AmazonCON 2008



Det är såhär det ska va' - resa och hotell betalt mot lite fotograferande!

En lokal tidning och en TV-kanal kommer också att vara där,
spännande!

Bara inte jet-lagen kommer att slå ut mig fullständigt?

En och en halv vecka kvar...

Josephine

Ordlös onsdag




Mera ordlös onsdag hos   Nejma i Marocko


Josephine  :-)

Les Fanfoireux



Igår var det årets bilfria söndag i Bryssel och fullt med aktiviteter och musik. Så ock detta underbara lilla kapell-band, eller vad man nu ska kalla dem, för de spelade IntE "Little brown jug" och de andra klassiska dixie-låtarna utan helt annan sorts musik.



Det klingade från östeuropa, från nordafrika, från karibien - det svängde och ryckte
och dansades och sjöngs. Fenomenalt!



Bandet har en hemsida: Les Fanfoireux



Bandets enda tjej spelade dragspel.

Namnet är en ordlek med fanfare - vilket är ett franskt(?) ord för en blåsorkester, faire la foire = festa och heureux - lyckliga dvs de är inget annat än "de lyckliga festande musikanterna"!


In English:
Yesterday Brussels had it's annual carfree day with a lot of activities and music. thus also this little wonderful musicband which did not at all play "Little brown jug" or the other classical dixie-pieces, but total other sort of music.

Noise and sound as from eastern Europe, north Africa, Caribian islands - there was a lot of swing and rythm, dancing and singing. Fantastic!

The bands sole girl played accordeon. And the name is a play with French words - Fanfare is a group of windinstruments, faire la foire - to party and heureux - happy, so these guys (and the girl) are more or less named "the happy partying musicians"!


*big smile*
Josephine

Barntankar

Jag längtar efter att få ett barn.

Det börjar bli dags nu...  Jag har en älskande man som skulle bli en jättebra far. Ett fast jobb. En smula livserfarenhet... de gamla ursäkterna håller inte längre och de nya är till för att övervinnas.  En hälsokontroll ska göras, en del planerande för det sista renoverandet (för sjutton - med nio månader på sig ska det väl gå att få klart i tid?), spara pengar, läsa lite faktaböcker... gå med i ngn mammagrupp kanske...  prata med en präst (mitt barn ska döpas [punkt] och jag tror det får bli svenska kyrkan, Patrick har aldrig varit särskilt religiös, snudd på ateist. Hans pappa var humanist och hade långa intressanta diskussioner med byns präst. Hans mamma är engagerad i kyrkan av sociala skäl. Hon känner varenda kotte i Neupré och tio kilometers omnjed.

Och jag bävar...  har jag väntat för länge? Kommer kroppen att palla med? Psyket? Förhållandet? Tänk om...

* jag spyr nio månader i sträck och få läggas in med dropp?
* jag blir så trött och slö på jobbet att de sparkar mig i sjätte månaden?
* jag saknar tillräkligt med folsyra och järn och annat - trots extra intag och barnet blir
   missbildat?
* jag dör vid förlossningen? eller ännu värre barnet dör?
* jag får tvillingar? risken finns - på farmors och farfars håll finns flera och Patrick är själv
   tvilling = dubbelt att göra
* bebisen skriker varje natt tre månader i sträck?  (jag dör av sömnbrist...)
* min bröstmjölk inte räcker till eller försvinner efter tre veckor?
* eller jag får mjölkstockning?
* det slutar andas mitt i natten? (plötslig spädbarnsdöd)
* det inte fungerar att pendla ens med bil och jag måste säga upp mig och söka ett annat jobb i
   Bryssel? Hur många  arbetsgivare vill ha nyblivna morsor?...
* Patrick blir dålig och jag plötsligt har ett litet barn och en sjuk 50+ att ta hand om?
* jag snubblar och tappar barnet? (jag skulle hellre falla nerför en trappa med huvudet före om

   jag kunde skydda barnet med min kropp)
* det springer iväg i snabbköpet och ngn kidnappar det?
* Patrick glömmer att hämta barnet i tid på dagiset en gång för mycket så att de säger upp vår
   plats?
* det trillar ner i en kanal, damm, från en kaj och drunknar?
* ngn idiot kör mot rött när vi korsar gatan?
* jag blir distraherad av det när jag kör och det blir en trafikolycka?
* tänk om...tänk om... tänk om.....

* Tänk om det blir helt underbart att vara tre, se det lilla ansiktet, de pyttesmå fingrarna och se
   Patrick hålla i knyttet?

Jag bävar för det okända... inte för allt som kan gå fel... utan för om jag kan förändras. De säger att man växer in i det. Att ingen någonstans är riktigt förberedd på vad det är att bli förälder. Att det är himmel och helvete och allt däremellan. Att ingenting blir som man tänkt sig ändå men att allt löser sig...  och att man inte ska tänka efter utan bara dyka ner i det.

Sen finns det de som säger att de inte vill sätta barn till världen eftersom världen ser ut som den gör...  och? betyder det att hoppet är dött och borta? Att de inte längre tror på framtiden? på sig själva?  Om den personen hade sagt att hon eller han inte vill få barn eftersom de inte vill ta det ansvaret - det hade varit en ursäkt som jag hade kunnat godta, men att skylla på världsförhållandena är vagt...  Vi är alla en del av samhället. Blundar du och går förbi när du ser ngn bli nerslagen och rånad? eller stannar du, ringer 112 på mobilen, ropar efter hjälp från andra människor, kollar hur det står till med den nerslagne?

Det är lätt att skaffa barn, men att bli en bra förälder?

All you need is love...  
they say.

Och som grädde på moset får du inte räkna med att ungen kommer att visa ngn tacksamhet för allt som du gör... tvärtom... Senare kommer det att tala om allt som du gjorde fel när det växte upp och vilken traumatiskt barndom det hade med påtvingade tältsemestrar, pinsamma föräldrar och ngn äcklig äldre farbror någonstans som kladdade på det när det var nio år (typ).

Och just nu är jag tacksam för det som min moster alltid sa med bestämd röst:
"Livet är inte rättvist."

nej... inte medan man lever... det enda rättvisa är slutet. Det får alla vara med om.

*kram*
Josephine


Ny Myspace-blogg

För att bryta tystnaden i brist på bättre länkar jag till min myspace-sida

en text jag skrev på holländska i förrgår och som jag översatt till knagglig svengelska nu på morgonen.

Kanske jag går igenom och rättar stavfel senare - just nu MåstE jag äta frukost!  hmm... eller brunch?

http://www.myspace.com/talljosephine

också - en länk till en essä som publicerades i New York Times i våras. Hon och jag hanterar folks kommentarer på nästan exakt samma sätt.  *grin*

http://well.blogs.nytimes.com/2008/03/24/life-as-a-tall-girl/
 
hon har varit med i en TV-show också:

http://today.msnbc.msn.com/id/21134540/vp/24028126#24028126


*ler*
Josephine

RSS 2.0