giraffen197

2005-12-03
11:32:59

Gammal är äldst

I Holland sjunger du inte "ja må hon leva uti hundrade år", nej där sjunger de "lang zal ze leven in de gloria" = länge ska hon leva i hmm.. ljuset? äran? kanske "med den äran". Det är ju ändå vad alla önskar sig, att få bli gammal med värdighet och slippa bli ett vårdpaket som ingen hinner byta på. I Kina hugger de i rejält: "tiotusen år". Det måste väl vara inklusive det eviga livet då?

Så, vem är det då som fyller år? Det är min kära mormor. Hon blir idag 93 år, men som hon sa i feletonen; "Nej, nej idag kommer ingen det är ju så ojämnt!" Hon är cool. Två år till? inga problem! Men det är klart när man fortfarande bor hemma med en mager gubbskrutt till make som helgen dessförinnan har haft sin 95-årsmottagning(!) då kan man nog kosta på sig att tänka så. *ler*

Hon blev lite firad några dagar i förväg. Och nästa vecka blir min far 64.
Och tiden böjer hans rygg och hans nacke, men likamycket tanken att "nu är jag gammal". Mina föräldrar har aldrig varit de sportiga typerna vilket mina morföräldrar är. Jag skriver är, för när man 94 år gammal går nedför grusgången med hjälp av ett par skidstavar för att ta sitt dagliga morgondopp i +18 grader skärgårdsvatten, med lungefysem och hjärtklaffsbesvär, då ÄR man av hårt virke! Men så är han också en f.d. officer.

Mormor är inte sämre hon. Hon paddlade kajak tills hon var 85 år och hon lärde mig att åka skridskor på februariloven och att göra telemarkssvängar på långskidor nedför golfbanebackarna vid Näsby Park. Och att segla, böja engelska oregelbundna verb, men inte att spela golf.

Min språkglädje har jag emellertid fått inte enbart av henne. Jag hade en farmor som läste mycket och som arbetade som byns bibliotekarie. Hon började 1937 på NTOs lilla bibliotek och fortsatte i 40 år genom kurser och kommunalisering tills hon var 70 år gammal. Boklycka! Och det var nog denna lycka som gjorde henne så gammal, för hon var inte sportig, även om hon hade gott om energi och alltid pysslade med allt från mattvävning till julklappsverser.

Hon dog i våras 98 år gammal.


Josephine
Kommentarer:
2005-12-03 @ 11:52:18

Jag pratade med min far igår kväll. Han blir 83 snart... men han tycker inte att han är gammal. Han tycker att kvinnor är bland det mest underbara som finns. OCH... han charmar dom ordentligt.

2005-12-03 @ 12:11:42
#2: Vic

Vilken intressant läsning! Jag fascineras av gamla människor och önskar jag hade några omkring mig. Det är synd när man varken träffar mor- eller farföräldrar.

2005-12-03 @ 12:23:53
#3: Josephine

Mamsen: min kära farmor sa själv att hon inte kände sig gammal förrän hon var drygt 80... och gamla gubbar kan vara nog så virila! jag blev jättecharmad av en fransman på 77 för ett par år sedan :)

Tack Vic! Du det finns en busenkel lösning: Gå till närmsta ålderdomshem och leta reda på en plastmormor! de blir ofta lämnade ensamma veckovis och månadsvis i sträck eftersom familjen aldrig "hinner" besöka. Efter att han besökt ett antal lär du träffa någon som du säkert trivs med :)

2005-12-03 @ 12:24:25
#4: Josephine

(ha förstås inte han)

2005-12-03 @ 12:45:38
#5: Vic

Ja, det var ingen dum ide!

2005-12-03 @ 20:57:46

Hej Josephine. Nope...har inte läst de Bono eller den andre mannen du refererar till. Min "bibel" är "Kognitiv psykoterapi i klinisk tillämpning" av A Freeman m fl samt "Att släppa taget" - handbok för behandlare av alkoholberoende

2005-12-03 @ 23:12:05
#7: Bloggblad

Hmmm... efter flera år med flera senildementa i den äldre generation så får jag gratulera till att du har så pigga släktingar. Jag saknar mina som dom var förr, men inte hur de var de sista "ljuva" åren.

Här sjunger vi ofta "i många lyckliga år" i stället.

Fick du mitt mail, jag var lite osäker på det där med att det var stora bokstäver.

2005-12-04 @ 12:07:29
#8: Anne-Maj

Hej!
Det är roligt att hitta här. Berättelsen om gamla människor är intressant! Det är roligt att veta hur dom är och vad dom har gjort. Jag vet inte mycket om min farfar och farmor, för jag har aldrig träffat dom. Det lilla jag visste om dom skrev jag till tidningen "Kyrknyckeln", jag ska nog ta fram och läsa..

Nu ställer jag mig frågan: Vad har jag berättat för flickorna om deras mor- och farföräldrar? Det är bara min mamma kvar i livet. Men våra flickor hann träffa pappas mormor en del, innan hon dog 98 år gammal. Hon läste väldigt många böcker. När hon fyllde 95 år och hade allt, så det blev många böcker i present. Av oss fick hon en tavla med alla fotografier på släkten så hon skulle titta och minnas...

2005-12-09 @ 15:19:50
#9: Nikita

hei!

hvor fant du min blog ;=)

2006-02-19 @ 08:07:22
#10: Jenny

Nä inte är man av den sportiga typen...men gosa ner i soffhörnet med en bok, ja det är livet!

Fint skrivet föresten! ;)

2006-02-19 @ 11:28:52

Tack Jenny, det som kommer från hjärteroten har en tendens att lysa igenom ;)

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: