23:07:30
Alla vägar går till Rom - del 2
På lördagen fortsatte värmen, men den tunga regnskuren kvällen innan hade gjort luften frisk och klar. Vi gick runt två kvarter och hittade livsmedelsbutiken genom att spana efter äldre tanter med atp-volvos (shoppingvagnar, undrar just vad de kallas i italien?)och hann precis tillbaka till dagens första foto-session. (du kan läsa om dem på http://www.talljosephine.com under "sessioner" till vänster). I pausen mellan session ett och session två passade jag på att gå till en närbelägen affärsgata och under över alla under! hittade en jättefin kort klänning och kortärmad kavajväst i ofärgat linne. Sommar-ekiperad för Rom i Italiensk design!
Session två blev minnesvärd. Han är troligen den kortaste man jag har gjort foton med dvs t.o.m. något kortare än Joe! (som ändå är 155cm) men till skillnad från Joe så var han finlemmad så jag hade inga problem att bära hans 56 kilon på höften. Riktigt gullig. Jag tycker om dem små ;-) Joe kan ni se på Paris-fotografierna i yahoo-gruppen.
Nu hade vi hela kvällen fri och gav oss därför in till Roms centrum för en tur mellan sevärdheterna. Vi började med att kryssa oss upp mellan turisterna på Spanska trappan. Halvvägs upp hördes jubel och applåder där nere; ett brudpar. Jag har en känsla av att fotografen mest tog närbilder eftersom det var packat med turister runt om på trapporna. Längre upp var det lite glesare. Vid de sista trapporna upp fanns på båda sidor en professionell tiggerska som låg på knä med ansiktet mot marken och med hjärtskärande stämma bad om pengar. Att de kunde sin visa bevisades av att de oförtrutet fortsatte timme in och timme ut. Undrar just hur fort de kunde springa när/om polisen bestämde sig för att jaga bort dem. Man får väl rätt så stela muskler efter ett tag?
Däruppe såldes "handmålade" akvareller och annan skön konst. Det enda med de akvarellerna som gjordes för hand visade sig vara signaturen. Efter ett antal akvarellförsäljare började jag att känna igen motiven. Sista dagen såg jag en smart kvinna som satte sig med målarlåda och pensel och började fylla i ett moln för att bevisa äktheten. Jag tyckte ända mycket om dem (akvarell-trycken) och köpte en sådan liten bild däruppe. Om jag kommer tillbaka till Rom om tio år eller så ska jag kolla ifall samma motiv fortfarande säljs. Så var fallet i Paris i höstas. Jag hade inte varit där sedan 1990, men 14 år senare såldes fortfarande det färgtryck jag köpt på min första resa.
Vi träffade också en ung schweizare som under sin första dag i Rom foto-frossat med sin nya digitalkamera (och alla möjliga objektiv) drygt 600 foto'n hade han tagit - under en dag.
Han blev mycket glad då jag frågade om han kanske ville ta några foto'n på mig och bytte raskt till ett annat objektiv som var bättre lämpat. Bilderna såg verkligen proffsiga ut med en blurrig bakgrund och fin skärpa. Jag hoppas han mejlar dem snart...
Därefter följde vi strömmen bort till nästa sevärdhet, Fontana di Trevi. Ni vet fontänen där Anita Ekberg badade i Fellinis berömda film. Fontänen tar upp nästan hela torget och har sittplatser i två halvcirklar runt om där man kan ta igen sig och njuta av de muskulösa neptunerna. Många skolklasser och en nedrans massa ros-försäljare som nästan försökte trycka ner rosorna i händerna på en. Men när jag sa att jag var från Sverige lämnade de mig ifred. Det verkar som om Snålänningarnas rykte har gått före ;-)
Sista anhalten blev Pantheon. Återigen var det bara att glida med mellan grupperna av unga, familjer och gamla. Trots eller tack vare(?) alla människor kändes det mysigt. Alla var glada över sin semester/sitt skollov och den positiva stämningen stod som parfymdoft kring de människor vi mötte.
Pantheon ligger lite inbakat i de centrala kvarteren och det är först när man kommer nära som man ser hur stor byggnaden egentligen är. Pelarna är stora, mörka och släta och det kändes som om jag gick i en urgammal skog. Kanske de också byggdes till åminnelse av de forna stora skogar som en gång täckte Europa, men som fick ge vika för jordbrukande släkten.
Framför Pantheon (som numera används som kyrka) fanns en fontän. På tre sidor kunde man läsa när den hade renoverats. Första gången i början av 1700-talet och därefter ungefär vart 100-ade år. Där fanns också en frodig koloni med kackerlackor. Första gången jag såg så många av dem. Matas de av turisterna? Själva åt vi en Tiramisu och en Banana split och tog en taxi hem.
Forts. följer!
Session två blev minnesvärd. Han är troligen den kortaste man jag har gjort foton med dvs t.o.m. något kortare än Joe! (som ändå är 155cm) men till skillnad från Joe så var han finlemmad så jag hade inga problem att bära hans 56 kilon på höften. Riktigt gullig. Jag tycker om dem små ;-) Joe kan ni se på Paris-fotografierna i yahoo-gruppen.
Nu hade vi hela kvällen fri och gav oss därför in till Roms centrum för en tur mellan sevärdheterna. Vi började med att kryssa oss upp mellan turisterna på Spanska trappan. Halvvägs upp hördes jubel och applåder där nere; ett brudpar. Jag har en känsla av att fotografen mest tog närbilder eftersom det var packat med turister runt om på trapporna. Längre upp var det lite glesare. Vid de sista trapporna upp fanns på båda sidor en professionell tiggerska som låg på knä med ansiktet mot marken och med hjärtskärande stämma bad om pengar. Att de kunde sin visa bevisades av att de oförtrutet fortsatte timme in och timme ut. Undrar just hur fort de kunde springa när/om polisen bestämde sig för att jaga bort dem. Man får väl rätt så stela muskler efter ett tag?
Däruppe såldes "handmålade" akvareller och annan skön konst. Det enda med de akvarellerna som gjordes för hand visade sig vara signaturen. Efter ett antal akvarellförsäljare började jag att känna igen motiven. Sista dagen såg jag en smart kvinna som satte sig med målarlåda och pensel och började fylla i ett moln för att bevisa äktheten. Jag tyckte ända mycket om dem (akvarell-trycken) och köpte en sådan liten bild däruppe. Om jag kommer tillbaka till Rom om tio år eller så ska jag kolla ifall samma motiv fortfarande säljs. Så var fallet i Paris i höstas. Jag hade inte varit där sedan 1990, men 14 år senare såldes fortfarande det färgtryck jag köpt på min första resa.
Vi träffade också en ung schweizare som under sin första dag i Rom foto-frossat med sin nya digitalkamera (och alla möjliga objektiv) drygt 600 foto'n hade han tagit - under en dag.
Han blev mycket glad då jag frågade om han kanske ville ta några foto'n på mig och bytte raskt till ett annat objektiv som var bättre lämpat. Bilderna såg verkligen proffsiga ut med en blurrig bakgrund och fin skärpa. Jag hoppas han mejlar dem snart...
Därefter följde vi strömmen bort till nästa sevärdhet, Fontana di Trevi. Ni vet fontänen där Anita Ekberg badade i Fellinis berömda film. Fontänen tar upp nästan hela torget och har sittplatser i två halvcirklar runt om där man kan ta igen sig och njuta av de muskulösa neptunerna. Många skolklasser och en nedrans massa ros-försäljare som nästan försökte trycka ner rosorna i händerna på en. Men när jag sa att jag var från Sverige lämnade de mig ifred. Det verkar som om Snålänningarnas rykte har gått före ;-)
Sista anhalten blev Pantheon. Återigen var det bara att glida med mellan grupperna av unga, familjer och gamla. Trots eller tack vare(?) alla människor kändes det mysigt. Alla var glada över sin semester/sitt skollov och den positiva stämningen stod som parfymdoft kring de människor vi mötte.
Pantheon ligger lite inbakat i de centrala kvarteren och det är först när man kommer nära som man ser hur stor byggnaden egentligen är. Pelarna är stora, mörka och släta och det kändes som om jag gick i en urgammal skog. Kanske de också byggdes till åminnelse av de forna stora skogar som en gång täckte Europa, men som fick ge vika för jordbrukande släkten.
Framför Pantheon (som numera används som kyrka) fanns en fontän. På tre sidor kunde man läsa när den hade renoverats. Första gången i början av 1700-talet och därefter ungefär vart 100-ade år. Där fanns också en frodig koloni med kackerlackor. Första gången jag såg så många av dem. Matas de av turisterna? Själva åt vi en Tiramisu och en Banana split och tog en taxi hem.
Forts. följer!
Du skriver bra, jag kan nästan fånga känslan av att vara i Rom när jag läser.
Själv har jag haft en stressig och omvälvande vecka, kommenterar lite om det i orvar-strippen nummer 28.
Ser fram mot del 3...