Regnskog och annat liv

I dessa heta tider kommer tanken att man får vad man förtjänar. Här får man för att man har flugit istället för tagit tåget, bilen istället för bussen, köpt ett billigt ozon-förstörande andrahands-kylskåp samt inte släckt lyset när man lämnat rummet så att en massa el har gått åt i onödan, kolkraftsverksproducerad el i Tyskland. Buhaha! Rätt åt dig!

Moder jord lyfter oss i öronen och slänger in oss i saunan som vi själva har skapat. Allt i penningens namn... Helvetet efter döden kanske inte existerar, men vi är på god väg att skapa ett hett alternativ i levande nuet! Och trots allt finns det hopp. Så länge det finns liv finns det hopp. Som små gyttjegrodor som borrat ner sig i de sista resterna av en uttorkad platt savannsjö poppar de upp när regnen kommer... regn, vatten, alla ideers födsloögonblick. Hjärnan består av en himla massa vatten faktiskt.

Och nej, jag har fortfarande inte sett What the bleep do we know" men jag har läst lite av Edward de Bono. Vad jag vet har han emellertid aldrig använt sig av trädsymbolik, bara vatten-logik, fast vatten cirkulerar även genom träd... Jag är nämligen en trädälskare. En dendrolog är en utbildad(?) expert på träd, kommer från Grekiskan (förstås) "dendron" = träd. (Varför är alla "logier" grekiska när resten är på latin?)

Träd är nämligen lösningen. Här sitter jag nu i det milda blåset från en liten bordsfläkt i ett kvalmigt rum, men hade jag haft en laptop hade jag istället suttit här. (Jag orkar inte skriva rent pappersanteckningar ikväll.) Varför låta solen bränna maligna melanom på våra armar och lår när man kan ligga i den svalkande skuggan under en trädkrona?

Allt fler orkaner, skyfall och översvämningar, torka - när balansen rubbas är följderna logiska. Vi behöver skogarna och då alldeles särskilt regnskogarna som står som ett grönt livbälte runt jordklotets mitt. Aldrig kommer jag att glömma de där satellitfotografierna... Brasilien, Rondonia 1975, en väg som slingrar sig genom den täta skogen. 1985 vägen ser plötsligt ut som en tvåsidig kam - breda gator ut i skogen där träden har fällts. 1995 på de där gatorna ligger nu ytterliggare en massa gränder och området som 1975 var alldeles mörkt av skog är 1995 ljust och trädlöst. Och nu har elva år gått, men återplantering? och även om man återplanterar träd är ju ekosystemet helt förstört och det är tveksamt vilka arter som överlever på ett område där sol, vind, vatten och fuktförhållanden är totalt förändrade. Jordlagret i en regnskog är dessutom väldigt tunt och näringsfattigt - den mesta näringen sitter i träden och grönskan. En av Svenska Naturskyddsföreningens bra sidor om regnskog.

Finns det liv och bara så lite vatten, så finns det hopp. Eden foundation läste jag om för inte så länge sedan, mycket inspirerande. Klassikern är annars VI-skogen. Där läste jag just idag att grundaren Sten Lundgren har dött, 88 år gammal.

Jag tror jag var ca 17 när jag träffade honom på VI-skogens/tidningens redaktion som då låg inte långt från Maria-torget. Jag försökte spänna hans Kenyanska pilbåge vilket visade sig ganska omöjligt... kanske bara gjord för turister och inte för att verkligen skjuta med? Han var entusiastisk, full av liv. DN artikel från 2002. Konstigt att jag inte tänkt på att han eg. redan då var gammal och därefter bara blivit äldre. Gamla människor i min närheten har en tendens att klamra sig fast vid livet (morfar blev 95, farmor blev 98 och mormor är 93) och dem jag städar hos - 87 bor hemma, 84 pigg som en lärka (men dammsugning är för tungt) och en gubbe på 89 som cyklar varje helg och har en "flickvän" på 70+ som sover över ibland. I min sinnesvärld dör inte de gamla, de liksom lever på i evighet (mer eller mindre) och ändå *poff* plötsligt, borta, är inte mer, slut.

Kvar finns minnet av kärlek, av liv och kanske av en livsgärning som nya personer engagerat sig i och som aldrig kommer att dö. Tänk att få vara med om att plantera en skog... *suckar längtande* I brist på annat kan man ju alltid klicka med datormusen.

Josephine - som tackar Excessa för denna inspiration!

Skrivarcirkeln: "Sänka skepp" - massdeltagande!

ok. som titeln antyder blir det en speciell vända denna gången,
vi skriver allesammans "samtidigt" och publicerar våra alster samma kväll.
Allt för spänningens skull! Det ska bli kul att se hur olika/lika vi vinklar detta ämne. Vill du vara med är det bara att kliva på tåget, skriv i en kommentar här under att du är med så kan vi komma och titta och läsa tisdag kväll.

En vecka tycker jag verkar lagom nu i semestertider. Skriv och spara på en floppydisk och ladda upp ditt alster från ett internet-café på den givna tidpunkten ifall du är bortrest, alternativt publicera det när du kommer hem - men INTE före!

Det är det som är poängen att var och en ska få gnugga sina fantasiknölar i egen vånda, ingen draghjälp eller inspiration från någon annans alster... jag tror också att vi klarar detta alldeles utmärkt!

Ämne: "Sänka skepp". Tidpunkt för publikation: Tisdagen den 1:a augusti mellan 21:00 - 22:00 Plats: Internet. (din blogg)

"Let's go girls..." (och boys ifall nu ngn vågar sig på ;-)

Josephine

Diskfrustration

Och jag tycker jag är dålig på att diska ordentligt efter mig... Ibland står den två-tre dagar och torkar in - i det AllmänA köket, vilket inte alls är bra. Lyckligtvis är Iris en förträffligt avslappnad person som inte alls har något problem med detta och hon drar sitt strå till stacken med sopor och golvrengöring vilket känns toppen :-) Det blå rummet är just nu inte uthyrt, men snart kommer det en ny student och det lilla rummet, han som bor där kommer emellanåt och hämtar sin post och duschar, men han använder inte köket.

Om jag är dålig, då finns det trots allt någon som är sämre! Allting i denna världen är nu en gång för alla relativt. Det märks att Patrick har fullt upp under veckorna på sitt arbete... ofta när jag kommer hem till honom rullar jag upp skjortärmarna (bildligt talat) och diskar vad som måste vara en veckas disk och ibland mer, men det finns gränser.

Denna helgen efter en jobbig het vecka är verkligen det sista jag tänker göra att ställa mig och i hans opraktiska disksystem (diskstället står på den enda lediga platsen i andra änden av köket!) och diska två veckors disk! Glöm det!! Tvärtom... satte mig vid köksbordet och så fick han gå ram och tillbaka med en diskad sked, en diskad kniv... och när han trodde att han var klar bad jag att få en liten sked för äggen.

Jag vet mycket väl hur omöjligt det är att få tag på de däringa skedeländingarna i en gigantisk diskbalja med 1 1/2 veckas disk i! Där stod han och plockadeoch plockade i säkert fem minuter innan han kom på att han hade en tesked i sovrummet efter någon liten mousse eller youghurt som han ätit där. När han kom tillbaka och såg mina menande skrattande ögon tittade han på mig med sitt typiska leende och suckade: "Jo du har rätt, sa han, du har alltid rätt!"

Ah, denna karl, fullkomligt underbart hopplös!

*ler*
Josephine

ps. Glöm inte att rösta!!! (se nedanför)

Min nya cykel!

cyk


Igår skedde det. Andra i min ålder köper hus och bil, jag köper en sprillans ny cykel! *grin* Den gamla var så trasig att jag fick tejpa ihop bakre stänkskärmen, tejpa upp stödet som bara föll ner och cykelhandlaren vägrade att göra något mer med mina växlar och vajrar. "Det är inte värt det" sa han. Två ekrar där bak var också av.

Så det kändes lite som att jag när som helst kunde bli strandsatt var som helst i stan och därefter tvungen att åka buss och spårvagn i evigheters evigheter till mina städtanter och gubbar. (Precis som i andra städer går förbindelserna antingen kors och tvärs eller i kringelikrokar, men aldrig på diagonalen från A till B, vilket gör att kollektivtrafiken tar dubbelt så lång tid som cykeltrafiken. I alla fall i Haag.)

Denna mycket holländska cykel (den är orange!) har tillverkats i Lelystad i Nederländerna. Företaget är från början Taiwanesiskt. De började tillverka cyklar 1972, men under andra företagsnamn. 1986 tog den nye direktören Bill Austin ett nytt grepp. De öppnade en fabrik i Holland och började tillverka kvalitetscyklar.

cyk2


Denna cykeln är speciell... inte nog med att den är helt ny även till modellen, den är size "Large" och med sadeln maximalt höjd cyklar jag med raka ben! Jag kände mig som en nybörjare... detta har inte hänt på tjugo år! att jag inte kunnat sätta ner hela foten i backen utan balanserar på tåspetsen... Det känns som om jag cyklar på någon sorts cirkus-cykel eftersom jag sitter så otroligt högt upp! (ca fem centimeter högre än den gamla cykeln). Balansen är annorlunda. Det kommer att ta ett tag att vänja sig.

Igår och även idag... smålycklig på ett barnsligt vis... som ett barn som av ren lycka vid julafton eller födelsedag vill gå och lägga sig med cykeln i sängen!

Och så det passande namnet: "Giant" hi hi ;-)

*ler*
Josephine

Rösta! (t.o.m. söndag)

Vilket ämne ska vi skriva om?
Möbler
"Sänka skepp"
"Den gyllene regeln"
Djuriskt
Läsning
  
Free polls from Pollhost.com

Ämnesförslag till nya skrivarcirkeln

Tack alla för alla snälla kommentarer! *ler*
(jo, jag Är väldigt nöjd själv, det enda frustrerande var att
man ju var tvungen att begränsa sig hela tiden... och inte skriva så utbrett och långt som en riktig deckarnovell eg. är.)

Inför den nya omgången kom Liza med ett bra förslag att vi allesammans samtidigt ska skriva om ett ämne.

För det första vill jag lite rättvist utlysa en röstning om ämnen - och jag föreslår att du lämnar ditt förslag i en kommentar här under - ETT förslag. De första FeM förslagen röstar vi om och det antagna förslaget skriver vi sedan om - och för att det ska bli samtidigt så får vi sätta ett slutdatum och klockslag när allesammans på en gång publicerar sina verk online!

När jag har fått in fem förslag skriver jag en ny blogg med de fem förslagen så att det blir tydligt och ett datum när röstningen ska va' klar.

De fyra förslag som IntE antas kan sedan användas av den som vill skicka vidare ett ämne (för cirklen efter denna "massproduktion") men fantasin tryter.

Jag ska fundera lite till,
jag skulle vilja komma med ett Mette-ämne, jag är så bra på en-ordiga ämnen, men en konfliktfylld fråga är så spännande...

*ler*
Josephine

Skosnöret - skrivarcirkeln

nu blir det andra bullar! läs och rys...
-----------------------------------------

Kommissarie Jakobsson steg in i den avspärrade lägenheten och grimaserade då han kände lukten. Skottet hade gått genom halsen och mattan var helt indränkt i blod. Även på akvariet utsida fanns blod, något som fiskarna förbryllat simmade närmre för att undersöka, men inte hittade någon förklaring till. Teknikern Åkesson var där och märkte ut konturerna kring kroppen, Persson gick omkring och letade efter föremål av intresse, såsom hårstrån och annat löst bevismaterial.

Jakobsson, som var i femtioårsåldern med grånat hår, undrade vad en ung man vid namn Niklas Syd kunde ha gjort för att förtjänas att bli skjuten i blomman av sin livstid. I början av sin karriär blev han illamående när han kom till brottsplatser likt denna, men efter tjugo år i gemet blev han inte lika fysiskt berörd. Blodlukten var fortfarande kväljande, men hans professionalitet tog över och han följde en invand rutin i sitt sökande efter bevis.

Efter en timme hade de hittat en del fingeravtryck, men det skulle visa sig senare att inget av dem fanns i något brottregister, såvida inte mördaren hade haft handskar på sig, det kunde inte heller uteslutas. I adressboken fanns många telefonnummer, men innan han och assistent Persson började ringa skulle de meddela hans familj och prata med dem. Ambulansmännen kom och bar ut kroppen för vidare transport till sjukhusets bårhus. I trapphuset på väg ut fick han syn på ett avslitet rött skosnöre. Solen kom fram bakom molnen och lyste snett in genom fönstret rakt in i hörnet där det låg. Han tog fram en pincett och stoppade biten i en påse. Troligen hör det till ngn annan här i huset, tänkte han, men man kan ju aldrig veta. Väl utomhus hade solen gått i moln igen.

Genèvegatan sjutton låg i ett villaområde av den typiska småstadssorten. De allra flesta trädgårdarna var extremt eller mycket väl skötta, den som inte klippte sitt gräs fick grannarnas ogillande så det gällde att ligga i. Huset var en röd tegelvilla från sjuttiotalet, vid trappen stod två damcyklar och en herrcykel. Dörrklockan dingdongade dovt.

En mörkhårig flicka öppnade, tittade med stora ögon på poliserna. Detta var alltid det svåraste och inte blev det lättare med åren, Jakobsson var glad att assistent Persson var med honom. Hon hade ett lungt sätt i pressade situationer som även hjälpte honom att behärska sig. Inte så att fröken Persson var känslokall, bara lugn. Flickan, som måste vara en syster förstod snabbt att något var mycket, mycket fel. De steg in och satte sig tillsammans med föräldrarna som kommit in från trädgården i vardagsrummet.

-"Er son är död. Mördad, troligen igårkväll." Orden hängde brutala och blodiga i luften, hasade sig fram till de uppspärrade oförstående ögonen. Pappan, Magnus, blev först helt blek och sedan röd, täckte ansiktet med sin händer. Mamman, Christina, skakade på huvudet... systern, Elisabeth, började gråta.. hur? varför? Persson som var lite bättre på att visa medkänsla och lite mindre brutal än Jakobsson, tog över. -"Vi vet att det är oerhört tungt för er, men vi behöver prata med er omgående för att kunna ta reda på om han hade några fiender och få tag på den skyldige."

Mamman tittade upp med ett plågat ansiktsuttryck... -"Jag vet inte, men han knarkade i slutet av sina tonår... När vi fick reda på det lyckades vi se till att han kom på avgiftning och han blev ren. Det var för två år sedan. Vad jag vet har han inte ens druckit sprit efter det, men det kanske är något gammalt otalt med någon langare eller någon annan missbrukare? De skyr inga medel alls för att få tag på sina droger."

-"Men varför nu?" sa pappan frustrerat, "Han hade ju kapat de kontakterna totalt och han har inte haft några som helst besvär med de där människorna efter att han la av!"

Alla tre intygade att Niklas hade många vänner och inga fiender som de kände till i alla fall. Jakobsson och Persson gav dem numren till kristerapeut, polishus och bårhus och åkte därefter till polisstationen.

Det första Jakobsson gjorde vid sitt skrivbord var att dra ut lådan och ta ett par pingvin lakritspastiller. Lakrits var hans stora last. Andra krimmare drack litervis med kaffe, men Jakobsson tuggade för det mesta på lakrits, något som Persson inte för sitt liv kunde förstå, hon hatade smaken. Troligen var det av den anledningen hon också aldrig velat kyssa honom och inte pga av ålderskillnaden och hans runda mage.

Persson kom in med sin kaffekopp och de satte igång med att ringa telefonnumren i adressboken. De flesta hörde till f.d. klasskamrater och studenter och alla blev de bestörta när de fick veta att Niklas var död, tills de kom till Rydell, Jonas. Han skrek rakt ut så att Persson hastigt tog bort telefonluren från örat. -"Det får inte vara sant! det är inte sant!" om och om igen. Det tog en stund innan han lugnade ner sig. Då berättade han att Niklas och han hade varit tillsammans sedan drygt ett halvår. Genom Jonas syster hade de fått kontakt och det hela utvecklades i en riktning som ingen av dem varit med om förut. Det var ett hemligt förhållande eftersom de var rädda för familjens och vännernas reaktion. Det förstod både Jakobsson och Persson. En liten stad, många frikyrkliga invånare, att öppet säga att man var homosexuell var lika med att bli utfrusen.

Persson frågade om de kunde komma förbi och prata med Jonas hemma hos honom. Jonas tvekade först, han ville inte att hans familj skulle få veta hur nära vänner han och Niklas egentligen hade varit och det var först efter att Persson lovat honom att inte säga ett ord om det som han accepterade. Jonas som gick på gymnasiet och var några år yngre än Niklas, bodde i en lägenhet tillsammans med sin mamma och sin storasyster. Mamman var inte hemma när de kom, hon var sin vana troget, hos sin gamla mor på ålderdomshemmet dit hon cyklade varje kväll. I soffan satt Jonas och hans syster Jeanette båda med rödgråtna ögon.

-"Det känns så overkligt" sa Jeanette, jag har aldrig vågat berätta, men jag var ihop med Niklas förrförra året, det varade bara ett par månader. Det klickade liksom aldrig..." Jonas ryckte till. -"Varför sa du aldrig något om det?" undrade han. -"Jamen det vet du väl hur upprörd mamma skulle ha blivit?" sa Jeanette, -"jo det förstås". -"Hurdå? undrade Jakobsson -"jo mamma är ganska konservativ av sig, sa Jeanette, min förste pojkvän fick jag aldrig lov att sova över hos och hon var på mig hela tiden att jag skulle vara försiktig och ojade sig, så när det tog slut och jag senare blev kär i Niklas..." hennes röst bröts och hon började gråta... -"Ja, när det gäller mamma är det bättre att inte säga så mycket, det blir lungnast hemma då" sa Jonas. Han tittade försiktigt på Persson och Jakobsson med frågande ögon.

På väg ut i hallen fick Jakobsson syn på ett par röd-vita jogginskor smutsiga, men skosnörena var nya. -"Jeanette, var var du igårkväll?" undrade han. Jeanette tittade upp, totalt överraskad, -"Jag var hos min klasskamrat Bea! Ni kan ringa och fråga, hennes mamma kan intyga!" -"Mhm, sa Jakobsson, är det här dina jogginskor?" Jeanette som nu var ganska upprörd, tittade på honom med arga ögon. -"Ja det är mina jogginskor! men jag har inte gjort det! Jag fattar inte hur du kan stå här och säga något sådant!"

Persson tittade också anklagande på Jakobsson och han förstod att han trots allt var tvungen att förklara sig... -"Jo, jag hittade en bit av ett rött skosnöre, och de här skorna har nya skosnören ser jag..." Jeanette tittade misstroget på skorna. -"Det stämmer, mamma måste ha satt i nya skosnören igår, vi har samma mått och ibland lånar hon mina skor..." Chockat satte hon handen för munnen. Jakobsson tittade på Jonas som stod lutad mot väggen med ansiktet i händerna. -"Var är er mamma nu?"

Jakobsson och Persson kom strax innan sju till ålderdomshemmet där de började med att prata med sjuksköterskan för avdelningen. "Jo det stämmer, fru Rydell kommer alltid mellan sex och halvåtta för att se till sin mamma som har alzheimers och inte klarar sig själv. Det är inte många som besöker sin gamla mamma så flitigt som vad hon gör. De brukar ofta sjunga psalmer tillsammans något som hon minns trots allt annat som hon har glömt. Där kommer hon förresten!"

Jakobsson och Persson vände sig om och fick se en lång kvinna med kortklippt hår i kjol och kavaj. Hon kom gående mot dem och tittade på dem, men stannade inte. -"Fru Rydell?" sa Persson, vi skulle vilja att du följde med till polisstationen." -"Vad gäller saken?" undrade Rydell, förvånat. -"En ung man, en vän till er son, har blivit mördad och vi behöver ställa ett par frågor." sa Persson -"Herregud!" utbrast Rydell.
Hon spelar bra, tänkte Jakobsson, om hon nu spelar... Han tyckte hon verkade stel, men vem blev inte stel inför poliser?

Persson tog hennes ID-kort och Jakobsson ledde henne till ett förhörsrum. Hon verkade mera nervös än ledsen och kramade och vek ihop och isär en pappersnäsduk medan Jakobsson studerade hennes ansikte. Hon var osminkad med en smal näsa och tätt sittande ögon, en stram mun och en vass haka. Kring halsen hängde ett kors. -"Niklas Syd hade ett förhållande med er son." sa Jakobsson. Fru Rydell tittade upp, låtsat förvånat -"Men hur är det möjligt? Han hade ju en flickvän i gymnasiet!" -"Det finns även de som är bisexuella Fru Rydell, sa Jakobsson, så det är fullt möjligt."
Fru Rydell kunde inte låta bli en grimas av avsmak, men behärskade sig snabbt och tittade frågande på Jakobsson.

"Var var ni igårkväll fru Rydell?" -"Jag var som vanligt hos min mor, personalen på ålderdomshemmet kan intyga det!" Jakobsson tittade intensivt på fru Rydell som slog ner blicken och fumlade febrilt med pappersnäsduken. -"Jag tittade på utsidan av hemmet, fru Rydell, er mors rum är ett hörnrum och där löper en brandstege. Det hade inte varit någon svårighet för er att obemärkt ta er ut och cykla till Niklas lägenhet och tillbaka utan att personalen märkte någonting."

I det ögonblicket kom Persson in i rummet med ett papper till Jakobsson. Han läste och suckade. -"Det är lika bra att ni berättar Fru Rydell, era fingeravtryck fanns på Niklas lägenhetsdörr." Genom Rydells ID-kort hade teknikerna snabbt och utan problem tagit hennes fingeravtryck och jämfört dem med de som fanns i Niklas lägenhet.

Fru Rydell blundade och andades djupt. Det var som om avslöjandet fick henne att slappna av. Hon öppnade ögonen och berättade med tonlös röst;

-"Det började med att Jonas glömde sin mobiltelefon i TV-soffan. Jag hörde hur det kom ett SMS och jag tänkte att det kanske var viktigt och läste det. Jag blev helt chockad... ett SMS från Niklas, en ung man som alla här känner, hur trevlig och vänlig som helst, han hade skrivit det mest liderliga, snuskigaste - ja det var horribelt! jag trodde först att det kommit fel, att det var ett skämt, men så började jag studera Jonas de följande dagarna och jag såg det jag inte ville se, att den där mannen förlett honom in på satans väg som går emot allt som är naturligt!

Fru Rydells ögon glödde och orden var hårda av avsky. Bakom den beskedliga fasaden fanns en religiös fanatiker. -"Ja, jag gjorde det! och jag ångrar mig inte, jag gjorde det för att rädda min son från helvetet!"

Jakobsson tittade på fru Rydell. Han hade inga ord kvar. Hennes känslokyla var ofattbar. Kanske en psykiatrisk undersökning kunde leda till en förmildrande dom, men han trodde det knappast. En ung man var död och två familjer hade slagits i spillror.
-------------------------------------

skrivet av Josephine 15-07-2006

Crazy

crazy
Jag har besök om kvällarna denna veckan. En kolsvart liten "kattuck" som heter "Crazy".

crazy2
"Va! Blir jag fotograferad!?"

cr3
"Det är IntE roligt att få blixten rätt i ögonen!" *tjurar*

cr4
Men han är så kelsugen att han nästan genast kommer tillbaka igen...

cr5
Min nya kattmatta, betrampas på egen risk!

*ler*
Josephine > lycklig kattvakt åt semestrande granne :-)

Teaterfestivalen "De Parade"

Sommaren är festivalernas tid och här i Nederländerna är de inte sämre än någon annanstans i Europa. Fast här finns också fler och mer annorlunda festivaler t.ex. "De Parade" som varje sommar under två månader från mitten av juni till mitten av augusti reser runt likt ett cirkussällskap och uppträder i flera stora städer.

De Parade bevistar Haag sedan sexton år och jag har besökt det åtminstonde tre gånger nu. Först betalar man en mindre entre till området och sedan har man att välja och vraka mellan vilka tält och föreställningar man vill besöka. En del mobila konstprojekt brukar också följa med.

Aldrig kommer jag väl att glömma det speciella "Mesdag"-torn som en konstnär hade byggt men inte med ngn vacker strandvy 360 grader med djupkänsla från slutet av 1800-talet, nej, nej - oh nej - han hade målat och skulpterat upp 360 grader Red light district från Amsterdam! succén var given :-)

Och det är inte bara teater och konst, nej, där brukar också uppträda en del musiker, en karusell och en del andra aktiviteter. I år fanns det ett "silent disco". På en liten dansbana under tak dansande ett femtiotal lyckliga discobesökare och brast då och då ut i ett lyckligt "yo-hoo!", helt bizarrt för åskådarna runt omkring för man hörde inte ett ljud... alla discobesökare fick nämligen sin musik i ett par stora tättslutande hörlurar! en DJ stod och mixade skivorna även hon med hörlurar.

Även för de olika teaterföreställningarna gällde ett mycket proffsigt ljud, allt från att aktörernas mickar fungerade perfekt till de olika bakgrundsljuden som färgade föreställningen i en extra dimension. Utanför de olika tälten försöker aktörerna fånga förbipasserarnas andakt och få dem att besöka just deras föreställning. En del varar bara i tio minuter och man betalar en entre på 2 euro, andra varar i en timme och kostar 8:50. Kvaliten brukar garanteras - är man inte nöjd får man pengarna tillbaka står det skrivet, men som en artist sa: "Då får man ha en j-t bra argumentation för det!" *lol*

Vi besökte två, den första blev jag sugen på när vi satt och åt burritos (mat serveras här och var) och plötsligt sprang fyra artister utklädda till barndmän förbi hojtande "Var är branden!?" Det var en rolig lite melankolisk föreställning om mannen som den svunne hjälten och räddaren.
Tre brandmän sitter på brandstationen, alert väntande på larm, dricker öl och svär över fotbollsmatcherna på TV när en ung grabb kommer förbi och han vill också bli brandman. Han ställer till det för de stackarna som förtvivlat försöker hålla liv i sin roll som samhällshjältar...

Den andra handlar om två kvinnor i femtioårsåldern (+ två dito män) och en ung polsk tjej. De sitter i ett kök och ska fira den enas femtioårsdag, drickande en oändlig mängd advocaat (Holländskt alcoholaktigt flytande godis) och andra starka drycker. Stycket driver hejdlöst med de äldre kvinnornas sexlust (och bristande sexpartners) i sann buskis-stil, deras invandrar-fördomar och en blanding av riktigt holländska grejer. T.ex. stampot. Smulad kokt potatis blandad med kruskål och små stycken av fläsk. Ett pizzabud kommer inåkande på en moped men istället för pizza tar han en skyffel och lassar upp ett berg av stampot på köksbordet!

De två männen en verkligen något för sig - den ene skryter och skrävlar och kräver att den polska tjejen (typ 18 år) ska avguda honom (vilket hon inte gör, hon tycker festen är urtråkig, vilket den också är) Vid ett tillfälle ringer hans mobil - hon sitter tre meter bort på köksbänken och säger till honom att hon vill gå därifrån... så klassiskt klockrent! den nya tekniken - man mejlar till varandra från var sin sida skrivbordet *grin*

Den andre mannen är en helt underlig figur som inte har en enda replik men likväl fyller han en stor roll som någon sorts motbild till den andre. Han står där blygt, spelar ibland på syntesizern medan de andra dansar runt och beter sig allmänt knäppt ibland, men vid ett tillfälle när de försvunnit genom kylskåpet till baksidan av scenen (två in och utgångar genom ett köksskåp och genom ett kylskåp) kommer han fram med håret ruffsigt och oknäppta byxor och efter honom kommer den polska tjejen. Hon sätter sig på köksbänken och när den andre mannen kommer fram och tittar på henne misstänksamt ler hon mot honom och slickar sig om munnen likt en katt. *grin* I övrigt leder det inte till något mer. Det är som om incidenten liksom är något som hör till, som skrävlaren har varit med om förut.

Sanslöst stycke i sanslöst tempo. Det började med att den första tanten kommer in medan den andra står med sitt huvud i gasugnen och uppenbarligen tänker ta livet av sig. Den första bara pratar på och gnäller och verkar inte alls lägga märke till det, utan tror att hon rengör ugnen... Den andra (som alltså fyller femtio den dagen) tar efter tio minuters monolog av den första, ut huvudet, hostar och hostar och säger att hon var i färd med att baka potatis... I slutet, full som en alika tar femtioåringen en cigarett och en tändare och >>> *BOM* <<<


Det enda som är synd är att även om man kommer tidigare runt sex-tiden hinner man ändå bara se tre föreställningar under en kväll... och de har ca tio olika föreställningar i lika tält. Många går därför inte bara en utan två eller tre kvällar på festivalen, men det blir förstås lite dyrare...

"De Parade". Finns det något liknande resande kultur-cirkus-teater-festival-sällskap i Sverige?

*undrar*
Josephine

rumpreklam

Debatt om rumpreklam hos Aftonbladet.

Intressant att de tar med en hel del kritik mot sig själva också,
fast den kritiken lär vi knappast få läsa i pappersversionen...
jag vet inte, jag bor ju inte längre i Sverige. Och jag tittar bara periodvis in på ABs sida.

I övrigt tycker jag att Lindex mycket väl skulle kunna göra "Dove-reklam" med succé - man behöver ju inte sätta små hotpants på en fyrtioåring utan en annan större trosmodell fast riktigt snyggt med massor av spets :-)

Josephine

(vi prövade faktiskt att göra hotpants-foto'n
men jag tror hotpantsen var för små eller modellen
fel - det blev som med AB-s bild, sexigt kanske
men inte så snyggt... ;-)

Andra bloggar om: reklam, rumpor, trosor, mode

Solnedgång

Solnedgång2


Vi kommer nog att vara på stranden ikväll,
sådär mysigt sommarromatiska :-)

Josephine

Heta eftermiddagar

bokskog

Enda stället som är svalt dessa dagar är inne i en dunkel bokskog (eller möjligen i en skiffergruva, men i brist på skiffergruvor i närheten får det bli Rijswijks lilla bokskog.

bokskog2

Ljuset i tunneln...

gräsmatta

men jag föredrar att stanna i skuggan intill den svalkande skogen.

monument

Ett monument har jag att titta på... något om någon sorts fredsuppgörelse för drygt fyrahundra år sedan som man ville ära minnet av för ca trehundra år sedan. Det var för varmt för att dokumentera texten ordentligt, eländet står ju i solen!

vilo

Nej, jag var klok och tog det luuuuungt, i skuggan.

trädkrona

Under trädkronornas grönska...

*pust*
Josephine

Skrivarcirkeln - cirkel nr.10

tågresa

Om jag räknar utifrån mina cirkel-texter så blir detta faktiskt den tionde rundan! En runda som började med att En liten tant ville värma upp inför den stora bloggstafetten så vi började bolla ämnen till varandra i januari. Kolla "Skrivarcirkeln" under kategorierna till höger!

Reglerna kan ni också läsa där,
det är alldeles för varmt idag för att tjatas om det.
*pust*

ok.
Ninni blir först ut med ämnet "Tågresan". Det kan man välja och vraka vad man vill göra med! Glöm inte att lägga till "skrivarcirkeln" som kategori i din blogg.

Därefter Excessa

Flasknosen

En liten tant

Mette

Liza

Johannapanna

Josephine


Om den snurrar på som den ska lär vi vara klara innan Augusti :-)
Lycka till!

"Administratösen"

ps. "guldgiraff" till den tågtokige person som vet var tåget på bilden rullar någonstans...

Agent Scully pratar franska

Eg. hade jag velat lägga upp en fin solnedgångsbild från Scheveningen, men min dator är i Haag och jag är nu i Bryssel så det blir först nästa vecka.

Och hur irriterande är det på en skala från ett till tio att zappa in sig på de sista tio minuterna av ett X-files program, ett som dubbats till franska dessutom?... (åtta och en halv) Att be om en direkt översättning fungerar inte heller så bra eftersom jag förstår ungefär hälften av vad agent Scully säger, även om hennes läppar inte följer stavelserna särdeles precist, och min översättare är inte så snabb på de längre mer komplicerade monologerna - just de som jag behöver hjälp med att hänga med i! argh*

X-files har dessutom en tendens att vara irriterande i sig självt då man alltid får en massa förmodanden om utomjordingar och konspirationer som aldrig bekräftas, hm.

Det mesta är irriterande en sen fredagskväll när hela kroppen skriker av trötthet efter arbetsveckan.... sängen nästa!

Josephine - Zzzzzzz

ps. Glöm inte att anmäla dig, du som gärna skriver, till Skrivarcirkeln innan måndag.

RSS 2.0