Fem filmer / Five movies

På en och en halv vecka har jag sett inte mindre än fem stycken bra och mycket bra filmer!

"Up!", "Inception" (på bio), "Seven years in Tibet", "Coach Carter", och igårkväll "The Shawshank Redemption".

Trots att "Up" kan klassificeras som en tecknad barnfilm är den lika mysig att titta på för vuxna som för barn. De första tio minuterna som avslutas med Carls och Ellies många år tillsammans konsumerade ett helt näsdukspaket ur mitt förråd. Aldrig förut har jag sett livslång kärlek porträtterats så sött på tecknad film på bara ett par minuter.
När Carl som butter änkling hotas att spärras in på ett ålderdomshem flyr han genom att låta hela huset flyga iväg, buret av hundratals heliumfyllda ballonger. Vad han inte räknat med är att en ung scout råkat följa med på farstubron... tillsammans flyger de genom en svår storm och landar i Sydamerika där de upplever det stora äventyret som Carl egentligen hade velat uppleva med Ellie, men som aldrig blev av.

 Relationerna mellan Carl och Ellie och senare Carl och den unge scouten Russel är skildrade med mycket värme och humor. Den här filmen har hjärta.
---------------

In one and a half week, I have seen no fewer than five good and very good movies!

"Up!", "Inception" (in theaters), "Seven Years in Tibet," "Coach Carter", and last night "The Shawshank Redemption".

Although "Up" can be classified as an animated film for children it is as nice to watch for adults as for children. The first ten minutes, ending with Carl's and Ellie's many years together consumed an entire package of handkerchiefs from my supply. Never before have I seen life-long love been portrayed as sweet on the animated film in just a few minutes. When Carl, grumpy widower, is threatened to be incarcerated in a nursing home, he seeks refuge by making his entire house fly away, carried by hundreds of helium-filled balloons. What he had not counted on is that a young scout happened to be on the porch ... together they fly through a severe storm and lands in South America where they experience the great adventure that Carl really wanted to experience with Ellie, but that never happened. Relations between Carl and Ellie and later Carl and the young scout Russell is depicted with much warmth and humor. It is a movie with a heart.
------------------------

"Inception" såg jag på bio förra fredagen. Jag hade inte förväntat mig mycket men blev glatt överraskad. Leonardo di Caprio borde ju i och för sig borga för en viss kvalitet. Temat om drömmen innuti drömmen dras här till sin spets med ytterliggare två lager av drömmar. Jag tyckte om psykologin i storyn, hur sorg och skuldkänslor håller oss fångna och blockerar oss att fortsätta i våra liv. Tekniskt sett tyckte Patrick det var festligt att de på film faktiskt försöker inlemma den speciella relativitetsteorin om tid och rörelse. ( http://sv.wikipedia.org/wiki/Speciella_relativitetsteorin ) Spännande, mycket action (lite väl mycket skjutande tyckte jag ibland) men annars en hyffsad film.
----------------

"Inception" I saw on a theater last Friday. I was not expecting much but was pleasantly surprised. Leonardo di Caprio ought in himself guarantee a certain quality. The theme of the dream inside the dream is here brought to the extreme with another two layers of dreams. I liked the psychology of the story, the grief and guilt keep us trapped and block us from continuing in our lives. Technically, Patrick thought it was hilarious that the movie actually tries to incorporate the special theory of relativity of time and motion. (http://en.wikipedia.org/wiki/Special_relativity) Exciting, lots of action (a bit too much shooting, I thought at times) but otherwise a decent movie.
------------------

"Seven Years in Tibet" är en film som jag har velat se länge nu, men som jag faktiskt inte fick tag på förrän i lördags. Den berättar den sanna historien om den unge Österrikiske bergsklättraren Heinrich Harrer (Brad Pitt). Under en expedition till Himalaya bryter andra världskriget ut och hela bergsklättrar-teamet blir tillfångnatagna av engelsmännen och satta i fångläger. Efter ca två år lyckas de att bryta sig ut och Heinrich tillsammans med Peter vandrar in i Tibet där de raskt blir utslängda men lyckas ta sig tillbaka. Efter ett tag ser de ut som riktiga trashankar och de tar sig obemärkt in i Lhasa den förbjudna staden. De blir upptäckta när de stjäl mat utsatt till hundarna, men husets ägare som en är inflytelserik minister i Dalai Lamas närhet tar sig an dem och erbjuder dem en fristad. Heinrich som i filmens början är ung och arrogant och faktiskt "flyr" från sin gravida fru för att klättra, förändras med åren i Tibet. Tillsammans med Peter och senare Dalai Lama och i samverkan med den tibetanska kulturen lär han sig vad ödmjuket och äkta vänskap innebär.
Underbar film.
--------------------

"Seven Years in Tibet" is a movie that I wanted to see a long time now, but I actually did nt get hold of it until last Saturday. It tells the true story of the young Austrian mountain climber Heinrich Harrer (Brad Pitt). During an expedition to the Himalayas the Second World War breaks out and the whole mountain climbing team are captured by the British and put in a warprison camp. After about two years they manage to break out and Heinrich together with Peter wanders into Tibet where they quickly get thrown out but manages to get back. After a while they look really ragged and make their way unnoticed into Lhasa, the Forbidden City. They are discovered when they steal food put out to the dogs, but the house owner who is an influential minister in the Dalai Lama's presence takes care of them and give them shelter. Heinrich is in the beginning of the film a young and very arrogant man and he is actually "fleeing" from his pregnant wife to go climbing, but over the years in Tibet he changes. Together with Peter, and later Dalai Lama and in connection with the Tibetan culture, he learns humility and what genuine friendship means.
Wonderful movie.
----------------

"Coach Carter" är även den en sann historia.
Ken Carter (Samuel L. Jackson) är en fd basketball-student som kommit upp sig och öppnat en sportaffärkedja. Han bor emellertid kvar i närheten av skolan där han en gång var student och när han blir erbjuden att bli lagets nye coach bestämmer han sig för att acceptera. Han ger alla spelarna kontrakt att skriva på där de ska inte bara komma i tid till träningarna, men också göra bra ifrån sig i skolarbetet. Tre av toppspelarna lämnar gymnastikhallen omgående. Resten av laget accepterar under knorr och långsamt bygger Carter upp ett topplag som vinner tävling efter tävling. En av spelarna Timo Cruz blev först utslängd ur salen när han utmanar Ken, men efter ett tag blir längtan för stor och han kommer tillbaka, accepterar en omöjlig utmaning av Carter (2500 armhävningar och 800 "suicides") - när han på den tredje dagen inte har lyckats med att göra allesammans och Carter säger till honom att gå tar hela teamet på sig att göra de resterande armhävningarna m.m. tillsammans med Cruz för att få tillbaka honom.

Tyvärr visar det sig att spelarna inte tar delen om skolarbetet på allvar. Det är då Carter bestämmer sig för att stänga gymnastikhallen, slopa träningarna och avstå från tävlingarna tills han studenter visar bättre resultat studiemässigt. Han beslut är kontroversiellt, skolan, föräldrarna (man skulle ju kunna tro att det vore tvärtom)- precis alla är emot honom. Ngn krossar skyltfönstret i hans sportaffär och han blir verbalt angripen på gatan och i skolan. Han kommer i media, TV, tidningar - alla flockas kring skolan med det bänkade framgångsrika basketlaget. Det går så lång att skolans styrelse bestämmer att hans blockad ska hävas. Carter gör sig redo för att packa ihop och ge sig iväg... (mer tänker jag inte berätta, resten får ni se själva ;-)

I denna filmen var det lite roligt att få återse den unge Rob Brown som spelade mot Jean Connery i "Finding Forrester". En annan favorit-film jag ska berätta om vid ett annat tillfälle.
------------------

"Coach Carter" is also a true story.
Ken Carter (Samuel L. Jackson) is a former basketball student who rises in society and opens a sporting stores chain. He lives, however, near the school in the poor neighbourhoud where he once was a student and when he gets an offer to become the team's new coach, he decides to accept. He demands all the players to sign a contract where they should not only be on time for training sessions, but also do well in school. Three of the top players leave the gymnastics hall immediately. The rest of the team accepts reluctantly and slowly Carter builds up a top team that wins competition after competition. One of the players, Timo Cruz was first kicked out of the gymnasticshall when he challenges Ken, but after a while, the desire to play with the team becomes too big and he comes back, accepting an impossible challenge by Carter (2500 pushups and 800 "suicides") - when, on the third day, he has not succeeded to make all of it and Carter tells him to go, the whole team takes up on them to make the remaining push-ups, etc. along with Cruz to get him back.

Unfortunately, it appears that the players do not take the part of the contract about their school work seriously. That's when Carter decides to close the gymnastics hall, abandon the training sessions and to refuse any more competitions until the students perform better in their studies. It is a controversial decision, the school, the parents (the ones you would think would agree with it...) - everyone is against him. Someone crushes the window of his sports shop and he gets verbally attacked in the street and at school. He gets into the spotlight of the media, television, magazines - all flock to the school with the benched successful basketball team. In the end the school board determines that the blockade must be lifted. Carter is getting ready to pack up and leave ... (I will not tell you more here, the rest you need to see yourselves ;-)

In this film, it was fun to see again the young Rob Brown, who starred with Jean Connery in "Finding Forrester". Another favorite movie I'll tell you about at another time.
------------------

Slutligen "The Shawshank Redemption" från igårkväll.
Skulle man vara elak skulle man kunna säga att detta är Prison break i filmversion. Där finns ett fängelse, våld och ett rymningsförsök men där upphör också likheterna. Morgan Freeman är lysande i rollen som Red, en man som suttit fängsad i tjugo år när en ny fånge "Andy" (Tim Robbins) en fd bankman kommer till fängelset. Andy har blivit dömd på dubbel livstid för mord på sin fru och hennes älskare, något som han säger att han är oskydlig till. Andy och Red blir vänner under de nästan tjugo år som de är tillsammans i fängelset. Redan den första natten blir man varse det grova våldet då kaptenen över vaktstyrkan sparkar ihjäl en av de nya fångarna som inte slutar att be om att få bli utsläppt.

Men saker och ting förändras när Andy, då fångarna tjärar ett av taken, hör kaptenen berätta om ett arv han har fått som han kommer att få skatta bor det mesta av. Andy säger till honom att han ska se till att pengarna skrivs över på hustrun för då slipper han skatten. Kaptenen som först inte tror sina öron, att en av fångarna över huvudtaget vågar tilltala honom, griper honom i skjortkragen och hotar att slänga ner honom från taket. Andy lyckas få honom att inse att han faktiskt kan tjäna på att låta Andy hjälpa honom. I utbyte ber han om några kalla öl till sina arbetskamrater medfångarna. Inte långt senare blir han utsedd till biblioteksassistent och vakterna och till sist även direktören använder hans ekonomiska kunskaper för deklarationer m.m. Men den som tror att fängelsedirektören är en rättvis man bedrar sig...

Stephen King (som har skrivit novellen som blev basen till filmen) verkar ha en förkärlek för män som predikar Guds ord men gestaltar djävulen själv. Samma genom-onde typ kommer igen i hans senaste bok "The Dome".
---------------

Finally, "The Shawshank Redemption" from last night.
I could be mean and say that this is Prison break in the film version. There is a prison, violence and an escape attempt, but there the similarities end. Morgan Freeman is brilliant in the role of Red, a man who have been imprisoned for twenty years when a new prisoner, "Andy" (Tim Robbins) a former banker comes to the prison. Andy has been convicted of murdering his wife and her lover, something he says he is innocent to, and got a sentence of double-lifetime. Andy and Red become friends during the nearly twenty years they spend together in the prison. Already the first night he will be aware of the serious violence when the captain of the guard kicks to death one of the new prisoners who do not stop to yank and ask to be released.

But things change when Andy, while the prisoners are taring one of the roofs, hear the captain talk about a legacy he has received that he will have to pay the most of in taxes. Andy tells him that he should see to that the money will be overwritten to his wife instead because then he will not have to pay any taxes. The captain who at first doesn't believe his ears, that one of the prisoners at all dare to talk to him, grabs him in the shirt collar and threatens to throw him off the roof. Andy manages to make him realize he may actually have some benefits if he allows Andy to help him. In exchange, he asks for some cold beer to his colleagues / fellow prisoners. Not long after that, he becomes an appointed librarian and the guards and, ultimately, the director uses his financial skills for their own declarations, etc. But anyone who believes that the warden is a fair man deceives himself ...

Stephen King (who wrote the short story that became the basis for the film) seem to have a penchant for men who preach the word of God but portrays the devil himself. The same "evil to the bone"-type appears again in his latest book, "The Dome".


Om ni har sett någon av filmerna lämna gärna en kommentar!

If you have seen anyone of the movies, please leave a comment!

//Josephine

Into the wild / In i vildmarken



Igårkväll såg jag på DVD filmen om Christopher McCandless gjord av Sean Penn efter Jon Krakauers bok. Den boken läste jag någon gång på 90-talet och den grep mig då djupt, filmen är lika bra om inte bättre, vilket ofta inte är fallet med filmatiserade böcker, men här måste jag säga att Sean Penn har lyckats.

Yesterday evening I saw the DVD-movie about Christopher McCandless made by Sean Penn after the book written by Jon Krakauer. I read that book in the 90-ies and was deeply touched by it then. The movie is as good if not better, which is not often the case with filmed books, but here I have to say that Sean Penn succeeded.

Om Chris (misslyckade?) äventyr kan man säga både det ena och det andra och det tredje. Många tankar. Om ideal, om psykologi, om kärlek till naturen, om sökandet efter identitet... På internet finns en hel del material, inte minst på youtube där någon har filmat sina besök vid bussen. Kommentarerna under går i sina vanliga hätska jargonger där anonyma marodörer finner nöje i att sabla ner allt och alla som inte tycker lika.

About Chris (failed?) adventure one can say a lot of things. I have a lot of thought, about ideals, about psychology, about love to nature, about the searching after identity... On internet there is a lot of material, not at least on youtube where someone have filmed his visits to the bus. The comments under goes in the usual malevolentic jargong where anonymous prics finds pleasure in butchering everyone who do not think the same.

Wikipeda kan man läsa att Chris troligen ändå inte dog av ngn förgiftning. Obduktionen visade inte på någonting sådant och potatisfröna som han samlade var inte giftiga. Men vem vet? kanske var det en kombination av flera orsaker och då han senare var undernärd blir ju kroppen extra känslig.

On Wikipedia one can read that likely young Chris did not die from poisoning anyway, but simple starvation. The autopsy did not show any signs of that and the potatoseeds were not poisonous. But how knows? maybe it was a combination of several reasons and when he later was too thin the body becomes extra sensitive.

Jag beundrar familjen som bestämde sig för att trots allt tillåta att filmen gjordes. Det måste ha varit otroligt jobbigt för dem, inte minst med tanke på hur Chris bara stack utan att skriva ett enda ord till någon enda av dem. Inte ens till sin syster som var den som förstod honom bäst. Själviskt? eller vågade han inte eftersom han trodde att de skulle få honom att ändra sig? var det däför han stack till Alaska "hals över huvud" för att därefter kunna ta kontakt med dem när han liksom bevisat sig själv? Spekulationer, vi kommer aldrig att få veta.

I admire the family who decided after all to allow the movie to be made. It must have been extremely hard for them. He left them without writing one word to anyone of them. Not even to his sister who was the one who understood him the best. Selfish? or did he not dare to as he was afraid they would make him change his mind? Was that why he left to Alaska head over heels, to be able to contact them after he had proved himself? Speculations, we will never know.

Det har även gjorts en dokumentär om hans resa genom Amerika. Ron Lamothe hade läst boken och reste under 2006 i Chris fotspår. Flera intervjuer med många olika människor som träffat Chris eller berörts av hans öde på andra sätt kastar nytt ljus över hans liv.

There is also a documentary made about his travel through Amerika.Ron Lamothe ad read the book and travelled in 2006 in the footsteps of Chris. A lot of interviews with different people who had met Chris or were touched by his destiny in other ways casts a new light on his life.


Sedan finns det andra äventyrare som vet hur man kan resa i vildmarken utan att riskera livet av onödiga anledningar... det finns tillräckligt med risker redan som det är.

Then there are other adventurers who know how to do these sort of wilderness-travels without killing themselves unnecessarily... there are enough of riscs as there are.

Solen skiner, dags att gå ut. The sun is shining, time to step outdoors.
Josephine

Dokumentär om Lars Monsens Canada-äventyr, scrolla ner till user comments!

Läs även andra bloggares åsikter om Christopher McCandless, Alexander Supertramp, Into the Wild, Ut i vildmarken, Jon Krakauer, Lars Monsen, , movies, books

Ekorrar

Någon mer än jag som älskar ekorrarnas kamp om nöten?

Jag har inte sett Ice age 2, fast det kanske inte gör så mycket.

Av min bror fick jag denna filmen på DVD. Pans labyrint. Tre Oscar och en massa andra utmärkelser. Den ska bli intressant att titta på.

En film som gör mig, totalt obalanserad, sugen på att pröva att surfa var denna



Och det säger väl mer om hur mycket surfning (äkta och på TV) som jag har sett, än om hur bra filmen är... fast den är bra och den som gillar surfning kommer nog att gilla den extra mycket.(?)

Lyssna på svenska och titta på engelsk textning = extra kul. "Huttersund", var det en Göteborgare som gjorde översättningen? *grin*

Sova. Imorgon nyårsafton.

Josephine

Läs även andra bloggares åsikter om Surf's up, Ice Age 3, Pans labyrint, film

"I am legend" med Will Smith

image637

som jag inte vore nog mörkrädd redan... nu har det blivit tre resor värre!

I fredags tittade vi på, vad jag trodde skulle bli en äventyrlig science fiction, men den liknade mera en science fiction horror! Storyn och filmen är bra. Någon tyckte tidigare att Arnold Schwarzenegger var som klippt och skuren för rollen...
hmmm... jag tycker nog Will Smith spelar bättre.

Filmen börjar rätt coolt med Robert Neville (Will Smith) som kör sportbil genom Manhattans öde gator och försöker skjuta hjort. Hans schäfer Sam sitter bredvid och hjälper till med ett gläffs då och då. Han är helt ensam och har varit det mer eller mindre under tre år sedan hela mänskligheten dukat under av en virussjukdom - orsakad från början av vad som var en cancermedicin - ett revolutionerande vaccin baserat på ett virus... De som inte har dött har förvandlats till bitande, rytande monster som inte tål dagsljus. De gömmer sig i mörka hus, tunnelbanorna och kommer bara ut när det är natt. Robert kommer i närkontakt med dem i alla fall när Sam springer efter en hjort in i ett hus... I källaren till det hus där Robert bor har han gjort i ordning ett laboratorum där han försöker komma fram till ett nytt vaccin eller botemedel till sjukdomen. Svårt.

Hela filmen känns mer eller mindre spöklik med de öde gatorna och husen. Roberts besök i en videobutik med uppställda skyltdockor som han pratar med gör hans ensamhet bara ännu mer skriande. Varje dag skickar han ut ett radiomeddelande på flera frekvenser för att komma i kontakt med andra överlevande, hittills utan resultat.

Emellanåt får man tillbakablickar av vad som hände den dagen när Manhattan sattes i militär karantän och Roberts fru och dotter flygs iväg i en helikopter. De panikslagna människomassorna och soldaterna som försöker hålla kontrollen, relativt äkta. En dag hittar han en av skyltdockorna på en helt annan plats än var den ska vara... Creepy!

Scenen med Brooklynbron i nattens mörker lär ha blivit en av filmhistoriens dyraste ...

Filmens hemsida

Jag hade svårt att sova flera nätter efter filmen "Signs" med Mel Gibson... spöklikt, rymdmonster och det där eländiga vindspelet av metall... Jag som tidigare inte haft några som helst problem med vindspel fick lov att ta ner mitt för ett par veckor. Grrrr*
Tål inte skräck.

För övrigt gick jag till wiki och läste om vacciner, trots allt kändes filmens ide om ett virus som görs om till vaccin inte som en omöjlighet med tanke på allt som man kan göra nu inom mikrobiologin. Avsnittet om virus är ännu intressantare...

Vill ni se ett öde Manhattan befolkat av hjort, lejon och "vampyrer" - gå och se filmen, vill ni slippa vampyrerna välj en annan film.

film-hälsningar
Josephine

Läs även andra bloggares åsikter om Will Smith, I am legend, film

Fjärilen i glaskupan

Igår såg jag en mycket rörande film. Baserad på boken "Fjärilen i glaskupan" av Jean-Dominique Bauby, som var chefredaktör för franska Elle. Han drabbades av en massiv hjärnblödning, låg i koma under tre månader och vaknar upp och kan endast blinka med vänster ögonlock. Resten av kroppen är totalt förlamad. han kan inte prata, inte svälja - ingenting!

Men hans hjärna fungerar annars helt normalt. Han kan höra och förstå, hans intellekt är det inget fel på, minnet är intakt och det är med hjälp av sin fantasi som han flyr undan sitt tillstånd och lever ett inre liv.

Hans logoped använder ett speciellt alfabet där bokstäverna kommer i den ordning som de oftast dyker upp i språket. Med hjälp av det bokstaverar han genom att blinka en gång för ja, två gånger för nej - bokstav för bokstav, ord för ord och han lyckas på så vis att kommunicera med människorna runtomkring.

Det första han bokstaverar för henne är "Je veux mourir" (jag vill dö). Men i slutet av boken/filmen vill han det ändå inte. Han har med hjälp av en tålmodig assistent skrivit en bok.

Detta inslaget är på franska, men ändå. Julian Schnabel, regissören, har valt den ovanliga utgångspunkten att filma i början från Jean-Dos perspektiv, från hans ögon, suddigt, blinkande, fokuserande. Hans tankar uttalas (så som han skrev ner dem i boken senare) men hörs inte av dem runtomkring vilket ofta skapar en komisk effekt.



Julian Schnabel är amerikan och en del av skådespelarna är också amerikaner men för att få det hela så autentiskt som möjligt talar alla franska och filmen är inspelad på det vårdhem vid Frankrikes kust där Jean-Do bodde. Sjuksköterskan som skötte om honom spelar sig själv i filmen, så även sjuksköterskan som badade honom i polen.

Detta är ett av tre klipp (på engelska) med en intervju med Julian Schnabel.



klipp två

klipp tre

Han blev bäste regissör på filmfestivalen i Cannes, väl förtjänt.

Max von Sydow spelar hans gamle far. Jag visste inte att han kunde prata så fin franska *ler* men så har han också en lång skådespelar-karriär. Han är 78 år gammal nu! och han bor i Paris. Den engelska wikipedian är tre gånger bättre än den svenska versionen...


Filmen kommer att ha premiär i Sverige först den elfte januari...
men den som väntar på något gott? Det ger er i alla fall tid att läsa boken först och i detta fallet så går det bra. Ett av de exempel där bok och film kompletterar varandra och filmen kanske t.o.m. är bättre än boken. ;-)

Josephine

Andra bloggar om: Fjärilen i glaskupan, the diving bell and the buttefly, Julian Schnabel, locked-in syndrom, Max von Sydow

Svenskar är inte så fega ändå... *grin*

Jag hoppas denna filmen kommer snart till Holland!

Svarta Nejlikan om den svenska diplomaten Harald Edelstam. Den kanske inte kommer att gå på Pathé precis, men troligen på Haags Filmhuis som brukar visa filmer från andra håll än Hollywood. ("Jalla! Jalla!" "Kopps" och "Zozo" har alla visats där.)

Och när jag slår upp honom på svenska wikipedia så blir jag bara ändå mer imponerad...
bortsett från hans stöd(??) till Castro förstås. Varför är det så många som gillar Castro? en diktatur är väl inte bättre än någon annan? Folk som yttrar kritiska åsikter åker i fängelse och så ska det ju inte vara...

För övrigt fick jag igår 280 poäng på DNs ord på ord.

Josephine
:-)



Aftonbladet

Svenska Dagbladet


Andra bloggar om: Svarta Nejlikan, Harald Edelstam, Castro

Michael Moore om den nya filmen "SiCKO"



Det ser ut som om han blir helt rörd av publikens jättelånga applåd. :-)
(på engelska)

Josephine

En obekväm sanning

Jag följer exemplet från en annan blogg
och lägger här upp länkar till you tube
och filmen med Al Gore.

Sätt dig bekvämt,
resten är inte lika bekvämt...

Del 1

Del 2

Del 3

Del 4

Del 5

Del 6

Del 7

Del 8

Del 9

Del 10


Intervju med Al Gore


Jag bor i ett floddeltaland som är tio gånger mindre än
Sverige, med en nästan dubbelt så stor befolkning och som,
ifall havsytan höjs markant, är otroligt utsatt!

Ändå tycker jag att miljörörelsen har kommit mycket längre
i Sverige än här... Ibland halvt på skämt säger jag att
fler Holländare borde bosätta sig i Sverige och få fart på
företagandet... men Holland behöver ett större antal Svenskar
som kan sätta fart på miljötänkandet här!

I framtiden lär Sverige få ta emot flera tusen som
flyr från vattenmassorna och torkan.

Josephine

Andra bloggar om: Al Gore, An Inconvenient Truth, film

Borat - cultural learnings of America for make benefit glorious nation of Kazachstan

borat


Jomen efter allt ståhej från Kazachstans regering, från USA osv så blev vi så nyfikna varför denna filmen upprörde att vi blev tvungna att gå och titta på den... Jag har tidigare aldrig hört talas om Borat eller sett ngt av avsnitten med Ali G (en av de tre karaktärer som Sacha Cohen spelar), första gången jag stötte på honom var i Sakines blogg. (se "blogga") Han intresserade mig då måttligt och igår förstod jag delvis varför, satir har aldrig riktigt varit min grej.

Den sortens skruvade sjuka humor kanske måste läras? Det tog en bra stund innan jag lätt chockad kunde börja dra på smilbanden. När man kommit in i filmen och - som Patrick sa - fattat vilken nivå humorn ligger på, då går det bättre och den är ibland riktigt rolig.

Värsta sekvensen - när Borat och tjockisen helt näck börjar slåss i hotellrummet och fortsätter ut i hotellet! jisses... jag undrar om han fick betalt efter antalet bilringar han skuttade runt med? en av de roligare var när barnen kom springande till glassbilen för att mötas av en ilsket vrålande björn och så "bröllopsceremonin" med Pamela Anderson förstås. Onekligen lite romantiskt med att röva bort sin brud i en för tillfället vackert broderad säck!

En av de saker jag uppskattade med filmen (och vilket gör att jag säkert kommer spana in en del Ali G-shower iaf.) är hur de lyckats med att göra scenerna "naturtrogna", man blir inte riktigt på det klara med ifall deltagarna informerats innan om att intervjuerna är "fejkade" eller inte...

På det djupare planet är filmen en samhälls-satir. Den är så surrealistisk att jag faktiskt har svårt att förstå hur ledare i Kazachstan faktiskt går ut med dementier och anti-propaganda - tror de verkligen att folk inte kan tänka själva?

En sökning på internet visar emellertid att Kazachstans president och många andra är mindre roade. Bl.a. berättar adoptiv-familjer i USA hur deras barn från Kazachstan, som är för unga för att förstå vad det handlar om, tar väldigt illa vid sig. Det sägs också (men var?) att presidenten Nursultan Nazarbayev inte tänker tillåta att filmen visas i landet vilket borde leda till att den säkert är värd ett antal dollar att smuggla in...

I november förra året stängde regimen ner Borats sida (.kz) vilket presidentens dotter, Dariga Nazarbayev, ansåg skadade landet mer än att låta sidan vara kvar. "Vi får inte vara rädda för humor" lär hon ha sagt.(!) Den korrupta regimen är inte glad i kritik och politiska opponenter har mördats.

Filmen ska delvis ha spelats in i en zigensk by i Rumänien. Tyska romer och sinter vill att filmen förbjuds eftersom de tycker den uppmanar till våld mot zigenare.nu.nl/achterklap

När jag läste "Zahiren" av Coelho fick jag veta en hel del om Kazachstan, bl.a. om presidentens beslut att skrota alla kärnvapen som de har. När man får veta detta så förstår man varför. I över fyrtio år har befolkningen utsatts för atombombssprängningar, många över jord, till en effekt av 2500 Hiroshima-bomber. Det slutna Sovjetunionen ledde till att allmänheten i västvärlden inte visste om vad som skedde.

Om Borats film kan leda till att några stycken till intresserar sig för Kazachstan och visar sin solidaritet, så vore det ju bra.

Josephine


utdrag från amazon.com
-------------------------
Editorial Reviews

Amazon.com
If there's such a thing as surreality TV, then Sacha Baron Cohen is da man, and Da Ali G Show is da bomb. Better known as his alter egos Ali G (the "wanskta" journalist), Borat (the clueless correspondent from Kazakhstan), and Bruno (the gay Austrian fashionista), Cohen is consistently hilarious in these six episodes (on two discs) from the 2003 season of his HBO show. With his cracked Cockney-Rasta patois ("does you 'tink… ") and constant malapropisms (confusing "incest" with "incense" and "bi-lingual" with "bi-sexual"; calling MIT linguistics professor Noam Chomsky "Norman"), Ali G is the star. But so is the odd and, well, surreal assortment of folks he interviews in his relentless, "Candid Camera"-goes-hip-hop assault on the idiots and idiosyncrasies of American culture and politics. Some are at least partly complicit; Pat Buchanan, of all people, plays right along with the shtick, as does Immigration and Naturalization Service chief James Ziegler. Others are merely confused, like the doc who grows increasingly frustrated by Ali's inability to differentiate between "veteran" and "veterinarian," newsman Sam Donaldson, or former LAPD chief Daryl Gates. But as absurd as Da Ali G Show gets, this isn't Jackass, and Cohen is no dummy. Along with all the goofing are some shrewd questions about abortion, teaching religion in schools, Iraq, and homeland security, to name a few ("How come there ain't no security on trains?" Ali G asks Ziegler, who laughs off the question… and then came the Madrid and London subway bombings). With a generous helping of extras (including Ali's commencement speech at Harvard!) along with the episodes, Da Ali G Show is a riot. Fuh real, yo. --Sam Graham

Product Description
The Emmy nominated, BAFTA Award-winning Ali G is back! British comedic genius, Sacha Baron Cohen, slips into the skins of his devilish alter egos, Ali G, Borat and Bruno to create loads of hilarious riffs at the expense of American culture in the second season of the international phenomenon called "riotous", by The Dallas Morning News and "deliciously wicked," by the Boston Globe.
---------------------------------

Andra bloggar om: film, Borat, Kazachstan

Falsk dokumentär?

Nyligen var jag förbi filmhuset i Haag och plockade på mig lite foldrar om intressanta filmer. Filmhuset i Haag visar de lite mer alternativa filmerna som oftast görs utanför Hollywood. Där kunde man t.ex. se Josef Fares filmer varav de senaste "Cops" och "Zozo".

Denna gången blev jag nyfiken på filmen "China Blue" som gjordes förra året och som nu visas här. (Har den visats ännu i Sverige?) Jag älskar allt som har med Kina att göra, har läst massor med böcker m.m. så denna filmen kommer jag absolut att se!

Hemsidan till China Blue:http://www.teddybearfilms.com/chinablue

Döm då min förvåning när jag söker på internet och hittar denna kommentaren
under IMDb-sidan
-------------------------------
Fake, 24 August 2006

Author: Susan Jackson from United States

I am surprised that a "documentary" like China Blue can pass as a documentary and actually get funding (and then play on PBS). It is obvious that so many scenes in this fabricated and set up film are contrived, forged, and faked. The filmmaker Micha Peled ought to feel ridicule for telling the characters what to do and what to say. Furthermore, I watched a previous cut of this film a few years ago at Columbia University. What I noticed is that the story is the same, but one character is different: Jasmine has replaced a previous character, yet the script and narration is the same. What this means is that Peled extracted the dialogue from the original character (who was fired from the factory and he therefore lost his main subject), but imposed her dialogue on the new character named Jasmine. If Peled wanted to convey his ideological point of view, then he should have made a fictional film (and in many ways he did). His film lowers the standards of documentary film and also puts China's unfair labor abuses into a positive light because no one will trust him or his film. Therefore his film is dangerous to workers and activists who are trying everyday to organize. Instead, Peled paints a fake portrait. The editing is also contrived and made to seem like a strike happens. His film has so many flaws that I'm surprised none of the festival organizers have seen through it's obvious fabricated scenes. Don't trust this film, but still know that workers are exploited. A better title for this film is Contrived in China. Good luck, Peled, with your reputation as a documentary filmmaker.
------------------------------------------------------

Jo, på sätt och vis när jag läste om filmen först så undrade jag hur det varit möjligt för någon att kunna filma inne i en kinesisk jeans-fabrik överhuvudtaget... mutor?

Om det sedan är som Susan säger att mycket har arrangerats då kan det förklara en hel del. För min tanke då jag först läste om filmen var:

"Hur gick det för arbetarna som deltog i filmen? blev det repressalier efteråt? Inte kan fabriksägarna ha varit glada över att se hur deras produktion framställs i negativt ljus hos köparna?"

Tja, om du vet något mer så får du gärna kommentera!

Trevlig helg!
Josephine

ps. jag kom på att "Fahrenheit 9/11" utav Michael Moore ändå mer måste räknas som "falsk dokumentär" med denna kategoriseringen.


Andra bloggar om: film, dokumentär, China Blue

Filmblandning

Ray



Jag ser inte lika mycket på film som min bror men ibland tar jag mig i kragen och går till biografen. I och för sig nu när högtalarna har kommit upp så borde jag prova hur DVD-spelaren i datorn fungerar... återkommer med rapport om det. TV lever jag utan sedan 1995. Mest av praktiska och tidsmässiga skäl, jag sitter hellre vid internet, men om jag skulle ha en TV-apparat så skulle favoritkanalerna vara Discovery och National Geographic. Under nyår hemma i Sverige hade vi en riktig orgie i filmtittande på alla kanaler och såg väl tre - fyra långfilmer per kväll!

Kulturbloggen har redan recenserat "Walk the line" vilken jag såg igår och jag kan bara instämma med henne. Det är en mycket bra film! Den går på samma tema som filmen Ray vilken jag såg sent i höstas och vilken jag bara älskade! Kanske för att Ray Charles bluesiga, rockiga, jazziga musik ligger helt i min smak. "Walk the line" handlar om Johnny Cash's uppväxt och ungdom, hans genombrott, hans drogproblem och kärleken till June Carter. Johnnys hemsida. Egentligen är jag inte speciellt förtjust i country and western-musik men av de filmer som det bjöds på så ville jag helst se denna om denne musikers liv. Kärleken till musik av vilket slag den än må vara är gränsöverskridande!

Johnny Cash spelad av Joaquin Phoenix var dessutom riktigt spännande. Jämfört med filmen om Ray fanns det här ännu mer intensitet, kanske för att Ray ju var blind, men här kunde skådespelaren använda blicken och är det något som Phoenix har så är det intensiva ögon! (tycker jag) Annars så är ju Ray Charles livshistoria egentligen snäppet "värre" eller hur man nu ska beskriva det, med handikappet, modern som dör, rasismen osv.
Men livshistorier går inte riktigt att jämföra, var och ens är unik ur sin egen miljö och sitt eget arv.

Igår såg jag också trailern till en kommande film som heter "North Country" och som handlar om det första fallet av sexuella trakasserier som döms i Amerikansk domstol. När jag läser om den på imdbs hemsida får det mig att tänka på Erin Brockowich, men det handlar mer om en tuff arbetsmiljö än om miljöförstöring och advokatgöra. Recensenterna är lagom lyckliga med slutet, men den verkar ändå vara sevärd.

Temat tuffa och orättvisa arbetsmiljöer är populärt. Kulturbloggen skrev om Cinderella man och den får mig att tänka på Germinal som jag aldrig har sett. Jag har inte ens läst boken av Emile Zola. En klassiker som verkar vara en riktig sidvändare, skäms på mig! Gerard Depardieu är en av mina favoriter...

Depardieu spelade en av sina större roller i filmen Jean de Florette. Manons källa heter del två. De är för alltid inristade i mitt minne. Som det står på webbsidan "Marcel Pagnol är för fransmännen vad Vilhelm Moberg är för svenskarna." Och det märks verkligen i de här filmerna att de kommer från ett stort episkt verk. Och så gillar jag fransk film, franska låter så mysigt :)

Filmen Cyrano de Bergerac är en annan som jag inte glömmer i första taget. Den olyckliga kärlekshistorien är så vacker... Hans sätt att nå fram till henne med sina ord i brev efter brev, tills budbäraren, den unge vackre mannen, dör i strid. Filmen är baserad på en pjäs av Rostand från slutet av 1800-talet. Men den riktige Cyrano var en nog så karismatisk person! Skådespelare på 1600-talet med ett sinnelag som bättre hade passat in på 1700-talet, eventuellt homosexuell och han fäktade tydligen ett flertal dueller. Han dog endast 36 år gammal, av vad står inte nämnt i wikipedia, kanske i bibliografin skriven av Ture Nerman?

Nog om film för idag!
Trevlig söndag :)

Josephine

RSS 2.0