giraffen197

Inspirerad av att både Bloggblads barnbarn tappat en av sina framtänder och att Jeez förstfödde nu vickar på en av sina kom jag att tänka på detta gamla skolfoto taget i första klass. (1980)  En av killarna skrattar högt och även han hade tappat sina framtänder. Kanske det var någon mer i klassen, men isåfall visade de inte upp det på fototgrafiet.

Jag har en diger tandhistoria att skryta(?) med. Min pappa har haft en extra hörntand som kom upp i fyrtioårsåldern, men annars är det svårt att veta från vem eller hur det egentligen kommit sig att både jag och min bror har haft extra tänder. Jag har rekordet med fem extra tänder plus "jox", varav två extra framtänder, vilka mer var som två tomma skal som opererades bort, kanske precis innan detta foto? Jag kommer inte ihåg exakt när längre. Långt senare efter att mina riktiga undre framtänder kommit på plats kom det upp två stycken till bakom dem! (som tandläkaren drog ut) 

När jag var ca 13(?) röntgades hela min munhåla med en apparat som snurrade runt huvudet. Jag tror det var i Jönköping. Då upptäcktes lite alla möjliga roliga småtänder och utskott runt kindtänderna så det blev en operation där det hamrades och mejslades för att få ordning i kaoset.




Därefter blev det en "plastgom" fast inte lika färgglad och fin som dessa...  Under måltiderna fick jag ta ut den och lägga den i en burk som var lika stor som en snusdosa. Jag hade den i byxfickan (väskan drog jag ju inte med mig överallt i skolan) vilket gjorde att efter ett tag blev jeansen nötta efter den där burken och så blev man retad för det också ovanpå allt det andra.

"Järnvägsräls" och spännbåge under natten fick jag också utstå. Bågen för att bredda bettet så mycket som möjligt och det fungerade bra, men metallhyllsorna runt kindtänderna där bak var svåra att hålla rena så de tänderna har fått många lagningar genom åren efter det.

En av knepigheterna var att lära om flöjtspelandet med "rälsen" och senare när den var borta så blev det på nytt en omställning. Ändå är det betydligt lättare än för dem som t.ex. spelar trumpet samtidigt som de får sina tänder reglerade. Roligt var det inte, men jag stod ut med det eftersom jag annars skulle få problem med mitt smala bett och mina tänder som vuxen . Och det som en gång var en antydning till hartänder som stack ut sitter nu snyggt instoppade i en nästan perfekt tandrad. 

Nästan? för ca tio år sen kom det plötsligt ut en liten eftersläntrare längst bak uppe till vänster. En extratand till! (nr.5) Min dåvarnade tandläkare ville inte dra ut den för hon tyckte att den var "söt".  Men den har onekligen skjutit min ena hörntand aningen frammåt, fast det syns egentligen bara om man ser efter.

Trots eller tack vare min gedigna tandhistoria har jag inte tillstymmelse till tandläkarskräck vilket kommer väl till pass de två gånger per år jag tittar in, putsar bort tandsten och lagar hål. (ibland) Ett tandläkarbesök om året är ett måste och har man kassa tänder blir det ett måste med två gånger/år eller mer...  Patrick gick inte på sju år och fick jätteproblem. Inte för att han inte hade råd utan för att han stoppade huvudet i sanden...

Till alla dem som inte har råd med tandläkaren har jag bara ett råd: spara. Gå i tid innan det blir sju resor värre! Och om ni har familj - spara tillsammans och be syskon och barn att hjälpa till med en slant. Kolla med någon organisation om det kanske finns hjälp att få? I värsta fall kan man alltid få tandproteser även för ett par enstaka framtänder så att du vågar öppna munnen bland folk igen.


Josephine

Läs även andra bloggares åsikter om tänder, tandreglering, ordontologi, tandläkare, löständer