giraffen197

Första riktigt långa dagen med mitt team.
Och jag tror den har gått bra... asch - den gick bra än så länge är det ju inte så mycket jag kan göra bort mig på? tyvärr sitter mina rädslor liksom ingarvade i benstommen... Det syns inte utanpå, sådana saker gör ju sällan det, men jag lägger så väl märke till det själv...

Rädslan att bli utfrusen, inte accepterad, för korkad, för okvinnlig, för lång, för dominant, för konstig - you name it. Mina tendenser att antingen ta för mig för mycket utrymme eller krypa in i ett hörn, aldrig lagom, aldrig "normalt"...
och nu ler jag ändå - normalitet är tråkigt.

Och mitt team är en skön samling människor som verkar vara väldigt avslappnade och vänliga. Konstigt vore det annars, vi ska ju jobba tätt ihop och ständigt hjälpa varandra så fort och så snabbt som möjligt när en kollega inte hittar lösningen i sin trouble-shooting.

Jag har roligt! njuter av gruppkänslan och av allt nytt jag lär mig varje dag, trots att jag av och till får lätt huvudvärk av mängden information! och jag tycker också om den internationella sfären. Därav titeln - ett av de få portugisiska ord som jag kan. R. är från Brasilien och han läser nu Coelhos första bok "O Diario de um Mago" på originalspråket.

När jag hämtat CD-ROMmen för mobilen på söndag, så kommer mer än femtio foto`n från karnevalen i Maastricht på Flickr i nästa vecka. Fantastiskt roligt som vanligt! *grin*

*ler*
Josephine

Fredag 8/2
klippt från aftonbladets artikel om Elisabeth Höglund.

"Engagemanget hörs i hennes röst när hon talar om mobbning. Hon talar om vad det kan göra med en människa, hur hon kan börja utstråla rädsla och svaghet, vilket bara lockar till sig nya plågoandar i nya situationer i livet. Mobbning kan knäcka en människa totalt ? eller göra henne starkare."

we know, we know...