Veckans frivolitet (6)

frivarmband2



Lite enkelt knåp på tågresan. Jag hittade jättebra långa träpärlor i en liten affär med hobbymaterial och framförallt pärlor. Jag älskar halsband, tycker om att göra halsband (kombinera mina egna mönster och pärlor) men jag använder nästan aldrig halsband? Inte heller armband särskilt ofta, men de är roliga att göra i frivolitet med delade ringar. Så enkla och samtidigt ganska snygga.

Denna är gjord med en dmc-tråd flamgarn (storlek 8) och en tråd vinröd Amann seralon. Båda har sina nackdelar - dmc 8 är för lös och för grov och amann glider inte så lätt när man ska dra ihop ringarna. Men till enklare arbeten fungerar det bra. Jag borde köpa fler riktiga frivolitetsgarner över internet :)

Josephine - knytare


Andra bloggar om: ,

Veckans frivolitet (5)

Veckans frivolitet (5)



Den här hade jag ju glömt bort att scanna! Passar ju bra efter de fria tankarna, för detta armband är gjort på fri hand. Jag ville göra något häftigt i svart och tänkte på tribal-tatueringar...

Hur får man det att anknyta till havstemat som är Frivolitetsknutens motivtävling för 2006? Det är för sirligt för att vara ett oljeutsläpp och inte tillräckligt spretigt för att vara en tångruska... och strandraggarnas tribaltatueringar är inte riktigt marina... inte jämfört med gammaldags matrosers ankare och hjärtan.

Tror ni man kan göra en vanlig enkel stjärna och påstå att det är en sjöstjärna? om jag skickar med lite sand från Scheveningen också...

*ler*
Josephine

Andra bloggar om:

Veckans frivolitet (4)

stjärna



Denna gjorde jag för ett bra tag sedan efter ett mönster på internet. Blomqvist bok är bra, men det här med "delade ringar" lär man sig inte där. Det går ut på att du med två skyttlar påbörjar en ring och efter halva antalet knutar vänder du på hela arbetet och gör resterande knutar med den andra skytteln på andra sidan, men du gör dem "tvärtom". Istället för att låta knuten gå över från den ena tråden till den andra så håller du tråden mellan fingrarna spänd och knyter den istället. Därefter vänder du igen och genom att hålla knutarna stadigt mellan tumme och pekfingar (som vanligt) så drar du ihop ringen med tråden från den första skytteln. Fördelen med "splitted rings" är att du på detta viset kan göra långa kedjor med ringar utan några bågar eller lösa trådar emellan och det utökar antalet möjligheter och mönster enormt!

Ett fel finns dock med, när jag ibland är okoncentrerad så går allting automatiskt och *vips* glömmer man sig... en ihopdragen ring är så gott som hopplös att knyta upp - det enda man kan göra om det finns tillräckligt med tråd, är att klippa av på lämpligt ställe, lirka loss en tillräckligt lång bit och knyta ihop för att sedan fortsätta på arbetet.
I det här fallet var det inte möjligt.

(För mer information om frivoliteter scrolla ner under "kreativt".)

Imorgon åker jag bort ett par dagar,
tillbaka nästa vecka.

Blogga lungt!
Josephine :)

Andra bloggar om:

Veckans frivolitet 3.

frivspets




För den som vill veta mer titta under kategorin "kreativt" i menyn till höger ;)

Denna satt jag och knåpade på en sommar när jag jobbade natt på en liten demensavdelning på ett ålderdomshem. När alla sysslor var gjorda och mellan ronderna så var man ju tvungen att hålla sig vaken med något. Min avdelning var dessutom väldigt lugn, bara en tant som då och då gick upp en runda.

Demens... finns det något hemskare? Min farmor brukade säga strax efter de 80 och hon till sist började känna sig gammal och skröplig; "Jag har ju i alla fall huvudet kvar! man får vara tacksam för det lilla man kan göra." Gud vad jag saknar henne... ibland blir hon så levande i mina minnen.

*tårar*
Josephine

Andra bloggar om:

Veckans frivolitet (2)

frivservett



Eftersom jag har scannat mina alster så tänkte jag passa på att posta en bild i veckan tills lagret tar slut. Dessa söta servettringar gör man genom att först virka runt små plastringar och sedan knyta spetsen och fästa den efterhand i det virkade materialet. Det är relativt vanligt att på auktioner och mässor få se gamla dukar gjorda i en kombinerad teknik av frivolitet och virkning.

Användningsområde? för pappersservetter på kaffebjudningar med sju sorters kakor och massor med skvaller :-) Eller en riktigt romantisk middag för två. Veckla upp servetten och grip den mitt i, skaka lite lätt och sätt i spetsen i ringen. Servettringen tronar bländvitt i sin solfjädersform på tallriken med den mörkt vinröda servetten bakom. Garanterad succe.

Vin får ni välja själva, jag kan inget om vin.

cu!
Josephine

Andra bloggar om:

Frivoliteter

Frivolitetsbokmärke



Var är dom? Jag letar febrilt igenom ryggsäcken gång på gång men får till slut inse att under den hastiga ompackningen glömde jag att flytta dem från den lilla till den stora ryggsäcken. Abstinens. Det suger i magen, kliar i fingrarna och mitt sinne skriker efter att få slå knutar, dra ihop ringar och foga samman till intrikata mönster.

Denna lilla meningslösa syssla verkar periodvis som en sorts meditativ drog. Allt krymper till DMC 30 och ett tidsslösande pyssel med små små knutar och ringar som måste dras ihop på rätt sätt för att bli lyckade. Fingerfärdighet och ett tålamod gränsande till dåraktighet, trots att knyppling faktiskt går mycket långsammare. Men knyppling är ännu mer intrikat och eftersom det kräver mer redskap, en avskild plats och har en längre historia är det kanske mera flärdfullt?

Att slå frivoliteter kräver inte mer än en till två små skyttlar och en fin virknål. Någon sa att det var en mycket bra syssla att slå frivoliteter eftersom händerna såg så eleganta ut då. *ler* Borgerlig glamour... (om vi nu ska va' politiska).

Detta lilla udda handarbete är på en gång så enkelt i sin grund, knutar såkallade "lärkhuvuden" som förs över från en tråd till en annan och så drar man ihop dem. Samtidigt kan det bli hur komplicerat som helst med två skyttlar, delade ringar, intrikata (ok jag har hakat upp mig på det ordet idag... *grin*) oregelbundna mönster, eller knyta på fri hand, avancerade skyttlar med två symaskinsrullar med trådar så att man samtidigt kan arbeta med inte mindre än FyrA trådar!

Intressant att nämna i sammanhanget är att det förstås(?) är damerna som knyter, men herrarna som tillverkar skyttlarna. David Reed Smith tillverkar helt underbara små skyttlar i olika sorters trädslag.

Jag fick lära mig att slå frivoliteter av min kära farmor i slutet av åttiotalet. (Hon som blev 98) Hon hade varit och hälsat på en väninna och fått se hennes fina små servettringar för pappersservetter. Väl hemma letade hon i sitt gamla syskrin och hittade skytteln. Hon hade då inte slagit frivoliteter på över sextio år! Tjugotalet var egentligen hantverkets sista blomstringstid. Under 70-talet fick det hänga med på ett hörn när makramé var populärt, men det flesta som satt och knöt tillhörde min farmors generation.

Tre dagar senare kom jag förbi på besök. Då hade hon fått upp hastigheten rejält och spetsen (av den typ som syns på bilden ovan) var redan ca 30cm lång med mer och mer välgjorda ringar allteftersom fingrarna mindes. Och då lärde hon mig, under ömsesidig entusiasm. Hon köpte plastskyttlar till mig i stan.

Under ca tio år hade jag bara Blomqvist bok att använda mig av. Någon gång under 1996 fick jag den sentänkta iden att se efter vad som fanns på internet och det var som att öppna en skattkista, som en oas i öknen för en törstande, här fanns massor!

Frivoliteter har kanske någon slags gemensam nämnare med internet, något med trådar och ringar och binda samman och mönster... eller på fri hand... kaos och ordning. Att koncentrerat låta skytteln löpa mellan fingrarna, räkna knutar och picoter, blir en meditation. Jag slutar inte att tänka men mina tankar blir liksom lugnare, undangömda av det ständiga räknandet... aha... detta kanske är hemligheten med att räkna får?

Men DMC 30 görs i bomullsgarn. ;-)

Josephine (på tåget den 6:e januari med knyt-abstinens)

Andra bloggar om:

Ljusmanschett

Ljusmanschett


RSS 2.0