giraffen197

Jag ser inte lika mycket på film som min bror men ibland tar jag mig i kragen och går till biografen. I och för sig nu när högtalarna har kommit upp så borde jag prova hur DVD-spelaren i datorn fungerar... återkommer med rapport om det. TV lever jag utan sedan 1995. Mest av praktiska och tidsmässiga skäl, jag sitter hellre vid internet, men om jag skulle ha en TV-apparat så skulle favoritkanalerna vara Discovery och National Geographic. Under nyår hemma i Sverige hade vi en riktig orgie i filmtittande på alla kanaler och såg väl tre - fyra långfilmer per kväll!

Kulturbloggen har redan recenserat "Walk the line" vilken jag såg igår och jag kan bara instämma med henne. Det är en mycket bra film! Den går på samma tema som filmen Ray vilken jag såg sent i höstas och vilken jag bara älskade! Kanske för att Ray Charles bluesiga, rockiga, jazziga musik ligger helt i min smak. "Walk the line" handlar om Johnny Cash's uppväxt och ungdom, hans genombrott, hans drogproblem och kärleken till June Carter. Johnnys hemsida. Egentligen är jag inte speciellt förtjust i country and western-musik men av de filmer som det bjöds på så ville jag helst se denna om denne musikers liv. Kärleken till musik av vilket slag den än må vara är gränsöverskridande!

Johnny Cash spelad av Joaquin Phoenix var dessutom riktigt spännande. Jämfört med filmen om Ray fanns det här ännu mer intensitet, kanske för att Ray ju var blind, men här kunde skådespelaren använda blicken och är det något som Phoenix har så är det intensiva ögon! (tycker jag) Annars så är ju Ray Charles livshistoria egentligen snäppet "värre" eller hur man nu ska beskriva det, med handikappet, modern som dör, rasismen osv.
Men livshistorier går inte riktigt att jämföra, var och ens är unik ur sin egen miljö och sitt eget arv.

Igår såg jag också trailern till en kommande film som heter "North Country" och som handlar om det första fallet av sexuella trakasserier som döms i Amerikansk domstol. När jag läser om den på imdbs hemsida får det mig att tänka på Erin Brockowich, men det handlar mer om en tuff arbetsmiljö än om miljöförstöring och advokatgöra. Recensenterna är lagom lyckliga med slutet, men den verkar ändå vara sevärd.

Temat tuffa och orättvisa arbetsmiljöer är populärt. Kulturbloggen skrev om Cinderella man och den får mig att tänka på Germinal som jag aldrig har sett. Jag har inte ens läst boken av Emile Zola. En klassiker som verkar vara en riktig sidvändare, skäms på mig! Gerard Depardieu är en av mina favoriter...

Depardieu spelade en av sina större roller i filmen Jean de Florette. Manons källa heter del två. De är för alltid inristade i mitt minne. Som det står på webbsidan "Marcel Pagnol är för fransmännen vad Vilhelm Moberg är för svenskarna." Och det märks verkligen i de här filmerna att de kommer från ett stort episkt verk. Och så gillar jag fransk film, franska låter så mysigt :)

Filmen Cyrano de Bergerac är en annan som jag inte glömmer i första taget. Den olyckliga kärlekshistorien är så vacker... Hans sätt att nå fram till henne med sina ord i brev efter brev, tills budbäraren, den unge vackre mannen, dör i strid. Filmen är baserad på en pjäs av Rostand från slutet av 1800-talet. Men den riktige Cyrano var en nog så karismatisk person! Skådespelare på 1600-talet med ett sinnelag som bättre hade passat in på 1700-talet, eventuellt homosexuell och han fäktade tydligen ett flertal dueller. Han dog endast 36 år gammal, av vad står inte nämnt i wikipedia, kanske i bibliografin skriven av Ture Nerman?

Nog om film för idag!
Trevlig söndag :)

Josephine