08:51:02
Cynism är inte humor
Under drygt två år i bloggvärlden har jag ibland stött på personer som är mig totalt främmande...
som om de vore från en annan planet... cynikerna.
Först verkar deras blogg väldigt rolig, dråplig, full av halsbrytande satiriska ordvändingar. Intelligensen är det inget fel på! men så kommer alltid ett ögonblick när personens sanna natur uppenbaras för mig och jag vänder mig bort i avsmak.
Oftast är det inte bloggaren själv, men hans eller hennes kommentatorer som gör en rasistisk eller otroligt cynisk kommentar som av bloggaren själv inte sägs emot. Då vet jag. Denna personen saknar hjärta.
En av dessa bloggare besökte jag flitigt förra året. Bloggaren tyckte om en viss sorts godis och full av infall som jag är mejlade jag och frågade om hxn ville ha ett litet paket från Holland. För skojs skull! som svar fick jag "Nejtack, så snäll får man inte va."
Eh? vadå "snäll"?...
Jag har tidigare skickat vykort, guldstrumpor och alla möjliga småsaker till andra bloggare i Sverige och här kommer en ytterst intelligent (verkade det som) person och säger att jag gör "fel"?
För mig kändes det som om bloggaren ifråga var rädd för att lämna ut sin adress eller sig själv, vilket ändå var paradoxalt eftersom hxn skrev om sig själv i sin blogg! Men när det kom till interaktivitet tog rädslan överhanden.
För så tror jag att det ligger till. Cynism döljer att någon har förlorat hoppet. Hxn tror inte längre att man får vara "snäll". Det är en virusinfektion från Bamsetidningen som ska botas med en rejäl dos svartsyn... och det är ju så cooolt när man kan kränka andra och sedan låtsas att den kränkte har ju ingen självdistans, ingen huuumor!
Alex Schulman var populär eftersom han hade många medlöpare.
Ett hjärta?? Nej Gudbevars! då kan man ju bli sårad! HjäLP jag blöhöhöder!! ge mig ett av sten istället!! eller ett snyggt i stål helt i trend med modet år 2007 och fullständigt okänsligt! Jag är bara Sååå rädd för att visa vem jag egentligen är! jag vågar inte sticka ut!! nej fy sjutton, man måste verkligen anpassa sig, aldrig göra något lite tokigt, aldrig tappa stiiiilen!
Jag hade en f.d. väninna i Borås som i sista hand alltid ringde mig när hon inte hade någon annan att gå ut med under en fredags eller lördagskväll. Hon vägrade totalt att gå ut själv, det var Döden! då kunde det ju synas att man var ensam! (pest och kolera) Tanken att man kunde gå ut själv och komma i samspråk med sociala personer föll henne aldrig in. Så rädd och otrygg i sig själv var hon. Jag tyckte ibland riktigt synd om henne.
Och jag har humor... en hel del... Annars klarar man sig inte 197cm över havet. När jag och P. sist var ute på stan och en något berusad man ropar efter oss på holländska "Sexigt att ligga med en sån lång tjej va!?" - då började vi både två att skratta. Den var bara föööör dråplig!
Josephine
som om de vore från en annan planet... cynikerna.
Först verkar deras blogg väldigt rolig, dråplig, full av halsbrytande satiriska ordvändingar. Intelligensen är det inget fel på! men så kommer alltid ett ögonblick när personens sanna natur uppenbaras för mig och jag vänder mig bort i avsmak.
Oftast är det inte bloggaren själv, men hans eller hennes kommentatorer som gör en rasistisk eller otroligt cynisk kommentar som av bloggaren själv inte sägs emot. Då vet jag. Denna personen saknar hjärta.
En av dessa bloggare besökte jag flitigt förra året. Bloggaren tyckte om en viss sorts godis och full av infall som jag är mejlade jag och frågade om hxn ville ha ett litet paket från Holland. För skojs skull! som svar fick jag "Nejtack, så snäll får man inte va."
Eh? vadå "snäll"?...
Jag har tidigare skickat vykort, guldstrumpor och alla möjliga småsaker till andra bloggare i Sverige och här kommer en ytterst intelligent (verkade det som) person och säger att jag gör "fel"?
För mig kändes det som om bloggaren ifråga var rädd för att lämna ut sin adress eller sig själv, vilket ändå var paradoxalt eftersom hxn skrev om sig själv i sin blogg! Men när det kom till interaktivitet tog rädslan överhanden.
För så tror jag att det ligger till. Cynism döljer att någon har förlorat hoppet. Hxn tror inte längre att man får vara "snäll". Det är en virusinfektion från Bamsetidningen som ska botas med en rejäl dos svartsyn... och det är ju så cooolt när man kan kränka andra och sedan låtsas att den kränkte har ju ingen självdistans, ingen huuumor!
Alex Schulman var populär eftersom han hade många medlöpare.
Ett hjärta?? Nej Gudbevars! då kan man ju bli sårad! HjäLP jag blöhöhöder!! ge mig ett av sten istället!! eller ett snyggt i stål helt i trend med modet år 2007 och fullständigt okänsligt! Jag är bara Sååå rädd för att visa vem jag egentligen är! jag vågar inte sticka ut!! nej fy sjutton, man måste verkligen anpassa sig, aldrig göra något lite tokigt, aldrig tappa stiiiilen!
Jag hade en f.d. väninna i Borås som i sista hand alltid ringde mig när hon inte hade någon annan att gå ut med under en fredags eller lördagskväll. Hon vägrade totalt att gå ut själv, det var Döden! då kunde det ju synas att man var ensam! (pest och kolera) Tanken att man kunde gå ut själv och komma i samspråk med sociala personer föll henne aldrig in. Så rädd och otrygg i sig själv var hon. Jag tyckte ibland riktigt synd om henne.
Och jag har humor... en hel del... Annars klarar man sig inte 197cm över havet. När jag och P. sist var ute på stan och en något berusad man ropar efter oss på holländska "Sexigt att ligga med en sån lång tjej va!?" - då började vi både två att skratta. Den var bara föööör dråplig!
Josephine
Hej där, jag har också svårt för de där som skriver elaka kommentarer om andra människor. Har ingen koll på hur man ska vara cynisk. Och vill inte heller.
När jag startade min blogg så tänkte jag vara anonym, men sen tänkte jag: Men jag skriver ändå aldrig något elakt om någon, så varför skulle inte t.e.x mamma kunna få läsa?
Jag är också en sån som skickar saker på posten och jag tycker inte att det är så märkvärdigt.
Jag skickade en råtta (mjukdjur) till en bloggare som önskat sig en sån.
Jag blev glad av hennes glädje och jag vill göra människor glada. Även mig själv.