Intressant bok!



En trevlig liten bok av Katherine - "Kat" - Smith
(6'2 = 188cm)

I'm Tall You're Not - So That Makes us Even

is a short book about Tall women. Ever wonder what it would be like to live an episode of your life over several times a day? Well, for Tall women (aka Amazonian Goddesses) we are in a perpetual Groundhog Day movie-like drama that unfolds with us answering the questions like; "How tall are you?" or "Do you play basketball?" about half a dozen times a day.

This book deals with the humor of being a statuesque female in today's society, while enlightening these grand beauties on just how envied they are. Smith delves into the science of being tall (ScienTALLogy), growing up tall, and the art of dating women who are looked up to.

Laced with several lists of successful tall women in various industries, because it's important to note that we each have something uniquely designed by God. This is what makes us even. I may have height, but we are all gifted in one way or another. We should embrace these differences and not take ourselves so seriously. I'm Tall, You're Not emphasizes this for tall girls and women."


Jag har länge tänkt att jag skulle kunna skriva ihop något liknande...
Enbart det faktum att min sambo är 32 cm kortare än mig är ju en historia i sig..

Josephine *ler*

Att vara full av liv - eller inte?

Detta boktipset stötte jag på hos Qi via Annela och Bloggblad och jag tycker det verkar vara en viktig bok så jag vidarebefordrar det här.

Att leva som utbränd av Mia-Marie Hammarlin

En formulering i recensionen som verkligen fångade mig var denna i slutet:

"En hypotes som är avhandlingens kärna. "Är utbrändhet i så fall ett exempel på ett negativt frihetsprojekt, ett sätt att avstå världen, istället för att ljudligt opponera sig mot den och sedan erövra den?" En pockande följdfråga är ändå vad som får människor att avstå från denna erövring. Det är ju inget mindre än en existentiell och en samhällskulturell katastrof."

Och jag ser direkt framför mina ögon unga tjejer och killar som tappat gnistan, som undrar vad f-n någonting egentligen är bra för och att världen och livet är piss.
Så i det perspektivet behöver inte "utbrändhet" handla om en medelålders ihopklappad ensamstående undersköterska med omöjliga barn därhemma, det handlar ju faktiskt om samhället i stort.

Vad är det vi sätter värde på?
Och hur kan vi visa det på ett bättre sätt?


*lite allvarliga lördagstankar*
Josephine

Läs även andra bloggares åsikter om utbrändhet, emo

Sonny Boy

image581

Denna boken läste jag ut igår.
Det står på baksidan att den översätts till svenska och enligt biblioteksdatabasen kommer den ut 2008. "Sonny Boy - ett kärleksbarn i krigets skugga". Det är en bok som absolut måste läsas av alla som är det minsta lilla intresserade av historia och samhälle. (och gränslös kärlek)

Boken handlar om en för sin tid skandalös kärlekshistoria mellan två mycket modiga människor. Waldemar kommer från Suriname 1928 för att studera i Nederländerna. Han blir inkvarterad hos den nyligen separerade Rika (Fredrika är eg. hennes namn men på typiskt holländskt manér är hennes tilltalsnamn avkortat.) Waldemar är 20 år, Rika 37. Han är svart, hon är vit. Hon har fyra barn med en högt uppsatt ämbetsman, som hon fick kämpa hårt för att kunna gifta sig med då hon var tjugo år gammal. Hennes förste man var nämligen protestant och hon var katolik och hennes familj vägrade att delta i hennes bröllop.

När hon senare blir gravid med Waldemars barn bryter hennes familj totalt med henne och hon och Waldemar får kämpa och kämpa för att kunna klara sig. Ständiga hyresskulder, överhuvudtaget svårt att få tag på någonstans att bo (ingen ville hyra ut till detta rasblandande par med en oäkting). I denna fattigdom fattar Rika beslutet att trots allt låta hennes förste man få vårdnaden om alla barnen eftersom hon fruktar att de till sist kanske måste svälta. Ett beslut som hon sedan ångrar under resten av sitt liv, för fadern är obarmhärtig och tillåter endast ett besök på två timmar per år. Hon saknar ständigt sina barn och skriver till dem varje vecka år ut och år in.

Men skam den som ger sig, Rika och Waldemar (som visar sig vara en mycket trogen, kärleksfull och lugn man) bygger upp en ny tillvaro. Den lille Waldy som de kallar för Sonny Boy efter en slagdänga år 1928 av Al Jolson växer upp i ett varmt och tryggt förhållande. Rika bygger upp en pensionatsverksamhet vid Scheveningen och all den kärlek hon ville ge till sina barn lägger hon istället på att ta hand om sina badgäster. Pensionatet blir en succée och de kan hyra bättre och finare hus ända fram till andra världskriget, då tar det mer eller mindre slut...

Tyskarna lägger beslag på hela stranden, lägger ut minor, taggtråd, bygger betongbunkrar. Och i Nederländerna tar judeförföljelserna fart. Rika och Waldemar skulle inte vara de personer de var om de inte hjälpte till att gömma judar och andra förföljda. Men det är farligt, mycket farligt...


Detta är en otroligt gripande bok. Och allt som berättas i den är sant! Lagom till Waldy Nods 75-årsdag, 2004, blev Annejets bok klar. Hon har efterforskat alla historiska fakta grundligt men valt att skriva utan att nämna professorer och liknande. Det vackraste är ändå att hon lyckats med att hitta ett vittnesmål som berättade hur det gick för Waldemar, något som hans son, alltid undrat över.

För mig som nu har bott här i drygt fem år är denna boken en guldgruva... Nederländernas historia är så rik och Surinam och Indonesien som har varit kolonier har haft en stor påverkan på detta samhället. Likaså andra världskriget är fortfarande i färskt minne. Jag städar hos gamla människor som med tårar i ögonen berättar för mig om svensk-brödet som de fick under vårvintern 1945. P.g.a. den allmänna bristen på mat men också på järnvägsmännens motstånd - de strejkade! (och blev arkebuserade) så svalt mer än 2000 människor i Haag ihjäl under "hungervintern 1944-45".

Aldrig har historien kommit mig så nära som under mina år härnere.

Josephine


Andra bloggar om: sonny boy, boktips, böcker, andra världskriget, Surinam, Nederländerna

Födelsedag

image500

One of my favourite authors has his 60 years birthday today!

Paulo Coelho.

*smile*
Josephine


Andra bloggar om: Paulo Coelho

Vilken bok är du?

Denna blev jag och det gör mig glad,
för den boken gillade jag skarpt när jag läste den! :-)




You're One Hundred Years of Solitude!

by Gabriel Garcia Marquez

Lonely and struggling, you've been around for a very long time.
Conflict has filled most of your life and torn apart nearly everyone you know. Yet there is something majestic and even epic about your presence in the world. You love life all the more for having seen its decimation. After all, it takes a village.


Take the Book Quiz
at the Blue Pyramid.



Intressant tolkning... inte långt från sanningen faktiskt...


*grin*
Josephine

ps. hittad hos Silverfisken.

Mankell - till sist!

Mankell - till sist!


Vet inte varför jag inte har läst ngt av Mankell innan. Han är ju rolig! Kanske för att jag inte brukar vara speciellt dragen till kriminalromaner eller deckare... men så snubblade jag över ett pocketerbjudande: "Tea-Bag" - på holländska. Och den var tillräckligt lockande!

"Tea-Bag" är hittills den enda boken jag har läst av honom. Hans antihjälte till huvudperson är en underbar karikatyr på en menlös poet. Särskilt i början där hans månadsmöte med en konkurrerande poet beskrivs njöt jag mycket av att läsa! Det känns så på pricken äkta på något vis... *grin* och så förstås de illegala flyktingarna och deras berättelser. Varför man på den holländska upplagan på baksidan skriver att det är en "satir" fattar jag inte, den känns inte alls särskilt satirisk, tvärtom ganska sorgligt romantisk, vacker och full med humor. Jag har lärt mig vad "baksmälla" heter på holländska, tro det eller ej, man har "een kater" (= en hankatt!!)

*grin*
Josephine

Andra bloggar om: Mankell, Tea-Bag, Böcker

God Jul vi se's efter nyår!

julbord1

Såhär mycket jul är det hos mig hittills. Den äkta julstämningen lär inte infinna sig i år förrän hemma hos föräldrarna... men trots att jag t.o.m. mer eller mindre medvetet missade Lucia i år (jag har inte varit i form denna veckan, att inte jobba gör att all min energi stoppas upp och förvandlas till 120%-ig sirapsslöhet :-( kommer jultiden ändå och bryter sig in i vardagen!

På bilden syns en guldkantad plastrosbuske (urkitchig julklapp från en av dem jag städar hos, det är bara att le, tacka och ta emot), diverse julkort varav ett franskt, ett svenskt och ett holländskt allesammans inköpta i USA och skickade av ett fan *grin* En chokladbokstav - här firas varje år den femte December Sinter Klaas (det som sedan blev Santa Claus och jultomten i USA) och då får barnen sina presenter och man ger varandra bokstäver i choklad, något som jag numera importerar till familjen till julaftonen :-) Finsk choklad och en marsipan-banan! (han är en jättego gubbe på 89 som förutom skriver mejl till sitt barnbarn alltid ger mig en banan innan jag ska gå därifrån :-) (OBS absolut inga baktankar!)

julbord3

Chokladen kom tillsammans med den här boken från en beundrare i Finland. Jätteintressant! En tematisk bok om gamla tidigare otryckta kartor från norden som dammats av ur en fin samling. Han vet hur fascinerad jag är av kartor, hur jag kan sitta halvtimmavis och följa floder, vägar och läsa ortnamnen. Det är ngt som går i familjen tror jag, morfar officeren som samlade frimärken med kartmotiv, mamma f.d. flyglottan och pappa har haft många olika kartor på väggarna genom åren. Denna kommer jag att njuta av att bläddra i :-) Som synd är väger den för mycket för att kunna tas med fram och tillbaka till Sverige. Pappa får titta på den när han kommer ner.

julbord2


Från mig till er alla:

Prettige Kerstdagen en een Gelukkig Nieuw Jaar!

I huset dit jag ska finns inget internet så nu blir det ett relativt långt blogguppehåll (med en brasklapp att det kanske blir ngt från bibblan eller ngn annanstans).

Sköt om er och kramas ordentligt!
Josephine :-)

Bamse och Pippi

ok. ingen bok, men även serietidningar får snällt packa ner sig tillsammans med denna kategori. Anledning? jag hittade detta fantastiska blogginlägg av Bloggfrossa som jag hittade till via min besökare Lars.

Bamse var mitt ideal när jag var liten. Och den allra viktigaste orsaken var att han var SnäLL och hjälpte till att stoppa mobbning och såna saker. Dessutom var Skalmans sidor som regelbundet återkom med lektioner i de mest skilda ämnen jätteintressanta. Jag visste allt om DNA innan jag hade fyllt tio. Men jag (och min bror) var ganska ensamma om att tycka om Bamse... min bästa kompis hade Gnutten och Bobo, hennes kompis hade Kalle Anka. Numera tycker min kille att jag ibland uttrycker mig på ett liknande sätt som det där eländiga flygfäet. Om han (ankan då, inte min ekorre) inte var så mycket av en favorit innan ligger han nu definitivt i botten av listan.

Nutida seriehjältinna måste bli Nemi. Tänk vad ens smak förändras...

Vem var det förresten som skrev för ett par år sedan att Pippi Långstrump var ett typiskt exempel på en DAMP/ADHD-unge?

Josephine - med flätor skrämmade lik Pippi...

och nu när jag nämnt Pippi så måste jag ju lägga till att på holländska kallas hon Pippi Langkous - såhär låter Pippi-sången på holländska!

texten:

Twee maal drie is vier, wiedewiedewiet en twee is negen.
'k Richt de wereld in wiedewiede naar mijn eigen zin.
Hai! Pippi Langkous, tollahé, tollahé, tollahopsasa
Hai! Pippi Langkous, die doet haar eigen zin.
Drie maal drie is vijf, wiedewiede wie wil van mij leren?
Vier min vijf is twee, diedeldodel doe eens met ons mee.
Hai! Pippi Langkous, tollahé, tollahé, tollahopsasa
Hai! Pippi Langkous, die doet haar eigen zin.
Ik heb een huis, een kakelbont geval
Een aapje en een paard, gebruiken het gewoon als stal
Ik heb een huis, ofschoon ik heel graag reis
En ieder die mij mag, die neuriet mee op onze wijs
Drie maal drie is vijf, wiedewiede wie wil van mij leren?
Vier min vijf is twee, diedeldodel doe eens met ons mee

Andra bloggar om: Bamse, Pippi Långstrump

Coelhos nya bok

Coelhos nya bok


Igår kom Coelhos nyaste bok ut, på spanska och portugisiska. Ingen information ännu när den kommer att vara översatt till engelska... Tänk om den kunde bli översatt och distribuerad innan jul ändå? *hoppas*

För er som inte vet så betyder titeln "Häxan från Portobello". Den som kan lite spanska eller portugisiska kan roa sig med att läsa ett antal kapitel av boken på den spanska och portugisiska Coelhobloggen! Andra delar av bloggen finns också på engelska, franska och italienska. Vem eller vilka som sitter och översätter har jag inte heller fått veta, men de gör ett bra jobb.

För övrigt åker jag bort i helgen, men jag totar ihop den nya skriv-listan på söndagen och om jag kommer åt en dator så blir den också publicerad då. Jag tänker inte hålla på och jaga runt jämt i alla bloggar efter "gamla" deltagare. Den som verkligen vill kan titta förbi och får då se att numera måste man anmäla sig till varje vända. Jag tror intresset håller sig bättre vid liv med ett sådant system.


"May love be your guide in every moment of your life." - Paulo Coelho

lättare sagt än gjort,
men vi försöker!

*kram*
Josephine

Andra bloggar om: boktips, böcker, Coelho

Några frågor om böcker

Denna utmaningen fick jag "passivt" (jo passivt var det vill jag lova, ingen förvarning, jag trillade in på hennes blogg och det var rena turen att jag såg att jag blivit utmanad!) av Åka.

Hjortfot


1) En bok som förändrade ditt liv?

Svår fråga... men jag skulle kunna säga att indianböcker som tema har spelat en stor roll. Jag läste AllT i indian-väg på skolbiblioteket och det fanns en hel del sedan 70-talet som under slutet av min skoltid sakta gallrades bort. Under åttiotalet kom istället fantasy-böckerna. Själva berättelserna om Hjortfot kommer jag knappt ihåg, men väl den spännande stämningen... En annan serie som jag däremot kommer ihåg händelserna väl är "Amisko-serien" av Helmer Linderholm. Bilden är hämtad från denna bibliografin.

2) En bok du läst mer än en gång?

Åh, det är flera nu. Det är inte så lätt att köpa böcker på svenska så en hel del böcker har blivit omlästa härnere. Andra har jag läst om efter en tid eftersom de är så bra (och det är en njutning att läsa en gång till, mindre snabbt) eller så har jag glömt bort en hel del av alla detaljer och därför är det kul att läsa den igen.

En bok som jag inte nämt tidigare är "The Forest House" av Marion Zimmer Bradley, författare till "Avalons dimmor", den har fått hänga med tre gånger om nu i brist på annat underhållande i mina läs-perioder. Jag försöker ibland medvetet låta bli att köpa böcker (speciellt i second hand-butikerna) eftersom jag inte har plats! Jag kan annars rekommendera Bookcrossing som en eventuell lösning... fast jag har det problemet att jag vill inte lägga ut böcker jag inte tyckt om och inte heller de som jag tycker jättemycket om, så det blir bara ett litet antal däremellan...

3) En bok du skulle vilja ha med på en öde ö?

En överlevnadsbok. Praktiska råd vad man kan äta där, bästa fiskemetoderna osv. samt papper och penna (eller soldriven laptop) så skriver jag mina egna böcker. Kerstin Thorvall vill alltid ha Marguerite Duras "älskaren" i sin rockficka. Jag har inte läst den, men blir det inte frustrerande att ha en bok och inte den äkta varan i sin närhet?... ;-)

4) En bok som fick dig att skratta?

"Stupid White Men" av Michael Moore. Jag skrattade så jag tjöt! den mannen kan skriva kul :-) och det behövs ett och annat riktigt gott skratt... även om det ibland blir mera åt svart galghumor för närvarande. Historien som han har lagt till i senare utgåvor hur boken till sist kom ut på marknaden är läsvärt det med! Förlaget tyckte boken brände för hett med tanke på att den var Bush-kritisk. En bibliotekarie fick nys om detta och startade en kampanj mot förlaget vilket ledde till att de blev tvungna att ge med sig för att inte riskera en offentlig skandal i "frihetens" USA. *grin*

5) En bok som fick dig att gråta?

Hmmm jag läste något nyligen som fick mig att snyfta rejält, men nu har jag förstås glömt bort vad det var... men jag kommer ihåg att Chimamandas bok "Purple Hibiscus" bitvis också var tårdrypande. Den har jag skrivit om tidigare.

6) En bok du önskar hade skrivits?

En praktisk tio-punkts-handledning i hur man får sina mobbare att sluta mobba. Tyvärr är det mer komplicerat än så. Trots allt FinnS det åtgärdsprogram, men de används alltför lite på skolorna. Boken "Galna Skolsjukan" har jag fortfarande inte läst (se ovanför om böcker på svenska). Författarinnan Sara är en trevlig och ganska känd bloggare.

7) En bok som inte borde skrivits?

Vet inte. Finns det verkligen "farliga" böcker? Isåfall måste man bränna alla böcker om religion! (med tanke på konsekvenserna av alla "fanatiska" religionsutövare.) Men det samhällsklimat som krävs för bokbränning har jag ingen lust att medverka till.

8) En bok du just nu läser?

Mihaly Csikzsentmihaly "Flow" har jag nu börjat på för andra gången. D.v.s. "nu" var för ett par månader sedan... den är jätteintressant, men kräver lite mer koncentration än en nöjesroman... och detta trots att jag fick bror min att skicka ner den på svenska! *skäms lite...*

9) En bok du tänkt läsa?

The Pilgrimage av Paulo Coelho. Jag har läst hittills Alkemisten, The Valkyries, Manual of the warrior of light, Eleven minutes och The Zahir. En annan jag skulle vilja läsa är Edward de Bonos "Vattenlogik".

10) Skicka vidare till fem personer!

ok. Jag väljer Mette som säkert redan har gjort denna. Men jag försöker iaf.

hm, Silverfisken funkar inte eftersom han har tagit bloggpaus.

Så jag prövar med Sara eftersom hon trots allt nämns i detta blogginlägg,- uppdaterat - hon gjorde utmaningen den 9:e augusti!, samt Mamselamsen eftersom hon alltid får mig att dra mungiporna uppåt! :-)

Akut Åsikt eller Komissarie Akut som han också kallar sig. Jag förväntar mig riktigt skruvade bokval... hihi

Och min bror som också har läst ett otal böcker.
Uppdaterat: Jag har lagt till en sjätte, inte säkert han hakar på eftersom hans blogg är på engelska Koala Mentala och han kanske skyr något så pretantiöst som en boklista...(?)

Vi får se vilka som nappar.

Josephine

"The Forest Lover" av Susan Vreeland

Carr


De sista två dagarna har jag läst om en bok som jag läste så sent som i höstas, men den lockade på mig och den kändes helt rätt att läsa igen.

Susan Vreeland har fått sina två första böcker översatta till svenska "Artemisias passion" och "Flicka i hyacintblått", men "the Forest Lover" är fortfarande inte översatt (enligt en koll på svenska bibliotek. De första böckerna har jag inte läst men de borde vara bra då den tredje har fängslat mig enormt. Boken är baserad på den Kanadensiska konstnären Emily Carrs liv och målande, men författarinnan poängterar att den är fiktiv eftersom hon, där fakta inte funnits, fyllt i och målat ut, lagt till och stuvat om för att bygga berättelsen.

Vad hon än gjort, det fungerade, för nu är jag på jakt efter Emily Carrs målningar online och några har jag hittat. Denna ovanför valde jag ut eftersom Emily där har använt hela spektrat av grönt som jag också älskar.

Boken sammanfattar så mycket som jag känner igen mig i. Den romantiska längtan efter det "fria" livet, samhällets konventioner och restriktioner, glädjen och behovet att få skapa, att bli missförstådd men också förstådd. Här finns beskrivningar av autentiskt stamliv längs Kanadas västkust och kollisionen med västerländsk förtryckande kolonial kultur. Mitt älsklingstema "indianer och vita". Men framförallt en vidunderlig natur med mängder av träd...

Hi hi - jag får lust att måla...

En av de bästa passagerna i slutet:
-----------------------------------

She (Emily) burst into her sister's kitchen.
"Have you ever wanted something so wrenchingly that you would throw out
everything and risc your life for it?"
Lizzie, up to her elbows in flour, shook her head no.
"Has it ever occurred to you that to clutch at life fearfully, unwilling to spend it, is not a form of gratitude to God for life?"
Lizzie looked at her as if pained by some bright light.
"But to fling one's whole being at a goal of interpreting God's creation--"
"What's all this leading up to?"
"I'm not coming to supper today. I'm going to Goldstream Flats." she turned on her heel. "For the whole summer."
------------------------------------------

Det borde vara så mycket enklare idag i västeuropa i alla fall,
att göra det man vill... att följa sitt hjärtas kall?
men kanske vi istället drunknar i allting runt omkring och inte längre hör vad vårt hjärta säger till oss...


Länkar till de flesta av hennes målningar hennes senare skogsbilder är så fulla av liv!
Josephine

Andra bloggar om: böcker
Susan Vreeland, Emily Carr

En av mina böcker har hittats!

En av mina böcker har hittats och bokförts igen på bookcrossing-sidan, jättekul!

Someone has made a new journal entry on one of your books at
BookCrossing.com! We've displayed the entry below, but you can read all the entries at http://bookcrossing.com/journal/3767242 anytime.

Book Title: Luna's Erfenis
Author: Julia Butterfly Hill
__________________________________________________________________________
Sunday, May 21, 2006

Boek gevonden in de Biowinkel....paar weken laten liggen en toen pas
gelezen.
Spannend en boeiend.

Het boek is aan vriendin doorgegeven en die heeft het weer aan een vriendin doorgegeven nu...dus...is onderweg...hopelijk voert weer iemand hem verder weer eens in. :-)
Thanks to Catlover
Eric

CAUGHT IN DEN HAAG - TORENSTRAAT - BIOWINKEL OP 6 MAART 20

By AnonymousFinder from n/a, n/a n/a
Book Rating: 8 out of 10

__________________________________________________________________________

Tell your friends! http://www.bookcrossing.com/tellafriend


övers: Hittade boken i biologiska affären [lämplig plats för en miljöbok] lät den ligga ett par veckor innan jag läste den.
Spännande och medryckande.

Boken har getts vidare till en väninna som gett den till en väninna dvs den är på väg...[=cirkulerar] förhoppningsvis skriver någon återigen in den! [på bookcrossing]
Tack till kattälskaren
Eric


Bookcrossing fungerar var som helst, man måste inte bo i en större stad för att börja dela ut sina lästa (bra) böcker (som bara samlar damm) till nya läsare! Ett bra sätt att få mera plats och betydligt RoligaRE än att bara packa ner dem i kassar till Myrornas, Röda korset eller UFF!

Kolla här för släppta böcker i
Sverige.


*ler*
Josephine

BookCrossing

Bookcrossing



ah! nu har jag gjort det! Registrerat min första bok hos BookCrossing! Det ska bli jättespännande att se om ngn inte bara plockar upp och läser den utan också registrerar att de hittat den och efter att ha läst den skickar den vidare :)

Det var hos En liten tant som jag fick den andra och avgörande knuffen att göra detta. Första gången fick jag veta det av Barse som snällt tog emot en mindre tegelsten av mig (säkert för att lätta på mitt hemvändande bagage ;) Nu fick jag iden att jag kanske trots allt skulle kunna skiljas från en av mina älsklingar... Utrymmet är begränsat och nya böcker köper och läser man ju hela tiden. Till sist går inte ekvationen ihop.

De riktigt bra böckerna sparar jag och läser om efter ett tag, de andra som är helt ok (men inte gripit mitt hjärta) kan ju få fötter och åka iväg med något tåg eller ett flyg *ler*

Josephine - bibliofil

Andra bloggar om: BookCrossing
Andra bloggar om: böcker

"Läkaren" av Noah Gordon ISBN 91-1-872062-5

En helt underbar bok som idag 18 år senare bara finns kvar på tretton bibliotek (enligt libris biblioteks-websök) och ingenting skrivet på internet på svenska om den. Men väl på engelska.

I elvahundratalets England var det kanske inget märkligt med att köpa en svan som matprodukt. Bardskäraren ifråga är en f.d. munk som genom att jonglera och pyssla om allehanda skråmor folk har, lyckas ordna sig ett levebröd. Han tar hand om en ung pojke i medeltidens London, vars mamma gått bort. Vid hennes dödsbädd känner pojken när han tar tag i hennes hand hur hennes livskrafter ebbar ut. Upplevelsen skrämmer honom rejält. Fadern klarar inte av att ta hand om barnen och de tas omhand av andra varav denne pojke hamnar hos bardskäraren som lär honom grunderna i att jonglera.

Mot slutet av vintern har Rob (som han heter) fortfarande inte lärt sig att hålla fem bollar eller klot i luften och bardskäraren säger till honom att utan hans jongleringskonst kan han inte använda honom i sitt arbete och då måste han finna en annan plats för honom. Rob fasar för detta eftersom han har haft en av sina bästa vintrar i sitt liv tillsammans med b.s. Men en dag står han och ska sortera ut murkna äpplen ur en tunna och för skojs skull börjar han att jonglera med äpplena. Den utstickande kvisten gör att han får en annan känsla i handen när han ska greppa och kasta upp äpplet och han prövar lyckan med fem äpplen. Denna gången fungerar det! Ivrigt ropar han efter b.s. Äpplena faller i golvet men hans välgörare hinner se det och är lika glad som Rob att han nu kan stanna. Efter ett par månader har han blivit en fullvärdig jonglör och bardskäraren lär honom allt av sitt kunnande inom enklare läkekonst.

Under en av sina patientmottagningar känner Rob återigen den isande känslan av den annalkande döden. Han berättar för b.s. om sin förbannelse eller märkliga gåva och b.s. bestämmer sig direkt för att lämna orten för att inte riskera att bli anklagad som den som fick patienten att dö. Den avgörande upplevelsen är en skrivare som håller på att bli blind av grå starr, men när Rob återser honom har hans blick blivit klar. Skrivaren berättar att han blivit botad av en judisk läkare. Rob blir intresserad av att få veta vad läkaren har gjort för att bota något så obotligt. Den judiske läkaren berättar att han med en skalpell skurit bort hornhinnan. Offret måste bindas och drickas rejält berusat för det gör förstås helvetiskt ont. Han kan/vill inte ta emot Rob som elev men berättar att han utbildats av en läkare i Spanien som i sin tur utbildats av den legendariske Avicenna i Persien. Rob fattar nu beslutet att jobba, spara och resa dit för att på ett eller annat sätt få studera hos Avicenna.

Den medicinska skolan i Isfahan accepterar inga otrogna dvs kristna, utan endast muslimer och judar. (Inte så konstigt med tanke på korstågen strax innan -min anmärkning) Rob ansluter sig till en handelskaravan på väg till Orienten, lär sig persiska av ett sällskap judar och stannar under vintern till i ett judiskt samhälle där han förbättrar sina kunskaper i detta främmande språk samt lär sig mycket om judendom och judisk kultur. I Istanbul byter han identitet till jude.

Nu har jag inte nämt den trevliga skotska flickan han lär känna i karavanen... de möts senare igen. Och alla äventyr han får uppleva i Persien under styret av shahen i Isfahan. Vännerna han får, resan tillbaka till Europa och mötet med en intolerant och vidskeplig läkarkår i London...

Det är många år sedan jag läste denna boken, men jag har inte glömt många detaljer eller avsnitt. Det är en bok som jag njöt av att läsa och som jag inte ville skulle ta slut! Personerna är sammansatta och levande, de historiska miljöerna, religionsmotsättningarna och de skilda kulturerna i ypperligt skildrade. Och den beskriver på ett underbart och fascinerande vis vad det är att att följa sin kallelse. En bok som inspirerar.

Josephine


ps. Till min lycka upptäckte jag när jag sökte efter mera information kring Noah Gordon, att han skrivit två uppföljare till "Läkaren"! Men tyvärr är denna boken denna enda som översatts till svenska!? otroligt...

Andra bloggar om: boktips
Andra bloggar om: böcker

Labyrinth written by Kate Mosse

Ninana nana nana na ninana nana nana nana!

(Jag måste be Patrick göra ett boksoffefoto med mig! *grin*)

Labyrinth av Kate Mosse (med e utan kokain) såg jag först på AKO-bokhandeln översatt till holländska. Baksidetexten gjorde mig jättesugen på att köpa den redan då, men jag valde att senare knalla in på ABC-bokhandeln där de säljer allt aktuellt som finns utgivet i USA och Stor Britannien på engelska. De flesta engelskspråkiga böcker översatta till holländska blir tyvärr inte riktigt lyckade... Det märks framförallt i meningsbyggnaden och i val av uttryck att holländskan liksom inte är riktigt "holländsk". Så numera föredrar jag att läsa på originalspråket.

Ett vackert grönblått omslag med en labyrint i guld, en sticker "shortlisted by Richard & Judy's book club - 4" British BOOK awards 2006. En nätt liten tegesten (fast lättare) på 694 sidor. Överst på framsidan står det "Three secrets. Two women. One grail." Boken har beskrivits som en kvinnlig Dan Brown, fast bättre. Jag har inte läst "Da Vinci Coden" (ännu) så det kan jag inte uttala mig om. Men om man gillade den så gillar man nog även denna.

Temat är klassiskt - två kvinnor varav den ena är ättling till den andra och ett ting, en gåta som länkar dem samman över flera århundraden. I Juli 1209 i Carcassone får den yngsta dottern Alais i uppdrag av sin far att skydda en speciell bok som innehåller hemligheten kring den äkta gralen. Hennes far har en hög ställning under viscount Trencavel som styr Carcassone med omnejd. Södra Frankrike, med Pyreneerna, är under denna tid en tillflyktsort för den kristna grupp som av eftervärlden kom att kallas "katarer". Även judar och "saracener" tolereras och samhället blomstrar i samverkan över alla trosgränser.

Men så drar den katolska kyrkan öronen åt sig över den "nya kyrkans" framgång (katarerna) och de lyckas få med sig norra Frankrikes baroner och prinsar och andra på ett korståg för att utrota denna osanna lära. Motivet är som vanligt väldigt oreligiöst; makt, pengar och land.
Carcassone belägras.

Juli 2005 får Alice Tanner vara med en väninna på en utgrävning i Pyreneerna. Genom en ingivelse börjar hon gräva under ett block en bit bort från där hon blivit anvisad och hittar ett spänne. Men hennes eskapad håller på att kosta henne livet då blocket sätts i gungning och faller. Bakom avslöjas ingången till en grotta...


Redan efter att ha läst hälften av den första meningen tyckte jag att författaren var bra. Hon har lyckats med att välja en mästerlig inledning;
"A single line of blood trickles down the underside of her arm, a red seam on a white sleeve." Enkelt, suggestivt och det återkommande temat i boken, bokstavligt en röd tråd :)

Blodet som hettar, blodet som offras, blodet som binder samman.

Som snabb läsare tröttnade jag ibland på återkommande huvudvärkar och misshandlade kroppar som gjorde ont. Kanske hade den blivit bättre om den hade kortats något, samtidigt är det intressant att läsa om de olika ställena i Languedoc och den utbredda handlingen med två huvudpersoner måste få sin plats.

Här är hennes hemsida http://www.mosselabyrinth.co.uk/.

I jämförelse med t.ex. Kylie Fitzpatrick "Gobelängen" så är denna bättre, men när det gäller språket så tycker jag att Tracy Chevalier har bättre kontroll och vackrare språk. Båda dessa författare har skrivit på samma tema med en berättelse som utspelar sig i olika århundraden, men binds samman av besläktade kvinnor.

Mycke läsnöje!
Josephine

ISBN: 0-7528-7732-1

Hoppsansa... det är ju rena skrivarkursen hennes sida!

Andra bloggar om: böcker

Glamour?

chicago



OK. jag ska egentligen städa, men... *ler* I den stora röran som jag nu röjer upp fanns oxå en kasse med engelska glamour och skvallertidningar som jag hade fått av någon av mina städtanter. Kanske ni känner igen det? oförmågan att slänga tidningar och böcker gör att man helst ger bort dem till någon annan... och om man hade en hel uppvärmd isolerad ladugård till personligt museum hade man ju kunnat spara precis allt, men nu har man inte det.

Vad är det med glamour som är så fascinerande? Karolina tycker att vi har för lite av det i vår vardag och hennes välbesökta blogg visar ju att vi längtar och trängtar och förtvivlat kraffsar efter guld och glitter. Fast kanske är det kattguld som bländar oss och får oss att öda vår tid på drömmar bortanför det berömda staketet...

Jag blev i alla fall sittande och läste förundrat om lottovinnande olyckliga människor (som senare blev lyckliga förstås, ingen vill ge en intervju nere i vågdalen), om flera tonårsmödrar som alla fått barn med kvarterets mest ansvarslöse Romeo, om benrangliga modeller/filmstjärnor/TV-presentatörer/miljardärsungar - oj vad synd det var om dem då (inte). Och fotografi efter fotografi med den ena fulsittande klänningen efter den andra och världens mest tillgjorda leenden och vem av alla dessa glittriga människor är egentligen lycklig?

Fast jag gillade intrycket jag fick av Paris Hilton denna gången där hon gick med en t-shirt "team Jolie" medan hennes syster hade en annan t-shirt "team Aniston". Just i den blaskan i alla fall, gav hon intrycket av ett ironiskt lekande med skvallermedia och dess fotografer. Hon har något rebelliskt över sig... eller är det jag som önsketänker? Ganska få verkar spela med sin image... just nu kommer jag inte på någon som leker med media på ett kul sätt. (Förslag??)

En annan tanke var att vem som helst kan få en riktigt snygg filmstjärnelook. Med rätt smink, rätt kläder, rätt ljus och rätt vinkel. Tänk Alshammar! Tessan är inte klassiskt snygg, men hennes inre styrka + den yttre, rätt vinkel och en bra fotograf och de flesta bilderna på henne är jättefina! Och att få sova en lång skönhetssömn förstås... det irriterade mig med Arlas mjölkbonde Elin. Hon var så långt bort ifrån "Räkan" i Mazettis "Familjegraven" som man någonsin kunde komma. För er som inte vet så är "Familjegraven" uppföljaren på boken "Grabben i graven bredvid". Hon flyttar ihop med sin mjölkbonde (trots att hon är rädd för kor), får på kort tid tre barn (+ en abort), fortsätter jobba inne i stan som bibliotekarie och hennes bonde som hon var så förtjust i glider mer och mer in i en gammaldags bonde-mansgris-roll.... *suck* Nejdu Elin, du är liksom oförskämt pigg i den där reklamen!

Och så är vi tillbaka på ruta ett. Gnäll-Svenskan (i Haag) som unnar sig en timmes "glamour" från engelsk skvallerpress. Bilden ovan vill jag göra. Allt jag behöver är en brunett som är ca 195cm lång. Mannen får gärna vara kort! det blir pricken över iet. Intresserade? mejla mig på Josephinea197@talljosephine.com !

Nu ska jag fortsätta städa och göra fredagskvällen mera glamourös ;-)

*kram*
Josephine

kalender med boktips

inte så dumt...

för oss som älskar att läsa!

Hittad på Petras blogg.

via Igelkotten (förstås)!

Från en bloggare till en annan, så underskatta inte kommentarsfunktionen!

"Tot straks"

Afrikanska äventyr

Det började för drygt två månader sedan med en uppföljare till "En blomma i afrikas öken" om Waris Diries strapatser från Somalias öken, genom ambassadörsfamiljen i London till upptäckten som blivande världsberömd fotomodell. Uppföljaren heter på svenska "Ökenblomman återvänder". Jag läste den på holländska "Mijn woestijn" = min öken (första boken heter "Dochter van de woestijn" = öknens dotter). Den tredje boken som kommit ut i år handlar inte om henne utan om andra somaliska flickor och kvinnor i Europa. På svenska "Smärtans barn", men den holländska titeln är mycket mer poetisk "Onze verborgen tranen" = "Våra gömda tårar". Fast den svenska boktiteln är kanske ändå mest rättvisande. Ont långt bortom smärtgränsen kroppsligt och själsligt.

Det jag slogs av i "Ökenblomman återvänder" är hur långt bort hon har kommit från det dagliga liv hon växte upp med som barn i Somalias öken. En väldig massa saker som hon har glömt bort vilket gör att hon bl.a. tar med sig presenter som är totalt onyttiga för familjen. Det jag också funderade på var hur de skulle klara sig när hennes mamma slaktade get efter get för att de skulle få ordentligt med mat vilket hon och hennes bror blivit vana vid. Man kan bara hoppas (för det skrevs inte i boken) att hon lämnade efter sig en rejäl bunt med sedlar i de två olika valutor som nu används i norra och södra Somalia.

Sedan fortsatte det av bara farten eftersom jag hos samma tant fick låna "Olifanten in mijn boomgaard" av Kuki Gallman. Tro mig, jag har sökt som en liten envis dåre (ok. stryk ordet liten, gäller inte i mitt fall) på webben men inte hittat denna bok översatt till svenska. Hennes första bok finns översatt och även filmad med Nicole Kidman och heter "Jag drömde om Afrika". Boken lär vara mycket bättre än filmen. Jag vet bara att jag tyckte om den fina holländska översättningen från italienskan. "Elephants in the garden" kan den för övrigt inte heta på engelska eftersom det är ett annat uttryck för att "ha tomtar på loftet"! Trädgården har istället blivit översatt till "fruktträdgården" = "Elephants in my Orchard" ;)

På svenska(engelska?) har de döpt om Kuki till Cookie. Jag tyckte det var speciellt att få läsa om hennes uppväxt i ett rikt hem i Treviso. All kultur och historia från Venedig som kom likt mjuka fläktar då och då från boksidorna. Den röda tråden genom hela boken är de olika europeiska maträtter hon lär sin kock att laga. Ibland får hon problem som då hon kom med en hink med kräftor. Mannen som tillhör en stolt afrikansk stam vägrar att laga till "insekter" så hon måste kvickt som sjutton hitta på ett passande namn på swahili. Nej det är inte insekter, säger hon, det är "fisk-med-fötter". Namnet godtogs.

Mellan maträtterna berättar hon i tillbakablickar många episoder från livet på Ol ari Nyiro och arbetet med stiftelsen som hon startade efter att först hennes man omkommit och kort därpå hennes 17-årige son.

Därefter fick jag ett boktips av Betty från Kenya, dock ej Kenyansk litteratur utan Nigeriansk. "Purple Hibiscus" av Chimamanda Ngozi Adichie. En recension på svenska har jag hittat, men boken är (än så länge) enbart på engelska. Hennes hemsida och en intressant intervju. Boken har blivit nominerad till ett litterärt pris värt 30 000 pund. Den är gripande, bra tempo och det kändes som om jag fick veta en väldig massa om Nigeria. Kambili växer upp tillsammans med sin bror som två ytterst hårt hållna syskon i en strängt religiös familj. Boken handlar om hennes "uppvaknande" då hon och hennes bror får tillbringa en vecka tillsammans med sina kusiner och sin faster som arbetar som lärare på universitetet "Nsukka". Trots att hennes far misshandlar dem, blänker det till av en sorts förtvivlad kärlek mellan far och dotter från trycksvärtan. Det är bizarrt. Förvridet. Som en planta som muterats till oigenkännlighet. Boken rekommenderas.

Sist just nu läser jag något som jag hittade i en kringloopwinkel (=andrahandsaffär i stil med Myrornas och UFF, men i kommunal regi), "Out of Africa" av Isak Dinesen (pseud. för Karen Blixen) på svenska "Den afrikanska farmen". Den har sina likheter med Gallmans bok. Båda uppväxta i en rik miljö, båda kommer som oerfarna unga kvinnor till Kenya och båda två arbetar tämligen hårt på sina rancher. Men där Gallman är öppensinnad och relativt fördomsfri, slår Karens 30-talsrasism mig i nyllet med upprepade slag. Boken är svår att läsa med glasögon från år 2005. Karen Blixen levde i en värld med helt andra värderingar och sanningar (diplomatiskt skrivet). Därför är den rolig att läsa som ett historiskt dokument från en svunnen tid. Idag är hennes gamla ranch ett museum i en av Nairobis förorter!

Boken filmades 1985 med Meryl Streep och Robert Redford i huvudrollerna och fick inte mindre än sju stycken Oscarsstatyetter!

men läs Purple Hibiscus!

Josephine *bokmalen*

Proppen ur!

Blockader är jobbiga saker som stjäl både energi och tid och självförtroende. De lägger sig förrädiskt runt en likt en boaorm, värmer och gosar och det är ett helvete innan man kommer sig för att hugga itu dem. De består av tusen ursäkter... Nog känner en del studenter igen symptomet av det välstädade rummet inför en examensläsning? Eller också fortsätter man att skylla på att först måste administrationen bli färdig innan . . .

Som Fille skrev och kommenterade (det går bra för övrigt att kommentera gamla bloggar också!) en dröm är en plan utan tidschema. Nå, då kan jag direkt säga att min dröm om en riktig lägenhet faktiskt är ett projekt planerat att igångsättas i höst. Lite mer än än dröm alltså. Min dröm om att resa till Amerika är däremot beroende av vissa framtida (planerade) inkomster eller en oplanerad välvillig sponsor, så det projektet ligger kanske mer på drömstadiet eftersom tidschemat är flytande. Jag är helt övertygad om att det blir av, jag vet bara inte när.

Drömmar, planer, projekt - jag blev mycket glad idag när ett brev stämplat Rio de Janeiro landade innanför min dörr. Det var Paulo Coelho (se - han svarar på brev!) som citerade ett stycke ur sin bok
"Manual of the warrior of Light". "A warrior of light does not postpone making decisions. If his decision is correct he will win the battle, even if it lasts longer than expected. If his decision is wrong, he will be defeated and he will have to start all over again - only this time with more wisdom. But once he has started, a warrior of light perseveres until the end."

Övers: En ljusets krigare skjuter inte upp att fatta beslut. Om hans beslut är rätt kommer han att vinna striden, även om det tar längre tid än förväntat. Om hans beslut är fel kommer han att bli besegrad och han blir tvungen att börja om från början - men denna gången med mera visdom. Men när han väl har satt igång, framhärdar ljusets krigare till slutet.

Så idag drog jag till sist ut proppen och fick vissa saker gjorda som legat i träda sedan mer än tre månader. Vilket är början... fortsättning måste följa - till slutet. (eller ett nytt beslut)
Att börja, sätta igång. Jag tänkte imorse att jag ju egentligen inte alls är som kristallhandlaren, min karaktär ligger istället hos den boklärde mannen som letar efter alkemisten eftersom han vill lära sig hemligheten med alkemi. Han har läst massvis med dyra böcker och rest genom hela öknen men när han träffar alkemisten säger den luringen: "Gå och försök!"

Imorgonkväll reser jag till Bryssel och därefter till Rom. Tillbaka på tisdag. Det kommer därför att bli ett kortare uppehåll i bloggen, men det sätter inget hinder ivägen för dig att fundera och skriva en kommentar eller ett mejl. Mottages tacksamt!

Vi ses ;-)
Josephine

Läslust!

Visst är det lustfyllt?
Att få slå sig ner i en skön fåtölj eller på sängen med
tre tjocka kuddar bakom ryggen och läsa, läsa.

Själva konsten gick fort att lära sig, mamma sa något om att jag efter tre månader i ettan läste allt. Jag minns just inte hur eller när, däremot minns jag hur jag läste högt för min lillebror ur bilderböcker och hur han pekade på orden och upprepade vad jag sa. Jag blev jätteirriterad på honom. Han skulle minsan hålla tyst, det var ju jag som läste! Efter ytterliggare någon tid läste även min lillebror då ca 5 1/2 år gammal. Han fick sitta och läsa högt i min farfars knä.

Skolbiblioteket blev tidigt min oas i skolan med alla spännande böcker och en fristad från plågoandarna. (Hur många hackkycklingar delar inte den erfarenheten?)
Jag vet att utan det biblioteket och den skolbibliotekarien skulle jag inte vara den relativt lyckliga person jag är idag.

Det pratas om "slukar-åldern" kring 10-12 år när barn läser otroligt mycket böcker, gärna enkla serier i stil med Kitty (den äldre generationen) eller Tvillingarna
(slutet av 90-talet och framåt). Men jag läste allt och såtillvida är det frågan om ifall min slukarålder eg. tagit slut? endast mediet har delvis bytts ut... nu läser jag även en salig blandning av smörja och seriöst på webben.

Har ni också läst med en ficklampa under täcket efter det att mamma lite surt påpekat att man var tvungen att släcka lyset och sova? *ler*

Under studentåren med föreläsningsfria dagar kunde jag istället läsa hela nätterna igenom. Kerstin Ekmans "Händelser vid vatten" påbörjades 23:00 och avslutades 07:00. Hon skriver en fin och läsvärd svenska. En njutning.

Två författare till ska jag nämna; Tracy Chevalier. Jag läste "Flicka med pärlörhänge" och blev förtrollad. Filmen är bra, men boken är fylligare (som vanligt).
Hennes andra böcker är också sköna att läsa.
Hon har denna hemsidan: http://www.tchevalier.com/
och hon svarar på mejl.

En annan författare som svarar på mejl är Paulo Coelho.
("Alkemisten") Hans sida: http://www.paulocoelho.com/
kan läsas på sexton språk! (dock ej svenska) och där finns också en regelbundet återkommande kolumn: http://www.warriorofthelight.com/engl/index.html

Jag brukar säga att jag inte röker, jag har andra laster. Läsning i den eskapistiska meningen, likt ett drogmissbruk är en av dem. För trots en svindlande hastighet och skummade sidor, tiden går... och disken står.

Om det bara hade varit endast mitt kök och mina ögon som tvingades åskåda röran?
Nåväl - måväl. Det är ändå inte bra för ryggen att sitta still för länge.

cs!
Josephine

Tidigare inlägg
RSS 2.0