22:23:26
Värkande muskler och en blåtira
Så har vi flyttat 95 procent av allt som var i mitt rum.
Vi fyllde en skåpbil på nio kubik och ändå får vi åka nästa helg igen!
Familje-gener säger Patrick...
(vi är ena hopplösa ekorrar i min familj)
Muskler värker på en massa lustiga ställen där jag inte trodde att jag hade några mer än skinn och ben och mina biceps måste ha svällt till det dubbla.. (önsketänkande jo jo...)
Patrick verkar nu äntligen se det som jag har undrat hela tiden, nämnligen - hur vi ska få plats med allt egentligen - trots att han har 160kvm så är det ju inga tomma kvadratmeter ändå. Fast finns det tid finns det råd, en hel del kommer att gallras bort, möbleras om, skåp och hyllor köpas in och inte minst - de kvarvarande renoveringarna kommer äntligen att bli avslutade i år, fattas bra annat...
Hans ex. (jättemysig tjej!) uttryckte sin beundran att jag lyckats få honom att köpa en tvättmaskin, då hon tydligen efter att den förra gått sönder gick och tvättade i kvarterets tvätteri under flera år!
Blåtiran fick jag när jag envisades likt en sentida don Quichote med att nonchalera en markis. Det tyckte den inte om utan den klippte till mig med berått mod intill mitt högra öga. Jag är mycket glad att min skyddsängel ändå är så pass tålmodig att hon såg till att det blev just där och inte i ögat. De förskräckta pensionärerna som bodde där försäkrade mig att det inte blödde, men på min anmärkning att enligt lag ska kanten på markiser vara MinsT två meter över gatunivå!!! sa tanten att jag var ju så lång....
Grrrrr... som om hon aldrig lagt märke till att det finns en massa tvåmetersholländare i Haag??
Jag tog kort, men min dator är fortfarande inte uppe så bildbeviset på mitt boxer-face kommer senare...
tur att inte mina kunder kan se mig över telefonen... jag är inte riktigt "business"-presentabel just nu.
*grin*
Josephine
Vi fyllde en skåpbil på nio kubik och ändå får vi åka nästa helg igen!
Familje-gener säger Patrick...
(vi är ena hopplösa ekorrar i min familj)
Muskler värker på en massa lustiga ställen där jag inte trodde att jag hade några mer än skinn och ben och mina biceps måste ha svällt till det dubbla.. (önsketänkande jo jo...)
Patrick verkar nu äntligen se det som jag har undrat hela tiden, nämnligen - hur vi ska få plats med allt egentligen - trots att han har 160kvm så är det ju inga tomma kvadratmeter ändå. Fast finns det tid finns det råd, en hel del kommer att gallras bort, möbleras om, skåp och hyllor köpas in och inte minst - de kvarvarande renoveringarna kommer äntligen att bli avslutade i år, fattas bra annat...
Hans ex. (jättemysig tjej!) uttryckte sin beundran att jag lyckats få honom att köpa en tvättmaskin, då hon tydligen efter att den förra gått sönder gick och tvättade i kvarterets tvätteri under flera år!
Blåtiran fick jag när jag envisades likt en sentida don Quichote med att nonchalera en markis. Det tyckte den inte om utan den klippte till mig med berått mod intill mitt högra öga. Jag är mycket glad att min skyddsängel ändå är så pass tålmodig att hon såg till att det blev just där och inte i ögat. De förskräckta pensionärerna som bodde där försäkrade mig att det inte blödde, men på min anmärkning att enligt lag ska kanten på markiser vara MinsT två meter över gatunivå!!! sa tanten att jag var ju så lång....
Grrrrr... som om hon aldrig lagt märke till att det finns en massa tvåmetersholländare i Haag??
Jag tog kort, men min dator är fortfarande inte uppe så bildbeviset på mitt boxer-face kommer senare...
tur att inte mina kunder kan se mig över telefonen... jag är inte riktigt "business"-presentabel just nu.
*grin*
Josephine
Kollar läget med honom nu, gav honom din bloggadress så han tar kanske kontakt med dig, annars kan du maila mig så får du hans mailadress =)
Kram!