Bloggkartan

ok. ska nu göra ett försök att hamna på Johans bloggkarta.
Vetlanda är ju åt hästväg fel med ett par veckor, men eftersom
webblogg bas inte gav mig ngn annan möjlighet kryssade jag i
kommunen där jag växt upp (men sedan länge flyttat ifrån).

Nederländerna


Här bor jag (i den vita pricken).

ah... Nederländerna är så litet och det finns så
få (bloggande) svenskar här att det visst dröjer lite
till innan jag kan registrera mig...

well,
tot straks!

Josephine

Uppdaterat:

Jag har nu placerat min blogg i
Nederländerna!


uppdaterat igen:

Nederländerna: 41 526 kvadratkilometer

Sverige: 449 964 kvadratkilometer !

- varför har vi så lite turister då!?!?

Andra bloggar om: Nederländerna, bloggkartan, turism

Oscar II 1989 - 2006

Oscar



Mamma ringde ikväll. Hon ringer nästan aldrig annars på en onsdag utan alltid på en tisdag och då visste jag att det var något som hänt. Oscar är död.

Nästan sjutton år gammal slutade njurarna att fungera som de skulle, han kissade blod och magrade så pappa tog honom till veterinären för avlivning. Han tyckte inte om det. Han har alltid hatat sprutorna. Detta blev den sista.

Min goa mjuka Oscar. De sista åren hemma. Från 1989 är mitt fotoalbum fullt av bilder på honom. I frysen (när den frostades av), i shoppingvagnen, i diskhon, inne i garderoben, i resväskan med en "får-jag-följa-med? blick, sovande utmattad efter en dags hårt kattfnatt med alla benen åt alla håll och tungan utdragen ur munnen! av ngn anledning ligger en stolsdyna på vardagsrumsbordet och på den ligger Oscar med en min av "vadå då? det är ju miN stolsdyna!" skygg, förnärmad, nyfiken... alla mänskliga epitet och beskrivningar, själv var han ju katt... ändå... vissa foto'n ser jag hur han myser, mår gott och verkligen ler. Foto't när jag borstar honom och jag ler och han med nosen rakt upp och slutna ögon och ett njutande leende. Han älskade att få sin tjocka päls ordentligt borstad inpå skinnet.

Min Oscar som jag lovade dyrt och heligt att aldrig älska någon annan katt så mycket som jag älskade honom, men sedan fick jag Frans och Oscar var ju hos mamma och pappa, medan Frans det var enbart min katt och Frans är ju Frans... busig, pratsam... fast Oscar förblev den mjukaste av de två, även till sättet. Vi sa att han var rädd för främlingar.. tills en av våra vänner sa att han inte alls var rädd, han var "blyg". Tänk vad ett ord kan göra skillnad! på något sätt respekterade vi mera hans blyghet än hans räddhågsenhet och se! då började han komma fram och hälsa när vi fick främmande! Det var som om vår attitydförändring fick honom att slappna av och våga mera.

Vår Oscar... som var fäst vid oss allihop. När Frans bott ett tag hos föräldrarna lade han sig hos mamma och Oscar hos pappa. Oscar som krävde att bli utsläppt tidigt på morgonen till pappas möda och besvär tills de helt sonika släppte ut honom redan på kvällen och sen fick han vara ute hela natten! Han satt på pappas bröstkorg och väntade tålmodigt på att han skulle stiga upp... pappa låtsades somna igen och slöt ögonen varpå han fick ett lätt klosting i näsan!

Oscar slickade mina händer och jag ryckte till av förvåning. Det hade jag glömt bort. Frans är ingen slickare, men Oscar tyckte om att tvätta oss andra och luggen med när han kom åt, men ibland han fick problem med ett eller annat riktigt långt hårstrå...

Oscar som saknade Frans så väldigt efter att jag hämtat honom efter en utlandsresa, att han matvägrade i tre dagar och till och med inte ville ha räkor! Nästa hemvända visade jag honom att Frans satt buren och skulle med mig... Jag undrar vad Frans tänker nu. Han letar efter honom nu, undrar var han är...

Oskis pjoskis.


*tårar*
Josephine

Andra bloggar om: katter

Snygg bil i Bryssel

Ferrari

Nehejdu, jag tänker inte öppna någon "bil"-kategori... *grin* men denna bilen var alldeles för snygg för att förbli ofotograferad. Helt i min smak. Och jag tror t.o.m. det finns en chans att få rum med bena på var sida om ratten i den... Om den står kvar nästa gång jag är i Bryssel ska jag sätta en lapp på vindrutan och fråga om jag kan få provsitta i den ;-)


Ferrari2




Josephine < som har körkort, men ännu inte kört en riktig sportbil


Andra bloggar om: Bilar, Ferrari

Scheveningen (2)

Idag blir det lite bilder från stranden från igår.

blåst

Det blåste.


blåst2

21:a mars och nästan alla standrestaurangerna har redan snickrats upp.


stranden

Fortfarande kallt och ganska öde.


tankers

Tankbåtar på väg till Amsterdam. (Ijmuiden)


pelare

Under pelarna till piren. Lågt lågvatten. Med rejäla fiskebyxor hade man kunnat gå ända ut.


restaurangen

Här ute äter man en riktigt god middag med vågorna under matbordet.


piren2

Piren glasades in för ett par år sedan.


piren3

Den yttersta plattformen används inte. Det finns planer på att riva och bygga ett Dubai-liknande hotell, men det vore att förstöra utsikten tycker jag. (Och många med mig, därför görs ingenting.)


stranden2

lååååååånggrunt


ebb

Sommartid ligger vi på rad och grillar oss...


paviljong

Strandpaviljongerna. Uppe till höger syns ena flygeln av kurhotellet.


paviljong2

Betongplattorna såg jag förra vändan till stranden. Tack vare dem kan även rullstolsburna besöka strandrestaurangerna. Och man slipper sjunka ner i sanden med sina högklackade... ;-)


inne

Innanför är det varmt och mysigt...


äppelkaka

Äppelkakan är god (fast den serveras kall), men det här med vaniljsås har inte holländarna fattat. Utan du får istället sockrad vispgrädde från flaska. Någon som vill komma ner och öppna en svensk strandpaviljong? Svenska midsommarrätter, sill, nubbe och till efterrätt svensk äppelkaka *mums*


penseer

Och så avslutar vi med lite violer. På ren frenska "penséer".


Groeten,
Josephine i Haag

Vilken Mupp är du?

De här små testen är ju bara för roliga!




You Are Animal



A complete lunatic, you're operating on 100% animal instincts.

You thrive on uncontrolled energy, and you're downright scary.

But you sure can beat a good drum.

"Kill! Kill!"

The Muppet Personality Test


Och Animal har jag alltid gillat,
totally crazy - he rocks!

*grinar brett*
Josephine

Humörupplyftare

Yupp...
en av dessa lite fåniga grejer som får en att le.


"I like you!"


*kram*
Josephine

Badanka

badanka



Jag hittade en i lämplig storlek...

Denna helgen är jag bortrest, vi se's nästa vecka!

*Helg-kramar*
Josephine

Skrivarcirkeln: Summering och turordning

OBS! ny turordning!
Jag byter nu plats på Annela och Annaa,
för omväxlings skull :)

Manon

Flasknosen

Liza på Språkmakargatan

En liten tant

Annaa Mattson

Annela

Josephine


Skrivarcirkelns senaste texter:

Flasknosen 6/3

På havets botten

Liza 9/3

En planet jag skulle vilja besöka

En liten tant 9/3

Min vänskap med (---valfri historisk person---).

Annela 11/3 (uppladdat 15/3)

Starka svarta känslor

Annaa Mattson 16/3

En händelse som förändrade mitt liv


(och min härunder)

Andra bloggar om: skrivarcirkeln

Skrivarcirkeln: Drömmen som inte blev verklighet

800m



Detta blev lite knepigt för jag kan ju inte skriva om de drömmar som ännu inte har blivit verklighet. De är i högsta grad levande och fortfarande möjliga... därför blev det till sist en liten dröm som jag närde under mina tonår och som nu försvunnit eftersom jag tror mig vara för "gammal"... konståkningen har ju redan En liten tant tagit hand om, så det får bli mitt enda sportiga försök som jag gjort under mitt liv, (hittills),
friidrott.

Idag kan jag inte komma ihåg hur det började, men det hade lite med skolgympan att göra tror jag. Jag kunde saxa över 135-140cm. Och på något sätt, genom någons uppmuntran? och eget intresse fick jag reda på att det fanns en friidrottsförening i Stockaryd 30km från där vi bodde. De hade träning på onsdagskvällar och lördagar och jag tog mig med alla medel dit. Mitt intresse blomstrade då jag var ca 14 till 16 år gammal, under tre år. Och som så ofta verkade jag höra till generationen "mittemellan". De andra i den lilla klubben var alla mycket yngre än mig, de äldre och mer seriösa gick i gymnasiet i Nässjö och tränade för SISU där. En av dem kom från Stockaryd och hade blivit tvåa i junior-SM i kula. Ibland tränade han med oss på lördagarna.

Vår tränare var nämndeman, fembarnsfar och vänsterpartist (på den tiden K-et fortfarande fanns kvar!) och en av dessa i ett mindre samhälle som gärna engagerar sig i mycket. Jag minns honom som tålmodig och en bra ledare. Däremot kanske han kunde ha hjälpt mig lite mer med den träning jag skulle ha gjort på egen hand, 30km bort, utan friidrottsintresserade vänner, gympaläraren var måttligt road av att hjälpa mig, mina föräldrar var inte heller speciellt idrottsintresserade.

Det var bara pappa som hade körkort (mamma har mkt starka glasögon) och han hade alltid så många egna intressen som han gjorde efter arbetet att han sällan kunde ställa upp och skjutsa mig. Ibland spelade han med Sävsjö schack-klubb och då passade det ju bra att skjutsa hem mig efter att han spelat klart där. Resan till Stockaryd fick jag fixa själv med buss, skjuts med ngn av familjerna som skjutsade ett av sina egna yngre barn från Sävsjö. Lördagarna gick det dåligt med bussar (något som bara har blivit sämre och sämre på landsbygden) och ofta gjorde jag så att jag cyklade till Sävsjö (=16km) eller tog med cykeln på bussen och cyklade hem från Sävsjö.

En minnesvärd fin helg tog jag cykeln på bussen, cyklade till Stockaryd, tränade och cyklade hem. Men sen hade jag träningsvärk... (=45km) En annan helg gick mitt växelnav sönder och jag gick hela vägen från Sävsjö. Varför ringde jag inte hem från bensinstationen?... kanske var pappa bortrest den helgen. Jag minns inte.

I föreningen tyckte de att mitt ideliga cyklande var så imponerande att jag fick ett "flitpris". Men jag var sur på att ingen ställde upp och hjälpte mig mera, så jag hämtade aldrig ut det. (När jag får egna barn tänker jag ställa upp ordentligt med skjuts till åtminstonde EN sport.)

En del små tävlingar var jag ändå med i... utan några placeringar, men nog kommer man ihåg dem. En påsk var det inomhus-DM i Tranås. Min moster som var nere och hälsade på oss och tog hand om oss (var mamma och pappa i Paris då? jag tror det) ställde upp då och skjutsade. Hon är gympalärare och hon var nog den som hjälpte mig mest med uppmuntran och stöd. Inomhus är det lite svårt att arrangera längdhoppning, så istället hade de "stående längdhopp" vilket innebär att man ska hoppa jämfota så långt man kan. Jag fick ett tredje pris på ett hopp som var drygt två meter långt eller dylikt. Och ett tredje pris i höjd för 135cm.

Mina grenar var höjdhopp och 800m. Inget av dem blev jag något bra i. Höjdhoppet lärde jag mig flopp-tekniken, men aldrig med någon större bravur. (145cm) På 800m fick jag som bäst 3 min och 21 sekunder under Öresundsspelen 1989. (Foto ovan är från den tävlingen) Vad var det som gjorde att man ändå fortsatte? en rejäl dos inbilskhet? kanske mycket envishet, men också att jag tyckte om det. Jag tyckte om att känna energin flöda (innan jag fick håll i sidan *grin*) tyckte om att se de små förbättringarna (innan de blev försämringar igen i brist på träning) och tyckte också om samvaron i föreningen (när jag väl lyckades ta mig dit).

Då var det en dröm... att bli duktig i de grenar andra sa att jag borde kunna bli duktig i... idag, i efterhand, vet jag ju att jag la inte ner alls det mått av tid och energi som jag borde ha gjort för att ha kunnat förbättra mina resultat.

Idag... skulle jag kunna ta upp friidrottandet igen? Träna på någon slags korpnivå och tävla mot andra seniorer? Nackdelen är förstås att då tävlar man ju mot de som varit toppatleter och så hamnar man längst ner på resultatlistan iaf. Friidrott är annars väldigt roligt och när jag ser tävlingarna på TV suger det i hopptarmen och spritter i benen.

Trots att jag aldrig hade någon framgång i friidrott hade det en mycket bra effekt; den rörelse och motion som jag fick då var antagligen det bästa jag kunde ha gjort för min kropp eftersom jag växte så in i norden. Hade jag inte gjort någonting utan bara legat och läst mina böcker (vilket jag gjorde i övermått ändå) hade min kropp antagligen varit ännu spinkigare och ömtåligare.

Och jag har fortsatt att cykla.

*ler*
Josephine


ps. I hela Vetlanda kommun (till omfånget den största kommunen i Jönköpings län) finns det idag 2006, mig veterligen, inte en enda riktig 400m bana. Friidrott, visst, bara du inte bor på landet! :(


Nytt ämne till Manon "Utsikt från balkongen"




Andra bloggar om: sport, friidrott, ungdom, skrivarcirkeln

Skrivarcirkeln - Annelas bidrag!

p.g.a. problem med Blogger (Det finns fler bloggare som har haft uppladdningsproblem de senaste dagarna. Blogger ger mycket utrymme, men om det inte fungerar tillfredsställande?...) så blev Annelas bidrag försenat - men här är det!"Starka svarta känslor"

Hon gör kopplingen svarta känslor - de sju dödssynderna vilket ger en spännande text! Emellertid räknar Annela bara upp fem av dem, en till kunde jag ur huvudet tack vare filmen "Seven" med Brad Pitt och Morgan Freeman. Det äckliga mordet av en överviktig man vilket ska föreställa straffet för "frosseri" glömmer man ju inte bort i första taget...

Den sjunde synden var lättja, vilket jag tog reda på, på susning.nu. Där fick jag också reda på dygderna med vilka dessa synder ska bekämpas!

De tre gudomliga dygderna är: "Tro, hopp och kärlek" och de fyra kardinaldygderna är: klokhet, rättvisa, tapperhet och måtta. De tre första är ju välkända, och det är alltså dygder! Ordet "dygd" har för mig en ganska torr och tråkig klang... barn av min tid associerar jag "dygd" med något nunne-liknande som hör hemma i ett kloster. *grin*

Men de här sju skriver jag under på!

ehm... fast då var det ju det här med måttfullhet... sju timmar framför internet (igår) kan nog inte räknas till måttfullhet precis...


Josephine - klart odygdig

ps. Näste man - sorry, kvinna! är Annaa Mattson med ämnet: "En händelse som förändrade mitt liv."

kort personlighetstest




Your Personality Profile



You are funky, outdoorsy, and down to earth.

While you may not be a total hippie...

You're definitely one of the most free spirited people around.



You are very impulsive - every day is a new adventure.

However, you do put some thought behind all your actions.

Still, you do tend to shock and offend people from time to time!

The World's Shortest Personality Test



jordnära? njä.... jag går ju mest och dagdrömmer med huvudet uppe bland molnen...

Josephine

Hus i Haag (1)

Bredvid den gamla fängelseporten låg de här husen. Jag har inte frågat och inte forskat kring dem, men jag TroR att det är gamla fångvaktarbostäder. Här bodde antagligen fångvaktarna med sina familjer. Idag har de säkert ingen anknytning alls till fängelset intill.

fhus



Mitt emot dem på andra sidan gatan

svehus



ligger tre fina trähus. Trähus är ovanliga i Holland så när man ser ett så lägger man märke till det. Inte heller dessa har jag forskat kring, men det skulle inte förvåna mig om de hör till de trähus som exporterades till Haag från Sverige efter kriget. Fönstren liknar Myresjöhusfönster... men jag kan ju ha helt fel förstås. I Kijkduin ligger en samling trähus som definitivt är från Sverige, exporterade efter kriget, enligt en av mina vänner som är en gammal Haag-bo.

Rött, grönt och gult:

svehus2



I korsningen Valkenboslaan - Loosduinseweg ligger detta hörnhus. Byggt i slutet av 1800-talet (liksom resten av kvarteret).

valkboslaan



Det kommer fler bilder så småningom!


Josephine

One night stands

En av de saker som hände mig i och med att jag var klassens hackkyckling och mobbad, samt växte upp i ett relativt beskyddande och strängt hem, var att mina "tonår" blev försenade. Jag tror det var Kerstin Thorvall som sa "Tonårstiden kan aldrig hoppas över, den bara skjutas upp." *ler* Faktiskt har jag inte läst hennes bok "Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig." Den är säkert läsvärd.

Hennes bok kom jag att tänka på nu med ämnesvalet, men det är pga av nattens dröm som jag nu skriver. I drömmen fanns en helt okänd kvinna som kommenterar i någon anteckningsbok alla kärleksaffärer eller brist på sådana som pågår i en mindre by. Jag blev sur på hennes sätt att fördöma kvinnornas val och eskapader.. även om jag säkert själv skulle haft ett och annat att säga om etiken i en del fall.

Kanske sitter någon nu och läser (av alla dem som tittar in varje vecka) och dömer hon eller han med... kanske t.o.m. någon som vet vem jag är från min hembygd, Växjö eller Borås. Men jag skriver inte detta för exponeringens skull, jag skriver det för mig egen skull. Och för att jag tror det finns ett mervärde att berätta om vissa erfarenheter. Naturligtvis har väl många kvinnor varit smartare än vad jag har varit, samtidigt är det så att hos en del, som hos mig, spelar det ingen roll hur många goda råd man får. Det är först av livet självt man lär sig.

För den som inte vet så betyder "One-night-stand" - ett engångsligg. Det började kring 20 och slutade kring 25 för min del. Mina studentår, mina första år hemifrån, mina sökande trevande år efter kärlek och kontakt men också kroppens tillfredsställelse. En av de kvinnor jag mötte under den tiden i Växjö, sa till mig då jag berättade min historia, att jag var precis där hon var när hon var tretton. Då hade hon full och dan hamnat i sängen med en gift man och vaknat upp och undrat vad sjutton hon höll på med... För mig lät det helt otroligt, att någon kunde göra de erfarenheter som jag gjorde, redan vid en ålder av tretton år. Det lät absurt. Det var under denna tiden som jag insåg hur skyddat jag hade växt upp hemma i byn på gott och ont (mest gott). Nu var jag ändå lite äldre, förhoppningsvis lite mognare för att inte råka illa ut. Men visst hände det saker...

Som den killen i Borås som jag kärade ner mig i.. Jag blev berusad han måste ha blivit full och följde med mig hem och kondomen gick sönder och jag fick två minuter senare mens. wow liksom. Morgonen efter (han snarkade så förbaskat så jag gick och la mig i soffan) kom han fram och tittade på mig och hans min sa allt. Allt det som en tjej morgonen efteråt inte vill höra. Som grädde på moset berättade han själv (antagligen för att förhindra mina trevande kärlekskänslor) att han ambulerade mellan minst fyra tjejer som han hade sex med. Och kondomen som gick sönder! Jag var arg. Riktigt, riktigt arg! Hur tänker man som kille då? Jovisst han var säker på sig själv, men hur kunde HaN veta att inte någon av de tjejerna betedde sig precis som han? (Och mig kände han ju inte heller!)

Den gången väntade jag ett halvår och gick sen och AIDS-testade mig. Jag var aldrig riktigt orolig, jag trodde aldrig att det var någon riktig fara, men bara det faktument att det trots allt fanns en risk, gjorde att jag hellre gjorde ett test än lät bli. Den killen var precis den typen som en förnuftig tjej gärna kan titta på, flirta med men absolut inte gå till sängs med eller bli kär i. En riktig äkta hjärtekrossare. Ett av dessa verbala sociala lejon som alla skrattar med men ingen skrattar åt (om han inte vill det).

Hade jag någonsin ett bra one-night-stand? (funderar) Nej. Inte vad jag kan komma ihåg... Det som började som ett one-night och som var väldigt bra, blev sedan ett till och från förhållande som varade i mer än två år. *Ler* Jag tog hans oskuld. När han berättade efteråt att han var oskuld trodde jag först att ha ljög. En sådan känslig och klok älskare har jag bara träffat en gång efter det och han ligger bakom min rygg och sover nu.

Efter en tid i Borås och vissa händelser beslöt jag mig för att ta kontakt med en psykolog. Jag hade träffat en tidigare i mitt liv och hade förtroende för vad kontakten med en psykolog eller kurator kunde åstadkomma. Det visade sig vara ett bra drag även denna gången. Jag slutade inte att gå ut, jag slutade inte heller ha sex, men jag slutade ha sex med fel karlar av fel anledning. Hon sa nämligen något med sådan värme och innerlighet varje gång vi skildes som gick in i roten av min korkade hjärna: "Var rädd om dig själv".

så jag började bli rädd om mig själv. Jag frågade mig vad jag ville egentligen och jag kom fram till att trots flirtens och jaktens spänning och alla heta känslor så blev jag alltid mer bränd än uppiggad. Jag ville så mycket mer. Jag ville kontakt. Och det fick jag aldrig.

På discot framåt två tre tiden frågade jag den personen jag träffat om han ville följa med hem på en kopp te. Vi hade pratat och pratat och jag tyckte han var riktigt trevlig. *skrattar* Det får mig att tänka på xx. Hon tyckte att jag var knäpp som pratade så mycket. "Skippa snacket och dra hem dom bara!". Det var hennes melodi. Men så tror jag också i efterhand att hon var en mycket ensam och osäker människa. Vi fann varandra där och då. Intuitivt kände vi igen varandras osäkerheter. Hon liten och mullig, jag lång och mager. Vi utgjorde ett härligt par utåt sett. Men Gud vilken milsvid skillnad i mentalitet!
Senare bröts också den kontakten. Hon visade sig inte kunna eller vilja vara någon vän. Kanske var det delvis mitt fel också. Jag respekterade aldrig hennes val.

nåväl, då mitt i natten strax efter discot och jag frågar om min samtalspartner vill följa med hem på en kopp te och fortsätta prata. Jag tittar honom i ögonen och säger med eftertryck "och då menar jag bara en kopp te". Det hände mig åtminstonde två gånger att jag fick gå hem själv efter den kommentaren. Bra. Inget att gråta över. Och på så viss sållade jag ut de flesta av dem som bara höll låda för det efterlängtade ligget och de andra som kanske tänkte lite mera långsiktigt.

Jag borde skriva en liknande bok... en del av de karlar som man har träffat är ju bara helt osannolika... *ler* Min snarkande ekorre sa i början av vårt förhållande när jag berättade om mina "vilda" år att det var som om jag hade gått in i en skoaffär och provat en väldig massa skor för att se vilka som passade. Isåfall har jag nu hittat ett par tåliga och bekväma vandrarkängor som jag inte har någon som helst lust att byta bort! Tillsammans utforskar vi livets berg och dalgångar och däremellan äter vi söta vindruvor vid ett fransk litet solbelyst slott.

*söndagskramar*
Josephine

Här -var- Milosevic fängslad

fportny



Uppdaterat 11/3 21:10 Jag hörde just på radio-nyheterna att han har dött. Vad märkligt! när jag precis har beskrivit var han finns... ngn som hade en ovanligt kraftfull woodoo-docka?!?...

Japp. Det finns ett fängelse här och där satt Milosevic fängslad. Detta är en av de nyare ingångarna, men fängelset har några år på nacken, dock inte medeltid vilket man skulle kunna tro av den undre bilden...

fportgammal



Detta är den romantiska stilen i byggnadskonsten vilken var populär i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Ett annat praktexempel på den stilen är Teleborgs slott i Växjö.

En av Växjös alla internationella utbytesstudenter gjorde en fin fotoblogg med Teleborg slott. Jag länkar till den här!

Mera om Haag kommer så småningom..

Josephine *utvandraren*

Andra bloggar om: Milosevic, Haag, Arkitektur, Växjö, Slott

Sir Arthur Conan Doyle

En liten tant har nu beskrivit sin gamle barndomsvän i en utmärkt text med pirrande kulmen. Fick mig att tänka på den där danska skräck-serien "Riket" som gick för flera år sedan. Där var det fullt ös med sceanser och andeåkallan på neurologiska avdelningen... brrrr*

Pinnen går vidare till Annela med ämnet: "Starka, svarta känslor". Huvva! inspirerad av Doyles böcker månne?...

Josephine

Ahuacatl

avokado



Ahuacatl heter dem på originalspråket, vilket ger en fingervisning om hur bokstavskombinationen "hua" sak uttalas. Spanjorerna tog med sig ordet liksom frukten från Aztekernas hemland.

Ordet betyder faktiskt testikel(!) eftersom indianerna tyckte att frukten såg ut som det. (Långt före den Viktorianska eran...)

Denna trevliga lite ekivoka information har jag fått genom den intressanta mail-servicen "Om ett ord". Företaget heter "Concipio och ligger i Västerås. Som driven humanist och bokälskare måste jag ju reklama för dem!

*ler*
Josephine

Andra bloggar om: avokado, frukt, Azteker, språk

Skrivarcirkeln - Lizas bidrag!

"En planet som jag skulle vilja besöka"

Det får mig att tänka på Science Fiction och Eugen Semitjov. Hans teckningar och beskrivningar av bl.a. bosättningar på månen och många andra saker var otroligt inspirerande att läsa under mellan och högstadiet.

Liza på Språkmakargatan har valt en annan infallsvinkel och med en liten knorr på slutet, inte illa!

Stafettpinnen går nu vidare till En liten tant med ämnet "Min vänskap med (---valfri historisk person---)."


Josephine - administratrisen/törskan (??)

Den stulna tvärflöjten

Häromdagen fick jag ett ämne av El Pedro och nu ska jag se vad det kan bli av det. (Vi två har en liten tvåmans-skriv-bollning, den som vill haka på är välkommen, samma regler som för den andra gruppen ;)

Ämnet är "stöld". Det skulle kunna bres ut både till höger och vänster och upp och ner på alla möjliga abstrakta och filosofiska vis, men för en gångs skull tänker jag hålla mig till två specifika omskakande händelser varav den ena utspelade sig våren 2003.
Den andra inträffade i onsdags.

Jag har fått en ny rumsgranne. En trevlig tysk-holländsk kvinna som med glatt humör flyttade in och direkt stortrivdes i rummet med de vackra fönstren (hon har rummet mot gatan med färgat blyglas i de övre ramarna). Dagen därpå på kvällen meddelade hon tre saker. Hennes element hade börjat läcka då hon ville ändra värmen. (gamla grejer ska man inte skruva på...), hennes stads-cykel med små hjul (en sån som går att montera ihop och bära med sig på tåget) hade blivit stulen (hennes vajerlås var av denna tunna lättknipsade typen) och som pricken över i-et hade någon varit i hennes rum och (hon misstänkte Mr K i lilla rummet, som jag måste erkänna, är ganska mycket av en hemlighetsmakande kuf :-/ ) stulit 400 euro.

yippie. Bra början va?

Den stölden som sved värst för mig var när ngn tog min väska med en svensk lånad mobiltelefon, frivolitetsredskap, plånbok och min dyrbara tvärflöjt. Jag hade missat sista direkttåget från Bryssel till Haag och fått ta ett senare vilket innebar byte till ett natt-tåg som stannade i varenda mindre stad från och med Roosendaal (gränsen). Klockan var drygt ett på natten. Jag satt i en nästan tom vagn från Rotterdam, men där fanns en till som satt faktiskt i de två sätena intill mina. Trött som jag är lutar jag huvudet mot fönstret och somnar. Tåg är det enda transportmedlet där jag faktiskt lyckas att slumra till och från.

Men det borde jag inte ha gjort i en nästan folktom vagn. Med en väska intill mina fötter, men som jag inte hade förankrat på något sätt vid min kropp. Vid Rijswijk eller Moerwijk, näst sista och sista stationen innan Hollands Spoor, gick den där personen av. Med min väska. Och jag slumrade sött vidare. När jag skulle gå av fanns den ingenstans. Jag kunde inte tro mina ögon utan sökte igenom hela vagnen och blev kvar till slutstationen, Den Haag Centraal.

Den natten sov jag nästan ingenting alls. Dagen efter ringde jag och sjukskrev mig. När jag berättade för min väninna, som jag då bodde hos, vad som hade hänt fick jag ingen förståelse alls. Hon tyckte bara att jag hade varit klantig. Det var som om någon hade stansat ut ett hål i min kropp. Min tvärflöjt. Vad som helst men inte min tvärflöjt! Den som hade kostat nästan 10 000kr.[rättat ej 14] Jag skulle inte ha råd att köpa någon ny.
Att inte få spela på flera månader...

Någon gång under eftermiddagen lugnade mina nerver ner sig. Flöjten var borta, men inte mina kunskaper om hur man spelar på den. Även om det skulle komma att ta tid skulle jag spela igen. Tanken gav mig en viss tröst.

Ännu senare samma dag(?) efter polisanmälan osv pratade jag med sekreteraren i min orkester. Då visar det sig att min medlemsavgift även går till en instrumentförsäkring för alla instrumenten i orkestern - kollektivt som privat ägda. Den täckte min stulna flöjt. Hon ordnade dessutom fort som bara den så att jag under mellantiden fick en hyrflöjt från ett regionalt kulturinstitut. Hyran bekostad av orkestern. (Vår medlemsavgift är oxå rätt hög, men AldriG mer efter detta har jag klagat på den!)

Jag var med på en repetition innan min hyrflöjt var helt fixad (en mindre reparation). Sittandes bakom trumpetarna och lyssnande, följde jag med i trumpetnoterna och det skar och gnisslade i min själ! Aldrig förut hade jag upplevt en sådan besynnerlig smärtsam abstinens! Att vara där, att lyssna på alla de välbekanta styckena men att inte kunna spela med...

Tidigt den hösten köpte jag en ny flöjt (genom försäkringen) av samma sort som den gamla (nu kostade de 18 000 kr) och sedan dess somnar jag inte längre på tåg. En del har oförtjänt mycket tur... men jag är djupt tacksam över att ngn (troligen min skyddsängel?) verkar vilja mig väl.
Flöjten kan jag bara hoppas på att den kommit till någon (förmodligen såld) som tycker om att spela på den.

Hur gick det då för min granne? Jo hon upptäckte ca tre dagar senare att hon i flyttvillervallan glömt bort var hon hade gömt sitt kuvert med pengarna. Som vanligt reagerade hon (liksom även jag ofta gör och säkert ännu fler...) med att placera missdådet hos någon annan än hos sig själv.

Något är borta - vem har tagit det?

Ta fast tjuven!


//Josephine

Andra bloggar om: stöld, musik, tvärflöjt, orkester

Bländande vita snödroppar

snödroppar



P.g.a. trötthet (fysisk sådan, ej bloggtorka) blir det bara en liten bild idag. Jag har tagit lite roliga foto'n så det lär blir en utbredd Haag/Holland-kavalkad under veckan!

Idag har jag oxå röstat i kommunalvalet. Som folkbokförd och skattebetalande i Haag så har jag rätt att rösta i de kommunala valen. Parlamentsvalen däremot vet jag inte riktigt vad som gäller.För det kanske jag måste ansöka om holländskt medborgarskap? well, well.. orkar just nu inte bry mig. Demokrati är så mycket mer än att rösta på en politiker. Den allra viktigaste demokratin finns i det vanliga föreningslivet. Faktiskt. Tycker jag.

Trevlig Tisdag.
*gäsp*
Josephine

Andra bloggar om: vårtecken, snödroppar, demokrati, val2006, Holland

Skrivarcirkeln - Flasknosens bidrag

Bara för att jag började med det så fortsätter jag med ett litet inlägg här när ett bidrag blivit publicerat. Har man nu gjort sig själv till administratör så får man väl fortsätta... *grin*

På havets botten blev en färgsprakande berättelse som halvvägs gick in i en förtrollande "Bland tomtar och troll-värld". Prova vad barn och barnbarn tycker om den? och rapportera hos Flasknosen!

Näst ut är Liza på Språkmakargatan med ämnet: " En planet/måne jag skulle vilja besöka".
Lycka till! (tre dagar = torsdag)

Hälsningar,
Josephine

Andra bloggar om: prosa, skrivarcirkeln

Scheveningen

lungn strand



Hela Zuid-Hollands och Noord-Hollands kust samt kusten innanför öarna ännu längre norrut är en enda gigantisk lång sandstrand med höga gräsbevuxna sanddyner. Jag bor inte så långt bort från havet, men det blir alltför sällan av att jag cyklar dit. Ikväll tog jag spårvagnen, uträttade några ärenden och fortsatte ut mot stranden. Bilden ovan är från förra veckan, då var det lungt väder, medan bilden nedanför är från idag. Det blåste hårt. Vågorna hade växt sig 2 1/2 meter höga och röt sönder i långa skummande bränningar.

strandstorm



Trots det långa avståndet såg jag att t.o.m. den stora oljetankern gungade.

strandljus



Solen hade precis gått ner och lamporna längs strandgatan tändes. Vy söderut mot fyren och hamnen. Nu är det fortfarande lungt och tomt. Men på ett ställe hade man lämnat av stora betongplattor. Inom bara en eller två veckor börjar man att snickra och sätta upp strandpaviljongerna mot den murade boulevarden. Kring den första april är de äldsta och mest centrala öppna och man kan äta en riktig middag eller bara ta en varm kopp choklad intill en "öppen spis" med gasflammor. Varmt och mysigt.

De sista lungna veckorna med en ren oskräpig strand... Till sommaren kommer samma tomma bild att vara helt fylld av solande turister och Haagbor. Men det ska bli skönt att slippa få iskalla fingrar av en kort sejour till havet...

Josephine

Veckans frivolitet (6)

frivarmband2



Lite enkelt knåp på tågresan. Jag hittade jättebra långa träpärlor i en liten affär med hobbymaterial och framförallt pärlor. Jag älskar halsband, tycker om att göra halsband (kombinera mina egna mönster och pärlor) men jag använder nästan aldrig halsband? Inte heller armband särskilt ofta, men de är roliga att göra i frivolitet med delade ringar. Så enkla och samtidigt ganska snygga.

Denna är gjord med en dmc-tråd flamgarn (storlek 8) och en tråd vinröd Amann seralon. Båda har sina nackdelar - dmc 8 är för lös och för grov och amann glider inte så lätt när man ska dra ihop ringarna. Men till enklare arbeten fungerar det bra. Jag borde köpa fler riktiga frivolitetsgarner över internet :)

Josephine - knytare


Andra bloggar om: ,

Vasaloppet

När jag bodde hemma brukade vi äta frukosten nere i gillestugan och titta på de sista två timmarna (eller mer) av Vasaloppet. Det var riktigt mysigt. Min hemby har haft flera väldigt duktiga skidåkare. För många år sedan var en av med med i täten och tog ledningen för en halvtimme eller så. Efter sin skidkarriär öppnade han en sportaffär i Vetlanda.

En annan gång blev pappan till en av mina klasskamrater intervjuad i Evertsberg av Fredrik Belfrage (om jag inte minns fel) där man får blåbärssoppa osv. Hon var långt uppe i täten och kom med bland de tvåhundra första tjejerna tror jag. I mitten av nittiotalet eller slutet hade hon åkt hela Vasaloppet åtta gånger. Nu har hon säkert betat av det minst tio. Och så kungen förstås. Som alltid lyckades åka ifrån sina säkerhetsvakter! *grin* Synd att prins Philip inte tog över skidåkandet.

Numera är Vasaloppet så internationellt! När jag tittade på resultatlistan för Evertsberg var det hela sju stycken nationaliteter med de tio första åkarna! En av dessa söndagsmor'nar i slutet på 80-talet hade reportern kommit i samspråk med en grupp med fransmän i startfållan. De var mycket glada och berättade att de tillverkat ett speciellt Vasaloppsvin som skulle ge dem kraft och styrka att genomföra loppet! Incroyable...

Jag undrar om jag skulle orka fram till Mångsbodarna...

Josephine - otränad

ps. Ngn som vet ngn sida med direktsändning från Vasan?

Andra bloggar om: vasaloppet, sport, skidåkning

BookCrossing

Bookcrossing



ah! nu har jag gjort det! Registrerat min första bok hos BookCrossing! Det ska bli jättespännande att se om ngn inte bara plockar upp och läser den utan också registrerar att de hittat den och efter att ha läst den skickar den vidare :)

Det var hos En liten tant som jag fick den andra och avgörande knuffen att göra detta. Första gången fick jag veta det av Barse som snällt tog emot en mindre tegelsten av mig (säkert för att lätta på mitt hemvändande bagage ;) Nu fick jag iden att jag kanske trots allt skulle kunna skiljas från en av mina älsklingar... Utrymmet är begränsat och nya böcker köper och läser man ju hela tiden. Till sist går inte ekvationen ihop.

De riktigt bra böckerna sparar jag och läser om efter ett tag, de andra som är helt ok (men inte gripit mitt hjärta) kan ju få fötter och åka iväg med något tåg eller ett flyg *ler*

Josephine - bibliofil

Andra bloggar om: BookCrossing
Andra bloggar om: böcker

Dalahäst

Dalahäst



Beviset för att det finns en hel del holländare som turistar i Sverige. Denna hittade jag för 70 cent i en kringloop-winkel (typ Myrornas eller UFF). Rena kapet. I souvenirbutikerna i Gamla stan kostar den tio gånger så mycket...

Lite mera om Dalahästen.

Jätteintressant att läsa om tillverkningen! Med en hyvel, två bandsågar och endast ca 55 personer tillverkar företaget 100 000 hästar om året!


Josephine < patriotisk idag

Andra bloggar om: sverige, souvenir, turism, hantverk, träslöjd

Skrivarcirkeln - turordning

ok.
tror ni detta kan fungera framöver?

Flasknosen har precis fått ett ämne (På havets botten) och det vill jag inte ta ifrån henne, alltså:

Flasknosen

Liza på Språkmakargatan

En liten tant

Annela

Annaa Mattsson

Josephine

Manon


För min del spelar det inte så stor roll i vilken ordning vi kommer, så länge cirkeln bara fortsätter att snurra. Och ett byte från och till i turordningen tror jag även är bra eftersom man då får ett ämne från ngn annan än den vanliga.

Glöm inte bort att kolla under kategorin "skrivarcirkeln" i min blogg ifall någon är osäker på vem hon ska skicka vidare till! och att säga till hos nästa person när det är hennes tur ;-)

Josephine

Skrivarcirkelns senaste texter!

OK. dags för en liten uppdatering av våra alster efter den senaste rundan!
Visst är detta kul? Jag njuter så av vad vi lyckats göra! Och alla som kommer och läser :) Själv skulle jag gärna välkomna lite mer konstruktiv kritik, jag kan vara ganska självkritisk i efterhand, men är ändå alltför hemmablind för att se återkommande saker som jag hade kunnat skriva bättre. Vad tycker ni? Sådan uppbyggande kritik kan ju alltid skickas privat med mejl (till den som ber om det ;-)

Listan börjar och slutar med Manon på Lugnagatan:

Min största passion i livet 15/2

Liza på Språkmakargatan

Vad jag hittade på krogen 17/2

En liten tant

Jag, som dokusåpakändis 19/2

Annela

En resa alla borde göra 23/2

Flasknosen

Därför gillar/ogillar jag att bo i Sverige 25/2

Annaa Mattsson

Vilkentyp av romanhjälte/hjältinna jag skulle vilja vara. 28/2

Josephine

Matupplevelser, verkliga och i litteraturen 3/3 (Jag tog mig friheten att byta ut "eller" mot "och"... tveksamt om det godkänns egentligen??)

Manon

Min mest spännande resa 3/3 - oj! rekordsnabbt ;) bara drygt tre timmar senare!

Men, jag vill säga att var och en tar den tid hon behöver inom loppet av tre dagar! den som vet eller känner med sig att det inte fungerar just nu hoppar över en vända. Cirkelns litenhet gör att man inte behöver vänta länge innan det är ens tur igen :-)

Hälsningar,
Josephine

och Flasknosen har nu fått ämnet "På havets botten". Trevligt ämne! inbjuder till mycket fantasi :)

"Läkaren" av Noah Gordon ISBN 91-1-872062-5

En helt underbar bok som idag 18 år senare bara finns kvar på tretton bibliotek (enligt libris biblioteks-websök) och ingenting skrivet på internet på svenska om den. Men väl på engelska.

I elvahundratalets England var det kanske inget märkligt med att köpa en svan som matprodukt. Bardskäraren ifråga är en f.d. munk som genom att jonglera och pyssla om allehanda skråmor folk har, lyckas ordna sig ett levebröd. Han tar hand om en ung pojke i medeltidens London, vars mamma gått bort. Vid hennes dödsbädd känner pojken när han tar tag i hennes hand hur hennes livskrafter ebbar ut. Upplevelsen skrämmer honom rejält. Fadern klarar inte av att ta hand om barnen och de tas omhand av andra varav denne pojke hamnar hos bardskäraren som lär honom grunderna i att jonglera.

Mot slutet av vintern har Rob (som han heter) fortfarande inte lärt sig att hålla fem bollar eller klot i luften och bardskäraren säger till honom att utan hans jongleringskonst kan han inte använda honom i sitt arbete och då måste han finna en annan plats för honom. Rob fasar för detta eftersom han har haft en av sina bästa vintrar i sitt liv tillsammans med b.s. Men en dag står han och ska sortera ut murkna äpplen ur en tunna och för skojs skull börjar han att jonglera med äpplena. Den utstickande kvisten gör att han får en annan känsla i handen när han ska greppa och kasta upp äpplet och han prövar lyckan med fem äpplen. Denna gången fungerar det! Ivrigt ropar han efter b.s. Äpplena faller i golvet men hans välgörare hinner se det och är lika glad som Rob att han nu kan stanna. Efter ett par månader har han blivit en fullvärdig jonglör och bardskäraren lär honom allt av sitt kunnande inom enklare läkekonst.

Under en av sina patientmottagningar känner Rob återigen den isande känslan av den annalkande döden. Han berättar för b.s. om sin förbannelse eller märkliga gåva och b.s. bestämmer sig direkt för att lämna orten för att inte riskera att bli anklagad som den som fick patienten att dö. Den avgörande upplevelsen är en skrivare som håller på att bli blind av grå starr, men när Rob återser honom har hans blick blivit klar. Skrivaren berättar att han blivit botad av en judisk läkare. Rob blir intresserad av att få veta vad läkaren har gjort för att bota något så obotligt. Den judiske läkaren berättar att han med en skalpell skurit bort hornhinnan. Offret måste bindas och drickas rejält berusat för det gör förstås helvetiskt ont. Han kan/vill inte ta emot Rob som elev men berättar att han utbildats av en läkare i Spanien som i sin tur utbildats av den legendariske Avicenna i Persien. Rob fattar nu beslutet att jobba, spara och resa dit för att på ett eller annat sätt få studera hos Avicenna.

Den medicinska skolan i Isfahan accepterar inga otrogna dvs kristna, utan endast muslimer och judar. (Inte så konstigt med tanke på korstågen strax innan -min anmärkning) Rob ansluter sig till en handelskaravan på väg till Orienten, lär sig persiska av ett sällskap judar och stannar under vintern till i ett judiskt samhälle där han förbättrar sina kunskaper i detta främmande språk samt lär sig mycket om judendom och judisk kultur. I Istanbul byter han identitet till jude.

Nu har jag inte nämt den trevliga skotska flickan han lär känna i karavanen... de möts senare igen. Och alla äventyr han får uppleva i Persien under styret av shahen i Isfahan. Vännerna han får, resan tillbaka till Europa och mötet med en intolerant och vidskeplig läkarkår i London...

Det är många år sedan jag läste denna boken, men jag har inte glömt många detaljer eller avsnitt. Det är en bok som jag njöt av att läsa och som jag inte ville skulle ta slut! Personerna är sammansatta och levande, de historiska miljöerna, religionsmotsättningarna och de skilda kulturerna i ypperligt skildrade. Och den beskriver på ett underbart och fascinerande vis vad det är att att följa sin kallelse. En bok som inspirerar.

Josephine


ps. Till min lycka upptäckte jag när jag sökte efter mera information kring Noah Gordon, att han skrivit två uppföljare till "Läkaren"! Men tyvärr är denna boken denna enda som översatts till svenska!? otroligt...

Andra bloggar om: boktips
Andra bloggar om: böcker

Skrivarcirkeln - Matupplevelser, verkliga och i litteraturen

svan



Den första tanken som slog mig var den fete bardskäraren i Noah Gordons bok "Läkaren" som köpte och lagade till en svan. Hur han stuvade den full med vild lök tror jag... det var så läckert beskrivet att än idag undrar jag om det inte skulle smaka gott, trots att det är svan. Svanar äter man ju inte, de tittar man på.

Inte ens anka har jag ätit... vad jag kommer ihåg... Fasan ska ju vara gott, men även där tycker jag bäst om att titta på dem. Annat var det när jag var liten. Vi ungar i kvarteret gav oss ut i skogen och skulle jaga den där fasanen som vi då och då hörde. Dess hesa skrik blev jag riktigt duktig på att härma och då kom den närmre, irriterad på sin rival. *grin*

Att läsa om mat i en roman eller en biografi kan vara riktigt njutbart. Tidigt insåg jag att det också var ett sätt att förankra en berättelse i verkligheten. Att göra den mer påtaglig och levande genom att använda det femte sinnet - smaksinnet. Denna kunskap fanns i praktiken om än inte i teorin när jag och två biblioteksvänner, tillsammans med skolbibliotekarien, skrev på vår stafettberättelse "Den tidlöse" i femte och sjätte klass. Jag kryddade från mitt första bidrag med allehanda, i min åsikt, riktigt goda maträtter (som vi fick i skolan). Jag har för mig att de andra tyckte det var lite fånigt att jag beskrev vad hon åt (stekt kyckling, risgrynsgröt). Kanske inte just att jag skrev om det, men säkert själva valet av maträtter! *grin*

I Kuki Gallmans bok "Elephants in my Orchard" använder hon matupplevelserna i sitt liv som ett större tema genom hela boken.(Se tidigare recension) Det blir nära och sinnligt liksom mycket av allt annat hon beskriver i sin bok. Ska man vara fördomsfull kan man säga att den verkligen är "italiensk". *ler*

Kokböcker läser jag däremot nästan aldrig, trots att det är en av de mest sålda sortens böcker i bokhandeln (samt utlånade på biblioteken). Det har säkert att göra med min egen pragmatiska tråkiga matlagning, trots att jag lärt mig använda lite kryddor och så... Det jag saknar mest är egentligen en ugn, jag kan bara koka och steka i det lilla köket. Men när jag går igenom gamla veckotidningar och annat för att slänga så nog river jag ut matrecepten! "Bra att ha". Jag kan räkna på ena handens fingrar hur ofta jag har använt ett urrivet recept det senaste halvåret...

Men! det händer och just det senaste halvåret har det nog hänt oftare än vanligt. När jag får besök av min belgiske fransktalande pojkvän infinner sig ibland lusten att laga till en riktig maträtt och pärmen med urrivna recept kommer fram innan turen till mataffären. Således har jag lagat till torsk med en sås gjord på uppvispad grädde, gräslök och senap. Varför grädden skulle vispas har jag lärt mig av Marabou.

De gjorde (och gör säkert fortfarande) en choklad full av luftbubblor. Blandningen av extra syre tillsammans med chokladen intensifierar smaklökarnas upplevelse. Samma princip borde gälla för grädden. (Rätta mig om jag har fel.)
Choklad får mig att tänka på mina bästa chokladstunder. De tillsammans med mina morföräldrar på glasverandan under sommarkvällarna kommer högt upp på listan, men de allra bästa är de tillsammans med min far. På kvällen ror vi ut tillsammans på sjön Tjurken hemma i Småland och metar upp mört som används som bete för att få gäddorna att hugga vid solnedgången. Efter någon timme eller två och vi har rott längs den ena vassruggen efter den andra och inget mer spännande än bottennapp har huggigt, då sätter det första sötsuget in och raskt äter vi två tre bitar var för att sedan försöka hålla oss en stund. Luften som blir mer och mer fuktig runt omkring oss. Stillheten. En och annan fågel, ibland ett rådjur eller en älg vid stranden. En och annan annan fiskare, men det är bara vi som ror med mörtsvirvel. Farfars uppfinning.(?)

Mörtsvirvel: Tre stycken trekrokar i rad med ett eller flera lekare längst fram. Mörten sätts fast lätt böjd i tre av krokarna med tafsen genom gälen och ut genom munnen. Dragen efter båten snurrar den sakta runt, något som får gäddorna att tro att det är en skadad mört som är ett lätt byte. Utan att reflektera närmare över saken (fisk lär ju inte reflektera så mycket mer än ljus) hugger de in och fastnar rejält i krokarna. När någon ror och man sitter med en lite tjockare lina i händerna blir hugget som ett tvärstopp, speciellt om det är en större fisk. Det är ett otroligt spännande ögonblick. (Ni som gillar att fiska vet precis vad jag skriver om ;-)

På tal om rådjur, det har jag faktiskt ätit. Ett annat ögonblick av matvaruinskaffning när vi åkte till arbetskollegan som hade skjutit ett rådjur med hagel. När vi kom fram hade han hängt upp det i bakbenen, tagit ur det och huvud och fäll låg intill husväggen. Jag kommer aldrig att glömma de där stora svarta ögonen. Rådjur hör nästan till samma kategori som svan och fasan; roligare att titta på än att äta. Kroppen styckades ner och packades in i fryspåsar och förvarades sedan i frysarna hos oss och hos farmor. Det smakade gott. Med uppväxten full av prärieindianer som glatt slaskade i sig rå bisonlever har jag inga större problem med att etiskt ansluta mig till naturen i mitt köttätande. Men vi fick vara uppmärksamma när vi åt för det fanns faktiskt några få hagel kvar i ena bringan.

Fågel, fisk och mittemellan,
det var det det!

Josephine

Manon på lugnagatan får nu ämnet: "Min mest spännande resa". Du har till Måndag kväll på dig, lycka till!

Tåget till Bryssel del 3

Dit 24/2

Jag stänger av datorn och stuvar ner all packning på tio minuter i ryggsäck och plastpåse, låser och slänger mig iväg på cykeln. Förbannar motvind och mjölksyra och lugnar inte ner mig förrän jag ser klockan under Hollands Spoor. Elva minuter kvar. Gott om tid att låsa fast cykeln och köpa biljett. *pust* Räddad igen av min skrivbordsklocka. Den går alltid minst fem minuter före, ibland sju-åtta. Mitt sista-minuten-liv skulle inte fungera annars. (om det nu gör det egentligen?)

Strax efter Haag och innan Delft passerar kioskkillen med sin smala höga vagn. Klädd i en tröja med två oranga och två blå rutor ser han ganska fotbolls-käck ut. Ljudligt säger han "God kväll!" Ingen tittar upp. Ingen hälsar tillbaka. Ingen vill köpa en dyr kopp kaffe. Han går ganska snabbt genom vagnen noggrannt spanande efter kaffesugna blickar. Ett otacksamt jobb? Jag hoppas att han inte får lön efter provision, den skulle vara förskräckligt liten. Ibland köper jag en liten förpackning med Pringles. På tåget kostar den lika mycket som en stor. Lite extra lyx, av bara farten.

Tillbaka 26/2

polder



Sent på kvällen är det mörkt. Under sommarhalvåret kan jag ibland få njuta av fantastiska solnedgångar genom tågfönstret, men under vintern passerar polderlandskapet i becksvart.
Paret intill mig sitter med en laptop och två par hörlurar. Ingen jobbar, båda lyssnar på musik. Laptop med internetuppkoppling via mobilen? Mmm läckert men dyrt, säkert. Som bakgrundsbild har de ett snölandskap. Stora gnistrande vita snödyner. Kanske antarktis? Här syns inte en snöflinga. Kommer det lite snö smälter den bort samma dag. Ibland om det är tillräckligt kallt kanske den blir kvar så pass länge att den hinner bli smutsig. Men i Ardennerna är det fint.

Förra året den 27:e Februari åkte vi över dagen upp till ett litet ställe söder om Maastricht. Nere i Maastricht fanns det fläckvis med snö, men mest barmark, men 400 meter högre upp låg snön ca 40cm djup! Det var då vi såg en uppblåsbar giraff helt nedtyngd av ett tjockt snölager... det fotot har jag förstås inte här nu! (Grrrr)

Där hyrde vi pjäxor och skidor och gav oss ut i spåren mellan hagar och granar, nedför och uppför och tvärs över en åker med utsikt över en av alla de vackra dalgångarna. Underbart! En sådan dag som ligger i tio i topp på mest lyckade vinterdag i ens liv :-)

Denna morgonen såg vi slutet av herrarnas 50km lopp. På en fransk TV-kanal. Reportrarna skrek förstås hysteriskt bara om sina franska åkare (varav en var uppe i ledningen då och då) och Patrick retades med min patriotiska frustration, medan jag tyckte att vi gott kunde heja tillsammans då Belgiens vinter-OS-trupp var skämtsamt liten och utan medaljchanser... Alltså, den där kompakta klungan! Jag fattar inte att de inte trasslar in sig i varandras stavar och ramlar ihop i en enda stor spretig hög?... Fantastiskt att de lyckas komma i mål utan att ha stuckit hål på varandra...

Fråga: Det rycker i mina skidmuskler när jag ser dem trampa, staka och glida iväg, gör det det hos dig oxå?

Josephine - med lätt skidabstinens

Lite besöksstatistik igen

jo alltså, det har inte hänt något här på fem dagar nu...

(rekord! eh... inte. Det var nog snarare min regelbundna
bloggning hittills som var rekordartad... eller snarare
hysterisk ;)

Den ringa bloggningen verkar inte besökarna bry sig om?

lördag: 120 besök
söndag: 72 besök
måndag: 83 besök
tisdag: 76 besök
onsdag: 56 besök - uppdaterat!: 102 besök ;-)

och inte har jag fått ngn chans att "fulkommentera" nämnvärt
hos någon annan heller... eller kan det vara frivolitetsvännerna i Sverige som har hittat hit nu?

Skrivarcirkelns ämne ska jag avhandla på fredag när det har fått snurra några varv i hjärnans karusell. Det blir både litteratur och egna smakupplevelser :-)

ses strax!
Josephine

RSS 2.0