Fem år i tjugo bilder! del 2 / Five years in twenty pictures! Part 2

Att välja enbart tjugo fotografier från fem år är verkligen svårt. Vilka händelser har varit viktiga? Från vilka har jag de bästa bilderna? Vad vill jag visa - inte visa? De flesta blir naturligtvis av Laurent som är en sann solstråle och som alltid lyckas göra mig glad även när jag är på dåligt humör. :-)  //  To choose only twenty photos from five years is really difficult. Which happenings have been important? From which ones do I have the best pictures? What do I want to show - what not? Most of them are of course of Laurent who is a true sunbeam and always succeed to make me happy also when I'm in a bad mood. :-)
 
 
Februari 2016, pannkakor med blåbärssylt. //  February 2016, pancakes with blueberryjam.
 
 
 
I maj 2016 hjälpte jag till att samla in drygt 400 euro på knappt fyra veckor så att min vän Ofosu i Ghana kunde köpa en 2nd hand taxi. Tack vare en crowdfunding-sida, kontakter via internet, generösa medlemmar i svenska kyrkan och taxi-chaufförerna i Bryssel! Jag kände en enorm entusiasm under de här veckorna och detta är gärna något jag kan tänka mig att göra om med ett väl definierat mål. Pengarna ovan kom från en "fellow bookcrosser" i Belgien. Internet när det fungerar som bäst!
 
In May 2016 I helped to collect a little bit more than 400 euro in less than four weeks so that my friend Ofosu in Ghana could buy a 2nd hand taxi. Thanks to a crowdfunding page, contacts through internet, generous members of the Swedish church and the taxi-drivers in Brussels! I felt a lot of enthusiam during these weeks and this is gladly something I would like to do again with a well defined goal. The money above comes from a fellow bookcrosser in Belgium. Internet when it functions at its best!
 
 
 
Bad i viken i Stockholms skärgård sommaren 2016.  //  Bathing in the bay in the archipelago of Stockholm summer 2016.
 
 
 
Klaras kladdis. Varning! tro inte att all smet kommer att landa i kakformen, det är den alldeles för god för! //  Klaras kladdis. Warning! don't think that all the dough will arrive to the cakeform, it's too delicious!  :-P
 
 
 
Aprilväder 2017 i park Cinquantenaire.// April weather 2017 in park Cinquantenaire.
 
 
 
Laurent spelar trummor (elektriskt trumset) juni 2017 som om han hade gjort detta många gånger innan! Även Andreas (ägaren) var mycket imponerad. // Laurent plays drums (electrical drumset) June 2017 for the very first time in his life, but it seemed he had done it many times before! Even Andreas (the owner) was deeply impressed.
 
 
 
St. Jobs skördefest i Uccle september 2017 med tillhörande tivolinöjen. Tåg och lokomotiv är alltid förstavalet. // St. Job harvest feast in Uccle September 2017 with the belonging entertainments. Trains and locomotives are always first choice for Laurent.
 
 
 
Snö i början av december 2017, park Cinquantenaire. // Snow in beginning of December 2017, park Cinquantenaire.
 
 
 
Februari 2018 och carnaval i Malmedy. "långnäsorna" - en av flera lokala figurer från Malmedy och Stavelot. Malmedy-borna retas förstås med dem från Stavelot och säger bestämt att deras masker bara är av plast och näsan pekar rakt fram! Deras egna är gjord av papier-maché (som det 'ska' vara) och näsan pekar glatt uppåt. http://www.malmedy.be/fr/Tourisme/folklore-et-carnaval/le-carnaval/les-masques.html
 
Långnäsorna sprang omkring i grupper på fem-åtta. De valde ut ett "offer" och härmade sedan den personens alla rörelser och gester tills han/hon köpt en runda öl till dem allesammans för att bli av med dem. Jag såg en man retas med dem genom att göra armhävningarf under flera minuter (vilket de var tvungna att också göra enligt reglerna haha!)  //
 
February 2018 and carnaval in Malmedy."the longnoses" - one of several local figures from Malmedy and Stavelot. The inhabitants if Malmedy are teasing them from Stavelot and say that their mascs are only made of plastic and that the nose is pointing straight! Their own are made of papier-maché (as it shall be) and the nose is pointing gaintly upwards.  http://www.malmedy.be/fr/Tourisme/folklore-et-carnaval/le-carnaval/les-masques.html
 
The longnoses were  running around in groups of five to eight. They choosed a "victim" and thereafter repeated every single movement and gesture the person made until he/she had bought beers to everyone of them to get rith of them. I saw one man teasing them by making pull-ups during several minutes (which they also were forced to do according to the rules haha!)
 
 
 
Tillsammans i Stockholms skärgård sommaren 2018. // Together in the archipelago of Stockholm summer 2018.
 
En del av detta och annat som inte finns med kommer jag att försöka återvända till mera utförligt när inspirationen rinner till och skaparlusten flödar. Just nu är jag hemma med ett helvetes ryggont i nedre korsryggen ut i högerbenet. Jag har inte kunnat sova en hel natt sedan tio dagar men imorgon ska jag äntligen få träffa ortopeden. Jag måste ständigt ställa mig upp och försöka få bort krampen i muskeln i baksidan av låret. Huvudet och humöret däremot känns bra. En konstig obalans.   //
 
Some of this and other things which are not included I will try to return to more elaborated when inspiration arrives and creativity is flowing. Right now I'm home with a hell of a backpain in the very lower back going out in my right leg. I have not been able to sleep for a whole night since ten days but tomorrow I will finally see the orthopaedist. I constantly have to raise up to try to remove the cramp in the muscle on the backside of my leg. The head and the mood on the other hand is good. A strange combination.
 
Have a great week and cu soon!
Josephine

Fem år i tjugo bilder! del 1 / Five years in twenty pictures! Part 1

Hur plockar man upp tråden igen efter fem års bloggtystnad? Jag tänkte att några fotografier kanske vore en bra idé och tog mig an en svår utmaning : att välja ut tjugo fotografier från fem år. / How do you pick up the thread again after five years of blogsilence? I thought that some photos could be a good idea and jumped on a difficult challenge : to choose twenty photos from five years.
 
 
 
Sommaren 2013 gjorde vi vår tredje semester i Frankrike och denna gången besökte vi Bretagne. På vägen stannade vi till vid Etretat som ligger norr om Le Havre. // The summer of 2013 we made our third vacation in France and this time we visited Bretagne. On the way we stopped by Etretat which is situated north of Le Havre. 
 
 
I November började magen synas.  // In November my stomach started to show. (pregnant! :-)
 
 
 
Och den 31:a mars 2014 så kom han till världen! //  And on the 31st of March 2014 he arrived to the world!
 
 
 
Två veckor gammal. // Two weeks old.
 
 
 
 
Sover i bilen på väg hem från Sverige Augusti 2014. // Sleeping in the car on the way back home from Sweden August 2014.
 
 
 
Den första julen tillsammans.  // The first Christmas together. 
 
 
 
2015  ett-års-dagen!  //  2015 the one-year-birthday!
 
 
 
Maj 2015 i St. Pauls nöjespark i Beauvais norr om Paris. Ett evenemang med de längsta männen i världen. Här står vi med nr.2  Brahim Takioullah 246cm - 8f1  och nr.?  Abdramane Dembele 234cm - 7f8 , Patrick i blått är 165cm - 5'5  //  May 2015 in St.Paul entertainment park in Beauvais north of Pris. An event with the tallest men in the world. Here we are standing with nr.2 Brahim Takioullah 246cm - 8f1 and nr.? Abdramane Dembele 234cm - 7f8. Patrick in blue is 165cm - 5'5.
(We also met Sultan Kösen who is the tallest in the world, but this photo was better quality. ;-)
 
 
 
Juli 2015 Den underbara sandstranden vid Scheveningen, Haag, Holland. // July 2015 The wonderful beach at Scheveningen, The Hague, Holland.
 
 
 
December 2015 i Sverige, vi hade tur som fick en massa snö! // December 2015 in Sweden, we were lucky to get a lot of snow!
 
Del 2 kommer så småningom! Kommentera gärna.  ;-) // Part 2 will arrive soon. Comments are welcome.  ;-)
 
 
 
 

Ordlös onsdag




Mera ordlös onsdag hos   Nejma i Marocko


Josephine  :-)

Barntankar

Jag längtar efter att få ett barn.

Det börjar bli dags nu...  Jag har en älskande man som skulle bli en jättebra far. Ett fast jobb. En smula livserfarenhet... de gamla ursäkterna håller inte längre och de nya är till för att övervinnas.  En hälsokontroll ska göras, en del planerande för det sista renoverandet (för sjutton - med nio månader på sig ska det väl gå att få klart i tid?), spara pengar, läsa lite faktaböcker... gå med i ngn mammagrupp kanske...  prata med en präst (mitt barn ska döpas [punkt] och jag tror det får bli svenska kyrkan, Patrick har aldrig varit särskilt religiös, snudd på ateist. Hans pappa var humanist och hade långa intressanta diskussioner med byns präst. Hans mamma är engagerad i kyrkan av sociala skäl. Hon känner varenda kotte i Neupré och tio kilometers omnjed.

Och jag bävar...  har jag väntat för länge? Kommer kroppen att palla med? Psyket? Förhållandet? Tänk om...

* jag spyr nio månader i sträck och få läggas in med dropp?
* jag blir så trött och slö på jobbet att de sparkar mig i sjätte månaden?
* jag saknar tillräkligt med folsyra och järn och annat - trots extra intag och barnet blir
   missbildat?
* jag dör vid förlossningen? eller ännu värre barnet dör?
* jag får tvillingar? risken finns - på farmors och farfars håll finns flera och Patrick är själv
   tvilling = dubbelt att göra
* bebisen skriker varje natt tre månader i sträck?  (jag dör av sömnbrist...)
* min bröstmjölk inte räcker till eller försvinner efter tre veckor?
* eller jag får mjölkstockning?
* det slutar andas mitt i natten? (plötslig spädbarnsdöd)
* det inte fungerar att pendla ens med bil och jag måste säga upp mig och söka ett annat jobb i
   Bryssel? Hur många  arbetsgivare vill ha nyblivna morsor?...
* Patrick blir dålig och jag plötsligt har ett litet barn och en sjuk 50+ att ta hand om?
* jag snubblar och tappar barnet? (jag skulle hellre falla nerför en trappa med huvudet före om

   jag kunde skydda barnet med min kropp)
* det springer iväg i snabbköpet och ngn kidnappar det?
* Patrick glömmer att hämta barnet i tid på dagiset en gång för mycket så att de säger upp vår
   plats?
* det trillar ner i en kanal, damm, från en kaj och drunknar?
* ngn idiot kör mot rött när vi korsar gatan?
* jag blir distraherad av det när jag kör och det blir en trafikolycka?
* tänk om...tänk om... tänk om.....

* Tänk om det blir helt underbart att vara tre, se det lilla ansiktet, de pyttesmå fingrarna och se
   Patrick hålla i knyttet?

Jag bävar för det okända... inte för allt som kan gå fel... utan för om jag kan förändras. De säger att man växer in i det. Att ingen någonstans är riktigt förberedd på vad det är att bli förälder. Att det är himmel och helvete och allt däremellan. Att ingenting blir som man tänkt sig ändå men att allt löser sig...  och att man inte ska tänka efter utan bara dyka ner i det.

Sen finns det de som säger att de inte vill sätta barn till världen eftersom världen ser ut som den gör...  och? betyder det att hoppet är dött och borta? Att de inte längre tror på framtiden? på sig själva?  Om den personen hade sagt att hon eller han inte vill få barn eftersom de inte vill ta det ansvaret - det hade varit en ursäkt som jag hade kunnat godta, men att skylla på världsförhållandena är vagt...  Vi är alla en del av samhället. Blundar du och går förbi när du ser ngn bli nerslagen och rånad? eller stannar du, ringer 112 på mobilen, ropar efter hjälp från andra människor, kollar hur det står till med den nerslagne?

Det är lätt att skaffa barn, men att bli en bra förälder?

All you need is love...  
they say.

Och som grädde på moset får du inte räkna med att ungen kommer att visa ngn tacksamhet för allt som du gör... tvärtom... Senare kommer det att tala om allt som du gjorde fel när det växte upp och vilken traumatiskt barndom det hade med påtvingade tältsemestrar, pinsamma föräldrar och ngn äcklig äldre farbror någonstans som kladdade på det när det var nio år (typ).

Och just nu är jag tacksam för det som min moster alltid sa med bestämd röst:
"Livet är inte rättvist."

nej... inte medan man lever... det enda rättvisa är slutet. Det får alla vara med om.

*kram*
Josephine


Morfar

Jag har nyss kommit hem från Sverige och begravningen av min morfar.
Han dog efter en kort tids sjukdom i mitten av Januari. Min bror och jag
kunde ta adjö av honom på sjukhuset strax innan nyår. Han kände igen oss och log.

Under fredagen innan begravningen tillsammans med familjen kände jag mig inte speciellt sorgsen, men när vi kom till kyrkan och jag fick bladet i min hand med psalmerna vi skulle sjunga... där på framsidan hans namn i tydlig svart skrift. Verkligheten kändes overklig.
Han finns inte längre.

Och ändå finns han kvar i våra hjärtan och i våra minnen.

Det var skönt att få vara tillsammans och dela sorgen med familjen.

Morfar var en person som visade sin kärlek i handling mer än i ord. Han tog hand om oss barnbarn på ett underbart sätt. Han stöttade sina barn i deras livsval. Han gav mormor en puss på kinden varje morgon och varje kväll. Mormors sorg var det svåraste att se och jag önskar så att vårt stöd kan hjälpa henne en smula. I 68 år var de gifta. Han dog 95 år gammal, hon är nu 93.

Det är en gåva att få växa upp och dela livet med någon så länge. Min yngsta kusin berättade om sitt minne av hur han alltid pysslade om hennes uppskrapade tår på somrarna och så var det ju... det var inte mamma, moster/faster eller mormor/farmor som vi gick till när vi hade gjort oss illa utan det var till morfar/farfar. Han var vår tålmodiga sjuksyster som inte bara desinfekterade men också tröstade och såg till att vi återigen kunde springa ut och leka.

Som f.d. officer var han en man som inte gav upp i första taget... Den sista sommaren tog han sig mödosamt nerför stigen med hjälp av skidstavarna för att ta sitt morgondopp i 17 gradigt vatten. Han satte sig på en pall på bryggan och pustade ut. Han hade de sista åren både lungefysem och hjärtklaffar som inte slog ihop ordentligt. Det var enbart ren och skär envishet som höll honom igång. Han ville fira sin 95-årsdag.

All den kärlek vi fick lever vidare. Jag kommer att berätta om honom för mitt framtida barn. Den omtanke som såddes växer till vackra blommor, vissnar, bildar frö och så fortsätter en cykel av ömhet och närhet generation efter generation. Kanske är det detta som är "det eviga livet".


Josephine < tårar

Gammal är äldst

I Holland sjunger du inte "ja må hon leva uti hundrade år", nej där sjunger de "lang zal ze leven in de gloria" = länge ska hon leva i hmm.. ljuset? äran? kanske "med den äran". Det är ju ändå vad alla önskar sig, att få bli gammal med värdighet och slippa bli ett vårdpaket som ingen hinner byta på. I Kina hugger de i rejält: "tiotusen år". Det måste väl vara inklusive det eviga livet då?

Så, vem är det då som fyller år? Det är min kära mormor. Hon blir idag 93 år, men som hon sa i feletonen; "Nej, nej idag kommer ingen det är ju så ojämnt!" Hon är cool. Två år till? inga problem! Men det är klart när man fortfarande bor hemma med en mager gubbskrutt till make som helgen dessförinnan har haft sin 95-årsmottagning(!) då kan man nog kosta på sig att tänka så. *ler*

Hon blev lite firad några dagar i förväg. Och nästa vecka blir min far 64.
Och tiden böjer hans rygg och hans nacke, men likamycket tanken att "nu är jag gammal". Mina föräldrar har aldrig varit de sportiga typerna vilket mina morföräldrar är. Jag skriver är, för när man 94 år gammal går nedför grusgången med hjälp av ett par skidstavar för att ta sitt dagliga morgondopp i +18 grader skärgårdsvatten, med lungefysem och hjärtklaffsbesvär, då ÄR man av hårt virke! Men så är han också en f.d. officer.

Mormor är inte sämre hon. Hon paddlade kajak tills hon var 85 år och hon lärde mig att åka skridskor på februariloven och att göra telemarkssvängar på långskidor nedför golfbanebackarna vid Näsby Park. Och att segla, böja engelska oregelbundna verb, men inte att spela golf.

Min språkglädje har jag emellertid fått inte enbart av henne. Jag hade en farmor som läste mycket och som arbetade som byns bibliotekarie. Hon började 1937 på NTOs lilla bibliotek och fortsatte i 40 år genom kurser och kommunalisering tills hon var 70 år gammal. Boklycka! Och det var nog denna lycka som gjorde henne så gammal, för hon var inte sportig, även om hon hade gott om energi och alltid pysslade med allt från mattvävning till julklappsverser.

Hon dog i våras 98 år gammal.


Josephine

RSS 2.0