giraffen197

Fotograf: Tage Skoog från hemsidan "Fritid Finnskoogen".


Bottnarna i Östersjön dör. Flera är redan döda och kala. Nordliga Saharas under vattenytan... Inte ens simpor fastnar längre i de omsorgsfullt lagda siknäten på trettio meters djup. Skarven har denna sommaren upptäckt strömmingssköten vilket har gjort att den stackars fiskaren måste gå upp strax efter fyra för att ta upp sköten innan skarven hunnit före.

Men t.o.m. strömmingen tryter. Vattnet i Östersjön som är så unikt, både salt och sött, bräckt vatten, har fått ta emot så mycket gödningsmedel och andra kemikalier från länderna runtomkring att nu fungerar inte kretsloppet längre. Sjögräset som var böljande grönt i mitten av åttiotalet började plötsligt växa och lägga sig i tjocka gulbruna stinkande lager i de grunda vikarna. Det sjunker ner till bottnen och det som en gång var en sandig badplats liknar numera ett geggigt träsk.

Fiskarens mor sörjer. Hon minns hur hon i sin ungdoms dagar på morgonen funderade över vad de skulle äta till middag. "Åh, jag tror vi äter gädda idag!" sa hon till sig själv. Hon gick bort till fiskeboden och tog fram sitt kastspö, vandrade tvärsöver ön till de runda klipporna och kastade med sitt favoritdrag under ca en timme. Resultatet blev två gäddor på vardera 1 1/2 - 2 kilo och sedan gick hon tillbaka och rensade dem och lade in dem i jordkällaren till kvällens middag. Klart.

Fiskarens syskonbarn sörjer också. Hon minns när hon var liten och de åtta utlagda näten under natten var fulla med gädda, abborre, id, braxen, rödspätta, flundror, piggvar och de på större djup med sik och torsk. Men hade man otur kunde nätet hamna i en "simpgrop" och det var ett evigt pillande att få ut de horniga slemmiga simporna ur nätmaskorna. De näten läggs inte längre. Bottnen är död. Det finns inte en enda fisk kvar.

Ah, piggvar, ungsstekt med lite smör. En fisk som är alldeles för dyr att köpa inne i staden (om den finns). Piggvaren har ett sött mjukt kött som smälter i munnen. Abborren är också god, egentligen godare än gäddan, men de små benen mitt i gör den knepig att rensa och gäddan är en matig fisk med inte fullt så mycket ben.

En del somrar har vi överraskats med riktiga sötvattensfiskar som egentligen inte borde finnas i bräckt vatten. Den första sutaren var en sådan fångst. I de tre näten mot klippan satt längst ut en lake och längre in innästlad i blåstången satt denna stora klumpiga fisk. Fiskaren som hade fiskat varje sommar i Stockholms skärgård sedan decennier kände inte igen den. Vad är det vi har fått i nätet?

Men väl i hamn kunde hennes svåger direkt säga att det var en sutare! Den breda stjärtfenan avslöjade den, även om den i insjöarna blir mera brungul än grön. Dess många eldgaffelben (braxen har dem också) gör att den för det mesta måste förrensas innan den serveras till middag. Och så delas de alla upp, ätlig? lätt att rensa? smak?

Tidigt på morgonen innan sjöbrisen har börjat att blåsa, ligger vattnet lungt och stilla och alla turister sover fortfarande i sina båtar. Det enda som hörs är årklykornas gnissel och vattnet som porlar kring roddbåtens för. En och annan mås skriker otåligt att vi ska skynda oss, de väntar otåligt på fiskrenset. Jag studerar himlen och molnen, blir det en vacker dag? Högt uppe i skyn skränar flera stycken måsar mot en större fågel, en havsörn!

Det sista nätet har tagits upp och och lagts ut igen, markerat i båda ändar med en vakare. Den sportfiskare som förlorar sitt drag får skylla sig själv, men även sportfiskarna har tröttnat. Att kasta och kasta på plats efter plats under en hel dag utan att få ett enda hugg, nej, då lämnar man Östersjön därhän och åker någon annanstans.

Fiske utan dramatik gör mig sömnig... Spänningen när hon sakta tar upp nätet och plötsligt känner hur något rycker och drar längre ner! oj, håven? där! bra, inte för fort, inte för hårt, försiktigt, försiktigt lyfta in fångsten över relingen och så viskningen "en abborre"...inte prata högt... ljudet bärs av vattnet bort till öarna runt omkring.

Och så samlas de sakta ihop i fisksumpen eller frysen, Efter flera dagar kanske vi äntligen får äta abborre till middag allihop. Falukorv är inte riktigt samma sak... den är ju alldeles benfri!

Josephine


tillägg: WWF arbetar ständigt med Östersjö-frågorna, rapporterar, trycker på hos politiker och styrande och informerar också vanligt folk. Stöd dem!

Andra bloggar om: skrivarcirkeln, fiske, skärgården, miljö