Chapman Stick

Den som möjligtvis trodde att utvecklingen av musikinstrument slutade i och med att elgitarren introducerades... hè, gå och göm dig under en filt! *grin*

Jag fick en kommentar av Agneta under ett gammalt blogginlägg (webblogg är toppen då man på sin arbetssida får se alla de senaste kommentarerna oavsett hur gammalt inlägget är) om Michael Hedges med ett tips till detta videoklipp:



Och något förbryllad undrade jag, vad är "Chapman Stick"? Det är alltså ett strängintrument utvecklat i början på 70-talet som man kan spela dubbelhändig tapning på. Eller tapping på engelska, (irriterande att de tagit en engelsk term och inte översatt den bättre?)

Wikipedia engelska delen är lite mera utförlig än den svenska delen, men där nämns vem i Sverige som är duktig på att spela detta instrument.

Och den som undrar vad en Ofikleid eller ett Spikpiano är för något kan roa sig en stund med denna lista på musikinstrument!

Josephine - musiclover

Andra bloggar om: chapman stick, Greg Howard

Second Life notiser

image518

Jag gick med i Second Life i januari i år, men efter de första tre månaderna har jag varit där kanske tre eller fyra gånger. Det är kul om man går dit ofta - och inte har något annat att göra på internet. Annars blir det bara stressigt och man kommer inte vidare i utvecklingen av sitt "avatar-liv".  Som om inte det verkliga livet skulle vara fullt upp ändå...  

Ibland stöter jag på en och annan notis i press och tidningar om SL och då läser jag alltid med intresse. Festligt att även Svenska Turistföreningens tidskrift har med en notis i senaste numret, egentligen helt logiskt med tanke på vad man sen i våras försökt göra för att göra reklam för Sverige genom SL. Mest gamla nyheter, fast jag visste inte att Bildt fastnade i ett träd när han skulle "inviga" - lite klantigt att inte öva någonting innan?


Den andra notisen är holländsk:

image519

från Automatiserings Guiden -  (Automatisering Gids - weekblad over informatietechonologie)

Första livet om Andra Livet.

"Det är ändå underligt, säger jag, folk kommer till Second Life för att glömma eländet i First Life och på nolltid har de precis samma elände i Second Life." Flerfaldigt belönade poet och romanskrivaren Ilja Leonard Pfeijffer är en av de sällsynta själarna från den litterära världen  som erkänner den digitala, i detta fallet den virtuella verkligheten i Second Life. Detta pga en inbjudan från hans förlag som under tiden har öppnat ett virtuellt kontor i det Andra Livet. Denna boken visar själen hos en "mycket beläst man" som tvekande har lämnat Olympus trappor för att inspektera den digitala buken(?) av det gemensamma livet. (? -anspelar säkert på något Grekiskt). Pfeijffer kan skriva enastående praktfullt. Det visar han också här.

Kul. En bok jag kan tänka mig att läsa för nöjes skull  :-)   Om den inte har blivit översatt till svenska inom kort kan ju någon skrivsugen i Sverige passa på att sno idén och snabbt skriva ihop en egen SL-bok?

Josephine  :-)  (inte längre lika förkyld, workshopen med orkestern på eftermiddagen hjälpte, musik är medicin)

Andra bloggar om: Second Life

Överenskommelse för oss som blir sårade av Kärleken

Ja, hur sjutton översätter man titeln på ett snyggt sätt?...

för övrigt är jag förkyld med rejält halsont och bör egentligen undvika datorer helt och hållet, så den som känner för det får själv översätta resten.

Jag håller inte riktigt med om artikel fyra. Vadå "små bedrägerier"? en lögn är en lögn - de hör inte hemma i ett ärligt förhållande.

Josephine
---------------------------------------------------------------

The Wounded by Love Agreement

General Provisions:

A] Considering that it's absolutely correct the saying that states that "all is fair in love and war";

B] Considering that in war we have the Geneva Convention, adopted in August 22nd of 1864, that determines the fate of the wounded in battlefields whereas there is no agreement that was promulgated until this day that deals with the wounded of love, who are much more populous;

It is hereby declared that:

Art. 1 All lovers, male or female, are now being notified that love, besides being a blessing, is also something very dangerous, unpredictable and able to cause serious damages. Consequently the one who decides to love has to know that his body and soul are exposed to many types of wounds and will not be able to blame the partner in any moment, since the risk is equal to both.


Art. 2- Once a lost arrow from the bow of Cupid hits a person, that person has to immediately ask the archer to dart another arrow in the opposite direction, so that one will not fall prey to the wound famously known as "non-reciprocal love". In case Cupid refuses such act, the Agreement here promulgated demands that the wounded immediately retrieves the arrow from his heart and throw it in the bin.

In order to achieve this effect, the wounded has to avoid phone calls, internet messages, flower deliveries, or any other act of seduction, since these acts may achieve short term results, but are inevitably erased by time. The convention declares that the wounded has to quickly seek the company of other people in order to control the obsessive thought "it's still worth to fight for this person".

Art. 3 In case the wound comes from third parties, meaning, the loved one is interested in someone else who was not expected in the pre-established plans, it is hereby expressly forbidden any act of revenge. In this case, it is permitted the profuse use of tears, some punches on the wall or pillow, talks with friends where the wounded can freely insult the ex-partner, allege his complete lack of good-taste, but refraining to lessen the partner's honor.

The agreement determines that art. 2 can also be applied: the wounded may seek the company of other people, preferably in places where the partner does not dwell.

Art. 4 In case of light wounds, hereby classified as small betrayals, fulminating passions that do not last long, transitory sexual disinterest or dysfunction, one has to quickly and abundantly apply a medicine called Forgiveness. Once this medicine applied, one must never look back and the subject must be completely forgotten, never being mentioned as an argument in eventual fights or moments of wrath.

Art. 5 In the case of definitive wounds, also called "brake-ups", the only medicine capable of truly healing one's heart is Time. It's pointless and ineffective to find consolation with fortune-tellers (that will always allege that the lost love will return), romantic books (in which the endings are always happy ones), TV soap operas or other similar things. One has to suffer with intensity, completely avoiding the use of drugs, painkillers, prayers. Alcohol is only allowed in moderation, never surpassing more than two glasses of wine per day.

Final Provision: the wounded of love, contrary to the wounded of armed conflicts, are neither victims nor torturers. They have chosen something that is part of life and therefore they have to face the agony and the ecstasy of their choice.

And for those that were never wounded by love, they will never be able to say: "I lived". Because they haven't.

This text was written in Geneva, June 25th, 2007

Paulo Coelho

The Wounded by Love Agreement

Volleyboll

Jag tror jag var med några gånger i byns volleyboll-lag när jag var ca 12... men det var inget för mig. Jag hatade mer eller mindre volleyboll eftersom det gjorde så ont mot underarmarna, kunde aldrig vänja mig vid det.
(och jag är ingen vidare lagspelare)

Men det förhindrar ju inte att man trots allt tittar på spelet, särskilt inte när EM pågår i Belgien (finalerna nästa helg i Luxemburg) och särskilt inte när man får möjlighet att bli fotograferad tillsammans med en av de allra längsta spelarna!

image517

Ekaterina Gamova från Ryssland är 202cm. Där ligger jag i lä med fem centimeter! *grin*  Hennes lagkamrat Merkulova är också 202, men hon försvann från planen innan jag hann fråga...

När hon reste sig upp för detta foto såg hon riktigt konfunderad ut ett tag, ("men i vilket lag spelar hoN? henne har jag aldrig sett förr!?") men samlade sig kvickt! *grin* Hon pratade nästan ingen engelska, jag hann bara säga att jag var från Sverige, sen var det snabbt vidare till en bunt med sport-journalister.

Josephine > lång linslus


Andra bloggar om: Gamova, Volleyboll

Svenskar är inte så fega ändå... *grin*

Jag hoppas denna filmen kommer snart till Holland!

Svarta Nejlikan om den svenska diplomaten Harald Edelstam. Den kanske inte kommer att gå på Pathé precis, men troligen på Haags Filmhuis som brukar visa filmer från andra håll än Hollywood. ("Jalla! Jalla!" "Kopps" och "Zozo" har alla visats där.)

Och när jag slår upp honom på svenska wikipedia så blir jag bara ändå mer imponerad...
bortsett från hans stöd(??) till Castro förstås. Varför är det så många som gillar Castro? en diktatur är väl inte bättre än någon annan? Folk som yttrar kritiska åsikter åker i fängelse och så ska det ju inte vara...

För övrigt fick jag igår 280 poäng på DNs ord på ord.

Josephine
:-)



Aftonbladet

Svenska Dagbladet


Andra bloggar om: Svarta Nejlikan, Harald Edelstam, Castro

Vad är verklighet?

Jag har haft två filmer i bakhuvudet de senaste dagarna + en klassisk bok som nuddar vid ämnet; "verklighet" eller kanske mera hur vi uppfattar vad som är verkligt och vad som inte är det.

Den ena filmen såg jag för mycket länge sedan men den gjorde ett djupt intryck, den andra är mera aktuell...
ur båda har jag valt de för mig mest gripande scenerna.



THX 1138 med Robert Duvall är gjord av George Lucas 1971.
Wikipedia THX 1138

Jag har valt slutscenen där han står som en tanig liten siluett mot den stora orangegula solen. Ofta har jag undrat vilken värld han kom upp till, om han skulle överleva, om där fanns andra människor...



Den andra är Matrix, den välgjorda scenen där han sväljer det röda pillret...

Och när jag skummar Wikipedia för mera info kring filmen så kom jag till en intervju med Jean Baudrillard vars bok "Simulacrum and simulation" varit en inspirationskälla för filmskaparna. Själv anser han i intervjun att de missuppfattat det han skrivit i boken!

"But the primary characteristic of this universe lies precisely in the inability to use categories of the real to speak about it ."

Vilket knyter an till boken jag nyss läst: "Zen and the art of motorcycle maintenance" av Robert M. Pirsig, 1974.



Denna trevliga youtube videon berättar på ett relativt lättfattligt sätt vad boken handlar om.

Baudrillards "the real" och Pirsigs "Quality" har en del gemensamt i sin odefinierbarhet. Fascinerande är hur olika synen på mentala tillstånd är i väst och öst. Det som enligt zen-buddismen är "det totala uppgåendet" och ett spirituellt mål, är (ibland?ofta?) i väst beskrivet som "katatonisk scizofreni".

Mina tankar går i virrvarr och hit och dit, de började som sagt kring filmerna. En av anledningarna är just att de erbjuder en så sockersöt ursäkt, "du är manipulerad", "du har ingen kontroll" osv intressant, men lika hopplöst och inaktiverande som en flaska Rioja för en alkoholist. Sedan läste jag "Zen ---" och njöt av hans pragmatiska men ändå hollistiska livssyn.

Pirsig skrev en bok till som (ännu) inte är lika känd: "Lila: An Inquiry Into Morals". Den kommer att bli mitt nästa bokköp på American Book Center!

Kommentarer och fundileringar mottages tacksamt!

Josephine

Andra bloggar om: THX 1138, Matrix, Zen and the art of motorcycle maintenance, Zen, Baudrillard, Pirsig, Science Fiction
Andra bloggar om: filosofi

RSS 2.0