19:23:14
Alla vägar går till Rom!
Fem dagar i Rom. Det säger sig självt att så lite tid mest ger abstinens och längtan efter mer. Rom har inte mindre än drygt 150 museer och ett otal gratis attraktioner utomhus, mest ruiner och statyer. Men vilka ruiner och vilka statyer! Och vilken herrans massa turister... åk i maj eller september, inte under sommarmånaderna. Såvida inte du diggar 35 grader i solen och två timmars kö till Sixtinska kapellet?
Vi kom ner med Ryan Air *babump* på torsdag morgon. När biljettautomaten väl hade bestämt sig för vilka sedlar som kunde accepteras kunde vi ta t-banan ut till kvarteret Prati där en antikt inredd lägenhet med 3 1/5 meter till taket väntade. Sängen var skön, vi invigde den på direkten med två timmars sömn. Därefter kladdade jag på lite mascara och tog emot vistelsens förste sessions-gäst. En f.d. kund från Venedig året innan :-) Nöjda kunder kommer tillbaka, minns det!
Ca 100 knasiga foto'n i de nya bootsen (10cm stilettklackar) blev det. Bob från norra Italien är vanligen en mycket lång Italienare med sina 190cm. Han älskar att träffa tjejer som är längre, men hur lätt är det i Italien av alla länder? Tur att Tall Josephine finns!
Efter det bestämde vi oss för en första sightseeing på tu man hand. (jag och Patrick, Bob åkte till hotellet.) Prati ligger precis norr om intill Vatikanen och St Peterskyrkan. På kvällen var det bara ett fåtal turister. Molnen glimmade i pärlemornyanser och Alexanderplatsen andades fridfullhet. Lugnet efter två dagars hektiskt jobbande, packande och resande. Intill San Angelo Kastellet drunknade jag i ljusreflexionerna i Tibern.
Fredagen invigde vi stort med att besöka Colosseum. Det var en speciell känsla att direkt i utgången från T-banan tvärs över gatan mötas av denna gigantiska koloss. Den största amfiteatern från Romartiden. Kön höll sig inom rimliga 15min väntetid och väl därinne saknades visserligen lejon och gladiatorer, men turistande apor fanns det gott om. Jag njöt (jo jag vet, jag är en obotlig romantiker) av att gå runt och titta noga på sceneriet från alla håll och kanter.
Som sagt turister fanns det gott om och en del var nästan lika ovanliga i formatet som jag. Jag la märke till en liten gråhårig herre som satt ner och såg helt utmattad ut. Det visade sig att han visst hade vatten att dricka, men värmen hade blivit lite för mycket för honom. Han var 85. Hade överlevt cancer på tre ställen i kroppen (inte illa) och han var ifrån Skottland vilket kanske förklarade alltsammans? Några vykort fick minsann inte barnbarnen. "Ingen vet att jag är ute och reser, sa han, jag packar mina saker och sticker och sen får de se fotona efteråt!"
Jag ska också bli krutgumma när jag blir gammal.
Efter en del om och men hittade vi till sist en turistinformation (gömd långt framför centralstationen vid bussarna) där vi kunde få veta vilka bussar man skulle ta till skoaffären Vezzosi-shoes. (www.vezzosishoes.com) som ligger strax utanför centrum i Balduina. Ägarinnan Silvia blev förvånad över att jag inte blev förvånad över hennes längd, 185cm är otroligt långt för en italienska, men det har sin förklaring, jag hade nämligen en egen privat Italiensk spion som varit där och recognoserat! *tihi*
Inköpt: ett par fina remsandaler, visserligen ingen klack, men bekväma i värmen. Hur ofta hittar man sandaler för kvinnor storlek 45?... normalt behöver jag inte mer än 44, men de remmarna som går över halluxarna var för trånga i storlek 44.
Kvällen tillbringade vi på en mysig liten Italiens restaurang med god mat. "Kolibri" hette den och den var fullkomligt full av allsköns tavlor. Entusiastiskt berättade jag för Bob att han borde besöka Silvias lilla skobutik eftersom hon var både snygg, sexig, glad och singel. Han verkade lite generad. Jag har en känsla av att 185cm inte längre är långt nog för denne akademiker. Arme man. Vad har jag gjort med honom?
Forts. följer!
Vi kom ner med Ryan Air *babump* på torsdag morgon. När biljettautomaten väl hade bestämt sig för vilka sedlar som kunde accepteras kunde vi ta t-banan ut till kvarteret Prati där en antikt inredd lägenhet med 3 1/5 meter till taket väntade. Sängen var skön, vi invigde den på direkten med två timmars sömn. Därefter kladdade jag på lite mascara och tog emot vistelsens förste sessions-gäst. En f.d. kund från Venedig året innan :-) Nöjda kunder kommer tillbaka, minns det!
Ca 100 knasiga foto'n i de nya bootsen (10cm stilettklackar) blev det. Bob från norra Italien är vanligen en mycket lång Italienare med sina 190cm. Han älskar att träffa tjejer som är längre, men hur lätt är det i Italien av alla länder? Tur att Tall Josephine finns!
Efter det bestämde vi oss för en första sightseeing på tu man hand. (jag och Patrick, Bob åkte till hotellet.) Prati ligger precis norr om intill Vatikanen och St Peterskyrkan. På kvällen var det bara ett fåtal turister. Molnen glimmade i pärlemornyanser och Alexanderplatsen andades fridfullhet. Lugnet efter två dagars hektiskt jobbande, packande och resande. Intill San Angelo Kastellet drunknade jag i ljusreflexionerna i Tibern.
Fredagen invigde vi stort med att besöka Colosseum. Det var en speciell känsla att direkt i utgången från T-banan tvärs över gatan mötas av denna gigantiska koloss. Den största amfiteatern från Romartiden. Kön höll sig inom rimliga 15min väntetid och väl därinne saknades visserligen lejon och gladiatorer, men turistande apor fanns det gott om. Jag njöt (jo jag vet, jag är en obotlig romantiker) av att gå runt och titta noga på sceneriet från alla håll och kanter.
Som sagt turister fanns det gott om och en del var nästan lika ovanliga i formatet som jag. Jag la märke till en liten gråhårig herre som satt ner och såg helt utmattad ut. Det visade sig att han visst hade vatten att dricka, men värmen hade blivit lite för mycket för honom. Han var 85. Hade överlevt cancer på tre ställen i kroppen (inte illa) och han var ifrån Skottland vilket kanske förklarade alltsammans? Några vykort fick minsann inte barnbarnen. "Ingen vet att jag är ute och reser, sa han, jag packar mina saker och sticker och sen får de se fotona efteråt!"
Jag ska också bli krutgumma när jag blir gammal.
Efter en del om och men hittade vi till sist en turistinformation (gömd långt framför centralstationen vid bussarna) där vi kunde få veta vilka bussar man skulle ta till skoaffären Vezzosi-shoes. (www.vezzosishoes.com) som ligger strax utanför centrum i Balduina. Ägarinnan Silvia blev förvånad över att jag inte blev förvånad över hennes längd, 185cm är otroligt långt för en italienska, men det har sin förklaring, jag hade nämligen en egen privat Italiensk spion som varit där och recognoserat! *tihi*
Inköpt: ett par fina remsandaler, visserligen ingen klack, men bekväma i värmen. Hur ofta hittar man sandaler för kvinnor storlek 45?... normalt behöver jag inte mer än 44, men de remmarna som går över halluxarna var för trånga i storlek 44.
Kvällen tillbringade vi på en mysig liten Italiens restaurang med god mat. "Kolibri" hette den och den var fullkomligt full av allsköns tavlor. Entusiastiskt berättade jag för Bob att han borde besöka Silvias lilla skobutik eftersom hon var både snygg, sexig, glad och singel. Han verkade lite generad. Jag har en känsla av att 185cm inte längre är långt nog för denne akademiker. Arme man. Vad har jag gjort med honom?
Forts. följer!
detta suuuuger