Varför blogga? / Why blogging?

 
Bilden är från Prag Oktober 2012. / The picture is from Prague October 2012.
For English please scroll down.
 
Varför bloggar jag? och varför fortsätter jag att blogga när det nästan ser ut som om bloggen är död när ingenting publiceras under ett halvår eller mer? Och när nästan ingen som besöker bloggen tar sig tid att skriva en kommentar? Ja hade det varit för det sista - att jag skulle söka kontakter och bekräftelse hade jag nog slutat för länge sedan. Statistiken visar att det kommer hit besökare men vilka ni är, varifrån ni kommer och vad ni tänker och tycker om det jag skriver har jag inte en aning om. Antagligen är flera av besöken från sökrobotar också.
 
Jag började att blogga 2005 efter tre år utomlands på Sveriges nationaldag. En längtan efter att uttrycka mig på svenska. Väldigt snart visste jag att jag inte ville ha en "dagboks-blogg" där alla kunde läsa vad jag åt till frukost och vad jag handlade på snabbköpet eller att jag under veckan hade varit förkyld. Jag ville från början skriva en intressant blogg med intressanta texter som jag själv skulle tycka om att gå tillbaka och läsa igenom igen. Fotografering är också ett av mina intressen så det har förenats på ett bra sätt i min blogg. En illustrerad blogg är roligare än en utan bilder.
 
Där med inte sagt att en blogg där du kan följa någons liv skulle vara ointressant och tråkig, tvärtom. En av de bloggare som jag tycker om att hälsa på är Hedgehog. Jag känner hemtrevnad och värme i hennes blogg och smittas av glädjen och entusiasmen som hon känner för sitt arbete som barnombudsman. En blogg jag blir glad av. Fast själv skulle jag inte klara av att skriva på det viset, kanske för att jag är mera allvarlig som person? Orsaken spelar ingen roll, jag skriver på mitt vis för på något annat vis skulle det inte bli bra.
 
December 2008 blev min blogg tvåspråkig och det var tack vare Facebook och Twitter. Meningslöst att länka till min blogg från dessa två platser utan att de som besöker också kan läsa det skrivna. Men därmed har bloggandet också blivit betydligt mera omständigt. Det tar tid att översätta trots att jag använder google translator för att skynda på processen. (Det hjälper också för att hitta de svenska stavfelen.) Detta i samband med att jag inte längre jobbar deltid utan heltid med en restid på nästan tre timmar per dag till och från arbetet så har bloggandet blivit något som jag oftast tar mig tid till under helgen eller när jag är ledig. (Som idag.) 
 
En annan sak som jag bestämde mig för när jag började att blogga var att inte sätta upp någon regel för hur ofta jag skulle blogga. De första åren blev det oftast varje dag och jag hade mycket att berätta. Ibland har det blivit en bloggpost för bloggandets egen skull, men jag försöker undvika det för hur intressant är det att läsa något sådant? Likaså att inte låta en lång period av tystnad blockera mig från att skriva igen, det är min blogg och enbart mina egna idéer och ansträngingar som har betydelse.
 
Jag har också en youtube-kanal med förskräckligt få besökare, har det stoppat mig från att lägga upp ett nytt filmklipp? nej - för ibland skickar jag en länk till någon kompis och det är allt som betyder något, inte antalet besökare. Hade det varit för antalet hade den här bloggen också varit nedlagd för länge sedan. Blogghypen är över, bloggvraken ligger på grund med vattnet skvalpande ut och in genom skrovet. Någon har delat med sig av sitt liv under två tre år och sedan slutat och nu vill hon inte börja om igen för var skulle hon börja? med att återberätta sommarens semester, eller hela föra året eller gårdagens möhippa? Det svåraste är kanske att välja för möjligheterna är oändliga och bloggen är verkligen gränslös.
 
En del bloggar står som gravstenar efter någon som har dött. En gravsten med en lucka där du plockar ut en bok och kan läsa igenom några sidor från någons liv. Ord som känns igen, en röst som har tystnat och ändå inte. En stämma som fortsätter att eka i en tom kyrksal. Jag tänker förstås på Mette och "Akut tvekan", hon kommer ofta till mina tankar särskilt när jag bloggar eller skriver. Säkert vet även du någon vars blogg står kvar som ett minnesmärke, som ett sjömärke i farleden där nya fartyg seglar.
 
Jag bloggar för att dela med mig, är det inte alla skribenters längtan? Något fyller mitt hjärta och får det att svämma över, ord som har såtts har växt upp till mandelträd som börjar att blomma. Doften går inte att undvika, går inte att göra sig fri ifrån, går inte att stänga in och glömma bort. Att blogga om det som är privat och känsligt är svårt, men mödan värd för just när vi tror att vi är ensamma befinner vi oss i en flock av andra som också tror att de är ensamma. Vårt yttre och våra liv och våra övertygelser kan se helt diametralt olika ut och ändå delar vi väldigt ofta samma erfarenheter och känslor. En människas liv är helt unikt och ändå liknar det alla andras.
 
Jag bloggar för att jag älskar att skriva och kanske tycker du om att läsa, kanske inte.
 
//Josephine
 
------------------------------------------------------------------------------------------
 
Why do I blog? and why do I continue to blog when it almost looks as if the blog is dead when nothing is published for six months or more? And almost no one who visits the blog takes the time to write a comment? Yes if it would have been for the last - if I would have searched for contacts and confirmation I would probably had quit long ago. Statistics show that visitors come here but who you are, where you are coming from and what you think and feel about what I write, of that I have no idea. Probably a lot of of the visits come from search engines as well.
 
I started blogging in 2005 after three years abroad on Sweden's National Day. A desire to express myself in Swedish. Very soon, I knew that I did not want a "diary blog" where everyone could read what I had had for breakfast and what I was bying at the supermarket and that I during the week had had a cold. I wanted from the beginning to write an interesting blog with interesting texts that I myself would like to go back and read again. Photography is also one of my interests so it has been joined in a nice way in my blog. An illustrated blog is more fun than one without pictures.
 
Wth that said, I don't mean that a blog where you can follow someone's life would be uninteresting and boring, quite the opposite. One of the bloggers I like to visit is Hedgehog. I feel coziness and warmth in her blog and I get transmitted by the joy and enthusiasm that she feels for her work as a children's ombudsman. A blog which makes me happy. Though I myself would not be able to write that way, maybe because I'm more serious as a person? The reason does not matter, I'm writing in my way because in any other way, it would not be good.
 
In December 2008 my blog became bilingual and it was thanks to Facebook and Twitter. Pointless to link to my blog from these two locations without that the visitors can read what is written. But thus blogging has also become considerably more complicated. It takes time to translate even though I use google translator to speed up the process. (It also helps to find the Swedish spelling errors.) This is when I am no longer working part time but full time with a journey time of nearly three hours per day to and from work, so the blogging has become something I usually take the time to under weekends or when I'm off. (Like today).
 
Another thing I decided when I started blogging was to not set up any rules for how often I would be blogging. The first few years it was usually every day and I had a lot to tell. Sometimes, it has become a blog post for the sake of blogging, but I try to avoid it for how interesting it is to read such a thing? Also, not letting a long period of silence block me from writing again, it's my blog and only my own ideas and efforts which have a meaning.
 
I also have a youtube channel with terribly few visitors, has it stopped me from uploading a new video? No - because sometimes I send a link to a friend and that's all that matters, not the number of visitors. Had it been for the number of visitors then this blog would have been abandoned long ago. The blog-hype is over, blog wrecks are stranded and the water is sloshing in and out through the hull. Someone has shared her life for two or three years and then stopped and now she does not want to start over again. Where would she start? to retell the summer vacation, or bring the whole year, or yesterday's bachelorette party? The hardest thing is probably to choose because the possibilities are endless and the blog is truly limitless.
 
Some blogs are like tombstones for someone who has died. A tombstone with a hole where you can pick out a book and read through a few pages from someone's life. Words are recognized, a voice that has been silenced and yet not. A voice that continues to echo in an empty church hall. I'm thinking of Mette and "Acute hesitation" , she often comes to my mind especially when I blog or write. Surely also you know someone whose blog stands as a memorial, like a navigation mark in the shipping route where new ships sail.
 
I blog to share, is it not what all writers wishes for? Something fills my heart, causing it to overflow, words which have been planted have grown up to almond trees which begin to bloom. The smell can not be avoided, can not be liberated from, will not be locked up and forgotten. To blog about what is private and sensitive is difficult, but worth the effort for just when we think we are alone, we are in a flock of others who think they are alone. Our appearance and our lives and our beliefs may look completely diametrically different and yet we very often share the same experiences and feelings. A person's life is unique and yet similar to everyone else's.
 
I blog because I love to write and maybe you do like to read, maybe not.
 
//Josephine
 

Jag är en Lejongap


   I am a
Snapdragon
   

What Flower
Are You?


   




"Mischief is your middle name, but your first is friend. You are quite the prankster that loves to make other people laugh."

Stämmer att jag tycker om att få andra att dra på munnen, även om det kanske inte märks så mycket i bloggen.
;-)

Lejongap

en Lejongap(-s blomma,)
ett lejongap är något mera blodtörstigt...

Josephine

Jippie, bloggen är uppe igen!

och nej - jag tänker inte klaga på Blogsoft.

Jag jobbar ju nu för ett stort data-företag
och gissa hur många samtal som kommer in hit med
allt som inte fungerar?...

75 000 bloggar är inte så mycket eller så
in i nordens viktigt jämfört med bankanställdas
lösenord, försvarets (ej svenska försvaret) kodning
av datorer, myndigheters datasystem, större företags
datasupport.. osv

Förresten läs Ingas helt underbara beskrivning
av sin kontakt med helpdesk!
obetalbart! :-)

*ler*
Josephine

myspace-blogpost pa engelska

Jag haller mig till svenska här
och skriver ibland (tyvärr lite for sällan)
pa engelska här:

MySpace-bloggen

Idag ska vi kopa tvättmaskin.

Ska bara väcka snarkaren borta i sängen forst...

*ler*
Josephine

Bloggerian bloggera

Jag har blivit så lyckligt lottad att mitt internetmodem lagt av.
Sedan två dagar sitter jag på ett internetcafe och läser mejl m.m.
Fördelen är att jag verkligen använder min betalade online-tid
till det jag verkligen ViLL göra och struntar i Aftonbladet och
annat onödigt.

Nackdelen är att jag inte kan ladda upp ngt av alla de foto'n som
ligger på lager. Från Utrecht och från Gent bland annat.
Innan 2004, på den gamla goda tiden när jag inte hade internet-
uppkoppling hemma, fanns det vissa internetcaféer där jag kunde
ladda upp foto'n från floppy-diskar, men numera vaktas det mesta
rigoröst och de nya systemen tillåter inga sådana friheter...

Som tur är har jag denna veckan annan förströelse då min bästa väns
äldsta dotter är och hälsar på mig! Så vi har bl.a. tittat på
vattenfallet i Coo (Ardennerna), hon och Patrick har "åkt"
slingshot (aldrig i livet att jag sätter mig i en sån!) och
vi har oxå åkt vattenrutchkana samtidigt som jag från tornet
kunde titta på atomium 500m bort. Coolt.

Hon fyller 16 i Oktober. Ah, ljuva ungdom! *grin*
(jag hade träningsvärk i de övre magmusklerna efter rutchkanorna...
hm.)

Om min blogg - för den som undrar - jag är en periodisk skrivare,

den som vill vara säker på om jag har skrivit ngt gör bäst i att
registrera sig på bloglines och bokmärka den där.
Nyligen är också OK.

Vi se's (nu tar min tid slut)
Josephine :-)

Blogga?

Jag fattar inte hur småbarnsmammor/pappor och andra som jobbar heltid och sportar och sköter om sina hus osv egentligen har tid att blogga??

Jag går in på internet, kollar min hotmail, kollar min yahoo-grupp (svarar på meddelanden där ca varannan vecka), kollar min yahoo-mail, kollar min MySpace (om min yahoo säger att jag fått ngt att kolla på), kollar min webmail och kollar statistiken här (alltid intressant att se hur kurvan brant stiger uppåt på måndagen när ni sitter på kontoret igen *grin*)

och naturligtvis svarar jag på alla mejl (nästan)...

ibland kollar jag Aftonbladet - men jag läser aldrig de riktiga nyheterna eftersom rubrikerna alltid är för groteska; nej, där läser jag bara de där lustiga små sakerna som t.ex. katter som varit smygpassagerare i flygplan eller containrar.. DN är bättre för nyheter.

ibland läser jag andra bloggar (ibland inte alls)

ibland letar jag information eller läser på Wikipedia om någon intressant person eller händelse och känner mig SÅ upplyst och klok *grin*
(fast det är ju inte 100% tillförlitigt- någon som vet ngt annat online-uppslagsverk?)

ibland stänger jag av datorn efter att bara ha kollat mina mejlboxar.
Sen halvsitter jag på sängen och läser en god bok istället.

Hur kan en datorskärm suga så mycket energi?

Josephine - ibland anti-datorinställd

Blogglasning

For er som undrar; jag har inte last NagoNs blogg pa tid och evigheter.
Nar jag blogglaser forsvinner en timme eller tva som i ett nafs och da har jag bara gatt igenom en tredjedel av listan.. for att ga in hos ngn och bara lasa forsta inlagget ar jag alldeles for nyfiken for, utan det blir oftast flera + kommentarer. Hur kan folk lata bli att kommentera? Kommunikationen ar ju internets sjal och hjarta! *grin*

Igar satt jag och pysslade med "fjadrarna" till kostymen. De ser mer ut som gigantiskt langa slipsar... *lol* Varfor ska det ta san tid att klippa tygbitar? Symaskinen (en Singer) luktar gammalt damm och fungerar fint :-) "Josefin, fin, fin - sy-mamma mamma maskin"

*lol*
Josephine

Demonstration

en såndär rolig pryl, hittad hos Hedgehog-Sara som jag ju bara är tvungen att ta med!

Demonstration!

Gör din egen om du vill!

*grin*
Josephine

Svaren!

Sanningens minut... (brrrr* ;-)


1. Europas längste man (2.30) ville köpa en diamantring till mig.

Sant. Det var på Europaträffen 1995 i Amsterdam som jag första gången träffade Christopher Greener. Vi besökte en av de berömda diamantsliperierna i Amsterdam och när vi i slutet beundrade de färdiga smyckena säger han. "Om du vill ha den här diamantringen så köper jag den till dig." ha ha - jag blev skitnervös och sa förstås nej, vilket jag nu i efterhand förstod att han säkert visste att jag skulle göra. Jag är inte den sortens person som lätt skulle kunna acceptera en sådan present av en mer eller mindre främmande man! *lol* Idag är jag kanske mera avtrubbad efter alla sessioner m.m. från TJ-sidan, men en diamantring är ändå fortfarande klart över gränsen. Det är alldeles för symboliskt med en ring! *grin*


2. Jag har haft två extra framtänder i underkäken OCH i överkäken.

Sant. Säg det fenomen som jag IntE har haft med mina tänder! Tandspecialisterna i Nässjö pratar nog fortfarande om mig... Förutom det hade jag ett för trångt bett så fyra tänder har dragits ut och sedan har gaddarna dragits samman med järnvägsräls och under nätterna hade jag båge med nackband för att vidga bettet + en massa konstiga extra-utväxter på kindtänderna längre bak som de opererade bort medels mejsel och hammare. (ok. under narkos) För ett par år sedan tittade trots allt detta arbete en liten liten extratand ner bakom vänster visdomstand i överkäken. Min nuvarande tandläkare tycker att den är "gullig"...


3. Jag har dansat på en bögklubb.

Sant. Det var 1993 och vi var nyss nerkomna till Kreta efter att först ha varit ett par dagar i Aten. Min resekompis A. och jag hade i Aten dansat på ett grekiskt disko där de frammåt två-tiden började spela Bouzouki-musik och alla ungdomarna började dansa i traditionell ringdans. Underbart roligt! Så i Heraklion tänkte vi att vi skulle leta reda på ett liknande disko. Vi kom till ett ställe där det stod "Bouzins" (ungefär) och gick in. Men tiden gick och de spelade bara vanlig popmusik, om än väldigt rytmisk och rolig. Men efter ett tag tröttnade jag och gick till DJ och frågade om de spelade Bouzouki men han sa att de inte gjorde det. Irriterade stannade vi ändå kvar för vi kände att ngt inte var rätt och först tänkte vi att de ville bli av med de där "turisterna" innan de började spela "sin" musik. A. hade nog mera koll på situationen än vad jag hade... Hon upprepade att något inte "stämde"... Det kom fram en bartender till vårt bord med en broschyr som varnade för könssjukdomar (!) Musiken och stämningen steg och vid tolvslaget hoppade två killar upp på bardisken och började strippa varandra på överkroppen. DÅ! fattade vi! *LOL* För att inte göra bort oss totalt gick vi och dansade en gång till (på det tomma disko-golvet). Varpå jag märkte i ögonvrån att en tjej var på väg åt mitt håll. Jag stelnade till men fortsatte att dansa, men hon måste ha märkt mitt kroppspråk för hon gick fnittrande tillbaka till sina kompisar. *grin*

Dagen efter på vandrarhemmet satt en kvinna mitt emot vårt bord och visade mig mer eller mindre sina bröst genom en uppknäppt blus. Då surnade jag till och satte mig med armarna och benen i kors varpå hon kvickt stängde sin blus och lämnade fiket! *lol*

Inredningen talade egentligen sitt eget tydliga språk (för de som inte är såna blindstyren som jag) - över bardisken hängde två gigantiska motställda nymånar )(


4. Jag har blivit erbjuden en filmroll i en holländsk film.

Falskt. Inte än... *ler* Däremot har jag varit med i en holländsk TV-reklam för sportprogram. Samt i svenska TV5 1995 "Drömfabriken" med giraff-klänningen och 2006 "Outsiders" och diverse sekunder här och var i lokal-TV. (Holland) (man syns ju)


5. Sjöräddningen har letat efter mig i Stockholms skärgård.

Sant. Pinsamt sant. Kommer inte ihåg exakt vilket år, jag var sjutton eller arton och borde ha vetat bättre... Jag seglade med en liten enmansbåt och gav mig av i kvällsbrisen och fick den mindre bra iden att segla genom Möja ström (ingen vind) och sedan blev det så sent att jag fick för mig (ännu mindre bra ide) att istället för att paddla mig tillbaka, ta och segla runt södermöja... eh... just det. När jag hade rundat södermöja dog kvällsbrisen (vilket den ju alltid gör) och jag hade att göra under 1 1/2 timme med att sakta paddla båten hemmåt. På avstånd såg jag min moster leta efter mig med lilla motorbåten. Precis när jag nästan var hemma såg jag räddningsbåten komma över fjärden med sina lanternor tända... Som tur var skulle de vidare på ett annat uppdrag (eller om de just hade kommit hem från ett?) så vi slapp betala de dryga böterna. (25 000 minst, snacka om röta!) Alla var förstås jätteoroliga samtidigt lättade och förstående för att jag också var helt förtvivlad över den oro jag åsamkat dem. Detta var innan mobiltelefonerna blev ett måste för alla...


Så, det var det.
Nu tänker jag inte berätta några hemligheter på minst ett år.
*pust*

Josephine

Fem gissningar

Detta såg jag hos Bloggblad (och hos Mette) och ju mer jag funderade på det, desto mer kom jag på att jag ju faktiskt har några roliga gissningar i bagaget!

Sant eller falskt?

let's go!


1. Europas längste man (2.30) ville köpa en diamantring till mig.

2. Jag har haft två extra framtänder i underkäken OCH i överkäken.

3. Jag har dansat på en bögklubb.

4. Jag har blivit erbjuden en filmroll i en holländsk film.

5. Sjöräddningen har letat efter mig i Stockholms skärgård.



hihihi -det låter väl rätt så maffigt hè?

*grin*
Josephine

ps. familjemedlemmar får INTE gissa!

Bloggeliblogg-list-enkäten

Mette utmanade mig att göra "enkäten" och jag borde vägra. Jag hatar den här sortens listor. Jag klarar aldrig av att vara lika humoristisk som somliga andra... men vad gör man inte när man blir ombedd? (nästa gång säger jag nej)


1. Hur länge har du bloggat?

Sen 6:e juni 2005. En patriotisk gest från utvandraren...


2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut, en månad innan du själv började blogga?

Intressant, men det verkade jobbigt att skriva så mycket och ofta hela tiden...

3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?

Förälska är inte rätt ord. Men det var ändå Lotta Gröning (AB) som fick mig att börja blogga då jag märkte att jag ständigt kom tillbaka för att läsa hennes blogginlägg och såg responsen som hon fick. Det verkade spännande. Numera läser jag inte Lotta särskilt ofta. Jag borde fråga henne om bävrarna...


4. Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?

Pompöst. Alldeles för pompöst. Men så är det ju med allting - det svåraste är att börja, sen går det lättare... *grin*


5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet, som läsare?

Skrivarcirkelns återkommer jag av naturliga skäl till, men inte så ofta, alla som kommenterar besöker jag och därutöver går det mycket i perioder. Silverfisken och Mamselamsen är två favoriter, men också Deep Edition, Barbakvinnan och Akut Åsikt. Jag har j-t bred smak! *lol*
(orkar inte länka, leta själva era latmaskar!)

6. Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t ex teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)?

Nästan totalt enbart personliga bloggar. Jag kan inte komma på ngn som är helt ämnes-inriktad. Modebloggar? blä :-(


7. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.

Mamselamsen. Vad går hon på? så himla mycket energi vet jag inte ngn annan bloggare som har!


8. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.

Lik? ingen aning. Jag är unik. Och levande. Hoppas jag... *grin* ;-)


9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?

Inte mycket. Jag tror min bror nog tycker att jag skriver slarvigt (han har ju gått skrivarkurs så han lägger ner mer tid på sina formuleringar)... Vissa kusiner läser :-) (de bästa! ;-) Mamma vägrar att läsa, hon är väl rädd för att jag skriver något dagboksaktigt... (?) Min kille har inte lärt sig ngn svenska ännu - mer än svärorden som han tycker är roliga att papegoja efter mig när jag har slagit huvudet i ngn lampa eller dörrpost... *mutter*


10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?

Det tror jag faktiskt. Eller vad tycker du Mette? *grodleende*


11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?

jo, det har jag nog funnit. Jag kan lämna ut mycket känslor, men inga större traumatiska grejer, inte heller en massa Freudianska toalettbesök och sån skit. Jag är också försiktig med namn och sånt som kan störa min familj. Josephine Anderson är en pseudonym. Något jag har fortsatt med sedan jag började med foto'n på internet 2003. Jag ser ingen anledning att inte vara försiktig. Det räcker med en enda idiot som slår upp en i telefonkatalogen och börjar ringa, det har jag ingen som helst lust med [.]


12. Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.

sex (jag är faktiskt jättepryd) hmmm ngt undantag finns, men jag går aldrig in på detaljer i alla fall. Läsaren har nog bra fantasi ändå ;-)

toalettbesöken då

mina föräldrar? (man vet ju inte om de trots allt skulle få för sig att läsa? och det hör mera till "privat-sfären")


13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?

Ganska mycket. Härligt att bli läst. Jag har alltid varit ngn som gillat uppmärksamhet, något som jag fick sota för under min skoltid, men vi får väl se vart det bär...


14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?

Till viss del. Det beror på hur mycket hon ljuger och hur mycket hon ljuger för sig själv också... När man väl möter någon irl kan det hända att den personen är mycket angenämare i skrift än öga mot öga. (tyvärr)


15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen? I sådana fall:

Inte än via denna blogg, men väl via Tall Josephine och via bookcrossing.


16. Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?

Allting kan göras i övermått likaväl som med måtta.


17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar? Och i sådana fall: Hur har du hanterat detta?

Jag är nog ganska mycket i bakgrunden ändå.... (tack och lov) Inte än.
*ta i trä*


18. Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?

Det har hänt att jag uttryckt mig klumpigt och inte tänkt mig för vad det är jag EgentligeN har skrivit, hur det kan uppfattas. Och jag gör ibland misstaget att skriva när jag är upprörd. Ingen bra ide. Inte alls. Totalt kört faktiskt.


19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?

Tar tid. Trots att jag inte skriver varje dag ens. Främst tar det tid när/om jag börjar läsa andras bloggar. Och så låter man helt enkelt bli ett par veckor varpå den personen förstås inte tittar in på min blogg heller...
Hm.. :-/


20. Tror du att du fortfarande bloggar om två år? I sådana fall: Tror du att ditt bloggande har förändrats då?

Det gör jag nog. Om det blir ngn förändring så vore det troligen till att det blir mera sällan. Kanske på en ny domän under TJ ifall powwebb utvecklar så att jag kan ta med mig rubbet dit. Funderar på att lägga upp allt material på något vis på CD-ROM. Vadå arkiverings-tokig? det är väl bara naturligt? - säger hon som kommer från ekorrsamlarnas klan...


21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?

De har väl redan blivit ett naturligt inslag i internet-samhället? Likaväl som hemsidorna slog igenom har bloggarna slagit igenom. Framför allt journalisterna har tagit ett starkt grepp om blogg-atmosfären och alla som jobbar på något vis med ordet. Men de som inte har haft någon naturlig arena eller scen har också fått chansen att skriva och bli lästa och det tycker jag är jättekul!


22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?

En kreativ oas som är ett andningshål för mig som svenska! Allt annat jag hittills har gjort är på engelska. Mitt dagliga liv är på holländska, men här kan jag vältra mig som en gris i mitt modersmål :-)


23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?

Intressant, intressant och åter intressant! Nyfikenheten dansar tango med upptäckarlusten och ett ständigt mentalt godisätande bland bloggare som skriver så att antingen skratt-tårar eller sorg-tårar börjar rinna :´-)

24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten.

Här bryter jag och nämner inte ngn.
Jag tycker eg. inte alls om listor och vill inte ha några och tänker därför inte skicka den vidare!

sådeså.

Josephine ;-)

Beroende?

Beroende?


Med kopierings-tillåtelse av Jesper.

Jag pratade med Patrick om det igår... svårt att sätta fingret på om jag verkligen är "internet-beroende" eller inte, jag har svårt att låta bli, visst, men under perioder när jag inte har tillgång till internetuppkoppling klarar jag mig ju utan några abstinensbevär.

Jag ligger inte vaken och undrar vad jag fått för mejl. Jag känner mig inte frustrerad för att jag inte kan kolla mejlen på de uptagna biblioteksdatorerna. Jag saknar inte de många spelen eller möjligheten att snabbt leta upp fakta, nej allting känns helt OK.

Istället använder jag papper och penna för att skriva och telefonen för att kontakta någon. Möjligen läser jag mera tidningar och böcker, men även när jag inte sitter vid datorn läser jag gärna mycket böcker.

Kanske är det själva finger-pratandet, det kreativa skrivandet, cyber-möten med människor från jordens alla hörn...

Ja, när är man "beroende" egentligen?

Josephine

Bloggar du på jobbet?

ok. handen upp. Hur många bloggar på jobbet?

om jag ska utgå från besöksstatistiken gör klokt folk något annat trevligt med familj eller pojkvän/flickvän under helgen, men sen när de sitter på jobbet på måndagen och ingen ser... då passar de på!

Vilken tur att jag inte har tillgång till dator på mitt jobb, annars skulle det ta en ände med förskräckelse!

*grin*
Josephine - Hollands längsta svenska internet-nördinna

Ett test till....

men vad ÄR det här? ett test till som säger att mitt ego är stort?
jag tror jag ska sluta med dem...

*grin*
Josephine < "certifierad narcissist"




You Belong in New Zealand



Good on ya, mate

You're the best looking one of the bunch

Though you're often forgotten...

You're quite proud of who you are

What English Speaking Country Are You?

Varken svenska eller holländska

Denna såg jag hos Barse och då han blev en holländare (kan det ha varit frågan ifall man gillade att röka gräs där kanske? *grin* "nooot.") var jag ju bara tvungen att testa mig själv - och jag blev fransyska!

Ah bon...




Your Inner European is French!



Smart and sophisticated.

You have the best of everything - at least, *you* think so.

Who's Your Inner European?


Andra bloggar om: nationalitet

En stark liten tjej

Ibland kommer man till roliga bloggar, ibland till läsvärda bloggar, ibland till intressanta bloggar och ibland till bloggar där livet hänger på en skör tråd!

Mira vår kämpe är en sån blogg. Som Sverigeboende har du kanske redan läst om henne i någon tidning, men när jag kom till denna bloggen så var det första gången som jag läste om henne. Hon föddes med diafragmabråck så magsäck och tarmar hade flyttat sig upp i bröstkorgen, tryckt undan hjärtat och hindrat lungorna att utvecklas fullt ut. Snacka om tuff start... och de stackars föräldrarna hade levt berg och dalbana månaderna innan efter att de fått veta detta genom ultraljudet! Därefter opererades hon och opererades igen och det blev komplikationer och det ena med det andra med det tredje... under sina två första månader i livet opererades hon åtta gånger!

Vilken livskraft!
Man kan undra vad det blir av en sån tjej när hon blir stor...?

Josephine - rörd

Han har börjat blogga!

Han har börjat blogga


Efter att ha mutat honom med jag vet inte hur många påsar hopjes...

satte han igång att blogga!

Jippie :-)

(och det hade jag inte alls frågat efter, men glad blir jag ändå ;-)

Josephine < solskensglad

.... bara han nu inte i ren protest mot detta tilltag slutar?...
Fast gör han det får han inga fler hopjes.

hopjes

(Haagska kaffekarameller)

konstig statistik idag

Antingen har webbloggs statistik-räknare hakat upp sig,
eller så har Postvagnen på Svenska Järnvägsklubbens Hemsida en himla massa besökare!

Eller så kommer ni allesammans från någon annanstans, men varifrån?
Snälla berätta! Jag dööör av nyfikenhet! (och nej, på webblogg bas fungerar det inte att installera något program för att spåra besökare, tyvärr, inte det jag har försökt i alla fall..)

Josephine - alltid nyfiken :-)

uppdaterat 21-10

Ny teori- jag taggade mitt skrivarcirkelbidrag med "Science Fiction" och när man kollar det så är det faktiskt rätt så många som är rätt så aktiva SF-läsare/skribenter... Jag får väl skriva mera SF då ;-)

Om att blogga

Jo!
jag tänkte det kanske vore bra att återkomma till detta med konsten att blogga... eftersom jag av en väninna i Sverige fick veta att hon inte hade tid att blogga. ok. låt oss se nu... vad ÄR egentligen att blogga?

Enligt hennes kommentar drar jag slutsatsen att de flesta anser att för att vara en riktig bloggare måste man skriva varje dag, minst. Och att en blogg är en dagbok.

Om detta vore sant så skulle min blogg vara stendöd och jag skulle aldrig ha några besökare, men det har jag, så då är det inte sant.

Jag har tagit till mig vad de flesta sa när jag började - att bloggen är personlig och att man får göra vad sjutton man vill med den. Om man har tid och lust och inte får ont i rygg och nacke kan man sitta hur mycket man vill framför datorn, men de förutsättningarna har inte jag. Och skriva och uppdatera en blogg varje dag för sakens egen skull blir efter ett tag ett frustrerande tvång som tar bort gnistan, åtminstonde min gnista.

Guillou klagade över "pladdriga" bloggar, nå, ingen tvingar honom att läsa dem. Vad synd det är om honom som inte har hittat de "opladdriga" för dem finns det massor av! Jag hoppas jag hör till de intressanta, i alla fall ibland... av några...

Till bloggandet hör inte bara att skriva (fotografera) och uppdatera den egna bloggen, ett lika stort nöje är ju att läsa andras bloggar! Och vad skönt det då blir med dem som inte skriver tjugo långa inlägg per vecka... för efter ett tag så har man ju plötsligt minst femtio olika bloggar man vill läsa då och då... och kommentera. Få är de bloggar jag läser där jag inte lämnar en kommentar. Det känns så självklart att jag får dåligt samvete om jag går från någon utan att skriva en hälsning för att visa att jag har läst... Det kanske är något jag måste jobba med?

För hur man än vrider på det hela - även om jag inte själv skriver något, börjar jag läsa några bloggar så har plötsligt en timme sprungit förbi!

Vilken tur(??) att jag inte har några barn ännu...
de skulle trötta och besvikna somna innan godnattsagan.

Jozzzz*

ps. Den bästa sidan för att kolla dina bloggar är http://www.bloglines.com/myblogs.

Andra bloggar om: blogga

Dantes helvete nivå två

hittade detta test hos Kapten Nemo,
det var jag ju bara tvungen att testa!

Sexgalning? nä, men jag erkänner mina känslor. Nunna skulle jag aldrig kunna bli. En del frågor var också så fyrkantiga... som "skulle du bryta med en familjemedlem om han/hon gjorde något som gick på tvärs med dina uppfattningar" (ung.) Jag menar - vad? hur? vissa saker ter sig oförlåtliga, men om någon har gjort något fruktansvärt och varit berusad eller haft en psykos, vem är då jag att döma? En sådan person behöver sin familj...


The Dante's Inferno Test has banished you to the Second Level of Hell!
Here is how you matched up against all the levels:
LevelScore
Purgatory (Repenting Believers)Low
Level 1 - Limbo (Virtuous Non-Believers)High
Level 2 (Lustful)Very High
Level 3 (Gluttonous)Low
Level 4 (Prodigal and Avaricious)Moderate
Level 5 (Wrathful and Gloomy)Low
Level 6 - The City of Dis (Heretics)Very Low
Level 7 (Violent)Moderate
Level 8- the Malebolge (Fraudulent, Malicious, Panderers)Moderate
Level 9 - Cocytus (Treacherous)Low

Take the Dante's Inferno Hell Test

Tidigare inlägg
RSS 2.0