"observatoriet" (Hus i Haag nr.7)

image617

Detta är ett märkligt hus som ligger vid Zuiderpark mot Loevesteinlaan. Det ingår i en liten exklusiv grupp med likadana vita hus i två delar...  troligtvis numera ganska dyra hus eftersom de ligger väldigt trevligt till lite in i parken. Men detta är det enda huset som jag har sett i hela Haag med ett observatorium i ovanvåningen!


image618 

Jag undrar om det fanns där från början eller om en ny ägare lät bygga det?


image619

Och om den nuvaranda ägaren tycker om att titta på stjärnor, planeter, månkratrar och galaxer? För jag har aldrig sett det användas... å andra sidan cyklar jag ju nästan aldrig förbi sent under molnfria nätter.

*nyfiken*
Josephine

Läs även andra bloggares åsikter om Haag, hus, observatorium

ordlös onsdag - tung fåtölj

tung fåtölj

Mera "ordlös onsdag" hos Nejma i Marocko!


Josephine

Living it up



Denna glada melodi :-) fick jag höra hos Herr S. Jag lånade CD'n bums för att kopiera, "Golden instrumentals"... och nu har jag surfat runt säkert en timme och letat men IntE lyckats hitta filmen... så det kanske inte finns någon film där denna finns med i?



För filmen "Living it up" med Dean Martin och Jerry Lewis från 1954 har inte alls något med den här musiken att göra. (Och en så vågad klänning skulle jag aldrig våga dansa så vilt i! *grin*)


Ändå tycker jag att jag känner igen Bert Kaempferts musikstycke, så det måste ha spelats en del på radion då och då... någon som vet??

Josephine


Läs även andra bloggares åsikter om musik, storband, Kaempfert, Dean Martin, Jerry Lewis, jitterbugg

Kerst

kerst

Japp... redan i mitten av November kom julbelysningarna upp... men jag klagar inte!  I novembermörkret är det en lisa för själen med lite färgglatt ljus.  :-)


olie1

Olieboll är en traditionell friterad holländsk söt degbulle. På wikipedia (den engelska) står det att läsa att den germanska gudinnan Perchta under dagarna mellan jul och nyår försökte hugga ihjäl ett antal människor, men den som hade ätit sig full med oljebullar behövde inte oroa sig för då slant svärdet mot kroppen pga av allt fett!  *grin*  Vette fåglarna om det stämmer, men kul historia. :-) 


olie2

De ska egentligen ätas vid nyår, men det som säljer bra...


olie3

De ser ju inte så snygga ut, men smaskiga ändå!


oreo

Köpte jag idag...   fast Göteborgs Ballerinor och smultron-kex är godare!  :-P

*ler*
Josephine

Läs även andra bloggares åsikter om oliebollen, jul, Nederländerna, Holland, Haag

Espiritu

Via PCs myspace-profil hörde jag detta och letade upp henne på youtube.



Lyssna! (listen)

Josephine :-)

Köln 10 -11 November

image597

Vi åker då och då till Köln (tre timmar bort med tåget) och går på "Grosse Leute Party", ett disco för långa personer! kortare vänner är också välkomna, men risken är att de kommer att känna sig små. *grin* Alltid lika roligt att möta tjejer där som utbrister: "Jag trodde jag var lång med mina 182, 184, 186cm men här känner jag mig LiteN!" Där finns ett antal till som är i min längd och en hel bunt som är runt 190cm, för att inte tala om herrarna! Härligt att få dansa med ståtliga män på 210cm, 215cm eller mer.

klicka på "foto", "unsere party foto's 10/11 2007", jag är där femte raden nerifrån, längst till höger, med en tjej som tittar upp - en dråplig bild! *grin*


image609


Fler foto'n från själva discot kommer strax i yahoo-ruppen.


Dagen efter rivstartade karnevalssäsongen. Jag fattar fortfarande inte riktigt hur det funkar, men de hade på söndagen en sorts genrep inför den riktiga karnevalen i Februari. (Men då åker vi till Maastricht istället.)

image598

tomtegummor


image599

jamband(?) eller som man säger på holländska "dweilband" = mopp-band! (mopp som man moppar golvet med)


image600

lycklig turist


image601

Söta!


image602

Delar av ett kapellband (kanske det heter?) till.


image603

Kölnare  :-)


image604

Heumarkt, ett av alla torg fullt med öldrickare och karnevalsbesökare.


image605

Mu.


image606

och ett band till...


image607

Karnevalstjejer!


image608

"Ich bin aus Schweden!" , "Woah! Toll!!"  Jag vet i och för sig inte vad Astrid själv skulle sagt ifall Pippi druckit sig full....  *grin*

Jag videofilmade lite oxå...  men... detta blir sista gången jag försöker med min mobilkamera. sony ericsson K800 ngt är totalt värdelös att videofilma med! sänk volymen så försvinner lite av skränet, men trumbandet är mest gröt...

snutt ett

snutt två

snutt tre

Jag ska skaffa mig en riktig videokamera...  hmmm  eller om jag ska önska mig en i julklapp av min rike lillebror kanske? (han köpte en skinnsoffa för inte så länge sen)

*grin*
Josephine


uppdaterat - När jag kollar in andra videosnuttar från karnevalen så ser det ut som om det är väldigt många som försöker videofilma trots allt med sina mindre lämpade mobiltelefoner...
:-/


Läs även andra bloggares åsikter om ,

Ordlös onsdag - soulfull eyes

image596

Ordlös onsdag

Dance!



Keep on rocking!
Josephine :-D

Andra bloggar om: papegoja, dans, backstreet boys

Glas in lood

eller på svenska: blyinfattat glas. Mest vanligt i kyrkor. Tekniken användes förr eftersom man inte kunde göra stora glasrutor för ett fönster. Senare var det populärt som konstnärlig utsmyckning. Jag vet inte om det är extra typiskt just för jugend/art noveau, men faktum är att de flesta husen i Haag byggda i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet fram till och med andra världskriget har någon form av blyinfattade glasrutor.

image582

Weimarstraat mellan Valkenboskade och Valkenboslaan.


image583

Beeklaan, inomhus.


image584

Beeklaan utomhus. Blyinfattade rutor är enkelfönster och släpper därför ut ganska mycket värme. En metod för att isolera blir då att helt enkelt skruva dit ett fönster till. Jag föredrar dock att man tar bort hela fönstret och sätter in ett modernt dubbelglas, sparar rutan med det blyinfattade glaset och hänger upp det innanför. På så vis undviker man smuts mellan rutorna som inte går att rengöra med mer än att man skruvar bort hela det yttre fönstret!


image585

Café på Plein, inomhus

image586


image587

Balkong, Geestbrugweg, Rijswijk


image588

Beeklaan, inomhus


image589

Infogning av bilder och målat glas är också vanligt. Weimarstraat, huset intill.


image590

hmmm vilken holländsk stad kan detta vara?..


image591

Vad gör hon? brer smörgåsar?...


image592

Innuti gamla hus är ofta det stora rummet avdelat med hjälp av två skjutdörrar. Vanligtvis med blyinfattat glas. När gamla kvarter rivs, brukar dessa dörrar (och fönster) tas tillvara. Jag såg flera exemplar i en byggnadshandel i Scheveningen som specialiserat sig på andrahandsmaterial och återvinning. Så den som vill köpa något extra för renovering hemma i Sverige kan ju ta och åka ner med en kärra... (fast just så HäR fina dörrar är sällsynta :-)

image593


image594

Vackert på kvällen. Stationsweg vid Hollands Spoor.    (men svårt att fotografera)


image595

Beeklaan vid Groot Hertoginnelaan.


Jag lägger detta under "kreativt" eftersom man inte ser hela huset och jag kommer säkert tillbaka på temat med glasinlood-ramen från andra städer!

Josephine

Andra bloggar om: blyinfattat glas, glas in lood, jugend, art noveau, Haag, fönster

Sonny Boy

image581

Denna boken läste jag ut igår.
Det står på baksidan att den översätts till svenska och enligt biblioteksdatabasen kommer den ut 2008. "Sonny Boy - ett kärleksbarn i krigets skugga". Det är en bok som absolut måste läsas av alla som är det minsta lilla intresserade av historia och samhälle. (och gränslös kärlek)

Boken handlar om en för sin tid skandalös kärlekshistoria mellan två mycket modiga människor. Waldemar kommer från Suriname 1928 för att studera i Nederländerna. Han blir inkvarterad hos den nyligen separerade Rika (Fredrika är eg. hennes namn men på typiskt holländskt manér är hennes tilltalsnamn avkortat.) Waldemar är 20 år, Rika 37. Han är svart, hon är vit. Hon har fyra barn med en högt uppsatt ämbetsman, som hon fick kämpa hårt för att kunna gifta sig med då hon var tjugo år gammal. Hennes förste man var nämligen protestant och hon var katolik och hennes familj vägrade att delta i hennes bröllop.

När hon senare blir gravid med Waldemars barn bryter hennes familj totalt med henne och hon och Waldemar får kämpa och kämpa för att kunna klara sig. Ständiga hyresskulder, överhuvudtaget svårt att få tag på någonstans att bo (ingen ville hyra ut till detta rasblandande par med en oäkting). I denna fattigdom fattar Rika beslutet att trots allt låta hennes förste man få vårdnaden om alla barnen eftersom hon fruktar att de till sist kanske måste svälta. Ett beslut som hon sedan ångrar under resten av sitt liv, för fadern är obarmhärtig och tillåter endast ett besök på två timmar per år. Hon saknar ständigt sina barn och skriver till dem varje vecka år ut och år in.

Men skam den som ger sig, Rika och Waldemar (som visar sig vara en mycket trogen, kärleksfull och lugn man) bygger upp en ny tillvaro. Den lille Waldy som de kallar för Sonny Boy efter en slagdänga år 1928 av Al Jolson växer upp i ett varmt och tryggt förhållande. Rika bygger upp en pensionatsverksamhet vid Scheveningen och all den kärlek hon ville ge till sina barn lägger hon istället på att ta hand om sina badgäster. Pensionatet blir en succée och de kan hyra bättre och finare hus ända fram till andra världskriget, då tar det mer eller mindre slut...

Tyskarna lägger beslag på hela stranden, lägger ut minor, taggtråd, bygger betongbunkrar. Och i Nederländerna tar judeförföljelserna fart. Rika och Waldemar skulle inte vara de personer de var om de inte hjälpte till att gömma judar och andra förföljda. Men det är farligt, mycket farligt...


Detta är en otroligt gripande bok. Och allt som berättas i den är sant! Lagom till Waldy Nods 75-årsdag, 2004, blev Annejets bok klar. Hon har efterforskat alla historiska fakta grundligt men valt att skriva utan att nämna professorer och liknande. Det vackraste är ändå att hon lyckats med att hitta ett vittnesmål som berättade hur det gick för Waldemar, något som hans son, alltid undrat över.

För mig som nu har bott här i drygt fem år är denna boken en guldgruva... Nederländernas historia är så rik och Surinam och Indonesien som har varit kolonier har haft en stor påverkan på detta samhället. Likaså andra världskriget är fortfarande i färskt minne. Jag städar hos gamla människor som med tårar i ögonen berättar för mig om svensk-brödet som de fick under vårvintern 1945. P.g.a. den allmänna bristen på mat men också på järnvägsmännens motstånd - de strejkade! (och blev arkebuserade) så svalt mer än 2000 människor i Haag ihjäl under "hungervintern 1944-45".

Aldrig har historien kommit mig så nära som under mina år härnere.

Josephine


Andra bloggar om: sonny boy, boktips, böcker, andra världskriget, Surinam, Nederländerna

Piazzola - "Bordel 1900"



Cloë, min rumskamrat har haft sin pojkvän Julien på besök. Även han är en hängiven musikstudent - gitarr. Tillsammans övade och spelade de Piazzola's "Bordel 1900" denna veckan. Jag bad och fick lov att göra en liten video på början av stycket. (en tredjedel ca.) Men min mobil-camera är verkligen inte mycket bättre inställd på "hög kvalitet" :-/ ljudet däremot är mycket naturtroget. Med en liten kameramikrofon och i ett litet rum kan det bli ganska skrälligt med tvärflöjt! Trots alla dessa fel och brister hoppas jag att ni ändå kan höra hur duktiga de är?

Jag älskar att höra henne öva.

Josephine :-)

Andra bloggar om: Piazzola, tvärflöjt

En vakthistoria

Mette nämnde Sjödin-Butt's förening, vilket fick mig att tänka på en av mina vakthistorier (vi har väl alla några på lager?)

Och efter att ha skrivit en hel bloggpost i hennes kommentarsfält skopar jag över den hit istället:

Sjödins vakthistoria på Crazy Horse får mig att tänka på den gången jag och Mo. och Pa. inte blev insläppta på ett ställe på Plein. (i Haag)(om nu ngn skulle ha missat det ;-)

Jag frågade vakten varför? och han ignorerade mig TotALT! det är nått jag har mycket svårt för att ta - ignorering (och även att ignorerar andra, men jag jobbar på det...) Så jag stod där huvudet högre framför den där bullige vakten med sin bulliga svarta jacka medan han försökte verka cool inför sina kollegor som helt klart flinade åt honom inne på puben. Han tittade bort medan jag överröste honom med ett allt högljuddare - men va sjutton tala åtminstonde om VarföR?!? (undet tiden fick andra besökare gå in)

Mo. njöt helt klart av situationen som hon tyckte såg skrattretaden ut, jag var ju inte ett dugg imponerad eller respektfull inför hans muskulösa (under jackan?) och strikta vaktuppsyn...

Efteråt fick jag veta att han hade stoppat henne från att gå in genom att resolut lägga armen om hennes midja och skjuta tillbaka henne. Varpå hon sarkastiskt sagt - "Vad håller du på med? "lul!" (=kuk)

och även jag började skratta - inte kan en "cool" vakt förklara för en otroligt lång kvinna som står framför (och över) honom att han just blivit förolämpad av en liten (Mo är 165cm) kvinna och därför vägrar släppa in oss allihop... bara det hade ju blivit en förolämpning i sig mot hans "coolness". *lol*

*grin*
Josephine ;-)

ps. Min pappa jobbade många år som ordningsvakt. Han var känd som vakten med "de snälla ögonen". Ynglingar som inte skötte sig brukade skärpa till sig när han sa till dem. Han var inte ett dugg macho, men hade ett naturligt sätt att få dem att ändå nyktra till. Och hans längd hjälpte ju till litegrand ;-)

RSS 2.0