calm flowed into my mind, like the water flew in with the tide in Schelde.
 
 
 
"Smile, and the whole world will smile with you!"
 
 
 
Inköp: kryddor från affären "Cajun" på Hoogstraat 25 - rekommenderas, billigt och bra! samt en bok av Geert Mak. Jag har läst "De eeuw van mijn vader" (min fars århundrade) som var en oerhört lärorik bok om Nederländerna under 1900-talet berättat utifrån hans fars (och farfars) familj. Jag tror den finns översatt till engelska, men jag är inte säker. Om inte så hoppas jag att den blir översatt snart.
 
Shopping: spices from the shop "Cajun" on Hoogstraat 25 - recommended, cheap and good! and a book by Geert Mak. I have earlier read "De eeuw van mijn vader" (my century of my father) which was a very rich book about the Netherlands during the 20th century told from the view of his fathers (and grandfathers) family history. I think it is translated to English but I'm not sure. If not I hope it will be soon.
 
En trevlig utflykt. / All in all a nice trip.
//Josephine
 

loppis-fynd! / second hand!

 
Igår besökte vi en stor loppis i Bryssel, "les petits rien" eller "spullenhulp". Den är som Myrornas, UFF och liknande i Sverige. Varje år kan de tack vare vad människor skänker och köper där dela ut 1000 varma måltider och se till att hundratals hemlösa får en varm säng att sova i. Denna boken fastnade jag för - "Seglingens universum" fem euro.
 
Yesterday we visited a big second hand in Brussels, "les petits rien" o/ "spullenhulp". It works like Myrornas, UFF and similar in Sweden. Every year thanks to what people donate and buy there they can deliver 1000 warm meals and hundreds of homeless people can get a warm bed to sleep in. This book got a new happy owner "The Univers of Sailing" for five euro.
 
 
 
Om du saknar ett redskap i köket, snälla - kolla först på loppisen! En extra skalare, en sorts degstrimlare och en potatismosstamp. Egentligen saknade jag bara det sista men de andra är "bra att ha".Varför köpa nytt när det redan finns så mycket gammalt att ta tillvara?
 
If you miss a tool in your kitchen, please first check the second hand! One extra potatopeeler, one sort of dough cutter and a potato-masher. Actually I only missed the last tool but the others can come in handy some time. Why buy new when there is so much old which can be used again?
 
 
 
Åtta ljusblå ljushållare och andra ljuslyktor infor det Belgiska internationella te-partyt. Och en liten kattportmonnä till kattsamlingen. Redskap plus lyktor - fem euro.
 
Eight lightblue tealights and some other tea-lights too for the upcoming Belgian international tea-party. And a small cat-purse to the catcollection. Tools and tealights for fem euro
 
.//Josephine
 
 
 

Gammalt som gatan! / Old stuff!

 
Belgiskt tvättmedel från 50-talet, senast. Patricks mamma har en del sparat i sitt garage... denna förpackningen näns hon inte använda något mer av. Den har ju blivit antik!
 
Belgian washing detergent from the 50:ies, latest. Patricks mother had some saved in her garage... this package she doesn't want to use anymore from. It's an antiquity now!
 
 
 
Men ännu roligare är tvålen! av den typ som man fortfarande tillverkar i Marseille. Denna fanns det tio paket av i garaget, men förpackningarna är ganska slitna, bara två är i det bättre skicket som den överst. Någon som vill köpa? säg till! mejl: josephinea197-at-yahoo.se 
 
Det är allt bra festligt. Spara en vardagsvara i femtio-sextio år och den får samlarvärde! *ler*
 
 
But even more fun is the soap! of the type they still produce in Marseille. Of this one there are ten packages in the garage, but they are quite worn, only two have the better look like the one above. Someone who like to buy? tell me via mail:  josephinea197-at-yahoo.se
 
It's really amusing! Save an ordinary everyday product for fifty - sixty years and it gets a value for collectors! *grin*
 
//Josephine
 
 
#gammal tvål

Internets förvrängningar / The distortions of internet

 
konstnär: William Mathieu  "chat col vert"  http://williammathieu.eu/accueil_fr.php
 
Allting är inte vad det ser ut att vara och särskilt inte det skrivna ordet. I min jakt efter en bild till vad jag ville beskriva tittade jag på målningar av surrealister som Dali och Magritte, men snubblade som av en händelse över denna surrealistiska katt. Inte nog med att jag älskar katter, de är också kända som mystiska och "opålitliga" i jämförelse med de lydiga och väluppfostrade hundarna. Vi förmänskligar deras djuriska instinker och betéenden och glömmer att deras värld har ett helt annat perspektvt än vårt. Katten på bilden är mjuk, gosig och samtidigt helt främmande med sin artificiella färgsättning. På det sättet liknar bilden det vi visar av oss själva på internet - en bit verklighet - en bit fantasi.
 
Under veckan som gick fick jag återigen försvara det faktum att jag använder en pseudonym på internet. Det finns de som avskyr att andra väljer att vara anonyma och skyller allt möjligt dåligt betéende just på att de gömmer sig och jag kan förstå deras ståndpunkt, men i slutet av 2002 då jag fick möjlighet att bli modell på internet via  http://www.kaikura.net  var det en av de första saker jag bestämde mig för - en pseudonym. Aldrig att jag ville ha en enda psykopat som letade upp mig i telefonkatalogen! Idag finns det tusentals människor runt om i världen som har sett fotografierna och jag är glad att jag har skyddat inte bara mig själv utan också min familj från ovälkommen uppmärksamhet. De som känner mig - min familj, mina vänner och dem jag träffar utanför internet vet vem jag är så det är bra som det är.  För övrigt anser jag inte att en pseudonym är exakt detsamma som att vara anonym. Jag står för vartenda ord jag skriver och den som vill kan ta kontakt med mig via min blogg eller mejl.
 
Det är bra som det är, precis lagom. För länge sedan i Haag träffade jag en ung amerikansk utbytesstudent på spårvagnen. Han kom fram och berättade att han kände igen mig från internet. Fotografierna hade han sett vid ett enda tillfälle två år tidigare och han hade inte en aning om att jag bodde i Haag. Kul! och också någon gång i Bryssel har en person kommit fram och hälsat. Efter tio år kan jag räkna på ena handens fingrar dessa möten. Jag kan inte föreställa mig hur livet är för dem som är berömda - att inte längre kunna gå någonstans utan att människor tränger sig på.
 
Men tillbaka till ämnet, det skrivna ordets fallgropar. Under veckan fick jag också ett av dessa typiska mejl på Facebook, en ung man som skrev" jag vill slicka dina ben". Ni som gör er besväret - jag tar bara bort era mejl och jag tar bort er från min vänlista utöver det. Behåll era tankar för er själva där de hör hemma, jag är helt enkelt inte intresserad.  Men för en gångs skull (denna veckan verkar jag ha gjort allting tvärtemot sunt förnuft) svarade jag honom och skrev: "Skulle du vilja att din syster eller din mor fick en sådan kommentar?!"  Han svarade direkt, "förlåt" skrev han, "jag ångrar mig." Jag var fortfarande irriterad och gav honom en tillrättavisning till, varpå han blev irriterad - vilket kanske på sätt och vis bevisade att han verkligen ångrade sig...  för det är det som är problemet.
 
En person som du aldrig har träffat, aldrig har sett i ögonen men kanske är en fena på att skriva vackert - hur ska du någonsin kunna veta att han verkligen menar vad han skriver?  Och även om du har träffat honom - det skrivna ordet utan tonfallet, utan ansiktsuttrycken - utan hela den biljon med kommunikation som syn och lukt och känsel överför lämnar alltför mycket över åt fantasin.
 
Jag är en läsande människa med rik fantasi. Ge mig en god roman och jag glömmer bort världen runtomkring. Mina vänner kan prata högt OM mig och jag hör dem inte. Om inte varje dag så varje vecka får jag kämpa med denna fantasi - att inte ta det som någon säger till mig personligt framför allt inte i jobbet. Att inte övertolka det som sägs eller sker. Att inte lägga in meningar mellan raderna och framför allt inte dra förhastade felaktiga slutsatser. Ibland känns det som om jag inte har lärt mig ett dugg på tjugo år, som att jag fortsätter att upprepa samma fel om och om igen skapande onödiga problem.
 
En bit verklighet - en alldels för stor bit fantasi.
 
//Josephine
-----------------------------------
English:
 
Everything is not what it looks like and especially not the written word. In my search for a picture to describe what I wanted to illustrate, I looked at paintings by surrealists like Dali and Magritte, but stumbled by coincidence on this surreal cat. Not only do I love cats, they are also known as the mysterious and "unreliable" compared to the obedient and well behaved dogs. We humanize their animal instincts and behaviors, and forget that their world has a very different perspective compared to ours. The cat in the picture is soft, cuddly and simultaneously completely alien with his artificial coloring. In this way it is similar to the picture we show of ourselves on the internet - a piece of reality and a piece of fantasy.
 
During the week, I had once again to defend the fact that I use a pseudonym on the internet. There are those who hate that others choose to remain anonymous and blame every bad behavior on the fact that they are "hiding" and I can understand their position, but at the end of 2002 when I had the opportunity to become a model on the internet via http://www.kaikura.net this was one of the first things I decided to create - a pseudonym. Never was a single psychopath going to look me up in the phone book! Today there are thousands of people around the world who have seen the photos and I'm glad that I have protected not only myself but also my family from unwelcome attention. Those who know me - my family, my friends and those I meet outside the internet knows who I am so it's fine as it is. Moreover, I consider that a pseudonym is not exactly the same as being anonymous. I stand by every word I write and those who want can contact me via my blog or my email.
 
It is fine as it is, just perfect. Long ago in The Hague, I met a young American exchange student on the tram. He came over and told me that he recognized me from the internet. He had seen the photographs at one time two years earlier and he had no idea that I was living in The Hague. Fun! and also once in Brussels there was one person who came up and said hello. After ten years I can count on one hand those meetings. I can not imagine what life is like for those who are famous - to no longer be able to go anywhere without people coming up presenting themselves.
 
But back to the topic, the pitfalls of the written word. During the week I also got one of these typical emails on Facebook, a young man who wrote "I want to lick your legs." You who make this effort should know that I will just delete your emails and also delete you from my friends list. Keep your thoughts to yourself where they belong, I'm simply not interested.  But for once (this week I seem to have done a lot of things contrary to common sense) I answered him and wrote: "Would you want your sister or your mother to get such a comment?" He replied immediately, "I'm sorry" he wrote, "I regret it." I was still annoyed and gave him another rebuke, whereupon he got annoyed - which perhaps in some ways proved that he truly repented ... for this is the problem.
 
A person you have never met, never seen in the eyes but maybe he is very good at writing - how will you ever know that he really means what he writes? And even if you've met him - the written word without voice, without facial expressions - without all the trillions of communications that sight and smell and touch transfer leaves too much to the imagination.
 
I am a reading person with a rich imagination. Give me a good novel and I forget the world around me. My friends can talk loudly ABOUT me and I do not hear them. If not every day, then every week, I struggle with this fantasy - not to take what someone says to me personally especially not at work. Not to over-interpret what is being said or done. Not to put sentences between the lines and above all not to jump to wrong conclusions. Sometimes it feels as if I have not learned anything at all during twenty years, I continue to repeat the same mistakes over and over again creating unnecessary problems.
 
A piece of reality - one too large large piece of imagination
 
//Josephine
 
 
 

RSS 2.0