Internets förvrängningar / The distortions of internet

 
konstnär: William Mathieu  "chat col vert"  http://williammathieu.eu/accueil_fr.php
 
Allting är inte vad det ser ut att vara och särskilt inte det skrivna ordet. I min jakt efter en bild till vad jag ville beskriva tittade jag på målningar av surrealister som Dali och Magritte, men snubblade som av en händelse över denna surrealistiska katt. Inte nog med att jag älskar katter, de är också kända som mystiska och "opålitliga" i jämförelse med de lydiga och väluppfostrade hundarna. Vi förmänskligar deras djuriska instinker och betéenden och glömmer att deras värld har ett helt annat perspektvt än vårt. Katten på bilden är mjuk, gosig och samtidigt helt främmande med sin artificiella färgsättning. På det sättet liknar bilden det vi visar av oss själva på internet - en bit verklighet - en bit fantasi.
 
Under veckan som gick fick jag återigen försvara det faktum att jag använder en pseudonym på internet. Det finns de som avskyr att andra väljer att vara anonyma och skyller allt möjligt dåligt betéende just på att de gömmer sig och jag kan förstå deras ståndpunkt, men i slutet av 2002 då jag fick möjlighet att bli modell på internet via  http://www.kaikura.net  var det en av de första saker jag bestämde mig för - en pseudonym. Aldrig att jag ville ha en enda psykopat som letade upp mig i telefonkatalogen! Idag finns det tusentals människor runt om i världen som har sett fotografierna och jag är glad att jag har skyddat inte bara mig själv utan också min familj från ovälkommen uppmärksamhet. De som känner mig - min familj, mina vänner och dem jag träffar utanför internet vet vem jag är så det är bra som det är.  För övrigt anser jag inte att en pseudonym är exakt detsamma som att vara anonym. Jag står för vartenda ord jag skriver och den som vill kan ta kontakt med mig via min blogg eller mejl.
 
Det är bra som det är, precis lagom. För länge sedan i Haag träffade jag en ung amerikansk utbytesstudent på spårvagnen. Han kom fram och berättade att han kände igen mig från internet. Fotografierna hade han sett vid ett enda tillfälle två år tidigare och han hade inte en aning om att jag bodde i Haag. Kul! och också någon gång i Bryssel har en person kommit fram och hälsat. Efter tio år kan jag räkna på ena handens fingrar dessa möten. Jag kan inte föreställa mig hur livet är för dem som är berömda - att inte längre kunna gå någonstans utan att människor tränger sig på.
 
Men tillbaka till ämnet, det skrivna ordets fallgropar. Under veckan fick jag också ett av dessa typiska mejl på Facebook, en ung man som skrev" jag vill slicka dina ben". Ni som gör er besväret - jag tar bara bort era mejl och jag tar bort er från min vänlista utöver det. Behåll era tankar för er själva där de hör hemma, jag är helt enkelt inte intresserad.  Men för en gångs skull (denna veckan verkar jag ha gjort allting tvärtemot sunt förnuft) svarade jag honom och skrev: "Skulle du vilja att din syster eller din mor fick en sådan kommentar?!"  Han svarade direkt, "förlåt" skrev han, "jag ångrar mig." Jag var fortfarande irriterad och gav honom en tillrättavisning till, varpå han blev irriterad - vilket kanske på sätt och vis bevisade att han verkligen ångrade sig...  för det är det som är problemet.
 
En person som du aldrig har träffat, aldrig har sett i ögonen men kanske är en fena på att skriva vackert - hur ska du någonsin kunna veta att han verkligen menar vad han skriver?  Och även om du har träffat honom - det skrivna ordet utan tonfallet, utan ansiktsuttrycken - utan hela den biljon med kommunikation som syn och lukt och känsel överför lämnar alltför mycket över åt fantasin.
 
Jag är en läsande människa med rik fantasi. Ge mig en god roman och jag glömmer bort världen runtomkring. Mina vänner kan prata högt OM mig och jag hör dem inte. Om inte varje dag så varje vecka får jag kämpa med denna fantasi - att inte ta det som någon säger till mig personligt framför allt inte i jobbet. Att inte övertolka det som sägs eller sker. Att inte lägga in meningar mellan raderna och framför allt inte dra förhastade felaktiga slutsatser. Ibland känns det som om jag inte har lärt mig ett dugg på tjugo år, som att jag fortsätter att upprepa samma fel om och om igen skapande onödiga problem.
 
En bit verklighet - en alldels för stor bit fantasi.
 
//Josephine
-----------------------------------
English:
 
Everything is not what it looks like and especially not the written word. In my search for a picture to describe what I wanted to illustrate, I looked at paintings by surrealists like Dali and Magritte, but stumbled by coincidence on this surreal cat. Not only do I love cats, they are also known as the mysterious and "unreliable" compared to the obedient and well behaved dogs. We humanize their animal instincts and behaviors, and forget that their world has a very different perspective compared to ours. The cat in the picture is soft, cuddly and simultaneously completely alien with his artificial coloring. In this way it is similar to the picture we show of ourselves on the internet - a piece of reality and a piece of fantasy.
 
During the week, I had once again to defend the fact that I use a pseudonym on the internet. There are those who hate that others choose to remain anonymous and blame every bad behavior on the fact that they are "hiding" and I can understand their position, but at the end of 2002 when I had the opportunity to become a model on the internet via http://www.kaikura.net this was one of the first things I decided to create - a pseudonym. Never was a single psychopath going to look me up in the phone book! Today there are thousands of people around the world who have seen the photos and I'm glad that I have protected not only myself but also my family from unwelcome attention. Those who know me - my family, my friends and those I meet outside the internet knows who I am so it's fine as it is. Moreover, I consider that a pseudonym is not exactly the same as being anonymous. I stand by every word I write and those who want can contact me via my blog or my email.
 
It is fine as it is, just perfect. Long ago in The Hague, I met a young American exchange student on the tram. He came over and told me that he recognized me from the internet. He had seen the photographs at one time two years earlier and he had no idea that I was living in The Hague. Fun! and also once in Brussels there was one person who came up and said hello. After ten years I can count on one hand those meetings. I can not imagine what life is like for those who are famous - to no longer be able to go anywhere without people coming up presenting themselves.
 
But back to the topic, the pitfalls of the written word. During the week I also got one of these typical emails on Facebook, a young man who wrote "I want to lick your legs." You who make this effort should know that I will just delete your emails and also delete you from my friends list. Keep your thoughts to yourself where they belong, I'm simply not interested.  But for once (this week I seem to have done a lot of things contrary to common sense) I answered him and wrote: "Would you want your sister or your mother to get such a comment?" He replied immediately, "I'm sorry" he wrote, "I regret it." I was still annoyed and gave him another rebuke, whereupon he got annoyed - which perhaps in some ways proved that he truly repented ... for this is the problem.
 
A person you have never met, never seen in the eyes but maybe he is very good at writing - how will you ever know that he really means what he writes? And even if you've met him - the written word without voice, without facial expressions - without all the trillions of communications that sight and smell and touch transfer leaves too much to the imagination.
 
I am a reading person with a rich imagination. Give me a good novel and I forget the world around me. My friends can talk loudly ABOUT me and I do not hear them. If not every day, then every week, I struggle with this fantasy - not to take what someone says to me personally especially not at work. Not to over-interpret what is being said or done. Not to put sentences between the lines and above all not to jump to wrong conclusions. Sometimes it feels as if I have not learned anything at all during twenty years, I continue to repeat the same mistakes over and over again creating unnecessary problems.
 
A piece of reality - one too large large piece of imagination
 
//Josephine
 
 
 

Twitter-mosaik

src="http://s3.amazonaws.com/twitter_production/profile_images/62700805/Paolo_Coehlo_400x498.shkl_normal.jpg" />

Från denna sidan: http://sxoop.com/twitter/mosaic.pl Josephine :-)

Twitter, Bombay och Bloggvärde

Nu halkade jag in på en såndär grej till... "Twitter" mest för att jag var nyfiken på de senaste nyheterna från Mumbai/Bombay. Jag antar att den var bra i början, men där var mycket repeterande av TV-nyheter när jag kom in, så det kändes inte speciellt jättelive efter ett tag.

Känner inte riktigt heller för att koppla upp mobilen till twitter... Det finns tillräckligt med informations och kommunikationsbrus runtomkring mig under dagarna. Ibland - fast inte ofta - skulle jag vilja ha en laptop på tåget, men för det mesta tycker jag det är så skönt att bara kunna sitta ner och slappna av, låta tankarna vandra, titta ut genom tågfönstret eller studera medpassagerarna på tunnelbanan (den som inte vill bli sedd eller se ngn av de andra stirrar istället stint in i sin metro-tidning).

Och Mumbai? När jag gav SAP-support på engelska fick jag ofta samtal därifrån, nu med bara DW på engelska inte lika ofta. Jag hoppas de kan få ut gisslan levande från hotellet. Finns det något som ursäktar terrorism? Jag tycker inte det, jag hatar det faktum att oskyldiga människor dör, människor som lever vanliga liv och som aldrig har gjort en fluga förnär. Vad angår deras (terroristernas) krig oss andra?

Och sen stötte jag på bloggvärde Vette sjutton vad de beräknar värdet på för enligt den sidan är min blogg värd: 476 221 kr(!) Oki... hoppas blogg esse i Kalmar är nöjda med reklamintäkterna de får in...

Förkylningen är lite bättre idag, men jag är glad att jag stannade hemma, hostade mycket på morgonen, matt och rejält hängig.

*snurf*
Josephine

foto-abstinens...

Lider ni lika mycket som jag av denna bloggens tillfälliga avsaknad av fotografier?... men de kommer... igårkväll satte jag upp datorn, internet kommer.... snart... hoppas vi... beror på om Patrick kan få den eget inköpta trådlösa att fungera eller om vi måste/blir tvingade mer eller mindre att köpa trådlös-tjästen från hans leverantör.. Enligt den som Patrick ringde ska han bara följa proceduren som står beskriven, men när han gör det måste han ändå koppla upp till ngn servers (leverantörens?) IP-adress som nu är blockerad! och den han pratade med i telefonen verkade inte alls förstå problemet som Patrick hade eller kunna ge honom en lösning, han upprepade bara fem gånger det som "borde" fungera (och som alltså inte gör det).

hmmm varför kan inte en sådan helpdesk-arbetare bara koppla vidare till en mera erfaren kollega?.... *suck*

I vilket fall som helst kan jag kopiera på en CD till Patricks dator som har LAN-internet nu. (om inte P. går med på att koppla kabeln till min dator tills vidare... trots allt har jag ett fungerande ljudkort! *grin* )

Fast ikväll måste vi städa! - badrummet är ofräscht...

data-hälsningar,
Josephine

ps, nej - jag är för snål för att använda MMS till flickr! ;-) vi ska ju renovera för sjutton, det kostar multum...

Second Life notiser

image518

Jag gick med i Second Life i januari i år, men efter de första tre månaderna har jag varit där kanske tre eller fyra gånger. Det är kul om man går dit ofta - och inte har något annat att göra på internet. Annars blir det bara stressigt och man kommer inte vidare i utvecklingen av sitt "avatar-liv".  Som om inte det verkliga livet skulle vara fullt upp ändå...  

Ibland stöter jag på en och annan notis i press och tidningar om SL och då läser jag alltid med intresse. Festligt att även Svenska Turistföreningens tidskrift har med en notis i senaste numret, egentligen helt logiskt med tanke på vad man sen i våras försökt göra för att göra reklam för Sverige genom SL. Mest gamla nyheter, fast jag visste inte att Bildt fastnade i ett träd när han skulle "inviga" - lite klantigt att inte öva någonting innan?


Den andra notisen är holländsk:

image519

från Automatiserings Guiden -  (Automatisering Gids - weekblad over informatietechonologie)

Första livet om Andra Livet.

"Det är ändå underligt, säger jag, folk kommer till Second Life för att glömma eländet i First Life och på nolltid har de precis samma elände i Second Life." Flerfaldigt belönade poet och romanskrivaren Ilja Leonard Pfeijffer är en av de sällsynta själarna från den litterära världen  som erkänner den digitala, i detta fallet den virtuella verkligheten i Second Life. Detta pga en inbjudan från hans förlag som under tiden har öppnat ett virtuellt kontor i det Andra Livet. Denna boken visar själen hos en "mycket beläst man" som tvekande har lämnat Olympus trappor för att inspektera den digitala buken(?) av det gemensamma livet. (? -anspelar säkert på något Grekiskt). Pfeijffer kan skriva enastående praktfullt. Det visar han också här.

Kul. En bok jag kan tänka mig att läsa för nöjes skull  :-)   Om den inte har blivit översatt till svenska inom kort kan ju någon skrivsugen i Sverige passa på att sno idén och snabbt skriva ihop en egen SL-bok?

Josephine  :-)  (inte längre lika förkyld, workshopen med orkestern på eftermiddagen hjälpte, musik är medicin)

Andra bloggar om: Second Life

Citat! Citat! Citat!

När jag tittade efter vem det var som hade sagt detta:

"Never fear shadows.
They simply mean there's a light somewhere nearby."

Ruth E. Renkee  (eller "Renkei")

så hittade jag en småckfull citat-sida!  10 162 citat av inte mindre än 3503 författare.  Ah, godis!  :-P 

*smask*
Josephine

Andra bloggar om: citat, författare

Facebook

Jag hade redan fått två inbjudningar och hade egentligen inte tänkt att gå med i YtterliggarE en community... (vad sjutton heter det på svenska?) men så *hrm* skapade Nika en fan-grupp där för Coelho och så vart jag inskriven där med.

Well, well - jag är även med i Flixter och Cherry Tap och Second Life, men jag är i stort sett aldrig där. De enda ställena som jag verkligen går till varje vecka är mina mailboxar, yahoo-gruppen, MySpace och hit.

Http://www.facebook.com

är alltså (nya) innestället för den som vill "nätverka".


Josephine
;-)

Andra bloggar om: facebook, myspace, yahoo-groups, communities

Internet och vänner

Sent omsider går jag igenom min blogglista på bloglines (jag läser/besöker andra bloggar periodvis med flera veckor emellan, förutom de som kommenterar här- ni får besök oftare! ;-) och hamnar hos "Tankarnas hotell" som nu håller på och skriver en bok med ett verkligt jätteintressant ämne!

"Nätvänner - om betydelsen av social interaktion på nätet"

Jag har bara läst första avsnittet i första kapitlet, men jag kommer tillbaka och läser strax mera!

En annan urtrevlig blogg för oss kattälskare är denna om katt-trappor!

*ler*
Josephine

Dagens goaste skratt!

Även denna länken hittade jag på talltalk forumet,
alldeles för bra för att inte skickas vidare!

Dagens goaste skratt

Den får mig att tänka på en kvinna (Ugglan, du vet
vem ;-) som hade världens mest osannolika skratt!
Undras om någon någonsin videofilmade det?
När hon skrattade som värst och andades in lät hon som en gris
och när hon andades ut kom ett riktigt åsneskri!
Alla som var i närheten började förstås asflabba de med
åt hennes skratt! vad det ursprungliga skämtet möjligen
var glömdes alltid bort. ;-)

*ler*
Josephine

Andra bloggar om: humor, skratt

Tändsticksproblem m.m.

Via en blogg via en annan blogg hittade jag ett roligt Tändsticksspel skapat av en snubbe som kallar sig för "Ze Frank". Hans hemsida innehåller en massa roliga spel och leksaker! Otroligt kreativ :-) Bl.a. en sorts snurrande kalejdoskop som man själv totar ihop. Det finns även en variant med fotografier/bilder. Något säger mig att han säkert är aktiv i Second Life och om han inte är det, så skulle han mycket väl kunna göra sig ett starkt namn där med sina scripts!

Är det någon av er som redan känner till honom?
Jag är helt noll på "internet-världens" kändisar...

Josephine

Två små projekt och ett stort nöje

Så sticker man upp huvudet i bloggvärlden igen...

de senaste dagarna har jag pysslat och donat med två små hemsida-byggen.
På villkor att det skulle gå fort och vara ruskigt enkelt och snabbt använde jag mig av Geocities. Enda nackdelen är att gratis-sidorna där är väldigt små. Max 4'2 Megabyte trafik per timme, så om de här nu inte syns när du klickar på dem så prova igen om minst en timme.

Boklagret eftersom jag tyckte att de behövde en sida. (Fast antagligen blir jag beordrad att stänga den... Jag vet ingen som är så anti-internet just nu som mamma... fast hon eg. inte är det, men för tillfället tycker hon det är jobbigt att B., jag och hela Sveriges television tjatar på henne! *grin*)

Och sedan blev det lite roligare att visa helgens fotografier från Haags första Bookcrossing-träff med en hemsida istället för med ett fotoalbum!

Bookcrossing har jag skrivit tidigare om bl.a. här.

Och nöjet? jag trillade dit - i gott sällskap med hundratals DN-läsare (skulle jag tro) i en helt annan virtuell värld; denna! Idag har jag t.ex. åkt skridskor trots mitt knä *ler* och även gjort en massa roliga hopp (Flipp och Zalkov och allt vad de heter) som jag inte skulle kunna även med ett helt läkt knä... i alla fall inte utan att det troligen skulle behövas opereras igen! *lol*

Artikeln i DN.

OK.
Imorgon sätter jag upp nya Skrivarcirkel-listan. Det går fortfarande bra att anmäla sig! Jag stoppar in dig på slutet av listan isåfall :-)

Vi se's!
Josephine

ps. Jag har också en blogg-reseberättelse att skriva rent här från December, den kommer så småningom!

Andra bloggar om: Second Life, virtuella världar, bookcrossing, böcker

Krånglande Mejl

OK synd att man ska behöva skriva det,
men från och med lördagen fram tills nu
har min talljosephine.com adress inte fungerat
och jag vet inte när den kommer att börja
fungera heller...

så alla bloggare som brukar mejla mig på den
adressen - mejla istället:

Josephinea197KanelbullEyahoo.se

(jag har en särskild "bloggare"-fil
i min brevlåda, jättetrevligt! :)

Josephine

Veckans roligaste länk?

Hmm... denna sidan borde jag ha sett tidigare idag... har just inte fått särskilt mycket gjort..
(läs: i stort sett ingenting) Hittad hos Eremos blogg.

Bloggardag idag. Och nya foton i yahoo-gruppen efter helgen :) men det får ni läsa om där. Inte här.

Usch vad jag är slö***
Josephine

RSS 2.0